karnan
Forumsvar skapade
-
Jodå, Thomahawken lever fortfarande, om än knappt. Den har fått sig ett par rejäla törnar — bland annat körde jag huvudet igenom monofilmen när jag bar upp seglet i styv kuling :-).
Tackar för både ditt och alla andras svar. Hoppet ner till 90 liter bekymrar mig inte. Har provat par gånger utomlands och brädorna bär hur bra som helst. Men det låter ju som om jag behöver åtminstone ett kanske två segel till, så det är väl bara att börja botanisera på köp/sälj. Kommer nog att skrota Thomahawken och istället försöka bygga en linje runt Hawken. Något åt freeracehållet får det väl bli.
Så tack igen.
/Johan
-
När man fått ordning på riggningen, så är nästa steg att veta vad man gör när man är under- respektive överriggad. Kanske har du redan hört detta med ett par tips för att får ordning på draget.
Om vi tänker oss att du fått kläm på selen, att normalläge för bommen är i axelhöjd, och att mastfoten i samma normalläge sitter i mitten av skåran (eller om du har markeringar för olika segelstorlekar i enlighet med dessa), så kan du pröva följande…
… om du är underriggad:
1. höj bommen ca 2-3 cm (mer upprätt rigg ger mer drag).
2. flytta bak mastfoten 2-3 cm (flyttar mastfotstrycket längre bak lyfter fören något).
3. släpp någon cm på uthalet (mer buk = mer kraft).
… om du är överriggad:
1. sänk bommen ca 2-3 cm (lättare att hålla ner seglet).
2. flytta fram mastfoten 2-3 cm (håller ner nosen och gör brädan mindre livlig).
3. spänn uthalet någon cm (plattare segel ger mindre drag).
Du kan förstås göra allt på en gång, men jag tror du ska prova en punkt åt gången. Du kan också experimentera med centimetrarna.
Lycka till
/Johan
-
Tackar för det Doktorn!
/Johan
-
@Tropic 395964 wrote:
FLER TIPS
Ett tips till sedan har jag nog tömt ut mina kunskaper: Om man tappar eller kör av fenan ute på sjön, kan man använda flytvästen eller hängselen som ett sorts drivankare. Man spänner då fast den i fotstropparna så att baksidan hamnar under brädan. Med denna anordning kan du hjälpligt segla in till land igen.
/Johan
-
Svenne nämnde Peter Hart. Ett av de bästa tipsen jag fått från hans artiklar i Windsurf om vattenstart är att förbereda vattenstarten redan innan man slår i vattnet. Satsa alltså allt på att hålla riggen flygande. Ett exempel på detta är när man tränar jippar och ramlar halvvägs in i svängen. Istället för att släppa riggen och börja om, bör man hålla seglet flygande och satsa på en vattenstart clewfirst
En andra simpel strategi som också gör allt skillnad i världen, är att börja vattenstarta direkt, utan att svära, pusta, vila eller vad man nu gör (minns jag rätt så menade han att man ska vara iväg på 10-20 sekunder). När riggen precis gått i vattnet finns det fortfarande luft under seglet som gör att det är lättare att få upp, men efter någon halvminut skjunker riggen och man får slita så mycket mer.
/Johan
-
MR.Naish wrote:Största problemet jag har är att brädan alltid lägger sig på tvären, för den ska vel ligga med tailen mot sig och nose i vindens riktning?
Njae, inte riktigt. Brädan ska ligga på halvvind eller några grader nedom, men inte mer än så. Och som någon redan sagt, bra men vind hjälper. För övrigt var ämnet uppe för en ganska utförlig diskussion för någon månad sedan. Använd sökfunktionen så hittar du tråden.
Kämpa på
/Johan
-
Hum! Diagnoserna radar visst upp sig. Kylan och draget har jag inte reflekterat över, men kanske kan det vara en del av problemet. En anledning till att jag funderar på solen, och som jag kanske borde nämnt tidigare, är en dag för några veckor sedan. Perfekt drag i 7.5 och klarblå himmel. Vinden låg så att halvvinden på ena bogen gick rakt mot solglittret. Noterade då att varje gång jag vände bort från solen hade jag lätt yrsel, medans det däremot var som vanligt när jag vände åt andra hållet. Senare på kvällen fick jag dånande huvudvärk i tinningarna. Fick även lätt huvudvärk efter helgens segling, men då gick halvvinden inte mot solen, däremot seglade jag överriggat med 6.0. Det lutar kanske åt att det är flera olika saker som samverkar.
Brillor, öronproppar, vattenflaska och relaxade axlar får det väl bli framöver…
/Johan
-
Svenne wrote:Det är du som grämer dig över att det roliga snart är slut och du måste packa ihop och åka hem till en vansinnig sambo för att du stack från svärmorsfikat.
Kanske ligger de något i det. 🙂 Vätskebrist skulle väl kunna vara en kandidat, men då borde jag väl även haft känningar under hela säsongen. Anspänningen har jag inte klurat på. Det har tutat i bra de sista gångerna jag varit ute och visst får man koncentrera sig mer än vanligt. Ska tänka på tänderna och axlarna nästa gång det beger sig. Lutar väl fortfarande åt ljuset så jag får kolla upp brillorna som ni nämnde.
