jesper-b
Forumsvar skapade
-
Funderar du på att dra över? /JB
-
Vill man veta mer om hur jag ser på ett bra 5-lattat och ett bra 4-lattat kan man kolla in de två senaste noterna på jeppe’s surf notes!
http://jeppessurfnotes.blogspot.se/?view=flipcard
/JB
-
Superkort klipp med Kauli på SFME:
-
Jo Mag, nog är det lättare att falla in i lite stingslighet när bildörren frusit fast en kall mörk måndagmorgon då ungarna ska köras till skolan och det är tight till första mötet till jobbet. Men jag sitter inte i shorts på Hookipa i kvällsssolen med med en sval longboard (Kona bryggeriets) rinnande ner för strupen. Det gjorde jag visserligen igår, men nu sitter jag i Minneapolis och vänta på en 8,5 timmars flight till Paris.
Men igår eftermiddag satt jag som sagt och njöt på Hookipa. Svallet var rejält och traden hade kommit tillbaka, dvs nordvinden hade under gårdagen gradvis klockat runt till east. Dvs, det var riktigt fin segling. Dan innan gick Kahana av (västra Maui). Kauli var ute båda dagarna och seglade in sig i HSM-kollektionerna. Han går igenom ALLA segel (kanske inte kidsgrejorna) personligen och seglar till och med gamla segel som utgåt ur produktion – allt för att lära känna HSM på djupet.
Jag var på väg upp till Haiku med mina surf och vindsurfprylar för förvaring närmaste 10-11 månaderna, men jag var bara tvungen att stanna till på Hookipa denna ljumma sköna seneftermiddag. 10 vindsurfare ute och man kan ju säga att minst hälften, nej tama fasen snarare 2/3 av alla bra setvågor reds, eller snarare totalt rippades sönder, av en och samma seglare – Kauli.
Jeff satt på kullen och fotade och Kauli visade att varken sonen till den lokala segelmakaren, den extremt kända lokala shapern och verkligen inte kungen själv ligger i närheten av samma nivå. Kauli är så satans lätt på foten; planar ut och loopar högt på vägen när all andra står och gurglar, han fattar 100% rätt beslut om när man ska jippa in på en våg liksom droppa ur. Att han sedan carvar som Keith Taboul, har speed down the line som Polakaw för 15 år sedan, laddar sjukt höga airs på de fetaste mast plus sektionerna… jag satt med hakan i backen. Dessutom; efter 10 sjuka vågor sticker han in och byter segel, ut 10 nya sjuka vågor, in byta segel, ut… Samtidigt ser man andra rätt stora namn ha problem att ta sig ut överhuvudtaget, liksom tillbaka till kanalen. Kauli jobbar och leker samtidigt, när han är inne hälsar han på alla, ler och är utåtriktad utan någon tendens till kaxighet, absolut ingen attityd eller krystad image.
Jag hann snacka lite med honom under segelbytena. Han var rejält överraskad av SF ME, han hade förväntat att det skulle vara skönt på vågen, men det som överraskade honom extremt mycket var hur skönt hoppsegel det är; enligt Kauli världens sjävklart bästa hoppsegel. Han menar att det dämpar höga landningar så pass att man kan sätta höga hårda rotationer som man aldrig skulle sätta med andra segel. Nu hoppar han ju rätt mycket högre än gemene man och kvinna, men ändå… QU4D har han hunnit segla mest med och gillar skarpt den snabba känslan. Jag har lovat HSM att inte skriva föööör mycket om detta då det kommer komma lite mer välformulerat och i andra former än mina snabbt ihopslängda meningar. Jag bara måste berätta två till grejor dock. 1) Kauli var djädrigt sugen på att testa Bolt. Bolt är inte längre i produktion. Det är väl något av en sanning att storlekarna över 5.0 inte funkade något vidare. De hade för mycket buk för långt bak och höll inte formen när det knökade på. De mindre var bättre men långt ifrån topp. MEN Kauli gillade utseendet under bommen och översta biten på toppen. Jeff och Tom sydde om ett Bolt (man planade ut och flyttade fram buken). Kauli rippade som en tok på det. 2) Kauli gillade skarpt Jeffs korta små vågseglingsfishar ( se annan tråd här på konfen). Han blev så inspirerad av dem att han direkt tog fram en såg och kapade av häcken på en av sina favorithookipabrädor, spacklade lite och plastade ihop en liten swallow-tail.
