anders_hoffman
Forumsvar skapade
-
Jag läste första gången om brädan i ”vindsurfing” där stod det att den kanske inte kulle tillåtas just för att den var så j-a dyr!
-
Jag tror vi har en liten besserwisser här!! Iofs ganska kul mening
. Men å andra sidan har ju alla torrdräkter 5 horisontella hål, men den håller ju fortfarande tätt, så varför skulle inte en doja göra de?? -
De gamla båtarna gick ju i 18-19 knop vilket är en ganska perfekt fart att race:a med. Men om det är som du säger att de ska byta ut dessa mot 30-knopsmonster så kan det ju lätt bli lite problematiskt.
/Anders
-
Fartygsfakta – nya snabbfärjorna
Längd 195 m
Bredd 25 m
Fart 28, 5 knop
Passagerare 1 500
Hytter 112 hytter/300 b.
Fordon 500 bilar / 1 600 längdmeter gods
Höjd på bildäck 4,90 mHär finns bilder på de fartyg de har. Klicka på Om företaget. Pressinfo och sen presservice längst ner.
Det är de båtar som finns de har även en tyck till sida. Ska nån kunnig person som är bra på att formulera sig och övertala folk kanske skriva några rader så vi får se om det är helt omöjligt eller om det faktist kanske skulle kunna gå att genomföra! Här är adressen till tycktillsidan. Klicka på om företaget och sen tyck till
-
Jäkligt bra ide faktist!!
. Jag tror nästan att snabbfärjorna är FÖR snabba medans bilfärjorna är lite långsamma. Fast om vi surfare tar en paus på ca. ½-1 timme så kan det nog bli lite match mellan de större mer långsamtgående färjorna.Men en tävling skulle nog vara skitbra, rederiet får enormt stor uppmärksamhet. Samtidigt som vindsurfingen nog får minst lika mycket uppmärksamhet! Jag kan tänka mig huvudrubrikerna i Aftonbladet o Expressen. 78 kilos windsurfare slog bjässe på 780 ton.
Vinden är starkare än 8-900 hästkrafter.Kan nog bli riktigt bra!!
Och eftersom gotlandsrederiet är ett såpass stort företag är nog inte mediebevakning helt otänkbart.Om sedan detta blir till ett årligt jippo har jag två förslag ett seriöst och ett oseriöst.
Seriöst. Om man blir tillräckligt många kan ju en startavgift på ett par hundralappar inte vara helt otänkbart, detta skulle ju förenkla hela situationen.
Oseriöst. Om det blir så bra att rederiet går med på att göra detta en gång per år så kan man ju be dem ordna resor till maui istället för gotland. Tänk er att åka med ett stort jävla fartyg som pumpar ut massa härliga surffilmer i nån stor härlig biosalong till MAUI.
/anders!
-
Här intervjun från surfblaskan med ”Kung” Olauson som korsade atlanten!
Inte många svenska windsurfare kan skryta med att både ha seglat över Atlanten och ridit legendariska monster vågor på Jaws under ett och samma år. Nu är inte Nicklas Olausson heller typen som skryter, tvärtom och vi var naturligtvis nyfikna på att höra om hans bravader. Läs om världscupen, TAWR, Jaws och ett spännande år som gått.
[Red] Vi säger att du är Sveriges bästa windsurfare efter Bringdal och Rappe om man ser till rankingen. Håller du med?
[N.O] Ja för tillfället är det nog så, nu när Mathias Holmberg lagt av.
[Red] För att vara en världsstjärna är du relativt okänd. Vi tänkte börja med att placera dig på världskartan.
[N.O] Jag kommer från Hönö, en liten ö utanför Göteborg. Där har jag bott hela mitt liv tills jag började resa som windsurfare. Jag har mer eller mindre flytta därifrån under vinter halvåren.
[Red] Vad fick dig att börja segla världscupen?
[N.O] Dels kände jag att jag ville satsa fullt ut på windsurfingen och så var det ett naturligt steg efter framgångarna i VM 94. Jag var i Sydafrika hela den vintern och tränade ihop med bl a. Christoffer Rappe. I Grekland, 95 körde jag min första tävling i Världscupen. Det gick ganska bra för mig då och jag kom till finalen i flera slalomstegar vilket inte är så vanligt när man kommer in som outsider.
