-
Fröjderesan part2: Lyx, vind, öl o brudar,iDanmark
Så sitter jag här igen, den danska sanden ligger i stockholmsstads avlopp efter en dush och den fullkomligt underbara ”Jah Wheels” pustar ut efter ett jävla pass.
Tänkte genom suddiga minnen och en trött skalle försöka bjuda lite på våra hittils bästa upplevelser inom denna fanatiska sport
Om stavfel smyger sej på under denna berättelse så beror det på att Heiniken kostade 128 danska fulingar för ett flak. Chillat.
Jag tar det från början.
Att vår älskade och hatade vän, surftransportören ”Jah Wheels” eller Wilson, skulle dö var det inge snack om. Bussdjävulen hade förmodligen planerat resan längre än vi och öppnade med en 2:a på besiktingen.(en helt annan historia)
Till o börja med har expansionskärlet till kylaren visat sej vara one-of-a-fucking-kind-piss-skit-tillbehör.
Detta kärl e väsentligt om man ska ha en fungerande kylare.
Men det löste vi me nåt fräsigt grönt lim som luktade faaan och gav en hallisar. (eller?)
Startmotorn va död me, men sen så löste det sej plötsligt två dagar innan avfärd. Soppamätaren hade(har) vi inte fått bukt me så den visar vad som helst, gärna och ofta mer en vad som faktiskt finns i tanken och voilá!!! Första hindret på resan: En soppatorsk på E4:an. Nice. Aja. Kalle the dude vvisade sin flinka sida o tejpade ihop 4 st A4 o skrev i ren desperation ” DIeSEL KÖPES Fett glatt, vi gav många förbipasserande ett gott skratt och många glada tut.
Löste sej med hjälp av ett gäng liter bonddiesel.
Färjan bokades om eftersom man inte kan köra mer än 100 me bussen.Här är det dags att berätta vilka som va me på denna resa:
jag, som e jag, allstså Carl ”CD” B.
den glada polarn Anders (han o jag körde separat, eller han körde…)
Den andra glada polarn Johan. Han fick åka me Bussen tillsammans me Kalle, Olle, Pelle, Nån mer, och nåra till.
I surftransportör nr 3 presenterar vi stolt, Gustav da man, Egil da man2, Danne båj da man3. Pontan von Vidrig åkte buss han me om inte minnet sviker. Men skitsamma. Allt som allt var vi 10 glada snubbar. (va inte jävliga om ni inte finns med i denna berättelse, jag e full)Var va jag… bussen. Ja den kom NÄSTAN til färjan i Göteborg. Ett par meter innan avfarten till Stena Lajn så tvärdog eländet o gick inte att få igång. (jag o anders följde spänt läget via mobil, ombord)
Bussdjävulen bogserades ombord av den fulaste, men samtidigt finaste Merca jag sett på denna planet. Gustav- crewet styrde upp läget.Ett gäng timmar senare o lite(faktiskt) öl så bogserade vi av runket till närmaste mack. Skitbra, nåra sladdar va lösa så batteriet laddades inte upp. Egil da man visade fina motorkunskaper…. Nu ska jag inte va allt för tjatig om bussen, den fungerade trots allt apbra. O en sak som man lär sej som bussägare. ”Det kunde vart värre”.
Iaf. Detta är juh en berättelse om 10 grabbar som tröttnade på att bo i tält, och att sova i mögliga sovsäckar.
Så jag styrde upp ett hus. Städning,(tjohooooo!!!!) diskmaskin(!!!!!!!), jacuzzi(!!!!!!!!!!!!!) o tvättmaskin!!!!. Alltsom allt: ca 23.000:- för tre veckor.
Dela på tio och ni har ca 2.200-2.300 per surfare.
Så vi kom dit lördagen den 27:e juni. Ett ypperligt tillfälle då vi fick av 20 dagar smaka vind 15 dagar.(!!!)
Många händer och fötter fick styras upp med guds gåva till surfarna : Silvertejpen.Danmark e nice då man kan välja om man ska ha platt eller stort. Det finns sjöar som ligger vid havet, jämn fet vind(en dag lite för överriggad 4.2.)
Den absolut fetaste dagen var i klitmöller då set, på set, på set, på set rullade in tillsammans med 10-13 m/s.
Relativt smörigt mellan vågorna och de största var väl runt 2-2.5 m. Dyningarna längre ut var runt 2.5- 3 m. Detta är stort för en snubbe som aldrig seglat så stort förut… Första gången man kollar uppåt för att spotta läppen. (ööööh???) jaja, Johan den fan laddade på backloop medans en annan nöjde sej med att flyga apan. Fina ramper erbjöds under nästan hela eftermiddagen o flygturer av modell mongohöjd bjöds så ofta det gick. Det häftiga är känslan av att segla i dessa vågor, skräck blandat me förstjusning och i slutet av dagen endast ren fröjd och aggressivitet till tusen. Det är där jag har utvecklats mest iår, i luften. Inga galna prylar än så länge förrutom ett försök på vulcan.(sen dog både jag o vinden) Att ha kontroll i luften o bara segla o landa utan spinnout är för mej grymt eftersom man är en självlärd freeridesnubbe. Att kombinera freeride på plutte grejor och segla på gränsen hela tiden är juh det fetaste som finns…
Ett par stycken av de blåsiga dagarna körde hela gänget tillsammans, några nybörjare på Kite, andra lite mer erfarna kitesnubbar, en o annan rookie på v-surf oxå… Hela gänget som kör en full dag i fullt ös som avrundas me att bli lite full. Inte dumt. Man sitter vi bordet efter lyxmiddagarna o ljuger lite, kollar om nån såg ens mastodantskutt under dagens session. Hugger en kall o sätter sej o blänger på dansk textTV för att spana vinden.Det känns som jag tog på mej lite för mycke när jag sa att jag skulle sätta mej ner ikväll o skriva ner allt. Resten av gänget får fan fylla på alla luckor. Jag pallar inte.
Summan av soppan är att dessa 3 veckor har vart helt sjukt bra. Som förra året så rundar jag av med lite personliga tankar om vindsurfing.
Sporten utvecklar dej, inte tvärtom. Tid på vattnet är allt som räknas. Stöd kan man få, men inte när man väl är där. Den första spolningen i fetvågorna där man nästan strök med tex. Håll för fan i utrustingen är det enda jag har att säga om den saken……
Man är i luften efter en dyning på 2.5 meter i 25 knop o ser landningen o verkligen hinner fatta att FY FAN VA HÖGT UPP JAG E!!! Massiva känslor som flyger genom skallen o kroppen.
Fy fan, nu vill jag bara segla vågor. Man börjar bli duktigt kräsen som självlärd plattvattenseglare.
Nu börjar min vindsurfing på riktigt.
Fortsättning följer:
Logga in för att svara.

