• Konfen Vindsurfing

  Storryn igen!

  Publicerad av kesse på 8 juli, 2003 vid 09:32

  Efter att denna storry publicerades så var det någon eller några som tyckte att den stred mot Mona Sahlins nya lag om diskriminering. De skulle anmäla Steffo och antagligen mig med om inte sidan togs bort. Den togs bort och jag har nu skrivit om den och hoppas att den duger. Om inte får ni som tillhör det där känsliga släktet svara på denna och säga om den ska retuscheras ännu mera. Jag ber om ursäkt om den var stötande för vissa. Storryn skrevs innan lagen kom till.

  Sånt ni inte visste och inte behöver veta!
  En samling minnen från olika håll och massor av resor ihopsatta till en story och resa, med både fel och rätt personer. Händelser mellan 1988-1994

  Det var en sån där grå trist och regnig jävla dag som ingen är lycklig över. Jag trodde inte det kunde bli värre än det var, men det kunde det. Plötsligt hörs det inte allt för angenäma ljudet från grannens vardagsrum. De hade funnit ett trevligt nöje denna för mig deppiga dag. Jag vände min 12” låda mot väggen och poppade på en störande teknolåt. Efter ett tag hör jag någon som kastar nått på mitt fönster och kliver ut på balkongen. Det är grannen som står där och frågar om mitt största nöje är att förstöra deras gymnastiska övningar. Jag svarar lite syrligt
  – Lär dig runka för fan, det är ljudlöst.
  Grinig, rastlös och förbannad ringer jag min polare i Norge och undrar om han har det lika jobbigt med livet just nu. Han talar om att han har det och funtar på att dra och frågar om jag vill följa med.
  -Visst, svarar jag, jag drar direkt.
  Jag knallar ner till min svartrollade 99:a som är ful som satan men funktionsduglig, kanske, och slänger in en bag med kläder och surfprylar och klätterprylar och en MTB där bak. Jag visste ju inte vad som skulle ske så det var lika bra att ta med allt. Jag svänger förbi Sven och fixar en dunk som är standard på våra påhitt. Sen ut till stranden och hämtar surfbrädorna. Där står Göran och filar på en fena och undrar vad som nu är på g. Jag svarar då att jag ska dra till Norge och hämta Ludde och sen vet jag inte vad som händer.
  -Som vanligt då säger Göran, Blir det kryckor nu med när du kommer hem, frågar han.
  – Självklart svarar jag när jag drar igen dörren.
  I bakspegeln ser jag Göran säga, det är 30 på vägen.