[Red] Det är slalom som är din starka gren?
[N.O] Ja, till och börja med var det mest slalom men sedan har jag jobbat upp mig mer och mer inom courseracing. Där har det varit bra att träna med Rappe eftersom det är hans starka sida. Eftersom världscupen inte är uppdelad på discipliner utan i ’racing’ där slalom och course ingår och wave så gäller det att vara jämnbra. Förra året gick det lite bättre i slalom än course.
[Red] Vad blev total placeringen förra året.
[N.O] Runt tjugonde plats i racing.
klicka för större bild
[Red] Wave då?
[N.O] I fjol försökte jag slå mig in för att få ihop de poäng som krävs för att ställa upp i de vågtävlingar jag vill i, inför den här säsongen. Jag anmälde mig till tävlingen på Cran Canaria där jag kom med. Det är lite tråkigt när man är ny. Den lägst rankade får möta den högst rankade. Där fick jag möta Patrice Bellbauch och jag tänkte ’fan, nu åker man ju ut direkt’. Å andra sidan hade jag inget att förlora så det vara bara att bita ihop och köra gärnet. Hoppen stämde riktigt bra och jag slog honom i hopp. Vågridningen gick lite sämre och till slut vann han heatet totalt.
[N.O] Det är svårt. De som har rutin vet precis hur man sätter ihop ett heat. Titta på Anders Bringdal och Mathias Holmberg. De stressar inte iväg. De vet att de har 8-10 minuter på sig och kan välja vågor på ett annat sett. Jag kan ibland känna mig lite pressad att göra bra hopp på en gång osv.
[Red] Vi gör ett hopp i tiden och hoppar fram till Trans Atlantic Windsurfing Race?
[N.O] Ja, det skall bli kul att berätta om.
[Red] Berätta för oss lite om bakgrunden, det har ju pratats om ett sådant Race tidigare?
[N.O] Det är ingen som har tagit tag i det förrän i fjol. Louis Hubard, som är ’chef’ för PWA har alltid haft en dröm att ta några windsurfare över atlanten, hur skall han nu göra det här? Efter mycket jagande efter sponsorer och folk som var villiga att investera i projektet fick han tag i en rysk isbrytare som följebåt där vi även sov och åt mellan seglingarna. Tillslut fick han också ihop tillräckligt många team för att genomföra tävlingen.
[Red] Vad kostade det att ställa upp?
[N.O] 50 000 dollar, det var väldigt mycket pengar. Från början var det meningen att det skulle vara mellan 8 och 10 lag men eftersom insatsen var hög var det svårt för många av lagen att få ihop sponsorer så en del backade ur. Å andra sidan var det en garanterat stor mediaexponering för det sponsorer som ställde upp. Anders Bringdal hittade en huvudsponsor åt oss. Japanska våtdräktstillverkaren Liberty. Där av namnet ’Team Liberty’. Laget bestod av Mig, Anders Bringdal och Robert Teritihau och förutsättningarna för satsningen var att vi skulle vinna. Ha ha. Själv kom jag in lite på ett bananskal. Från början var det meningen att det skulle vara två seglare i varje lag och Anders och Robert var givna. Anders frågade mig under en segling på Fuerteventura om jag var intresserad av att vara med. Utöver de två ordinarie seglarna ville man ha en reserv i fall någon blev skadad. Självklart, sa jag. Jag vill jätte gärna göra det här.
[Red] Inga tveksamheter? Där är ju ingen barnlek att segla över atlanten precis.
[N.O] Nej nej, inga tveksamheter. Jag visste ju att det skulle bli tufft, eller inte hur tufft men att skall de andra köra så vill jag också vara med. Det var inget att tveka på. Hursomhelst när vi kom till New Founland inför starten så blev det sagt att vi lika gärna kunde köra tre stycken i varje team, så man ändrade lite på reglerna vilket ju var bra för mig. Det blev en bra chans för mig att visa upp mig tillsammans med de här killarna. Sådant är alltid bra när man skall skaffa sponsorer. Som det nu blev fick jag segla redan den andra distansen då Anders som var teamchef blev sjuk. Det gick bra och jag vann den sträckan. Det var nog mycket därför jag fick fortsätta.
