hjn
Forumsvar skapade
-
Har själv länge vänt på prognosen från SMHI.
Chans för kuling istället för risk, inte många resor som känns värda att göra utifrån det perspektivet och därmed slipper man efter 20-30 mil komma hem till sambon och svara -Jag blev blåst på vinden, men det blir inte mycket surfat heller
-
Min summa kardemumma.
Det krävs en förståelse för oss jobbiga, prylkunniga, prismedvetna, snåla vindsurfare. Hur får försäljaren den? Ja inte genom att kränga sprillans prylar till mambos som jobbar häcken av sig under en kort period i livet för att spendera pengarna på en butik.Har man varit med sedan slutet på åttiotalet och hela tiden siktat på att handla de bästa prylarna som funnits och läst alla facktidningar, då blir man lite lessen i ögat när det kommer en snorunge som började surfa för två år sedan och därmed egentligen har noll koll på marknaden och dessutom kategoriskt förutsätter att vindsurfingen startade den dagen han själv började surfa. Har personen också attityden ”Jag vet bäst eftersom jag är försäljare på Skandinaviens största butik, har stor mössa, kan jonglera med pennan när kunden ser på och alla kunder jag inte känner är idioter tills motsatsen är bevisad” jaa då blir man ju rent av förbannad.
Hela den här marknaden är skev när gäller försäljarna. Jag tror det beror på att det inte är ett jobb utan en passion för sporten som får personerna att vilja bli försäljare. En del av försäljarna inom vindsurfingen skulle inte kunna sälja någonting annat till skillnad från en äkta försäljare som säljer sin mor om det är bra betalt.
Försäljaren måste förstå att:
• Vissa surfare är typiska teoretiker/ingenjörer och är snudd på hysteriskt ocoola och tycker att funktion och hederliga upplevelser går före attityd, mössor och annat skit.• Vissa surfare är typiska teoretiker/ingenjörer och har mer sunt förnuft och förståelse för tekniska lösningar och material och ser klara förbättringspotentialer i materialet än de själva någonsin kommer att göra.
• Man inte har den där sprängande plånboken och kan slänga ut 5 pix på en ny mast bara för den är ”såå mycket bättre” än fjolårsmodellen, utan att någon egentligen kan redovisa varför. Om de kan påvisa varför ja då är det en annan sak.
• Den bom jag köpte 91 var lika bra som den 14 år senare (nu blir det ramaskri på er yngre, men jag står för det, NPU vision säger bara det) eller den bräda jag köpte 93 vägde 6 kg och var hur styv och snabb/lose som helst etc.
• Och framförallt, innan man slänger iväg tusentals eller tiotusentals kronor på leksaker måste man acceptera att kunden drabbas av en beslutsångest utan dess like. Hur ska man för sin omgivning kunna motivera köp av all den utrustning som man behöver. ”Det är som att köpa snöskoter när man bor i Skåne, om du bodde på Hawaii…”
Veligheten och beslutsvånda hos kunden är nog en pådrivande faktor till irritation och dålig attityd hos en ivrig försäljare, speciellt om det inte är en äkta försäljare.
Försäljaren behöver inte förstå, men måste åtminstone låtsas förstå en tvekande kund.H-J
-
Ja nu hoppas jag min kära kollega Drakglenn blir nöjd att se mig logga in. Av någon outgrundlig anledning så visste han mina inloggningsdata men inte jag.
Har kört med tvåbrädskonceptet sedan 93 och numer när beg marknaden svämmas över av tokbilliga dedikerade brädor är det inte ekonomin som sätter gränser utan snarare transporten där snart bara släpvagn återstår, för tänk om man inte har slalomspettet med och det blir, av någon anledning jag inte kan fundera ut här, perfekta förhållande för den.
En motstående reflektion jag gjort på sistone är att jag inte blivit snabbare med åren, övertygad om att jag var lika snabb 92 som idag. Det börjar kännas som dead end där slalomstancen inte utvecklar mig mer, därmed inte sagt att jag är på topp.
Sammantaget så kan jag säga att jag tror på mer manöver-åkning även i lättare vindar (8-10m/s) men jag är inte helt säker, utan att för den skull ta hela steget till freestyle, men vem vet man kanske blir en inbiten freestylare trots stelhet och snart 40.
För 15 år sedan var det viktigast att segla om polarn, men nu vet jag inte längre om det är särskilt upphetsande, det är ju beroende av så mycket så man kan ju aldrig, ens i smyg, fira någon ärlig seger. Ett noterad speedreckord vore ju dock kul att ha på sin meritlista.Segling i storleken 5.7 till 4.2 har annars skett med olika vågkit sedan länge och är för mig det givna valet i de vindområdet.
Undrar om man är ensam med beslutsångest
-
Bild kanske…
-
Halvbrutalt iallafall…
Spot: Brottarklubben i Vallvik Hälsingland
Seglare: Tommy Nilsson
År: 1994