  När jag passerar Örebro sätter sig bilen där bak och jag stannar till vid vägkanten och går ur och kollar. Hela stötdämparfästet har brakat in. Som tur är så ligger det en Statoilmack några hundra meter fram och jag rullar in där med ett jäkla gnäll och skrap. Jag kliver in och säger.
  -Tjena har ni en garagedomkraft som jag kan låna.
  -Visst, sa den stora kvinnan bakom disken. Skriv på här och där och betala en låneavgift på 1000:-.
  -VAAA, utbrister jag.
  -Jaja lugn vännen min, sa den stora kvinna. Ni får tebax pengarna när ni lämnar tebax domkraften.
  -Mmmm, svarade jag och betalade.
  När jag satte dit domkraften under dragkroken och började pumpa så braka det till igen, Hela dragkroksfästet med tillhörande före detta plåt gick rakt in i skuffen. In på macken igen och fråga efter en planka.
  -Mmm, muttrade den stora kvinnan och lufsade in på verkstan Hon kom utstångkandes med en PLANKA.
  In med plankan under bilen och pumpa igen. När jag fick bort hjulet såg jag att allt hade vikt sig. In på macken igen och fråga efter en vinkelslip.
  -Visst, svarade den stora kvinnan. Skriv på här och betala där.
  Ut igen och såga av hela skitet. In på en närliggande tomt som hade ett jättelager av ved. Jag hittade en stubbe som såg ut att passa, dit med den i hjulhuset och på med lite najtråd och silvertejp.
  Jag knallade in på macken med domkraften och vinkelslipen och plankan och fick tebaka pengarna. Den Stora kvinnan log och bugade.
  När jag åkt ett par mil sisådär 15-20 stycken hade det mörknat och bilens elsystem la så klart av.
  -Jaja, muttrade jag och klev ur. Jag tejpade fast en ficklampa fram och en träningsoverrall med reflexer på där bak. Skitbra tyckte jag. Som tur var så funkade stereon.
  När klockan närmade sig 5 på morronen fick jag en blå blixt i baken. Farbror haffa diggade nog inte mina träningsbrallor. Jag blinkade in till vägkanten men det såg inte snuten eftersom blinkersen inte funkade. Men man är ju laglydig.
  Snuten som var den stora kvinnans ännu större storebror skakade fram till mig och sa…
  – Haej,
  – Gommoron sa jag
  – Det ärela enna läcker bil du har, sa den groteskt stora polisen.
  – Tycker du sa jag. Den funkar men den är inte läcker, sa jag.
  – Founkar, sa han, det ärela en javligt stor överalladrift, sa han. Han fortsatte
  – Ska ru på surffari.
  – Mmmm, ska hämta en polare i Norge och sen ska vi nånstans sa jag.
  – Jjaaa, min ena son surfar sa den feta polisen, jag vet hur ni hare, alla pengar på surfprylar och sen bara pasta med ketchup började han drömmande och lutade sig mot bakflygeln som inte reagerade på hans kvartstons arsel.
  – Va ända in i helveta brölade han, va har ni för vägghållningssats på denna rishög som inte sjunker ihop av min nätta kropp sa han och böjde sig ner för att kolla in i hjulhuset. Den röven som avtecknade sig mot skyn var det största arsel som gud skapat, säkert en och en halv meter brett. Jag burrade till och tänkte på hans stackars fru.
  Universums bestialiskaste garv kom från polismannen. HöHöHö, en stubbe, inte konstigt att bilen inte rörde sig när mina få kilon spred ut sig på den. Han lufsade skrattandes bort till sin polisbil och körde iväg med slagsida.
  Kvar stod jag och bara glodde och tänkte. Jaha, inga böter, det var en stor och snäll polis det där.

  Resan gick vidare och väl i Hemsedal där Ludde jobbade som skidlärare fans det ingen snö. Jag förstod genast att Ludde hade det tråkigt.
  När jag sladdade in på uppfarten till huset som Ludde och 19 andra bums hyrde såg jag att även Bosse var där. Han hade kommit tebaka från Bali där han hade vart ett tag för att surfa. Jag tog dunken och klev in och alla vart glada, (över dunken).
  -Åfan, är du här, eller kom du ända hit, inte åkte du väll Saaben, Eller Sabbenn, sa Bosse med förskräkt min, De hade åkt i den förut, med mindre bra minnen, Särskilt från förra sommaren då jag skulle hänga på en porsche på Nynäshamns vägen. Då hade jag stötdämparna kvar, men de var så att säga dåliga. Kul var det i alla fall, tyckte jag.
  Vi öppnade dunken och försökte komma på vad vi skulle göra.
  -Äääää, vi drar till Klittmöller och surfar till en början, tyckte Bosse och det tyckte Ludde och jag med.
  På morronen efter packade vi in våra prylar i Luddes Blazer, (de ville inte åka Saab). Ludde körde och jag fick sitta bredvid. Bosse stationerade sig där bak tillsammans med en platta Rignes. Hemsedalsborna glodde på oss när vi mullrade genom byn med 6 brädor 14 master 12 bommar och 19 segel på taket och 3 MTB surrade på bakdörren.
  När vi åkt nån kilometer hördes det protester från Bosse
  – Va fan är det för jävla skit musik, Jag har en ängel i mitt rum. Vrålade han falskt. Ta min nya Clawfingerskiva istället. Bönade Bosse.
  – Var fan e den då, svarade Ludde.
  – Ööööö. I segelbaggen på taket, sa Bosse.
  Innan vi han reagera var Bosse på biltaket och letade efter skivan. En Norsk polis såg oss åkandes med Bosse på taket och satte efter i full karriär.
  Ludde svängde snyggt och vant av vägen och in på en skogsstig. Bosse kom in igen efter sin månvandring och gav oss skivan och vi tröck in den i CD:n. Efter några kilometer kom vi ut på den vanliga vägen och där stog hon eller HOOOON.
  Hon hade säkert ståt där i flera år och bara väntat på att tre svenska blonda surfare skulle komma förbi i en Blazer. Ludde bjöd Norska staten på några svarta sträck på vägen när han stannade och frågade vart hon skulle.
  -Bort svarade hon, och klev in och satte sig i BOSSES knä.
  Efter ett par mil så silvertejpade Bosse upp ett badlakan mellan för och bakkupen. Så blev Ludde och jag vittne till några konstiga ljud som Bosse och hon åstadkom.