[Red] Hur gick det till rent praktiskt? Hur startade ni? Hur genomfördes de olika racen mitt ute på havet och hur kom ni ombord på isbrytaren igen efter avslutad segling?
[N.O] Okej, så här var upplägget. Det var fyra lag med 3 man i vardera. Vi – Team Liberty, ett grekiskt lag som var sponsrade av grekiska regeringen, ett amerikanskt lag sist var det 2 stycken fransmän ihop med en engelsman som var sponsrade av F2.
Väl på vattnet gick det till så att vi låg och följde isbrytaren tillsammans med två stycken gummibåtar under några timmar för att dels täcka så många distans som möjligt dels för att ’trötta ut oss’ något. När det var dags för start stannade en av gummibåtarna och vi höll oss kring den medan isbrytaren och den andra gummibåten fortsatte under en halvtimme till en timme för att skaffa sig ett rejält försprång. Sedan var reglerna enkla, fri väg, den som först jagade ikapp följebåten vann dagens etapp. Etapperna tog mellan 3,5 och 4,5 timmar så man blev ganska mör i kroppen.
[Red] Hur kändes det då? Kasta sig ut mitt i atlanten i 10 meters dyning?
[N.O] Jaa…(tänker efter). Stor i orden – liten på jorden. Man kände att det här var stort – långt ute till havs på en windsurfingbräda.
[Red] Blev ni inte rädda?
[N.O] Njae, jag tror vi var ganska coola i vårt lag. Eller så var vi för dumma för att förstå hur riskabelt det faktiskt kunde vara. Jag vet att några av de andra lagen var lite ängsliga emellanåt.
[Red] Vad hade ni för utrustning?
[N.O] Det var svårt. Ingen visste hur det skulle se ut därute och några speciella brädor kunde vi inte ta fram inför tävlingen. Det fick bli vår vanliga tävlingsutrustning helt enkelt. Mest slalom brädor och racesegel, coursebrädor ibland när vinden tillät. Amerikanarna använde vågsegel i en av etapperna för att få mer kontroll. Segelstorlekarna varierade mellan 9.5 till 5.4.
[Red] Hur var mediabevakningen? Blå rummet kunde ju tyvärr inte vara där.
[N.O] (Skratt) Det skall ni kanske vara glada för med tanke på hur många som spydde av sjösjuka. Nej, men allvarligt talat. Det var bra bevakning. Vi hade ett kamerateam med ombord som dels spelade in filmen om racet samt gjorde reportage för TV stationer runt om i världen. Sedan var det reportrar från olika tidningar med ombord. Totalt sätt fick TAWR stor uppmärksamhet runt om i hela världen.
[Red] Nu måste du berätta för oss hur sjutton ni kom i och ur vattnet från isbrytaren. Det kan inte varit helt problemfritt med tanke på båtens storlek och den grova sjön?
[N.O] Att hoppa i vattnet var inga större problem. Vi kastade i utrustningen från aktern där avståndet mellan relingen och vattnet var mindre. Om man tajmade det med dyningen så blev det inte högre än några meter.
Det svåra var när man skulle ombord igen. Vi fick hoppa i gummibåtarna ute till havs och köra upp mot isbrytaren som skickade ut en kranarm över relingen så vi kunde hissa upp segel och brädor. Det svåraste var när vi själva skulle ta oss ombord. Vi körde upp längs med relingen på den stora isbrytaren och där fick vi tajma med dyningen så att vi låg på toppen av en våg när vi närmade oss. Sedan fick du kasta dig mot en repstege som hängde längs med skrovet och hålla i utav bara den. Men det var inte det värsta.
[Red] Vad menar du?
[N.O] Jo, tänker er isbrytarens skrov den är egentligen inte gjord för att gå på öppet hav utan den får sin stabilitet av isen så att säga. Fartyget rullad som värst 45 grader åt båda hållen.
[Red] VA?? 45 grader?
[N.O] Jo det är sant, folk trillade ur sängarna om natten och många blev sjösjuka. Den rullad något helt vansinnigt. Skrovet är ju V-format så ni kan tänka er när man åker i den lilla gummibåten tätt längs med skrovet. Man ser hela botten på fartyget och gummibåten sögs in så att vi faktiskt satt med det jättelika skrovet ovanför huvudet på oss.
[Red] Menar du allvar?