Både 1) och 2) visar hur djädrans intresserad och nyfiken Kauli är på både brädshape och segelshapeutveckling. Han testar allt, inklusive brädor som inte finns, omsydda gamla segel som inte säljs, mm. Det visar även hur det går när två innovatörer finner varandra, de ger varandra energi – Kauli får Jeff att sy om gamla nedlagda segelmodeller, Jeff får Kauli att hugga av häcken på en favobräda! Det vore ju väldigt skumt om denna energi inte kommer resultera i rätt balla grejor.
NP: Nej NP ville att Kauli skulle segla vidare för dem – givet att han satsade på vågvärldskuppen. Kauli gillar sina gamla NP-segel, men vill inte ägna så pass mycket tid åt ,att segla spots som han inte skulle valt om det inte var för tävlingarna.
HSM: Hot ser inte Kauli (eller någon annan) som en köpt reklampelare, utan som en del i HSMs produktutveckling. Även om Kauli inte skulle vara med i en endaste tävling framöver eller producera ett endaste resereportage, är han en stor tillgång för HSM pga sin kunskap, sin professionella inställning till utrustning. Att han dessutom är något av en vågseglingsrockstjärna är självklart ett plus, men inte själva grunden för detta samarbete.
Aloha från Minneapolis!
/JB
PS: Bilden nedan: En riktigt tung vardagsmåndagmorgon (igår morse) på Maui. En liten lätt nordbris gör morgonsurfet less than perfect – vi stannar hemma och jag och Hilding hänger lite på stranden istället, tungt!
-
Jeff har såååå mycket kärlek. Han är ödmjuk, smart, nästan blyg, han är seriös, glad, positiv, sprider glädje och är en helt fantastisk segelmakare.
Kauli har såååå mycket kärlek, han är ödmjuk, smart, ok kanske inte blyg, han är seriös, sprider glädje och är en helt fantastisk vågseglare.
Sen finns det det där fåtalet som inte har fått eller får tillräckligt med kärlek, de är oftare dryga, har inte helt och hållet koll på läget och är kanske inte alltid helt fantastiska på det de gör.
Men om vi fortsätter sprida kärlek, vi gör som Bamse, då blir både troll, baggar och vargar snälla, oavsett nationalitet eller höjd på hängsele.
Fire är ett otroligt uppskattat och hyllat vågsegel. Kauli gillar Hotsailmauis vågsegel.
NP gör bra grejor. Att de har tvingats skära ner har mer med deras position på en krympande marknad att göra än på deras produkter.
Nästa alla vi gör det redan, men till dem som inte gör det: Försök sprida lite glädje i vår lilla lilla vindsurfingemenskap. Vi tycker om er också, ni behöver inte brösta upp er, ni behöver inte attitydtrolla på nätet. Ni är bra som ni är UTAN det.
Kram, aloha!
/JB
-
Driva hit och dit, jag gillar ändå inte trafik!? Nu lite nya notes från denna underbara ö!
/JB
-
En till grej som gör att Kauli och Jeff passar så grymt bra ihop – båda har alltid skitit fullständigt i vad alla andra gör – de har gjort och gör sina egna vägar!
/JB
-
Sorry ART Peak, såg inte ditt tidigare inlägg – fasen man upphör aldrig att förundras hur snabb nyhets (och ryktes)spridningen går på nätet.
Hur som helst så är storyn om hur Kauli går över till HSM riktigt intressant. Det kommer självklart släppas en officiell sådan allt eftersom, artig mot tidigare sponsorer och tokhyllande de nya. Men det finns ju mer köttigt och intressant bakom dessa politiskt tillrättalagda beskrivningar. Lite lite grann om bakgrund:
När Jeff för över ett år sedan vill att HSM skulle ha en till profilseglare och då av absolut högsta klass, snackade vi mycket om vad som skulle känneteckna en sådan, vem det skulle vara i den bästa av bästa världar. Många namn nämndes och mycket kul snack var det. I detta snack gjorde var och en som deltog det en liten önskelista. Vilken var just din topp 5 lista? Festliga nog stod Kauli högst på allas lista. Han är absolut topp vad gäller vågsegling med surf-förhållanden (läs Hookipa, Kap Verde, mfl vågseglingsspot) han är dessutom minst sagt duktig även i läbbig onshore och höga hopp (även om han kanske inte är topp 5 i världen där). Än viktigare är att han är känd för att utveckla ny utrustning (segel och brädor) som ingen annan använder men sedan snabbt härmar. Han gillar att ägna tid och vara substantiellt involverad i produktinnovation. Han är dessutom inte en gammal avdankad räv som vill pressa ut sin gamla industri på de sista kulorna, Kauli har tvärt om fortfarande mycket utvecklingspotential och en massa sköna framåtsträvande projekt.