  -Ska vi inte knalla in i Göteborg och kolla läget innan vi tar färjan sa jag. Det kanske är bra vågor vid Åsa eller hyggligt väder för klättring i morron, sa jag.
  -Ok, sa Ludde och valde Göteborgs filen på motorvägen.
  När vi kom till Göteborg var klockan krogen och vi parkerade på en stor parkering i centrum. Vi släppte ut hon och hon knallade iväg och Bosse bara log, när vi tittade på honom med menade blickar. Vi halsade det sista från dunken och sköljde ner med varsina någrastycken Rignes. Sen ragglade vi iväg ut på stan.
  -Fan moochste picha, sa jag
  -ja ochsååå sa Ludde och Bosse.
  Vi hängde ut polarna och skvalade några minuter och vinglade fram och tillbaka. När vi tittade upp såg vi att vi hade pissat på ett pannarama fönster tillhörande en mycket exklusiv restaurang. Det fina folket i restaurangen satt och gapade av chock.

  Vi hittade en folksamling utanför en diskotekdörr där vi ställde oss.
  -Öööööööö, kolla Blondinen i rött sa Ludde. Bosse och jag kollade.
  -Fan, vilken fullpoängare, stönade Bosse.
  -Tjena, Anna, har inte vi setts förut, sa Jag. Ludde och Bosse glodde med sina stora rödsprängda ögon på mig.
  -Nämen hej Thomas, är du här.
  -Tihii, fnittrade Anna.
  Jag log.
  -Hare gött, sa Bosse.
  Anna och jag vinkade adjö till partygossarna.
  På morronen kom jag till parkeringen och ett tyskreggat hus på hjul hade parkerad precis bredvid oss trots att parkeringen var tom i övrigt. Ludde och Bosse låg och sov mellan Blazern och det tyska huset. Tyskarna fördrev tiden med att släppa ut miljöfarligt diskvatten på de sovande kompisarna. Jag väckte Ludde och Bosse med att vråla (CENSUR). Samtidigt som Ludde och Bosse öppnade ögona öppnade Tysken dörren.
  -What in the fucking hell you mean, vrålade tysken . Efter lite muntlig konversation klev vi in i Blazern med Åsa som destination.

  När vi körde på avenyn såg vi ett gäng fjortisar på skatar som åkte runt och vrålade, Ööööööööööööööööö HOT TUNA. En av fjortisarna försökte hoppa över en trottoarkant men klotade och skaten for ut i vägbanan precis framför Blazern, spraaak hörde vi och det guppade till lite grann. Fjortisarna vrålade och svor. Vilket vi mycket väl förstod.

  Vid Åsa träffade vi Marcus och Uffe som var där för att testa sina ny shapade brädor. Men det fans inga vågor.
  -Det är fest i Apelviken ikväll, kommer ni undrade Marcus.
  -Visst sa Bosse.
  På kvällen vid Apelviken var det det vanliga gänget. 14 killar och 18 tjejer. Uffe ordnade det så att det alltid var fler tjejer än killar, bara för att ingen kille skulle bli utan tjej.
  -Tjena, tress amigos, hördes plötsligt från en bakhjulscyklandes rakad kille, det var P.O.
  -Hello, sa jag. Var har du hållit hus de senaste åren.
  -Jaa, va fan. Efter att jag torskade för fortkörning nerför Apelviksbacken –89 så ledsnade jag på svärje och drog till sydafrika för att klättra och surfa. Där tog pengarna slut så jag fick ta mig hem efter hand, det tog lite tid.
  -Jaha, och hur lyckas man torska i den backen, undrade jag. Han bara log till svar.
  -Jo, jag började på ettans växel och trampade upp cykeln på bakhjulet sen växlade jag upp vartefter till 24:an, det gick så bra så jag ville inte sluta, och i backen stod polisen med radar som vanligt. Liksom 65 blås på bakhjulet med cykel, skröt P:O stolt.
  -Ja ja visst säkert, det är bra sa jag.