[N.O] Ja det är sant. När skrovet sedan rullade åt andra hållet pressades vi ut igen. Det var faktiskt riktigt jobbigt andra eller tredje dagen när det rullade så pass.
[Red] Hur stora var vågorna därute egentligen och hur var det att segla på dom?
[N.O] Jag skulle tro att det var mellan 8 och 9 meter som mest. Jag hade trott att det skulle vara slät och fin sjö mellan dyningarna med så var det inte. Det var ’chop’ på kanske 2 meter mellan vågtopparna. Ganska stökigt alltså med gammal sjö som blandade sig med dyning och vindvågor. Ibland när man seglade kändes det som man stod helt stilla och bara tuggade mot vågorna. Fast å andra sidan, ibland kunde man tajma in en stor dyning och surfa nerför den med en fruktansvärd fart. Det gick så fort ibland så jag vet inte vad…Man fick också planera för att vinden tog slut nere i vågdalen eftersom seglet inte är men en 5 meter högt och vågorna täckte en del.
[Red] Hur var det med säkerheten?
[N.O] Vi hade ju helikopter med ombord och flera gummibåten som följde oss på vattnet. Sedan hade vi en specialväst med nödbloss, lite proviant (energisnacks) och en slang som var kopplad till en vätskebehållare så vi kunde dricka. Vi var även utrustade med headset vilket gjorde att du kunde ha kontakt med fartyget och ditt team ombord hela tiden.
[Red] Blev det täta Race?
[N.O] Det var olika från gång till gång. Vissa etapper var vi väldigt utspridda och andra var det jämnt Race hela vägen. Vägvalet var svårt i dyningen. Det kunde räcka med att du missade att komma med en stor våg så var du borta. De andra fick ett sådant stort försprång att det var nästan omöjligt att jaga ikapp.
[Red] När kände ni att ni var på väg att vinna?
[N.O] Hmm…det var nog när vi kommit halvvägs ungefär. Då började det kännas som om att det skulle gå vägen. Som det blev så gick vi ju i mål i England som vinnare och det var ju otroligt kul att få vinna den här tävlingen.
[Red] Okej, vi lämnar TAWR. Berätta vad du gjort i vinter?
[N.O] 5 veckor i Australien och 2 månader på Hawaii där jag bott hos och tränat mycket med Anders Bringdal. Jag har också jobbat en del med segelutveckling för Simmer i vinter. Simmer och Tomas Persson lyssnar mycket på vad jag och Anders har att säga och det känns verkligen roligt.
[Red] Känner du att du utvecklats i vinter och vad är målsättningen inför säsongen 99?
[N.O] Jo självklart känner jag att jag blivit bättre och jag kommer förmodligen klättra på resultat listorna i år även om jag inte satt upp exakta mål vad det gäller resultaten. Kanske att jag kan ta mig in bland det 12 första i racing. Jag tror det är viktigt att jobba mycket med min image och att synas mycket. Allt går mer och mer mot ’livsstil’ och det är viktigt att man har en bra personlighet för att få bra sponsorer.
Jag tänker också satsa mycket på freestyle i år. Det är otroligt kul, det är en helt ny grej och det kommer nya manövrer hela tiden. Jag menar, visst racing är också kul, men om du kryssar 2 grader högre en året innan så…ja, det är ju inte så upphetsande kanske. Jag har tränat lite med Robby Seeger på Maui och han är ju en av de bästa på freestyle segling.
[Red] Indoor?
[N.O] Får jag bara chansen så ställer jag upp direkt. Jag är verkligen sugen på att testa den där hopp rampen.
[Red] Vad tror du om utvecklingen inom världscupen i framtiden.
[N.O] Jag tror att det blir mer fokus på lite mer ’jippobetonade’ arrangemang. Det är viktigt att det händer saker även utanför själva racen.
[Red] Vad tycker du om det, är det inte själva seglingen som är viktigast?
[N.O] Jag tycker det är helt rätt väg att gå. Jag menar, det är ju mycket bättre för sporten om man ordnar lite kring-arrangemang runt själva tävlingen i stället för att det bara sitter en bunt fokuserade windsurfare och stirrar ut mot vattnet i väntan på nästa heat. Det viktiga för PWA är ju att pengarna kommer in och då måste man se till att skapa uppmärksamhet så att media blir intresserade.
