jesper-b
Forumsvar skapade
-
Vill du provsegla QU4D så kan jag du låna ett demo av mig. Har ett 5.2 demosegel liggande (har demo för utplåning även andra storlekar och modeller). Går självklart att skicka och frakten drar vi av vid eventuellt köp!
Har inte seglat Ezzy på många år men misstänker att det är stor skillnad i känslan mellan de två seglen du nämner. Vill du veta vad jag tycker om QU4D, kolla
http://jeppessurfnotes.blogspot.se
/JB
-
Kan du inte skaffa en 400 mast i samma serie som 430. Om så kanske du kan köra 430 botten och 400 topp? Då får du mer flextopp. Dock bör du kolla om man kan göra så med de där simmer först.
/JB
-
Här ser man ännu bättre hur ett STORT segel ser ut. 12.0 är kanske lite överdrivet för en 62kg, men en bra och rätt intrimmad 10a skulle ge MÅNGA fina dagar i riktiga fisvindar!
-
Jag med min 12.0 bränner ifrån övriga Sverigeeliten! /JB
-
Go big!!!!!!!!!! När jag körde formula (2004-2008) så kompenserade jag min dåliga teknik (var topp 5 hela sista året, kom 2a på en sverigekuppdeltävling och 4 på sm med en norrman framför) med att köra 12.0 istället för 11 eller 11.6 som flertalet hade som sitt största segel. Jag var relativt lätt (78kg) och ett trick för lite lättare seglare i förhållande till segelstorlek är att köra i en liter mjukare bottendel (dvs mjukare mast längre ner). Då får man fin schvung i pumpandet trots stort (och för stelt) segel i förhållande till seglarens vikt.
Mitt råd nr 1: Om i Stockholm eller motsvarande, i vikar och sjöar, med barn, jobb mm men vill segla: GO BIG! Mitt råd nr 2: Kolla noga på utrustningen, gärna med erfaren duktig seglare som rådgivare, då kan du få till ett riktigt monsterlättvindsplanande paket, inte minst formulagrejor intrimmade för just dig!
/JB
-
Ola borde ha mer koll än alla andra som hänger här. Hans svar kommer säker inom kort. Jag mätte dock upp ett antal quadfenboxar på några quatro och en fanatic. Alla hade lite toe in på framfenorna. Kommer inte ihåg i termer av grader men någon dryg millimeter eller om det var dryga två, närmare mittlinjen i framkant fenbox än bakkant har jag för mig att det va.
/JB
-
Jo Jaws/Peahi har verkligen förändrats. Dvs för 15-20 år sedan var det mytomspunnet, omöjligt att paddla in och enbart för de hårdaste tuffaste odödliga vattenmännen som Laird & co. Vindsurfa var galet jobbigt och tow-in biljetten.
Sen började varenda ditflyttad fastlänning och euro med pengar och tid towa. Förutom 50 fot plusdagarna så blev det galet crowded med jet-skis, toware och allehanda nivåer på vågbedömning och etikett. Vindsurfarna var fortfarande stjärnorna eftersom det är oändligt mycket jobbigare och svårare att ta sig omkring och positionera sig på vindsurfprylar än för ett tow-in team. Men sen hände det: Man började paddla in! Några få hade gjort det i många år, men i och med att tow-in hade blivit vardagsmat och är löjligt enkelt, dvs man behöver varken kunna surfa eller vindsurfa för att towa in på en skitstor våg (då blir det också väldigt farligt eftersom man då inte har den erfarenhet eller kan etikettreglerna som krävs i dessa tunga förhållanden), så hade det liksom förlorat all cred bland surfarna.
Eftersom hela den internationella tow-in-rörelsen liksom självkollapsade, förutom i de mest übertunga slabbförhålladerna, samtidigt som big-wave surfingen kom tillbaka, blev det även den naturliga utvecklingen på Jaws. När man dessutom inte MÅSTE ha en tow-in partner så blir det ju rent administrativt/logisktiskt lite mer ”pure” (ingen motorsport), okomplicerat och billigare (en 10’6 är sjukt mycket billigare än en tow-in utrustning). Sålunda har numera var och varannan Mauilocal en 10’6 och surfar Jaws de lite mer mänskliga 15-30 fotsdagarna. I stället för att serva, tanka och sjösätta skidan, dra upp och parkera trailern mm, knallar de ner från utsiktsberget och hoppar i från stenstranden (obs inga små snälla Toröstenar utan rejäla bumlingar och om det är de lite större dagarna rätt radikalt, i synnerhet att komma upp igen). Det är ju till och med så att även rätt kassa surfare (med Hawaiimått INTE Sverigemått) numera paddlar ut på Jaws och lyckas ibland få sig en våg. Sjukt imponerande och sjukt kul – Jaws har förändrats från omänskligt tow-in-spot till rena lekstugan för allehanda verktyg!
