karnan
Forumsvar skapade
-
Kul bild! Man blir ju lite nyfiken på vad du gjorde nere på det södra grundet. Lättade på trycket kanske … 😉
/Johan
-
Kan du inte be gyminstruktören att ge dig ett speciell program för detta. Det gjorde jag och det har definitvt gett resultat. Det viktigaste menade han är att blanda mellan övningar med extremt hög belastning (dvs vikter som man precis får upp från golvet) och lättare men riktigt svettiga mjölksyreövningar. Min favorit är att hänga en 5-kilosvikt på ett snöre som är fäst i en träpinne. Man håller pinnen med båda händerna rakt ut från kroppen och ”rullar” sedan upp vikten en fyra-fem gånger. Lovar att det svider precis där det behövs. Och det ger resultat.
/Johan
-
Har nyligen lärt mig bemästra konsten att segla med sittsele. Det var lite svettigt i början men efter ett par dagar fick jag ordning på prylarna. Mina lärdomar är väl följande:
1. Bomen ska vara högre än vad man tror. Sänker man den för mycket och sedan lyckas kroka i så har man ingen nytta av selen :-). Det känns ouppnåligt — bokstavligt talat — i början men det kommer.
2. Som andra har sagt så måste du falla av lite för att kunna kroka i. Försöker du på halvvind är chansen att lyckas (och stå kvar) liten. För att komma i måste du göra ett snabbt och bestämt juck, gärna upp på tårna, samtidigt som du drar bomen mot dig. (Den sexuella metaforiken och de erfarenheter du eventuellt kan dra nytta av här får du fylla i själv :-).
3. Placeringen av tamparna är viktig för balansen. Jag har följt Guy Cribbs råd och kör med ändarna ihop och det bakersta på ungefär en tredjedel av bomens längd. Ett aber i sammanhanget är att man ska justera tamparna så att det bäst avlastning i full planing och när det tutar i lite. Detta kan innebära att man får lite obalans i seglet innan man kommer dithän. Kolla på
Cribbs4. Hur sittsele förhåller sig till midjesele vet jag inte. Själv kan jag bara jämföra med de gamla bröstselarna, och då är det en klar fördel. Till att börja med har man hela ryggen fri och rörlig och det tycker iallafall jag är en klar fördel. Vidare så är det lätt att parera för byarna — man sätter sig ned helt enkelt. Slutligen tycker jag att det är mycket lättare att flyta kroppsvikten bort från fötterna med sittsele och därför lättare att få igång planingen.
5. Du kommer snart att upptäcka att det är lättare att komma i än ur selen. Ett trick som jag lärde mig från Cribbs är att flytta skothanden ända fram till hängtampen och hjälpa till med tummen när man ska kroka ur. Jg förstår inte att jag inte lyckades klura ut det på egen hand, men så är det ibland.
Lycka till
/Johan
-
Svar till:
Kör med daKine´s justerbara och har väl 2 tum kvar gissar jag på, vilket blir antingen 24″ eller 26″. Ska tilläggas att jag inte har haft råd att köpa midjesele än, efter ca 7 säsonger.
[/ QUOTE ]
Men har man kortare linor på midjeselen? Har jag fattat det rätt så längden densamma medans vinkeln mot lodlinjen är annorlunda.
/Johan
-
Guld! Efter alla välputsade Hawaii-filmer kommer denna rulle som en befrielse. Plötsligt känner man igen sig. Speciellt träffande tyckte jag nog att den allmäna fumligheten i vissa sekvenser är. Kastfall i all ära, men visst tippar man oftare av brädan. Sista hoppet kändes ju också som något man skulle kunna klara innan sommaren är slut.
/Johan
-
Prova med att lägga in dina frågor här. Konfen är full att hjälpsamma människor med för mycket fritid och för lite vind.
/Johan
-
Senaste numret av Boards har en artikel på temat. De granska olika typer av deviatorer och har också en gör det själv feature. Kan vara värt att kolla.
/Johan
-
Dag 1 innebär väl att det följer en dag 2. Och i så fall när drar det igång i morgon söndag? Tänkte åka och spana lite…
/Johan
-
Jag har lagat mastfickan på ett gammalt segel med symaskin, och även om det inte blev så snyggt så håller det faktiskt. Två problem gick i dagen: för det första att hitta en symaskin som klarade flera lager segelduk, och för det andra att lista ut hur alla sömmar runt lattfästet satt. Vad gäller maskinen bör man väl få tag på en med matning både på undersidan och översidan, vilket så vitt jag begriper innebär industrisymaskiner. Men efter att ha testa några gånger i en fyrdubbelvikt och utrangerad segelpåse lyckats jag få till manuell matning med en vanlig maskin (det gick dock åt ett antal nålar). Hur sömmarna ska sys är förstås beroende på skadan och framförallt hur mycket man måste sprätta upp för att komma åt att laga. Det kan också vara idé att kolla i lämplig affär efter en användbar tråd.