[Red] Vem vinner världscupen i år ?
[N.O] Det skall bli intressant att se. Vi får se vad bröderna Pritchard kan åstadkomma. Kevin Pritchard var ju oerhört nära att vinna totalt förra året. Jag vet ingen som seglar så rutinerat för sin ålder som han gör. Han gör nästan inga misstag. Men skall jag gissa tror jag nog tyvärr att Dunkerbeck vinner i år igen…(skratt). Förresten skall Anders Bringdal segla lite segelbåt tävlingar i år. Han ställer upp i lite olika Race. Gotland runt bland annat. Det kommer passa han som handsken tror jag. Anders är oerhört skicklig som seglare taktiskt sätt.
[Red] Då så Nicklas, dags för The Big One. Du är faktiskt en av de få som seglat JAWS. Vi vill veta allt om hur det är?
[N.O] Jo, det var en ’intressant’ upplevelse. Jag stod på kullen och tittade ned över Jaws på morgonen. Vi hade fått rapporter om att det swellet var stort nog för att bryta så vi åkte dit för att titta. Jag kände hur Anders klappade mig på axeln och sa:
– ’Ja du Nicklas. Om några timmar står du där ute på brädan’.
Och jag tänkte. ’Fan…det här blir ingen lek…men okej, det är ju några timmar kvar i alla fall’.
Först när vi sjösatte jetskin började jag fatta vad som höll på att hända. Plötsligt gick det upp för mig att jag faktiskt skulle ut i dom här vågorna. ’Hur skall det här gå’, tänkte jag. Jag menar, Hookipa är ju svårt nog bara det. Jag hade faktiskt varit ute en gång tidigare på Jaws med jetski, så jag visste hur vågen såg ut. Smäller det där, då smäller det jäklar i mig ordentligt.
[Red] Med jetski? Vad gjorde du där då? Berätta.
[N.O] Jag var med Anders Bringdal och Robert Teritihau när de körde ’tow-in-surfing’ efter jetski. Jag satt bak på jetskin och tittade på medan Anders och Robert turades om att surfa respektive bogsera in varandra och jag kan säga att man känner sig bra mycket tryggare bakom Anders än när galningen Robert kör.
klicka för större bild
[Red] Är han så galen som folk säger då?
[N.O] Jag det är han faktiskt. Där kan man säga att det var hög adrenalin faktor. När man kör ’tow-in-surfing’ ligger man ju lite vid sidan av, framför vågen och bogserar in killen på surfingbrädan.
Plötsligt fick Robert för sig att han ville åka in och titta lite närmare på vågen. ’Vi kör in med Jetskin’ Utbrast han. ’NEJ’. Sa jag. ’Titta rakt fram nu och kör på’. ’Jo, kom igen nu’. Sa Robert. ’Vi drar in och kollar’. Ja, vad skulle jag göra. Jag satt ju där bak och kända hur han vred gasen i botten och styrde rakt in mot en vattenvägg på över 10 meter.
Jag ropade ’Inte för djupt in nu, inte för nära’. Man vet ju aldrig med den galningen. Han kan ju få för sig att dra rätt igenom impact zone och titta på vågen från andra sidan.
’Nä nä, det är lugnt’. Sa Robert, samtidigt som han satt och körde med en hand och tittad bakåt upp mot vågen. ’Men titta framåt, titta framåt’. Skrek jag och tillslut fick även han nog och vi jagade därifrån så fort vi kunde. Allt jag kunde göra var att pusta ut och vara glad att vi överlevde. Då hör jag Rober vråla upphetsat. ’WOW, EN GÅNG TILL!!!’
[Red] Ha ha, du överlevde i alla fall. Så tillbaka till seglingen nu. Hur gick det till?
[N.O] Okej, vi var fyra stycken som stack ut. Jag, Anders, Marcus Boman och en italienare som körde jetskin. Marcus satt bak på och filmade medan jag och Anders seglade. Det gick bra i alla fall. Ganska lite vind med rena och fina vågor. En perfekt dag för att sticka ut första gången, vi var bara fyra seglare ute.
[Red] Hur stort var det?
[N.O] Mellan 8 och 12 meter, med enstaka set på 15 meter.
[Red] Hur seglar man stället. Är det en sväng som gäller och sedan kvickt därifrån?