Jag har en polare som surfar Hookipa när det maxar ut och han tar sin 9’0 gun och paddlar ut på Pier One när Hookipa börjar blir för stort. Han säger att han under 25 år nästan varit ensam på pier one i dessa förhållanden, men att de sista åren kommit ut en massa nya kids på sina 10’6or. Plötsligt får min kompis inte så mycket vågor längre och big wave surfing har förvandlats från en erfaren vattenmansport (läs extrematletisk gubbsport) till något som kids och alla vill göra.
Vindsurfing: Till att börja med är det ju inte så många som vindsurfar längre. Men de som gör det har hållit på ett tag och är oerhört duktiga, i synnerhet i lätta lätta marginalförhållanden. Dvs att titt som tätt krångla sig ut på stort Hookipa eller Lanes med en 4.3-4.7 i 4-5 m/s ger en oerhörd kompetens. Då blir det RELATIVT enkelt att segla Jaws. Själv har jag aldrig vart där ute, men då Anders B fortfarande bodde kvar på Maui hade vi det som ett ”stand-by-projekt”. Dvs han skulle ta mig ut och lotsa in mig att vindsurfa på min första Jawsvåg. Tyvärr blev det aldrig av, vi får se… Jag var nära att towa där men det är en annan (KUL!) historia. Anders är en av de som seglat Jaws mest i alla möjliga förhållanden och han bedyrade att det var mycket enklare att segla Jaws en RELATIVT snäll dag än att lirka sig ut på ett stort Hookipa. DVS vindsurfa Jaws är mycket enklare än att surfa Jaws.
jopis film: Ser ut som det är mest från lite senare på dan, dvs inte den tidiga morgonen då det var glassy. Då var det i princip enbart surfare på plats. När det började blåsa kom vindsurfarna och en och annat tow-in team. I den vinden blir det mycket svårare att paddla in pga att vinden lyfter, pressar emot brädan och det blir mer stora chop i facet. Vet inte när första vindsurfaren dök upp, men hade man filmat tidigare på morgonen (som många andra filmer från samma dag/ar) då hade surfet sätt enklare och bättre ut. En annan faktor är vinkeln på detta svall: extremt västligt. Det gör vågorna mindre men även håligare (brantare och mer tubande) samt mer oförutsägbara (när och var bryter just denna våg). Båda gör surfet svårare.
Blev som vanligt lite långt. Nu åter till jobbet. Men f-n vad det blåser och går vågor, dessutom plustemperaturer…. får bli Torö några väl valda timmar och dagar de närmaste dagarna!
SES!
/JB
Bilden: Laird en STOR dag på Jaws ”back in the days”
-
Fantastiskt!
Kul med lite mer fokus på vindsurfet än alla andra filmer från detta svall. Extrakul att se då jag själv till och med struntade i att dra dit och titta då surfet var så sjukt bra på andra (inte så skitnödigt radikala) spots./JB
-
@sailortrash 730892 wrote:
+ tvättlina så är det nog en kite från hot vi talar om…men som sagt säg inget..
Nej, Hot har gjort kites i 10 år på begäran av olika hyrverk och center som har både vindsurf och kite på menyn. 2007 kollade man med alla distributörer om man skulle släppa dessa till allmänheten. Kiteproduktionen kräver dock varken speciellt mycket innovation eller är något man är stolt över. Nej, det är inte kites Jeff syftar på när hans ögon glöder och hela han håller på att spricka i barnslig förtjusning över ännu en helt galen och innovativ idé…
/JB
-
Jag lovade Jeff att säga ingenting om nästa superutvecklingsinnovationsvågsegel (zero-battens),
så jag säger ingenting om det.
/Jesper
-
Eller så gör man som de übercoola kitarna – kör strapless! /JB
-
Jag varken freerideseglar eller raceseglar men vill ändå slå ett slag för högkolhaltiga RDMs. I synnerhet på för mig långa RDMs, dvs 400, så märker jag mycket prestandaskillnad på en 90% eller 100% jämfört med en t ex 70%. Sååååå mycket mer snärt i riggen! Även vikten tycker jag spelar STOR roll. En mast som väger 1,1-1,3 är otroligt mycket skönare än en som väger 1,5-1,7. I synnerhet nu när även hållbara A-segel blivit å mycket lättare, liksom de lättare kolbommarna väger en bit under 2kg så blir det ju sjukt lätt och skönt med en lätt snärtig mast.
Hållbarhet: Fabrik, val av kol, epoxi, lay-up och tillverkningsmetod spelar grymt stor roll. En dålig 100% går av som stickor, en bra håller för ”allt”. För ett antal år sedan sålde jag Gulftech’s RDM i 100% och 60%. 100% höll oerhört mycket bättre (de masterna görs inte längre). HSM ”Ultra” ligger på gränsen, de är 100% och väger dryga kilot. Håller för vågsegling men inte för TUNGA bryt rakt ner i riggen och inte för mastoppen i revet med allt hängande på. HSMs nya ”Kauli” fanns som prototyp både som 100 och 90% båda höll minst lika bra som de gamla legendariska Gulftech 100% gjorde. Väger något hekto mer än Ultra men håller för radikala förhållanden. 90% släpps nu i vår mest pga att 100% blir så sablans dyr.