/Johan
-
Tack för tipset! Precis vad jag behöver.
/JOhan
-
Jag gick själv i samma funderingar förra säsongen medan jag fortfarande seglade på en funboard från 83 (Klepper, S106). Nu har jag hunnit med en femton dagspass på en F2 Ride 282 med en fyra-fem år på nacken. Övergången var inte alldeles smärtfri, men helt klart värd besväret.
Det första man märker är förstås vikten. Min gamla brädan går nog loss på 20 kanske 25 kilo och det är förstås en väsentlig skillnad när man ska bära ner den till vattnet. På samma sätt är den gamla riggen betydligt tyngre. På vattnet är inte skillnaden så stor som jag hade trott (hopp och skutt är ännu så länge överkurs för mig), men givetvis är Riden betydligt lättare att manövrera.
På vattnet sedan blir det genast mer komplicerat. Min Klepper har förstås rejält med volym och är därtill betydligt mer stabil, speciellt när man drar rigg eller seglar i svagare vindar. Första resan på Riden var lite panikartad i detta avseende. Det tog ett tag innan jag hittade balansen och kom på hur man ska hantera den vid slag och liknande.
En sak som skiljer väsentligt är höjdtagningen. Min Klepper har infällbart centerbord. När man ska plocka höjdmeter är det bara och fälla ut och så går man rejält upp i vind, så högt att jag aldrig ens såg det som ett bekymmer. Min Ride däremot är tämligen besvärlig i detta avseende. Där jag seglar måste jag igenom samma 20 meter breda gatt både på vägen ut och in, och jag har alltså inte råd att offra 50 höjdmeter på en sista djup slör innan man går iland. Jag har både tränat och pluggat teknik och jag tror att jag börjar få hyfsat bra koll på läget, men skillnaden kvarstår.
Nästa fråga är förstås farten. Skillnaden är inte så stor som jag hade trott den skulle vara, men givetvis märks det. Accellerationen kommer direkt — vilket man definitivt inte kan säga om min Klepper — och toppfarten vid säg 10 m/s ligger nog 25% över på Riden.
Slutligen, och det som jag tror måste kvalificera sig som den helt avgörande skillnaden, speciellt om man som jag byter upp sig, är hur man kontrollerar brädan i vattnet. Min gamla bräda styrs bäst med seglet och möjligtvis kunde man styra med fötterna när det verkligen tutade i, dvs vid full planing och en bra bit över 10 m/s. Riden styr alldeles för bra (om man nu kan uttrycka sig så i detta illustra sammanhang). I själva verket var det just detta jag svor mest över under de första dagarna på vattnet i påskas. Innan jag fick kläm på fotstyrningen så stod jag på öronen både kors och tvärs och i de mest oväntade situationer. Min gamla bräda var helt okänslig för små obalanser i fotpositionen, vilket förstås var oerhört förlåtande i byiga vindar. Min nya går det däremot att jippa med … 🙂
Allt sammantaget tyckar jag nog att en gammal bräda duger ganska långt, speciellt om pengar är ett problem. Förutsättningen är förstås att man undviker de värsta sommarstugepråmarna. Men sitter man på en fem-sex tusen så är ju valet enkelt.
/Johan
-
Kul tråd! Om det inte har framgått så kanske det ska tilläggas för en vindsurfar-wanna-be att det måste blåsa ganska bra innan man kastas av brädan. Är du orolig så ge dig helt enkelt inte ut när det blåser rejält.
Men kanske jag får lov att ta upp ett annat, och delvis anslutande problem. Det har hänt par gånger vid den mildare formen av kastfall (mer typ tippfall), att jag fastnat med foten mellan brädan och masten. Gör ont som faan förstås. Frågan är då i vilken utsträckning man klarar sig från denna typ av åkomma med ett mastfotsskydd. Hjälper de verkligen eller är det bara ytterligare en pryl att konka till stranden?
/Johan
-
-
Ett tips, som jag själv har haft enorm användning för, är Guy Cribbs sidor i engelska Windsurf magazine. Cribbs går igenom det mesta som rör seglingen (riggning, kryss, slag, jippar, stroppar, hängseleteknik osv) på ett tämligen underhållande och dessutom mycket instruktivt vis. En del saker kanske riktar sig till seglare med större vana, men jag tror att du kan ha nytta av det mesta. Alla sidorna finns samlade och PDFade på Cribbs hemsida:
/Johan
-
När jag seglade förra söndagen — perfekt vind, strålande solsken — fick jag hoppa i och doppa mig för att inte smälla av. Vattentemperaturen är definitivt inget argument för att stå på land (förutsatt att man har hyfsad utrustning förstås — 4/3-dräkt räcker gott och väl).
/Johan