Tackar för synpunkterna
/Johan
-
Detta diskuterades ganska nyligen. Kolla följande tråd:
http://0108dev.surfzone.se/forum/showthread.php?t=36347
Hälsningar
/Johan
-
De nybörjare jag har stött på har som regel haft bommen extremt lågt, speciellt när de ska pröva med sele. Kör man vanligt freeride så är standardhöjden i nivå med axlarna. Tamparna ska förstås anpassas efter detta (snarare än anpassa bomhöjden efter tamparna). Är man överriggad sänker man typ 2-4 cm för bättre kontroll; är man underriggad höjer man för tidigare planing.
/Johan
-
Så länge du har tillräckligt med vind för att flyga seglet går det i princip att vattenstarta (kolla en tidigare artikel av Peter Hart i Windsurf): När seglet flyger och du ligger i rätt position flyttar du ner masthanden på masten och skothanden till underliket. Upp med fötterna på brädan och försök rulla ihop dig så mycket som möjligt (typ näsan mot knäna). Den betydligt kortare hävstången innebär att det bara behövs några sekundmeter för att komma upp. En annan variant (om det blåser ännu mindre) är att stå på huk på brädans lovartsida och ta tag i masten med ena handen. Genom att pressa ned lovartsidan lyfter läsidan masten något. Därefter kan du dra upp seglet ur vattnet.
/Johan
-
Jag känner igen det mesta av det du skriver från förra sommaren då jag slet med detta. Några kommentarer:
2. Att få seglet åt rätt håll: Låt oss säga att seglet ligger 90 grader åt lä med masten föröver. Detta var ett läge där jag oftast skippade vattenstarten och drog rigg istället, men här finns ett enkelt trick: Ta tag i fören och simma/vrid denna åt lovart. När du har fören igenom vinden presenterar sig masten på rätt ställe. Går på nolltid. Ett annat gott råd är att förbereda vattenstarten redan i fallet. Om det går, se till att seglet flyger när du landar. Mycket är i så fall vunnet. Man sparar också en hel del energi när man inser att det är vinden som ska lyfta seglet ur vattnet, inte du. Se till så att vinden kommer in i mellanrummet mellan vattet och masten, sen gör vinden jobbet.
3. Fotarbetet: Trampa vatten medans du styr med seglet. Så fort du är i läget och du initierar själva lyftet, lyfter du upp bakfoten upp på brädan. Jag sparkar överhuvudtaget inte — tycker bara det krånglar till saken.
4. Lyftet: Ett vanligt nybörjarfel misstänker jag (åtminstone fick jag lära om) är att man flyger seglet i rätt läge men på RAKA armar. Ska du överhuvudtaget komma upp då får du i princip vänta på en stormby. Tricket är att initiera själva lyftet med att dra NED bomen till näsan! Först när du är där sträcker du upp seglet på raka armarna samtidigt som du rullar in överkroppen över fötterna. Du får då fart och samtidigt ett extra vridmoment upp över fötterna.
De vertikala kastfallen tvärs över brädan har jag av någon anledning aldrig haft problem med. Det är bara att skota ut när du är uppe så löser det sig. Däremot kämpande jag med ett horisontellt kastfall runt mastfoten. Detta berodde i mitt fall på att jag höll masthanden för nära masten. Positionerna bör vara samma som när man seglar.
Ett annat råd som kanske kan hjälpa dig är att, snarare än att pröva lite här och där, offra en heldag åt detta. Förutsättningen är att du kan träna där du bottnar. Välj en dag då det är bra tryck i vinden, gärna åt det överriggade hållet. Och sen är det bara att slita blod. Poängen är att man verkligen nöter in manövern och att man kan pröva på alla upptänkliga sätt. För att det ska funka bra som vattenstart, snarare än beachstart, ska man förstås inte stå på botten, utan ligga i vattnet.
Lycka till
/Johan
-
Ingen fena själv, men jag tror jag har greppat grundtekniken. Börja med att ta bra med fart. Gunga sedan in över brädan så att du får all vikt på framfoten. Skota ut något för att minska mastfotstrycket och flytta sedan snabbt vikten till bakfoten samtidigt som du trycker ordentligt. (Gick det att begripa?) Ett litet chopp hjälper ju förstås till men är inte nödvändigt. Man kan också hjälpa till med framfoten för att lyfta brädan lite.
Lycka till
/Johan
-
alexullaredd wrote:kanon!
vad är det för skala på bilden på skalan? eller hur lång skall den vara när man skrivit ut en egen? mät t.ex. överdelen eller nåt?
Skalan bör väl kvitta eftersom det är vinklarna som är det viktiga (eller är jag helt vimsig nu?). För den som saknar skrivare så kan man förstås rita på papper, vinklarna är då 20, 33, 50, 69 respektive 82 grader för de olika strecken. Nu gäller det bara att hitta en pingisboll…
/Johan
-
Ha! Precis vad jag behöver! Jag bygger en direkt och provar i morgon. Tack för tipset.
En stund senare inser jag att måttet är lite oklart. Är det 30cm från fästet till bollen, eller från fästet till bollens ”undersida”?
/Johan
