-
plz förklara
Jag har alltid undrat vad acceleration är på en windsurfingbräda.
När brädan inte har någon motor så borde väl acceleration vara
förknippat med segel.
Fart kan jag förstå, att vara snabbast,
men gäller det allmänt eller på plattvatten, chop, havsvågor eller vad.
Dessutom undrar jag varför man inte bedömmer höjdtagning på vågbrädor,
det finns ingen diciplin som jag seglat där höjdtagningen är viktigare.
När man vågrider så förlorar man ju höjd detta får man ju kompensera med
höjdtagning, som jag nästan anser vara en av en vågbrädas viktigaste egenskaper.
Dessutom så undrar jag hur man testar planingsegenskaper på en bräda,
seglar man två och två då men samma vikt, samma fena, samma segel, precis
samma vindby och vindar, och samma seglingskunskaper.
Dessutom är det ju så att en bräda med mer area mellan mastfot och akter
planar tidigare än en med mindre.
Detta säger ju knappast att den bräda med mindre är kass, kan vara så
himla bra för det den är designad, dessutom anser jag
att seglar man småbrädor så har man så mycket drag i seglet
att planingen aldrig är ett problem. -
4 Svar
-
Hehe, det låter som du kliar dig lite i huvudet efter att ha läst något kryptiskt test va? Har jag rätt?
Tja, acceleration är väl precis samma sak som på en bil. Hur lång tid det tar från 0 eller planingsfart till en viss fart. Viktigt i race, trevligt för att komma över brytet vid vågsegling antar jag.Hastigheten avses nog i alla förhållanden du nämnde, men är viktigare i vissa discipliner än andra. Dock har jag sett att det pratas mycket om fart även i vågbrädtester därför att en snabb bräda helt enkelt ger möjlighet till radikalare ”new school”-manövrar.
Höjdtagning: Inte så döviktigt vid rena sideshoreförhållanden eftersom vindriktningen i sig gör det ganska lätt att ta höjd. Vid tester av onshorebrädor tycker jag dock att det ofta talats om höjdtagning av naturliga skäl. En onshorebräda är gjord för att vara snabb som är viktigt för att ta höjd och kryssa över stökigt bryt vilket åstadkomms m h a en något flackare rockerkurva.
En ”down-the-line”-bräda är shapad för att så gott som jämt vara pådriven av en våg. Den ska också svänga så bra som möjligt vilket ges av en skarpare böj på rockerkurvan. Det här betyder att den suger fast mer på plattvatten och planar senare.
Snubbarna som testar brädor har nog ganska bra känsla för vad som beror på vad även om förhållandena varierar, men visst, ibland undrar man ju hur många kombinationer av rigg/bräda de hinner testa..
-
Aloha från Maui.
Accelleration är lite slarvigt utryckt det som ligger mellan tidig planing och hög toppfart. Det finns brädor som är lite sega att plana upp och kräver en aktiv teknik för att sticka iväg, som inte heller är direkt snabba men ändå sticker iväg bra bara man vär får upp dem i planing. Det är lite det acceleration handlar om. En detalj som tydligt påverkar en brädas acceleration är vikten. Gör man en bräda lättare händer det inte så mycket med hur tidigt den planar men accelerationen förbättras. För en duktig seglare är det i praktiken accelerationen som avgör hur lite vind man kan köra brädan i. Detta beror på att duktiga seglare med hjälp av bra teknik kan få upp en bräda i planing. Är accelertionen bra kan man då öka farten och därmed den ”kännbara” vinden (kombinationen av fartvind och bradaänd fart framåt) vilket gör det lätt att hålla kvar planingen.
När det gäller höjdtaging har du rätt, åtminstånde när det gäller onshore till cross onshore-segling. En viktig detalj är att det så att säga finns ”långsamhöjdtaging” och ”snabbhöjdtagning”. En del vågbrädor tar bra höjd redan knappt över planingsfart medan andra måste ha fullt drag för att ta höjd. Liksom att plana tidigt och hålla planingen är höjdtagning väldigt mycket en fråga om seglarens teknik, speciellt på små vågbrädor. Allt handlar om att belasta brädan precis rätt precis hela tiden.