  Jag och Uffe delade en flaska whisky och grillade lite fläskfile och kollade på några daggmaskar som försökte verka viktiga.
  Rätt som det var hörde vi ett jävla liv. Det var Peter och Anders som hade varit hem till Peters lägenhet för att fixa lite potaismos. De hade inte orkat gå tebaks så de hade snott en vält som de tog sig ner till viken med.
  -Fan, va bra sa Marcus nu kan vi fixa en volleybollplan.
  Sagt och gjort. Ut med välten på stranden och platta till, ner med några master till näthållare.
  -Jag tycker att vi gör ett nät av tjejernas BH sa Ulrika. Efter en massa protester från de andra tjejerna och lika många ja rop från killarna så beslutades det att nätet skulle göras av allas underkläder.
  Efter att vi lirat ett tag fick Ludde, Bosse och jag nog. Vi ville hellre gå på krogen, vi tog på oss vår andel av nätet och hoppade på hojarna. Vi svängde in på kustvägen som leder bort till fästningen. På natten i kombination med en kraftig fylla är den vägen mycket smal och kolsvart. Vi trampade på så mycket våra fulla kroppar orkade och det gick fort. Vi garvade och tyckte att det var en skithäftig känsla att inte veta vad som kommer i nästa böj, folk eller dike.
  -FAN, NITA, hörde vi bosse skrika i falset. Han hade i månljuset fått syn på en typ grind (u-balk nerkörd i asfalten) som ”farthinder”. Med vrålande bromsar och ett jävla brak körde han in i ”grinden”. Han flög över styret och landade fyllsmidigt i asfalten någon meter längre fram.
  -Hö Hö hahaha, hörde vi från honom.
  -AjAjAj, hördes det efter ett tag
  -Cool, hördes det efter det.
  -Hur gick det, frågade vi och gick fram till honom.
  -Det är lugnt sa Bosse och reste sig lite vingligt, Nu drar vi vidare. Han reste upp sin cykel som hade blivit lite modifierad, navavståndet hade krymp med en decimeter. Men den funkade.
  Uppe på stan klev vi in på KG. Vid kassan för inträde var det 60:- i inträde eller par gick för en. Plötsligt hade Bosse och Ludde blivit ett par och gick in. Jag stod kvar och kollade mig omkring och såg tre tjejer komma in och jag bad om eskort in med en av dem.
  -Ok, sa hon
  Hennes polare ville inte gå in eftersom de inte hade något manligt sällskap.
  -Äääää, bli ett par för en minut då sa jag.
  -Är du dum i huvudet sa en av paddorna.
  -Ja, sa jag och satte ihop deras händer och puttade fram dem till kassan som tog 60:- och släppte in dem.
  -Fniss, Fniss sa paddorna och tackade för hjälpen.
  Jag hittade Bosse och Ludde vid Black Jacken. Bosse van några hundra som vanligt och Ludde och jag tiggde genast varsina 12:or whisky.
  Vid baren kom en läcker böna fram till mig och Polarna kollade avundsjukt.
  -Heeeej, log hon.
  -Tjena, sa jag.
  -Kommer du från stan sa hon.
  -Jo, jag bor här sa jag.
  -I centrum eller? Undrade hon.
  -Ööööö, lite utanför sa jag, du då?
  -Nääääää, jag kommer från Borås, sa hon.
  -Jaha, så du söker bostad för natten då, sa jag.
  -Mmmmmmmm, precis, vill du ha sällskap, undrade hon.
  -Jag bor på stranden, sa jag.
  -Men du sa ju att du bodde här, sa hon.
  -Det gör jag ju, stranden tillhör Varberg.
  -Jamen, började hon.
  -Du får nog söka bostad hos någon annan snubbe, sa jag och gick efter Ludde och Bosse.