Men jag tror ingen av oss på allvar trodde att vårt förstaval skulle bli en realitet. Nu blev den det!
NP slut på pengar? Tja, man ska akta sig från att prata om konkurrenter. Jag råkar på lite olika vägar känna till lite om NP koncernens totalekonomi, men oavsett den kan de som följt deras vindsuringbusiness se hur de gradvis klipper kostnader år från år. Här på Maui som var deras absoluta huvudkontor, både affärsmässigt, produktutvecklingsmässigt, personalmässigt mm, är det inte mycket kvar nu. Däremot satt nog Kauli ganska säkert i sadeln, givet att han hade velat fortsätta koncentrera sin vindsurfing på hårdvindshoppande och cross-onshore segling i nordeuropa och kanarieöarna. Det vill han inte – vindsurfing har ju såååååå mycket mer att erbjuda och har man möjligheten att välja…
Mer officiellt snack kommer gradvis spridas, tills dess
Aloha!
JB
PS: Kanske masse eller challgren kan slå ihop de två trådarna?
-
Antal lattor är inte det avgörande. Det finns helt olika segel med 4 lattor och det finns helt olika segel med 5 lattor. Att se på bilder och film från Hookipa ger inte mycket vid segelval. Hookipa är extremt speciellt och annorlunda mot flertalet spots hemma i Svedala (och annorstädes).
MEN: Det stämmer att det är svårare att få extrem range på 4-lattade segel, jämfört med 5-lattade. Dvs antingen har det 4-lattade bra bottendrag, eller så har det bra top-range. Detta är liksom ett teoretiskt dilemma. Men det finns också så klart väldigt lyckade kompromisser, dvs 4-lattade segel som har mycket bättre range än andra både 4 och 5-lattade segel.
Mitt råd: Skaffa ett bra segel, om du har möjlighet prova, annars lyssna på allt och alla. Det går ofta ”snack” om exeptionellt bra segel. Ibland lite nedtystat av konkurrenter och kunder som av någon anledning är lojala et visst brand, men lyssnar man noga…
/JB
Som älskar både 4-lattade och 5-lattade bra segel!
-
Inte bara vilken top-seglare som helst, dessutom den som utan tvekan är mest intresserad av att utveckla sin utrustning. Glömmer aldrig hur jag blev förundrad av hur den där unga, och då relativt okända Brassen kom in och bytte både segel och bräda titt som tätt på Hookipa för sisådär 10 år sedan. Inte mellan olika storlekar utan mellan olika designer. Jag tänkte: Hm… såååååå intresserad av utrustning brukar inte unga rippers vara. Jag tror det var året efter, eller kanske två, som han fick en bra deal med ADH och utvecklade en egen vågbräda åt dem. Sedan vet vi ju hur extremt nytänkande han har varit både med antal fenor och lattor i vågsegel… Nu äntligen ihopparad med en annan out-of-the-box tänkande halvgalning – Jeff!
-
Jag borde (måste?) rätta tentor om kvällarna, och borde skriva prislistor på QU4D och uppdatera hemsidor, bloggar mm, eller kanske rent av sova några timmar innan morgonsurfet om några timmar? Men jag köpte en Gopro för några dagar sedan och satte på nosen på min surfbräda i morse och i solnedgången. Frågade sinker och gurra om inställningar och gjorde som de rådde mig – stort tack för era expertråd! In i macen och en snabb redigering, på med första bäst låt från itunes med ungeför samma längd. Allt tog typ någon timme att knopa ihop. Det är dock inte riktig surfrulle, bara en första test på om det där med gopro är något för mig med. Trodde verkligen inte det men det är ju så satans i gatans enkelt, i vart fall om man inte har för höga krav. Således kan ni titta på en svensk surfturist ta sig fram på först en våg helt utan namn? Ja jag tog mig till en våg som är rätt kass och väldigt sällan surfas. Ville vara själv när jag skulle hålla på att sätta på och av kameran. Sen kunde jag inte låta bli att ta med kameran på kvällssurfet i betydligt bättre vågor, konstigt nog var jag där själv med? Och så tog batteriet slut efter ett par vågor. Men men, förvänts er inget snyggt:
-
En till av Olafs bilder på mig på Kuau. Kolla hur grymt cleant face det är!:
-
OK, en grej till. Den där dagen det inte blåste huggorm var det dessutom ett riktigt fint svall. Jag kom visserligen bara ut en gång, men det var bara två andra som kom ut på hela dagen (se jeppe’ surf notes). Här är några bilder tagna av Olaf:
-
Japaner, japaner, japaner… storbudget reklamfilm för stort japanskt klädmodemärke med snygga skådisar med hela produktionen boende som grannar. Varmvattnet slut, en massa truckar, otroligt stora fina kameror mm, och en massa japaner, japaner japaner…
Men det var inte alls det jag tänkte skriva om:
Blåst, blåst, blåst… Denna vinter har redan gått tillhistorien som den blåsigaste på Maui i mannaminne. Det är 4.0-4.5 hela tiden och trade 24/7. Vissa tycker att det är den bästa vintern någonsin, andra en av de sämsta. Jag är helt skitzofren, jag tycker både den är bäst och sämst. Morgonsurfet håller låg kvalite, allt för sönderblåst på alla spots, även de spots som ligger i lä mår dåligt av mixen av tradesvall och riktigt svall. Samtidigt känner man ju igen sig på line-up, inte från Maui, men frånTorö! Ok här är det 24 grader i vattnet, världens mest intensiva regnbågar, sköldpaddor, valar… ja lite bättre är nog även vågorna. Det innebär även att de där lätta fina guppadagarna då traden precis orkar igång för att man ska kunna lirka ut sig genom de mast+ höga setvågorna är lätt räknade. Egentligen en enda sådan dag på över tre veckor.
Photo: Jimmy HeppMEN, det går ju att ha kul med en ordentligt nedhalad 4.3a också. Faktiskt skitkul! Seglingen påminner sååååå mycket om en std-dag sent på våren här. Att hålla fart på vågen är liksom ingen fråga, det handlar snarare att försöka hålla i och inte flyga iväg, arials är liksom inte någon direkt issue, det handlar mer om att man kanske vill ha lite kontrollerad carv också. Och på vägen ut! Jag har faktiskt hoppat mer än på många många år. Inte på Hookipa där är man fullt upptagen att försöka sno åt sig en setvåg bland alla extremt erfarna lokals. Ut, höjda, jippa in, faaaaaaaan var kom han ifrån i lovat – bara att släppa vågen, den bakom redan upptagen av 3-4 som gör anspråk på den. Det blir till att rippa up en liten mellanvåg och ut och börja om. Det är faktiskt en riktigt kul lek, men också ganska jobbigt.
Men jag har hoppat både på Kuau och Kanaha. Kanaha är inte första spotet man väljer dessa dagar, men ibland har jag ingen bil och då seglar jag ner dit på 5-10 minuter. Hur som helst, det var här jag satte min första bakloop 1993, minns det som igår, och det var här jag faktiskt lyckades segla iväg någon slags push-loop för sisådär 10-15 år sedan. Det var då, och sedan dess har min hoppförmåga rostat påtagligt. Pushen fick jag aldrig någon rutin på, den period jag och många med mig tränade på den här (typ 1998 och några år framåt). Bakåten hade jag riktigt bra statistik på när jag seglade som mest, satt den till och med rätt ofta med 3.8 i Guincho då det begav sig. Därför är det så sjukt kul att liksom lära om sig. Några bakåtar har jag äntligen ställt, inte mycket att skryta om numera då var och varannan insjöseglare ställer bakåtar i vilka vågor som helst, MEN för mig personligen är det skönt att känna att det fortfarande finns en liten hoppare därinne. Alla guppadagar till trots både här på Maui om vintrarna och hemma på vindfattiga Torö. Dessutom har jag aldrig någonsin kunnat göra sådana där ”Apelviksbakåtar”, ni vet sådana där som knappt är högre än det halvmeter flacka vågfacet men ändå vrider runt på något för mig mystiskt sätt. Nej jag måste få upp lite höjd för att kunna singla ner nosen i en mer eller mindre mjuk skön landning. Hur som helst kul som f-n!
