Skillnaden sitter i rockerkurvan. Två olika stilar att segla på.
Naish brädornas rocker kurva är konstant, vilket ger en närvös och ”loose” känsla för snabba svängar, funkar bra i Sverige men planar lite senare än Goya, som har en rakare del mellan fotstropparna vilket är bra för accereration och med en mer tilltagen tailkick som gör den konstruktionen loose. Funkar kanon!
Goyan planar alltså något tidigare.
Naish rider vågor mer med bakfoten och slashar mer på häcken av brädan, vilket en konstant rocker underlättar. Robby själv har sådant ”flow” i sin segling så det ser bra ut.
När man rider flacka tex Varbergs-vågor kan det se bra ut att vrida runt i snabba slashar och ”fusk” rida lite, men när man droppar ner på en större brant våg så gäller det att ha koll. Har man det så har man en väldigt loose bräda. Naishen kan då kännas ”vobblig” i bottensvängen i större branta vågor.
Goyorna är lite mer lätt seglade; Goya själv lägger i en längre del av kanten i sina svängar och den rakare delen accar vilket ofta ger högre fart och bättre grepp men är inte lika slashigt.
Så det gäller att hinna med och svänga och utnyttja tailkicken som gör det enklare att ändra kursen snabbt under gång.
Det handlar om var man ska segla och hur man seglar.
Lycka till!