  Ludde hade fått span på en kort kjol som innehöll en blondin som dansandes till Fula Gubbar på dansgolvet. Bosse och jag hjälpte Ludde att dräggla en stund. Ludde gled upp bredvid blondinen likt en Jänkare och kom snabbt tillbaka som en Fiat 127. Vi gick tillbaka till baren och svalde en stor.
  Då, kom en pojke som tycker om pojkar seglandes över golvet, kollade på Bosse, fuktade sina läppar och log ett hemskt leende.
  -Hej sa pojken som tycker om pojkar. Jag känner inte så många i stan, väste han fram ur sina glänsande läppar.
  -Var bor ni försökte han öppna ett samtal med.
  -Ooooo, vi bor i Håsten, slemmade Bosse till med.
  -Ooooo, gör ni väste Feggen.
  De stod och snackade ett tag. Under tiden kollade Jag och Ludde på alla tjejer som guppade förbi.
  -Vi går upp och dansar lite sa Bosse och gick iväg med pojken som tycker om pojkar.
  -Nu jävlar driver Bosse med pojken som tycker om pojkar, sa Ludde.
  -Jag märker det, sa jag och vi garvade lite.
  Ludde och jag drog oss upp på dansgolvet för att se hur det fortsatte. Ludde fick kontakt med en 5 poängare och jag misslyckades med allt fån 5 till –5. Jag dansade upp bredvid Bosse och pojken som tycker om pojkar. Pojken som tycker om pojkar var heltänd på Bosse. De varvade ner musiken och en tryckare började låta ur högtalarna. Pojken som tycker om pojkar gick närmare Bosse och gned sig i vårat tycke äckligt mot honom.
  -VA FAN, ÄR DU (CENSUR), FAN VA (CENSUR) vrålade Bosse så det hördes över musiken. Alla vände sig om (CENSUR). Bosse och jag gick asgarvandes därifrån.
  Ludde hade lyckats försvinna.

  Vi knallade ut till cyklarna och åkte ”hemmåt”. Vi trampade ner till viken för att lägga oss men de andra polarna var kvar och satt och grillade eller stod och pissade.
  -Tjena, sa Marcus, kul på krogen. Vi drog en snabb tolkning av kvällen och alla garvade åt vad som hänt på KG:s
  -Va fan, eldar ni SJ-pall, sa jag.
  -Ja visst, brinner skitlänge sa Uffe. Fanns massor bakom Apelhandeln.
  På morronen vaknade vi av att ägaren till Apelhandeln sprutade vatten på oss och talade om att han fick massor av pengar för pallarna, han ville gärna ha lite ersättning för de som förvandlats till aska. 2000 drog han till med, men vi prutade ner priset kraftigt.
  -Va fan, snacka om dyr grillkväll, jag brände ju 2 korvar också så de inte gick att äta, sa någon som jag inte visste vem det var. Fan och skit fortsatte han i fem minuter tills Per bad honom dra. Alla lydde Per, för han såg farlig ut.
  Vi stannade några dar till i Apelviken och fick några kanonbra dar med surf. Det snittade kuling och vågorna var ca 2-3 meter höga.
  Som vanligt var kvällarna öliga och vi hängde mycket på en spelhall där vi tävlade i flipper. När vi skulle ramla till sovsäckarna en kväll mötte vi det berycktade Sörsegänget, självklart skulle de spöa oss efterssom vi kommer till Varberg och snor deras brudar. Jag talade om för dem att det skulle de skita i om vi gör.
  – Dessutom är inte ni bättre som snor svenska brudar, kexchoklad och allt annat som ni ser, sa jag. Vilket resulterade i en rundspark över näsan.