Tidig planing har med hela brädans shape att göra och jag tycker nog inte det finns någon speciell detalj (som t.ex. arean bakom mastfoten) som är viktigare än någon annan. Det är definitivt en trend när det gäller vågbrädor att lättvindsbrädorna blir kortare och bredare, de brädserier som kommer nu har består ofta av flera brädor i samma längd och med liknande rocker kurvor men med olika tjocklek, rails och bredd. Iden här är att man tar fram en rocker som svänger som man vill och sedan kompenserar eventuell dålig planing på lättvindsbrädorna med mera bredd. Personligen tror jag detta är en bra väg att gå för riktiga vågridningsbrädor.
Slutligen, planingsegenskaperna (tillsammans med accelerationen) är verkligen en viktig egenskap på vågbrädor. Nr man verkligen vill vågrida kna man inte ha för mycket drag i seglet. Dessutom är det ofta mycket byigt på många vågridningsställen. Det betyder att man ofta är rejält underriggad vilket kan vara jobbigt på vägen ut genom vågorna. EN bräda man snabbt kan få upp i planing är då väldigt trevligt.
-
Så har jag förstått det rätt så är accelerationen hur pass fort
en bräda kommer upp i toppfart efter planing.
Det borde ju nästan vara samma sak som att få hög toppfart med litet drag i seglet,
eller förmågan att behålla planingen, eller kanske tom egenskap att ta höjd.
Är ’turbo’ acc. dåligt för en vågbräda, jag menar ifall det blir svårt att
variera farten, då jag tror att slalombrädor har sådan ingen fart alls eller absolut toppfart
att de blir för snabba för vågen.
Dock borde ju acceleration vara bra för bumpNjump och freestyle samt
då man seglar ut genom vågor.
Då skulle jag vilja ha en bräda som har bra acc. + bra fart + bra svängings egenskaper,
är det så nya vågbrädor är.
Jämfört med de äldre med sämre acc+sämre fart + men mjukare gång + mer förlåtande. -
Jo du har fattat ungefär rätt. Däremot tror jag inte bra acc är dåligt för vågisar. Oavsett vilken stil man har vill man nu för tiden ha så bra acc som möjligt. Vågridningen går väldigt mycket fortare nu för tiden än för bara tio år sedan. En vågis kanske inte har samma ac som en slalombräda, men det beror inte på att man inte vill ha bra acc utan på att det inte går att få hur bra acc som helst med bibehållna svängegenskaper etc.
Mycket riktigt har många av de nya vågisarna de egenskpaer du beskriver. Jag tror nästn alla ”high performance” serievågisar är gjorda för att funka så. Här på Maui är det dock lite annorlunda eftersom man lägger mycet mer vikt vid hur brädan funkar på vågen (i praktiken den snabba Hookipa-vågen). Många, som Goya, Polakow, Levi Siver m.fl, satsar på maximal fart i vågen och vill därmed ha sina brädor väldigt snabba. De som gillar att hoppa, som t.ex. Josh Stona, vill givetvis ochså ha maximalt acc. Det finns dock andra som rippar Hookipa minst lika bra men med lite annorlunda stil, som har brädor man lite andra bottenkurvor och andra egenskaper. Sean Ordonez brädor har t.ex. rykten om sig att vara lite mer ”loose” på vågen delvis på bekostnad av acc. Sean räknas ändå som en av de bästa shaparna. Jag har själv provat en Ordonez 248 som var märkbart segare än två olika Keith Teboul-shapade 239 jag också kört. Alla brädorna var dock sköna på vågen, men lite olika. För en amatör som jag är skillnaden på vågen liten, men proffsen vill givetvis att det skall kännas precis rätt.
Logga in för att svara.