Dessutom blir det mycket segling. Risken att komma för sent till spotet och missa dagen är minimal. Traden bara blåser och blåser så man kan verkligen segla in i mörkret om man så vill, eller familj mm tvingar en till det. Häromdagen blev jag droppad på ett sönderblåst men helt ok Hookipa vid 2-tiden. Körde som en tok i 2 timmar. Av det blir man minst lika trött som 5 timmar på vilket annat spot som helst. Det ligger på ett nordsvall men det är hårt uppblandat av tradesvall (från ost). Det kom kanske 15 riktiga set under hela min session, jag lyckades få bra våg på tre av dem. Två av dessa var sjukt fina, i Sverige skulle man säga mast utan tvekan, här säger vi mer gubbe. Mellan setten är det knähöga vågor (bröst till gubbe i Sverige) kors och tvärs så det blir ju mer ridet men men väldigt mycket lägra kvalite. Hur som helst var jag såååå slut och klockan hade passerat 16. Normala vintrar droppar vinden rätt radikalt vid den tiden. Nu var det ryckig fullpung 4.3. Men jag tänkte att det kanske börjar mojna såsmåningom och tog belsutet att köra ett coast-run hela vägen ner till övre Kanaha/Camp One där jag bor. Första 5-10 minuterna var så sköna; väl ner på slör och ut en bit från ön var 4.3an perfekt. Seglade barbröstad mot solen och kände all harmoni flyta i blodet efter den rätt slitsamma Hookipaseglingen. Men jag tog ut segern i förskott. Jag hade ju börjat segla hemmåt med lite oro att det skulle mojna – nix, det blev precis tvärt om. Ju längre ner jag kom utmed kusten desto hårdare blåste det. Segla med öppen dörr på ett totalt sönderblåst stilla hav i över en halvtimme ÄR tungt. Det blev ren survival ner. Plötsligt kändes det djärdrigt otryggt att göra detta helt ensam. En katapult och en skada, eller ett rigghaveri, eller… låt oss säga att jag kände mig väldigt långt ifrån land, väldigt liten på ett väldigt stort hav och otroligt sliten. Jag orkade fasen knappt gippa, jag orkade knappt kroka i. Stod med öppen dörr, allt tryck på bakfoten och darrande studsade jag nedför kusten. När jag var som längs ut hade jag sällskap av en stor fiskebåt, annars var det väldigt ensamt. Gissa om jag var glad när jag släpade mig upp på hemmastanden. Allt väl men hurrni, gör ni ett coast-run Hookipa-Kanaha se till att ha sällskap och kanske en reservtamp i fickan, just in case.
Har sååå mycket vindsurfhistoria att berätta. Men det får nog portioneras ut lite, för att inte inläggen ska bli hur långa som helst. Har till exempel testat prylar. Förra vintern använde jag ETT segel på hela tiden, ett Firelight 4.5. Det är tillsammans med 4.3, 4.7, 5.0 och 5.3 mina absoluta favosegel. Svårt att utse en storlek då alla är helt otroligt urbra. Förra året provade jag lite olika brädor, men i år har jag provat de nya HSM-seglen riktigt ingående och ordentligt. Ny-gamla Smack och helt nya 4-lattade QU4D har jag seglat med i allt från toköverriggat till stillastående guppa (jodå när traden drar in en regnfront lägger sig vinden tillfälligt och den gamla goda guppatekniken kommer väl till hands). Jag skriver mer om dessa segel på min blogg (inom kort). Inte för att jag inte vill skriva om dem här, men det kommer bli otroligt mycket beröm – det blir liksom ohejdad superpartiska omdömen om dessa fantastiska segel. Kolla in min blogg om ett par dagar så kan ni läsa om det. Den kanske största nya prylen från Hot är dock inte QU4D, utan det är den extremt löjligt lätta och välbyggda masten ”Ultra”! Ett halvkilo lättare än allt annat på marknaden och bara en massa italienbakad kol.. mer om den på jeppe’s surf notes så småningom.
Visst ja, jag har ju lyckats skada mig lite igen. Min tåled som var till stort besvär förra vintern (se gamla inlägg på jeppe’s surf notes) är i stort sett bra, säg 90% och ger mig inga som helst problem. Men jag klämde handen rätt hårt igår kväll på Kuau. Jag timade lite för sent (efter att ha gått för tidigt flera vågor i rad) och trillade rätt konstigt i läppen. Klämde i vart fall handen rejält mellan bräda och mast. Tror inte det är något brutet, men rejält ömt, svullet och stelt. Missar en fin dag på vattnet idag med förhoppning om att det med lite sport-tape, några tabletter och en djädra massa andrenalin kommer det funkar fint i morgon igen!
Som sagt mer prylhysteri och surfsnack på jeppe’s surf notes inom kort. Over and out!
/JB
-
Hårda rails. Den lilla knicken på railen vid framkant fenan på 69-liters (svart-gula) är punkten där de två sidkonkaverna tar slut och mittkonkaviteten tar över.