  Det vart måndag och vi vaknade, totalvakuum i viken och sur youghurt till frukost. Vi knallade bort till campingen och duschade. Vi åkte upp på stan och satte oss på ett frikyrkligt fik och väntade på att luncherna skulle börja på skolan så vi fick mat. Efter att vi ätit boka vi plats på Danmarksfärjan. Varberg-Grenå.
  Per och Mathias ville haka på, så de fixade också plats på Färjan. När vi väntade på att få köra ombord lekte vi konhead genom att dra på oss kondomer över huvudet och fylla de med luft genom att andas in genom truten och blåsa ut den genom pollenallergiska näsor. Vi stutsade runt bland bilarna och töntade oss ordentligt. Barnen ville också ha sådana stora ballonger på huvudena. Det ville inte deras mammor att de skulle ha. Mammorna tyckte att vi var oförskämda, medans deras pappor tyckte att det var ganska kul. Mathias hittade en muslimskfamilj med mormor och gammelfarmor. Han visade kondomtricket för dem, man drar in en kådis genom ena näsborren och får ut den i munnen, sen drar man den fram och tillbaka genom trut och näsa. Fjortisflickorna vart jättegenerade och pappa och farfar blev jättearga.
  Ombord på färjan gick vi fram till de enarmade banditerna och spelade lite. Jag fick jackpott och van någrahundra, det plingade som fan en halvminut-en minut och pengarna spottade ut. Per kom fram och undrade om han kunde få dra sin sista småpengar och jag sa ok. Han fick superjackpott 5000:-. Jag sa att nu kommer det att plinga och svämma över med pengar. -Stick och hämta en säck då, tjöt Per.
  Jag knallade iväg efter en jobbarsnubbe. Jag hittade en som trodde att jag ljög.
  -Man kan inte vinna så mycket, sa han. Det har ingen gjort förrut.
  -Skit i vad som hänt i historien sa jag, ge hit en säck.
  Nääääääääääääää, vet du vad, sa jobbarsnubben. Jag följer med och tittar.
  Det tog väll ca 5 minuter från det jag gick på jobbarsnubbeletande tills jag var tillbaka med jobbarsnubben. Det hade samlats en publik på säkert hundra pers rund Per och den enarmadebanditet som stod och plingade.
  -Öpp Öpp Öpp, skingring brölade jobbarsnubben myndigt. Han gick fram och öppnade den enarmadebanditen och bad mig och Per följa med till en expedition.
  -Ni måste ha lurat maskinen.
  -I helvete heller vrålade Per åt jobbarsnubben som ryggade tillbaka.
  -Vad är det för oväsen hördes en röst, och en streckprydd rakryggad snubbe kom fram från ett intilliggande rum.
  -Den där lilla fan vill inte ge mig mina pengar jag vann på en enarmadbandit, mullrade Per störtförbannad.
  -Ge honom pengarna beordade den streckprydde.
  Per fick sina pengar och vi knallade iväg. Vi gled in på ett toalett för att tömma blåsorna.
  -Kolla Thomas, sa Per och pekade på skuggorna som man såg mellan en dassdörr och golvet.
  -Cool, sa jag.
  Man såg på skuggorna att någon herre gjorde annat än att det man brukar göra på en toalett. Vi väntade tills herren kom ut. När herren kom ut var det en man i 35 års åldern. Vi frågade om han haft det skönt. Han vart väldigt förlägen och skyndade genast ut från muggen.
  På färjan handlade vi sprit så klart och kom på att anledningen till varför vindsurfing är så dyrt beror inte på segel och brädor utan på de kopiösa mängder alkohol man hinkar på stranden när det inte blåser.
  När vi till slut kom till Klittmöller som då beståd av typ en rondell, tomter med sandträdgårdar med små hus i, en liten mack som alltid är stängd, ett bageri som öppnade jätte tidigt, en liten butik, en fiskrestaurang, ett diskotek och ett sommartid välmående hamburgeri och två campingar där ingen bor men alla duschar, stora vågor, stora sanddynor och mycket vind, var det kväll. Vi klev in på hamburgeriet och beställde en måltid, 35:-/ skallen sa flickan bakom disken. För det fick man lika mycket som man får på svenska sibylla om man lägger upp 150:-. Efter lite ljudliga rapar och fisar gick vi ut till bilen och smakade på våra väl tilltagna ransoner från båten. Efter att ha fått i oss alldeles åt helvete för mycket knallade vi in på diskot där det var Tyskar och Tyskar och Danskar, vi beställde in det vi ville ha men absolut inte behövde, när vårat redan försvunna omdöme dog beställde vi in ännu mera som ingen klarade av att hälla i sig, Jag beställde in en halv liter jägermaister som jag svepte och lämnade 500:- i dricks som bartendern vägrade att ta emot. Han förklarade att jag skulle ångra mig. Det gör jag fortfarande.