[N.O] Du koncentrerar dig på en sväng, en bra sväng. Du vill gärna hinna ut innan vågen bryter av förklarliga själ. Det hänger mycket på hur du ligger till i din bottom turn. Det gäller att få den perfekt så att du kommer upp och kan tajma vändningen på toppen.
klicka för större bild
[Red] Kör man med speciella brädor byggda för Jaws?
[N.O] Jag stack först ut på en RRD produktions bräda. Efter ett tag så fick Anders en våg rakt i huvudet. Han hann med att snurra två varv inne i tuben och kraschade sedan rakt på utrustningen. Efter det skadade han axeln så pass att han inte kunde segla mer och jag fick chansen att låna hans bräda som var anpassad just för Jaws. Det var en otrolig skillnad. Det är ju en jättefin våg men bara det att den är så otroligt snabb gör att mer standard betonade brädor inte fungerar så bra. Det var först med Anders bräda som jag kände hur det började flyta. Med den brädan fick jag mycket mer självförtroende och jag gick längre och längre in i vågen för att få mer fart in i min bottom turn. Det var helt otroligt. Vilken upplevelse.
[Red] Hur var det då? Hur kände du dig?
[N.O] Jag var ju rädd, inget snack om den saken. Samtidigt fick man ju en sådan kick att man glömde rädslan och vart efter det började gå bättre växte ju självförtroendet och rädslan släppta mer och mer. Sedan känns det ju tryggt att veta att där finns en Jetski i närheten. Jag trodde nog att det skulle vara enbart en ’macho grej’ men det var faktiskt otroligt roligt också.
[Red] Det värsta var nog när vi skulle hem igen. Anders och Marcus satt på Jetskin och jag skulle segla tillbaka. Det var sent på eftermiddagen och jag hade solen rakt i ögonen. Jag stack ut en bit för att ta lite höjd medan Anders och Marcus höll sig närmare land. Plötsligt ser jag framför mig en haj på tre och en halv meter som ligger och halv sover i vattenytan. Jag hann inte reagera utan körde rakt in i stjärtfenan och det blev ett jäkla liv när han plaskade till och försvann. Själv blev jag JÄKLIGT rädd och pumpade mig hela vägen in mot land. Snacka om att segla ’Jaws’…(skratt).
[N.O] Hursomhelst, det var en otrolig upplevelse och jag är glad att Anders tog mig med och ’coachade’ mig genom seglingen.
[Red] Ja, vi skall väl avsluta när det är som häftigast så vi säger tack från Blå rummet Windsurfing.
Ps. Om ni inte hittar nån följebåt så är det ju bara å tajma med en av snabbfärjorna som går till visby!!
-
Hade jag varit en bättre surfare så hade jag lätt hängt på!! Men kan man inte se det här som ett årligt jippo (eventuellt en tävling), först från nynäshamn till visby el. liknande. Man kanske kunde anordan det som en liten skojtävling, med priser som fulaste starten, bästa vurpan, sist i mål osv osv. Det går ju att hitta på en massa saker!!Ju fler man är desto lättare lär det ju vara att få sponsorer osv. Sen i slutändan kanske det kan vara ett gäng på 50-60 pers som genomför racet varje år.
/Anders
-
Har jag påstått att min inlägg är roliga eller har ett bra innehåll??? Nää juste!! Ta och logga in dig så man kan se vem du är den fega lilla jävel!!!
-
Det är väl bättre att du frågar en läkare!!!
-
Inte för att klanka ner på ditt bra förslag. Men jag tror inte att försvaret gör detta bara för några sketna surfare. I sånna fall får ni nog pröjsa en rejäl hacka! Sponsorer kanske kunde va nåt! Man kan ju alltid fråga!
-
Inte särskilt rolig tycker jag!
-
Som sagt är flaka, aireal off the lip och 360wave oerhört sköna trick att bara sitta och glo på!!!
-
Klitmöller är väl inte helt fel eller??
-
Mistral screamer 103 l.
Art sail 6.4
Npu sail 5.3Inte så mycket men så har jag inte behövt pröjsa nåt för det. Det är farsans grejor som jag övertagit. Kom överens med han att kittet skull bli mitt när jag grejade vattenstart och planing. Fixade det efter en vecka och vips så stog han utan utrustning!
-
Tack jag vet!