Summakardemumma: 90 och 100% kan byggas grymt hållbart, ner till en viss vikt. Gillar man prestanda (enligt mig viktigt för både halvkass, medelgod och ripper) då ska man lägga stålar på en riktigt bra mast! Snåla in på sprit, chips, Audi, mobiltelefon, eller vad f-n som helst, men segla inte omkring med en seg lågprismast när du gör det du älskar mest. Snåljåpar!
Bär hjälm,
JB
-
När vi byggde snowboards waaaaay back (till och med innan Sims och Burtons absolut första dök upp här hemma, kommer ihåg när burton back hill fanns i ett exemplar på NK), så gjorde vi dem med supermycket V/dubbelkonkava i bakre halvan. Sen skruvade vi på två aluminiumlister på varje sida, några cm från railen. När man körde rakt fram och i puder så tog de inte i nånting. När man kantade på packad snö eller i pist tog listen i och man kunde hjälpligt svänga med lite kontroll. Kändes klart bättre än de första burton som kom nåt år senare med ganska djupa metallfenor…
Sålunda: Köp lite fyrkantstav (ca 1cmx1cm) och skruva fast bak på brädan i V:t så kanske ni får lite mer kontroll i backen.
/JB
-
Håller med Bjorn Daniels till sisådär 197%. Jag har alltid varit dålig på att prova nytt, men bra på att segla in mig på mina favogrejor. När man väl hittat en magisk bräda så kör jag på den i många år, oavsett vad trenderna säger om antal fenor eller längd-bredd mm. Detsamma gäller nog egentligen även segel, när jag tyckte Fire var bäst så körde jag på dem år efter år, struntade till och med att byta till nya årgångsfärger trots att jag är importör av Hotsegel. Samma sak tidigare med Fires föregångare SO-seglet.
Samtidigt kan jag få otroliga kickar när jag hittar något nytt och mycket bättre. Glömmer aldrig första gången jag ställde mig på en twin. Plötsligt kändes min extremtfina customsingel stel och svårseglad. OCH, det var precis så det kändes, och fortfarande känns med det där KS3-seglet. Visst gör jag en massa reklam när jag säger så, MEN det ÄR så jag (och många andra) känner för det seglet. Jag skiter fullständigt i om det har 3, 4 eller 5 lattor. Jag skiter fullständigt i om det är Kauli eller Tom som designat det. Men, jag skiter inte i att det har gjort min segling mycket roligare. Så stor skillnad som när jag provade KS3 första gången har jag aldrig känt med ett segel. Magiska brädor har jag jag ramlat på hyfsat många gånger, men ett så pass magiskt segel – första gången.
OK, bort från reklamandet och till mer generellt resonemang:
Håll för fasen inte på att byta prylar bara för att brädtillverkare byter grafik, sätter in en till fenbox eller för att segelfärgerna är förra årets!
Skit fullständigt i antal lattor i era segel, det går att göra urkassa och urfina segel med alla möjliga antal lattor!
Eller, om du blir gladare av det: Bidra än mer till vår överkonsumtion och pryla loss totalt! Snacka och skriv mer om prylar och material än om upplevelser och ideal!
Var och en blir salig på sitt sätt.
/JB
-
Kort not om KS3: PROVA DET!
Inte riktigt lika kort not om KS3: NACKDELAR! Jämfört med andra vågsegel: (1) T ex Firelight har lite mer känsla av racesegel när man vill trycka höjd i planande marginalförhållande. FL har mer ytspänning i hela seglet vilket ger en lite mer race-segel-liknande känsla som är bra för höjdtagning i marignalplaningsförhållande. Gillar man den känslan skulle man kunna säga att FL slår KS3 på just den punkten. Dock KS3 har ännu mer bottendrag och tål ännu mer vind. Dessutom har KS3 en mycket mer dynamisk grundkänsla – kan pumpas bättre och depoweras totalt när man vill det. (2) KS3 har extremt mycket framhandsdrag en millisekund i första pumptaget i sub-planing/stillastående (glider direkt bak till mindre men fortfarande mycket framhandsdrag och liggersedan stabilt hur mycket mer tryck det är blir). Gillar man inte den millisekundkänslan skulle man kunna tycka det är en nackdel. Jag tänkte bara på den i extrem lättvind första gången jag använde det. Nu helt borta.
Kort not 3. mikeemikee: Jag upplever att KS3 har förbättrat min vågsegling i cross-on radikalt. Har mycket lättare att hålla drivet igenom bottensvängen och få allt på plats inför och under toppsvängen. I ren side och side-off kan man komma undan med både all möjlig teknik och utrustning, då går det mer av sig självt. Men i mindre optimala förhållanden behöver man all hjälp man kan få!
Men tyvärr för de som av någon anledning inte kan eller vill skaffa ett: KS3 ÄR en ”page-turner” oavsett om man tror på eller är skeptisk till dess hype. Vore grymt bra om alla andra märken bara kopierade det rakt av och sedan försökte göra små miniförbättringar istället för att börja från noll.
/JB
(den mest ko-rump-erade nasaren av dem alla)
