• jesper_b

    Medlem
    14 november, 2006 vid 22:10

    Inför Lanzarotevintern -87 byggde jag och min kompis Martin H var sin grym custombräda. Min hade 7 cm tailkick – vette f-n hur vi mätte, men den var grymt böjd i häcken. Martins var spikrak, till och med lite negativ! Min planade aldrig på vägen ut men svängde som bara den på vågen. Martins planade alltid men det blev rätt kniksiga bottomturns på den. Martin vågridning var som en vinkelhake men han cheesrollade som en gud!

    Men det roligaste av allt, och det här har jag lovat att aldrig berätta, är att när Martin laddade polyestern med härdare tog han promille i stället för procent. Vi gjorde ett grymt snyggt laminat och gick hem. Morgonen därpå låg min bräda och glänste, stenhård och med grym aribrush under laminatet. Martins bräda var dock inte så kul att se på. Hela laminatet hade glidit av brädan av sin egen tyngd och låg i en hög på golvet. Ännu roligare är väl att vi lyfte på samma laminat igen och penslade hela brädan med härdare!!!! Det blev ett väldigt kul laminat och den otroligt psycholdeliska airbrushen med vattendroppar och flygande apelsiner (nej apelsinerna var på en annan av Martins brädor) blev inte mindre psychodelisk av den smetiga polyestern med superhård yta och väldigt konstiga luftbubblor överallt.

    Men vi hade en grym vinter på kanaries och tog en månad Guincho på hemvägen av bara farten.

    /Jesper B

  • mag

    Medlem
    14 november, 2006 vid 22:24

    Underbara minnen Jesper!
    😀

    Jag lyckades aldrig limma fast något vad jag minns men använde en gång ett PU-skum som efter en seglingsdag mer påminde om skumgummi än det tänkta stabila Styrofoam som jag var för snål för att köpa. Det blev bra svikt och mjuka landningar i alla fall! 😉

    Fenkasetten flög ur efter ett par gånger med en dyr fena i förstås, fick simma hem. Limmade fast en ny box hjälpligt och lät en polare låna den Han tog sin nya svindyra fena – körde en repa och tappade sedan sin kolfiberfena i havets djup och fick simma in en sådär 45 minuter!!! Halvglad var han när han kom in. Tips och lärdom; limma inte fast fenor med Plastic Padding grå epoxyspackel. Och köp kvalitetsskum!
    /Magnus

  • mag

    Medlem
    14 november, 2006 vid 22:25

    Glöm inte Quatro på Maui när det gäller custom. 100 vindsurfingproffs kan väl inte ha fel, eller? Grymma vågbrädor helt enkelt!!!

    /Magnus

  • ola-h

    Medlem
    14 november, 2006 vid 22:40

    Martin måste ha varit pionjär med att kompensera en rak snabb shape med ett flexande laminat. Det _måste_ ju bara ha varit den något oortodoxa plastningen som gav brädan den där knixen i bottensvängen (istället för att den bara gick rakt fram).

  • surfslusken

    Medlem
    14 november, 2006 vid 23:01

    Okej Ola o Jesper, visst måste jag erkänna då o då dyker tanken upp att man kanske ändå skulle ta o försöka sej på att kladda ihop en bräda igen, trots att man efter de två sista, av en serie på totalt 4 för ca 15 år sen, svor på att aldrig stå där me epoxi, polyester o de förbannade slipdammet igen. Men på nåt sätt känns de som att allt var så mycke lättare o kravlösare då. Om brädan hade lite taskig rocker eller vägde nåt kilo mer än man planerat va inte så noga, de viktiga var ju att den såg cool ut! O de va ju inte så svårt o fixa på den tiden, bara på mycke neonfärger o så polera som fan!

    Nu e de ju mm hit o dit, sandwich, vakumpumpar (fast en sån har man ju redan, fast till annat;)) kolfiber, Kevlar o fan vet vad, sen ska ju skapelsen helst inte väga mer än 5-6 kg om den ska gå o använda.

    Men visst, om du nu ska fixa fram fina kärnor Ola så ställer jag upp på o försöka laminera, får vi me Jesper + nån till (gärna finansiär;)) så kan vi ju köra ”Quattro Sweden”. För visst vore de bara sååååå häftigt o köra på sina egna brädor igen!

