-
Resan till Nice
Till Erra, DocMabou och alla ni som vill höra hur det kan vara att ta en tripp till Rivieran i juni.
Att resa med sina surfprylar sliter på kroppaskrället. Innan jag kommer till hur det var där nere vill jag först berätta om resan dit. Arlanda var inte mycket att orda om förutom att det var mycket folk i incheckningshallen. Brädan och riggsakerna låg tvärs på vagnen och jag kände mej rätt bredhöftad där jag stånkade fram. Först hämta biljett i ena änden av hallen, återvända till andra änden för att checka in och där konstatera att det gick två flyg till Nice vid samma tid varav min disk låg där jag hämtat ut biljetten. Tillbaks igen alltså. (Till sist gick polletten ner och jag prövade att lägga brädan mm på vagnens handtag så att de låg längs med i st f tvärs. Skillnad!)
Jag hade med mej en bag med brädan och en bag där jag la tre segel, en mast och en bom, en ryggsäck med våtdräkt mm, ett handbagage och en liten kärra.
Den lätta delen av resan var att komma till Nice. Jag skulle nu ta mej en bit utanför Marseille, som ligger ca tre timmars bilresa från flygplatsen, och hoppa på en segelbåt. Där fanns min syster med familj . Jag tog en bag på vardera axel, fällde ut min lilla kärra och la ryggsäck och handbagage på den och släpade mej fram, ut ur transithallen. Jag visste inte mycket om olika alternativ att ta mej dit jag skulle men buss tyckte jag lät billigt och bra. Knökade in min utrustning i en buss som tog mej till stora busshållplatsen i Nice. Chauffören uppskattade inte mitt bagage vilket han förklarade högljutt på fransk manér. Jag låtsadeds vara dum svensk.
Någon buss till Marseille-hållet gick inte den dagen, det var söndag, så jag tog bussen tillbaks till flygplatsen och åkte hem. Nej, så lätt får man inte ge upp. Min nästa buss tog mej till tågstationen. Jag bökade mej in i hallen, köpte en tågbiljett och satte mej att vänta i två timmar på avgång.
Den här dagen blåste det riktigt bra i Nice. Jag pratade med en kille från Australien som var i området och jobbade på en yacht. Han vindsurfade själv och uppskattade att det var en 4.6 vind. Solen sken och det var varmt och skönt. Jag slog bort tanken att sticka ner till stranden och surfa tills tåget skulle gå.
Tåget var ett TGV, ett snabbtåg med hög standard. Vad trappor det finns på en station för att inte tala om lååånga perronger. Jag klev ombord och fick en olustig känsla i magen. Det fanns ingenstans att lägga surfprylarna så de fick ligga på golvet i korridoren. Konduktören kom och hans reaktion var inte nådig. Man fick inte ta med sej så här stora saker som blockerade, säkerhet, vi har våra regler bla bla bla. Han försvann. Tåget startade och en annan konduktör av högre rang dök upp. Samma tugg. Ingen förståelse för att man vill ha med sej sina kära grejer på resan. Nej, en bräda var absolut förbjudet ombord och två brädor, jag ville inte förklara att det faktiskt bara var en bräda, det var ABSOLUT förbjudet. Det här måste bestraffas. Fram med regelboken och visa att det skulle kosta 115€ per kolli, alltså 230€. Han skulle visa lite medkänsla och ¨bara¨ kräva 40€ gånger två. Efter protester, böner och hela registret från mej slutade notan på 40€. Det sved.
I Marseille skulle jag byta tåg. Jag hade lite drygt tio minuter på mej för bytet. Av med grejorna från tåget, upp med bagarna på axlarna och väskorna på kärran och snabbhasa sej fram på världens längsta perrong. Framme i sista stund. På detta tåg var bagaget inga problem.
Marguite hette stationen där jag hoppade av. De sista milen fick jag åka taxi, en stor sådan. Jag hade landat halv elva samma morgon och var äntligen framme, klockan åtta på kvällen. Jag hoppades verkligen att det skulle blåsa en del när jag var där. Gåslevern och Sauternesvinet senare smakade ljuvligt. Fransmännen är kanske inte de mest empatiska och hjälpsamma människorna men mat kan dem.
Vinden la sej efter den här första fina blåsdagen. Det var lugnt den andra dagen och vi hade en del saker att göra på båten. En kul grej var att de hade musselodling i närheten så jag passsade på att köpa musslor som fångats samma förmiddag. Jag kokade dem och vi frossade den kvällen. Fem kilo.
Tredje dagen gav vi oss ut på havet. Det var motvind och vi gick för motor. Det blåste 10-12 m/s men det var inte läge att surfa. Vi hittade en fin naturhamn på kvällen.
Dagen därpå hade vinden mojnat. Vi puttrade iväg, jag som trodde jag skulle till rivieran och segla, och nådde en ny hamn ganska tidigt. En liten stad som hette la Ciotat.
Femte dagen vaknade jag av ett vinande ljud som kom och gick och jag hörde linor slå mot mot master. Vinden var här igen och det var läge för surf. Tyvärr kom vinden från land och var rätt så byig. Rätt kul med plattvatten ändå. Frampå dagen vred sej vinden, blev jämnare och ökade. Körde med 6.0.
Det blåste dagen därpå. Vi seglade iväg rätt tidigt och hade en fin vind i ryggen. Det var härligt när vågorna tog tag i båten så att vi surfade fram. Vi gick iland rätt snart ändå. Mitt sällskap förstod ju vad längtade efter.
Det blev en riktigt kul dag på vattnet med vågor, sol och värme. Körde på 5.3.Det började bli dags att tänka på hemresan. Sista dagen tog vi oss till Toulon. Det är en ganska stor stad och som jag trodde skulle ha ganska bra möjligheter att ta sej tillbaks till Nice och flygplatsen. Jag gick till turistbyrån för att ta reda på det jag behövde. Buss gick inte. De ville inte ta ombord så stort bagage. Då återstod tåg. Det skulle gå ett tåg i lagom tid på morgonen och jag frågade noga om mina grejor fick plats. Inga problem. Biljett köptes.
Från båten till stationen tog det ca en halvtimme att gå. Jag fick hjälp av min svåger och syster att ta mej och mina löss dit tidigt på morgonen. Det blev lite stressigt och tungt trots att vi var tre som bar. Eller berodde det på en sista extra kul och sen kväll.
På stationen förfasade sej några män över mitt bagage. De jobbade där och visste väl vad de pratade om. Skulle det bli problem igen? Jag gick på tåget och baxade in allting. Lika trångt som förra gången. Jag satt ganska spänt och väntade på konduktören. Tåget gick, tiden gick och jag började slappna av. Det dök aldrig upp någon konduktör! Jag saknade honom inte.Resten av resan var en walk in the park.
Det jag tyckte var så konstigt på hela resan var att överallt verkade jag vara den första resenären som kom med surfprylar. Flyga med dessa går hur bra som helst men försök använda något jordnära transportmedel som tåg, buss eller taxi, där blir det problem. Hyrbil är väl det bästa men det var inget alternativ för mej. Det hade blivit riktigt dyrt.
Man vill ju använda sina egna grejer. Man vet kanske inte om eller vad som finns att hyra eller exakt var man kommer att vara på resan. Så här efteråt var jag ändå glad att jag tog med dem. Jag fick två surfdagar och en massa erfarenhet om hur det är att resa med stort bagage. -
0 Svar
Tyvärr, inga svar hittades.
Logga in för att svara.
