-
Varför är längtan så stark?? Vad händer i kroppen?
Många frågar ofta varför man surfar? Gång på gång försöker jag beskriva känslan utan att riktigt lyckas. Vad är det som gör att man känner den extrema längtan att komma ut på vattnet? Vad är det egentligen som händer i kroppen när man surfar? Jag har levt i Alperna, åkt skidor i alla tänkbara förhållanden, flugit skärm, hoppat fallskärm, kört cross, wakeboard, skateat etc etc, men det finns inget som riktigt framkallar det här suget man känner inför en ny surfsäsong. Det är otroligt svårt att definera känslan, man kan ju beskriva farten, närheten till naturelementen, kraften etc men mycket av det går att uppleva med andra sporter. Jag söker något annat, den kompletta upplevelsen av att surfa.
När man surfar är man helt uppe i sig själv, totalt fokuserad och är egentligen helt tom i huvudet, ändå är det just i det här momentet som lyckan är som störst.
Vad är det egentligen som händer i kroppen?? Är det något andligt, medicinskt eller kanske en kombination av dessa?/Viggo
-
11 Svar
-
Kroppen producerar en hel del endorfiner när man är ute och ripar. Det medför att man känner välbefinnande och ett lyckorus. Vi är mao endorfin pundare vi som håller på vindsurfing!
-
Längtar alltså kroppen efter att producera endorfiner? Är det därför man hela tiden vill ut på vattnet?
/Viggo -
Det är nog en utav anledningarna men det finns säkert fler anledningar till att man längtar ut på vattnet.
-
Ja, endorfin är besläktat med morfin och är i princip beroendeframkallande.
En annan anledning till att man hela tiden vill ut igen tror jag beror på att det hela tiden går att hitta på nya grejer. Man blir aldrig fullärd. I början nöter man in riggdragning, tills den sitter i ryggmärgen. Likadant med stroppar, vattenstart, hängsele, gipp osv. Allt måste nötas in, men det tar inte längre tid än att man kan se resultat hyfsat omgående, vilket gör att man vill ut å fortsätta så snart som möjligt.
Och till skillnad från många andra sporter så är det bara du själv som avgör hur bra det går. Du kan inte skylla på lagkamrater eller motspelare.
-
Håller med watertouch.
Människan är också vanligtvis fascinerad av vatten. Det tillsammans med friheten man känner när man är ute och adrenalinet gör nog att det är svårt att slå.
-
Det mästa är nog att man är helt borta i tankarna och fokuserar på farten vinden mm.
Själva surfingen riggen och brädan ängnar man inte mycket tanke på det sitter i ryggmärgen och man har svårt att tänka hur man handlar utan det bara sker rent som om det vore självklart.
När kroppen kan surfa då är upplevelsen total så känner jag det. -
För att ytterligare spä på filosofin, så kan anledningen vara det faktum att man hela tiden tänker väldigt kortsiktigt: nästa våg, nästa gipp osv. Man hinner sällan lägga upp några långtgående planer utan man gör vad som faller en in i varje ögonblick, å sånt e ju alltid befriande…
-
Ahhh, den är bra! Man lever alltså verkligen i nuet när man surfar. Ingen tillbakablick, inget ”vad ska jag göra imorgon” utan helt och hållet i nuet!
-
Bra sagt waterman!
Precis det där ”pirret” i magen när man glider iväg på
vattnet försa gången.
Nästan som första gången jag träffade min tjej camilla…
😀 😀 den ”säsongen” är härlig!!! 🙂 -
Det är väl ungfär som att ta enschysst drog!
-
Undrar om det är billigare med droger
Logga in för att svara.