  Dagen som kom mådde vi ganska dåligt och beslutade oss för att inte surfa.
  Frampå eftermiddagen blev vi tvungna att fixa mat så vi drog på oss simfötter snorkel och cyklop, tejpade fast en kniv på några pinnar och dök i vattnet för att spettsa rödspettor. Fiskarna vi fick upp grillade vi över en modell större eld som skickade sitt fina sken över sanddynorna.
  Under natten drog ett oväder in över oss och det blåste satan. På morgonen när vi kom ner på parkeringen rullade stora vågor in. Vi riggade våra 4,5:or och drog ut och rippade. Det var fina jämna set som kom in och platt mellan vågorna. Vi seglade på som vi alltid gjort och som de flesta gör. Lite hopp och gippar.
  Fram på kvällen var vi helt slut och drack några pilsner och somnade snabbt.
  Vi vaknade några gånger på natten av att bilen stod och gungade, det blåste satan och hans bror jävulen
  På morronen blåste det än mer och vi rullade ut 3,5. Vågorna var masten hög. Jag hade enbart sett sånna monstervågor på kort eller film. De som redan var ute försvann bakom vågorna. Helt otroligt stort. Jag stack ut och fick en riktig resa ut. Började gippa i en våg men bestämde mig för att avbryta den och fortsätta på samma bog. Vilket berg som växte sig större bakom mig. Tillslut var jag tvungen att ta mod till mig och gippa. Krasch sa det. Jag bara snurrade och varje gång jag skulle vattenstarta kom en ny våg och snurrade runt med mig igen. När jag äntligen fått upp riggen och vattenstartat så var jag vid stranden, halvvägs till Hanstholm. Det var bara att knalla till Klittmöller på stranden med 22 s/m i sidan. När jag var tillbaks på ruta ett pustade jag ut och tänkte, en gång till.
  Ut på vattnet, där fick jag inget drag och så fick jag drag och så inget drag och så drag och då skulle jag gippa igen i dessa jättevågor, så klart ramlade jag och samma visa igen. Jag hamnade halvvägs till Hanstholm.
  När jag gång nummer två släpat surfprylarna på stranden med 22 s/m i sidan i flera kilometer var jag ganska trött. Men skam den som ger sig. På det igen.
  Gång nummer tre fick jag någon repa fram och tillbaks. Men så var det dags igen. Spolad, nästan Hanstholm och traska på stranden. Åter i Klittmöller bestämde jag mig för en öl istället för mer surf denna dag.
  Vi stannade några dar och fick bra surf med 4,5 och 5,0.
  Jag lyckades komma runt i vad jag trodde var en loop med det var en cheesroll, Jag vart så överlycklig över det så jag laddade chees på allt som var våglikt och fick smeknamnet ”Flasser Wasser Kesseroll”, numera bara Kesse.
  Vågridningen funkade bra när vi lämnade grannlandet för färd hem till Sverige.
  Vi sladdade ner till Apelviken igen och där hittade vi några andra nissar från Nyköping.
  Vi snackade med dem och berättade om Klittmöllerresan i några minuter innan vi ledsnade på dem och hoppade in i Blazern för lite kall kyckling och chips.

  De andra från samma by som jag, satt i pappas nya 9000 och töntade sig med att lipa åt oss och mona och göra grimaser. De var sådana. Ludde, Bosse och Jag knallade bort till John´s Place, vi hade blivit sugna på jordnötter och öl. När vi kom tillbaks framåt småtimmarna kom en av de andra killarna fram till oss och var helt förtvivlad. Han hade spillt ut en starköl ner vid växelspaken i pappas nya bil och frågade helt hysteriskt om växellådan kunde gå sönder. Jag svarade då att det var kört med den växellådan eftersom just 9000:s växelåda var väldigt känsliga för annat än just växelådsolja och att allt som man tappade runt växelspaken direkt åkte ner i växellådan. Killen vart helt förkrossad eftersom han litade på vad jag som ”bilkunnig” sa.
  Morgonen efter gick jag fram till killarna i 9000 och sa att jag bara hade skojat och att ingenting kan komma in i växellådan. Killen blev lättad och sen också förbannad eftersom jag lurat honom en hel natt.
  Efter ytterligare några vindstilla dagar kom det 10 s/m och vi riggade på våra grejor och fortsatte rippa som de flesta andra gör, rakt fram och gippa. Det har jag sedan fortsatt med i resten av min surfkarriär.

  Ni som tycker att denna storry är underlig eller som känner igen er men under fel namn läs rubriken en gång till.

  Thomas ”Kesse” Johansson
  1999-02-12

  kesse svarade 22 år, 4 månader sedan 1 Medlem · 0 Svar
• 0 Svar

Logga in för att svara