Väddö-2003-08-08 ett intermesso!

[imported_hakan]

Det är lugnt Petter!
Här kommer mina summeringar av det inträffade.

1. När man ligger i vattnet och brädan har stuckit, så känner man sig rätt liten. Så det viktigaste är att man kan få tag i brädan, men det gick tyvärr inte för den stack iväg med en väldig fart. Då fanns bara alternativet att simma tillbaks till riggen, den gav i alla fall en viss flythjälp.

2. Det är faktiskt väldigt svårt at se någon som ligger i vattnet, även om han ligger i vattnet och viftar med kepsen samt skriker.

3. Vad var det egentligen som hände? Inget gick sönder! Jag hade bara inte dragit åt spärren för mastfoten tillräckligt hårt, den kärvade så jag trodde att jag hade gjort det. Men i gippen vrids mastfoten och då lossnade spärren.

4. Nu har jag insett att säkerhet är viktigt, så länge man står på brädan känns allt OK och man är hur säker som helst, men om det som inte får hända händer och man hamnar i vattnet med bara seglet då är man inte lika kaxig längre. Vad kan man då göra? a) En flytväst är faktiskt en otrolig hjälp, man slipper simma hela tiden och kan känna sig litet tryggare. b) Självklart skall man kolla att mastfoten är ordentligt förankrad i brädan. c) Det är också bra att ha en lina mellan rigg och bräda, så att man inte förlorar brädan. d) Men det viktigaste är förstås att man försöker få fatt i brädan innan den har försvunnit (lättare sagt en gjort när den sticker iväg utför en stor våg). e) En visselpipa är jättebra, den finns oftast i flytvästens bröstficka.

Nu har jag skaffat flytväst och bättre mastfot, och skall även i fortsättningen ha en lina mellan brädan och riggen.

/Håkan P

PS.
Återigen, tack Johan och tack till dig som körde in i viken och hämtade min bräda.