-
freestyle, våg och freeride
Har seglat våg ett tag, men börjar bli lite less
får inte upp farten på grejorna för att göra riktigt
höga långa hopp som jag gör med min slalom 270.
Dock har ju vågbrädan LITE loosare åkstil vilken länge
kompenserat de saknande jättehoppen.
Nu undrar jag om freestyle är snabbare än våg
och om freeride går att fejka vågridning med. -
8 Svar
-
fejka vågridning, hur gör man då ?
Jag använder min freeride på 95 liter med stropparna centrerade och en bakstropp till lättvindsvågis.
//M -
jag tänkte att det var något i stil med att
stå rakt upp på brädan svänga lite moderat.
Istället för aggressivt frontfot carving (äum..vilket väldigt få kan)
Kanske man satsar på freeride så man får lite fart
på grejorna och hopp då ifall de nu har
tillräckligt med scoop för vågridning.
95% av seglingtiden på vattnet använder jag ändå som freeride.
//NOT -
Efter ha sett ett test med korta freeride brädor i
tyska surf hösten 99 i Yzerfontain sydafrika.
Sideshoreförhållanden upptill 3 metersvågor, så
inser jag potentialen med freeridebrädor i vågor,
och fattar inte riktigt påängen med att segla omkring
med en bräda gjord för hawaii i sverige, när man kan
segla ruskigt rena vågor med freeride.
Dessutom död åt freestyle ett döende koncenpt om inte
brädtillverkarna skärper sig, freestyle handlar ju mycket
om transition, hopp volcanos, spock m.m svåra manövrar
men OJ::OJ::OJ vad man dingar brädor, de håller ju inte
för brädkonceptet. Det är väl ändå meningen att man skall
kunna tappa masten på brädan i freestyle utan att den blir
dingad. Det enda som överlever i sverige blir freeride
och bumpNjump vem vågar testa nya saker när prylarna
riskerar att gå sönder.
//dudin -
brädorna i testet var blandannat.
AHD 267, F2 Axxis 261,(267?), Fanatic BEE 260,
Mistral Naish 8’11, Mistral Screamer 260 -
De duktiga vågseglarna kör väldigt fort på sina vågprylar, så det är i någon mening inte prylarna det är fel på. Dessutom är de moderna (hawaii)vågbrädora snabbare än vågbrädor någonsin varit, planar tidigare och är het enkelt mer lättkörda, utan att för den skul offra svängbarheten. Dock, att få fart på en vågis kräver en helt klart annorlunda teknik jämfört med slalom och andra fartorienterade brädor som man kan köra mer på fenan. Har man inte lust att lägga tid på att lära sig segla vågbrädor med avseende på detta kan en freeride ller freestyle vara ett alternativ. Det skall dock sägas att de flesta mindre freeridebrädro ligger klart närmare vågbrädorna än moderna utpräglade freestylebrädor gör. En annan vettig kompromiss är givetvis en freetylevågis ala AHD Attitude wave, Starboard Trance, JP Wave/Freestyle, F2 MP Style etc. Det här är brädor som i pricip är baserade på moderna vågbrädesshaper, men anpassade för att ta bättre höjd, gå snabbare och helt enkelt vara mer lättkörda och stabila rakt fram.
-
När jag såg en amatör segla speedremasan i tarifa i
36 knop med vågsegel, vågfena och vågbräda som
inte direkt såg snabb ut så var slalomtiden över för mig.
När man även seglar om slalomseglare (inte så duktiga)
med vågprylar så blir man ju också nöjd.
Men att slå en slalomseglare som seglar på fenan
och gränsen till överriggat blir nog svårt.
//DarkVäder -
Att vågseglare kör fort har jag börjat fatta
seglade lite vågor och så bottomturn men
sedan när jag kommer upp till läppen så har
jag ingen fart kvar, gör ofta en lite cutback.
Men fårstår inte riktigt hur man får så pass
mycket fart så att man kan göra en mosteraerial.
//darkväder -
Hur lätt det är att få och hålla fart i en bottensväng beror en del på förhållandena. I cross offshore och rena tremetersvågor är det klart lättare en i cross onshore, små sega vågor och massor med chop.
Givetvis spelar dock även tekniken in. Jag har skrivit en rätt lång utläggning om detta som kommer i nästa nummer av den svenska tidningen Vindsurfing som bl.a. SBF-medlemmar får.
När det gäller monsteraerials så är det nog lite så att de fetaster aerialsen kommer efter det att det ”fuskats” lite med bottensvängen. Är det sidvind och bra vågor kan man bara speeda ned längs vågen ”down the line”, sikta mot läppen och sen mer eller göra ett regelrätt hopp ut framför vågen. Man går alltså aldrig så mycket framför vågen och aldrig så rakt upp och det blir helt enkelt aldrig så mycket av med själva bottensvängandet. Att göra en radikal bottensväng och gå vertikalt upp för vågeen, träffa läppen, lyfta och sedan landa i vågen är inte alls lätt.
Själv tycker jag det är skönast om man lyckas gå ganska vertikalt upp mot läppen och lägga på en riktig sväng med lite tryck i precis i själva läppen liksom. Då kan det hända att man kastas ut med läppen. Det är en slags aerial, men man är så att säga kvar i läppen som i sin tur flyger genom luften. De få gånger jag lyckas med detta finns fortfrande fastetsade i minnet.
Logga in för att svara.