  • smurff

    Medlem
    15 november, 2006 vid 01:08
    surfslusken wrote:
    Okej Ola o Jesper, visst måste jag erkänna då o då dyker tanken upp att man kanske ändå skulle ta o försöka sej på att kladda ihop en bräda igen, trots att man efter de två sista, av en serie på totalt 4 för ca 15 år sen, svor på att aldrig stå där me epoxi, polyester o de förbannade slipdammet igen. Men på nåt sätt känns de som att allt var så mycke lättare o kravlösare då. Om brädan hade lite taskig rocker eller vägde nåt kilo mer än man planerat va inte så noga, de viktiga var ju att den såg cool ut! O de va ju inte så svårt o fixa på den tiden, bara på mycke neonfärger o så polera som fan!

    Nu e de ju mm hit o dit, sandwich, vakumpumpar (fast en sån har man ju redan, fast till annat;)) kolfiber, Kevlar o fan vet vad, sen ska ju skapelsen helst inte väga mer än 5-6 kg om den ska gå o använda.

    Men visst, om du nu ska fixa fram fina kärnor Ola så ställer jag upp på o försöka laminera, får vi me Jesper + nån till (gärna finansiär;)) så kan vi ju köra ”Quattro Sweden”. För visst vore de bara sååååå häftigt o köra på sina egna brädor igen!

    Och om man vill göra lite ”easy money” för att finansiera den riktiga custom forskningen så bygger man lite semicustom freeride brädor billiga som bara f-n i typ clarkfoam o E-Glas + S-glas med hyffsade moderna shaper och säljer till glada freeride amatörer. Man kan ju alltid ha en deluxe version med lite kolfiber inlaminerat i nosen som om det skulle gör bågon nytta där. 😀 Kommer ihåg brorsans hemmabygge med clarkfoam och glas tålde faktiskt en hel del stryk och va inte särskilt tung heller i förhållande till sin storlek.

  • ola_p

    Medlem
    15 november, 2006 vid 08:15

    När vi var i marocko noterade jag att Yannick Anton hade lite customs från tiga shapern. Den lilla tror jag var en rejälare sandwich konstruktion (~50 liter å bananrocker..!), den stora (60liter) var däremot byggd i ett hårt grönt skum med ett eller två lager glas utanpå. Den gick dock av efter en delayed framåt (eller om det nu var den dubbla, eller fruitloopen. Dom var på samma repa ut…).
    Jag tror man skall satsa på att göre en enklare konstruktion, typ högdensitetsskum och glas. Det blir kanske inte så hållbart, men förhållandevis enkelt och billigt. Har man en datorstyrd fräs och modellerar i datorn så gör det ju inte så mycket om brädan går av, bara att fräsa ut en ny. Det lär ju vara så att man vill testa rätt mycket olika shaper, och att bygga dem i sandwich är nog bara onödigt, tills man hittat en shape som känns helt rätt.

  • lars_k

    Medlem
    15 november, 2006 vid 08:36

    Håller med dej Ola! I sina första försök känns det bättre att bygga enklare laminat, även om det inte blir lika starkt. Och att kopiera en shape man gillar och utgå från denna borde inte vara så svårt. Dvs göra mallar för rocker/deck och outline. Sen man kan skära ut det hela ganska exakt med värmetråds-såg.
    Konkaver, deck etc borde man också kunna kopiera mha slipa och kolla med mallar av nåt slag, typ denna profilmall fast i större format:
    http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=381892
    När man sedan är nöjd med shapen bygger man en riktig sandwichbräda!
    Hade varit jäkligt kul att mecka med detta. Gäller bara ha tid och någonstans att bygga. Tror inte min sambo skulle gilla epoxi-arbete och slipning i vår lgh…

  • ola_p

    Medlem
    15 november, 2006 vid 08:39

    Fan, nu blev jag sugen på att slänga ihop en bräda i källaren. Helvete.

    Var kan man få tag på stora skumblock med lite högre densitet?

  • adde

    Medlem
    15 november, 2006 vid 09:17
    Jesper_B wrote:
    Mera smet och epoxi i ärmhålorna och mindre analys – det är bara att sätta igång! Kolla några avsnitt från Tårtan som inspiration. Kolfiberdam i näsborrarna, bortfräst tumme (mitt i handen gör den ändå ingen nytta) och grymma handjagade toppbrädor! /Jesper B

    PS: Gillar det där avsnittet i Tårtan när Janus (eller var det Hilding) skulle röka ihjäl sig på toan. Tänk er själva, lite bra weed, en överhandsfräs och ett blanks i den pyttelilla shapeverkstaden i form av en gammal arbetarbod på bakgården. En raspig kassetspelare med grym roots. En halvtimme senare ligger hon där med perfekta avsmekta rails, en tunn fint rundad häck, den perfekta tailkicken, det lilla veet och kanske kanske en liten speedkonkavitet mitt emellan stropparna. Firas självklart med en lite småljummen men ändå lite kall 3,5a, eller kanske två efter allt dam och rök i strupen.

    spar lite weed till själva shapeningen!

  • styret

    Medlem
    15 november, 2006 vid 09:30

    kolla lords of dogtown för inspiration till en schysst shapeverkstad/mentalitet.

  • mag

    Medlem
    15 november, 2006 vid 10:00

    Det finns ju numera 3D-scanners att tillgå. Hur noggrant det blir vet jag inte men diverse företag inom bl a fordonsindustrin använder ju detta i produktframtagning utifrån prototyper i lera mm så det måste ju ge en bra grund i alla fall. Vad kan det kosta att få en avscanning?
    /Magnus

  • adde

    Medlem
    15 november, 2006 vid 10:08

    nobel biocare har endel fina 3dscannrar och dom är väl snart på upphällningen… vi kanske kan köpa några av dem. lite små brädor blir det kanske…

  • ola-h

    Medlem
    15 november, 2006 vid 10:11

    Det är inte helt trivialt att överföra data från en inscanning till en form där de är bearbetningsbara (dvs representerar relevanta beskrivningar av de aspekter som utgör en bräda (vilket jag inte anser enbart koordinater gör)). De generella program som används för att designa ytor använder inte heller koorinater som beskrivning.

    Ännu mer komplicerat blir det när vi tar med mätfel mm i det hela. Då behöver man fundera på hur ett viss mätfel (på koordinatnivå) fortplantar sig till den alternativa beskrivningen (som polynom,, splines nurbs etc). Oavsett hur detta görs är jag tämligen säker på att man behöver rätt mycket mänsklig intervention i processen för att ur en mätning få en användbar datormodell.

    Bilindustrins programvaror tenderar att kosta några spänn…fast om man har tillgång till deras process så skulle den säkerligen funka utmärkt även för brädor eftersom begrepp som krökning som är viktiga på en bräda också är fundamentala för hur vi (visuellt) uppfattar en yta på en bil.

  • adde

    Medlem
    15 november, 2006 vid 10:21
    Ola H. wrote:
    Det är inte helt trivialt att överföra data från en inscanning till en form där de är bearbetningsbara (dvs representerar relevanta beskrivningar av de aspekter som utgör en bräda (vilket jag inte anser enbart koordinater gör)). De generella program som används för att designa ytor använder inte heller koorinater som beskrivning.

    Ännu mer komplicerat blir det när vi tar med mätfel mm i det hela. Då behöver man fundera på hur ett viss mätfel (på koordinatnivå) fortplantar sig till den alternativa beskrivningen (som polynom,, splines nurbs etc). Oavsett hur detta görs är jag tämligen säker på att man behöver rätt mycket mänsklig intervention i processen för att ur en mätning få en användbar datormodell.

    Bilindustrins programvaror tenderar att kosta några spänn…fast om man har tillgång till deras process så skulle den säkerligen funka utmärkt även för brädor eftersom begrepp som krökning som är viktiga på en bräda också är fundamentala för hur vi (visuellt) uppfattar en yta på en bil.

    Har för mig jag gjorde ett xjobb på det för snart 9?! år sen. fy fan tack för det ola

Sida 2 av 4

Logga in för att svara.

Hantera pushnotiser

notification icon
Vill du få notiser om nya inlägg, händelser och nyheter?
notification icon
You are subscribed to notifications
notification icon
Vill du få notiser om nya inlägg, händelser och nyheter?
notification icon
You are subscribed to notifications

Registrera dig

Använd ditt Facebook-/Googlekonto.

Eller e-post

[RM_Form id='2']

Välkommen

Ny diskussion i forum

Du måste vara inloggad för att skapa nya diskussioner.