kungdenknege
Forumsvar skapade
-
Nämen dåså
Vassegoo 
-
Du är en långsam klåpare
Nä, skoja bara, här ärligt talat ingen som helst aning. Jag misstänker dessutom att det är just sådana här inlägg som inte tillför nånting till Konfen 
-
Ojojoj, Mac’en var det läge man hörde nåt om. Hade nästan glömt bort att dom fanns =) Nåja, lycka till!
-
Microsoft DO suck =) Men MSN måste jag erkänna att dom lyckats mkt bra med, har aldrig haft problem med det. Vilket OS kör du?
-
ICQ lyser med sitt frånvaro på min dator, MSN däremot brukar jag flitigt =) tomtenissen@polisen.nu kallar jag mig
Ha d!
/Eli -
21, precis som vanligt =)
-
Vågen ska självklart vara högre än dom andra, vinandet komemr av seglet, och penetration ÄR fel ord, kom inte på nåt bättre =) Nu är den iaf. inlämnad så inte mkt att göra åt =) Ska berätta hur det gick sen… Tack för all hjälp & allt beröm!
-
Det där duger mer än väl!! Låter ju riktigt gött!! Burken räcker, det andra fixar jag själv… Om du/ni är villiga att donera en så säg till =) Ha d! /Eli
-
Tackar, jag ska varna lärarn för dig =) Har ändrat lite nu, klistrar in den nya versionen. Inte mycket skillnad, men ändå. Säg gärna vad ni tycker. Vet att jag snott några idéer rakt av från Skarabé, sorry =)
Jag vaknar med ett ryck. Grenarna på träden utanför huset slår med full kraft mot fönstret. Långt bak i min hjärna föds en tanke. Jag känner hur den glider genom huvudet, hur den desperat försökte få fäste. Långsamt, långsamt, inser jag betydelsen av den… Det blåser. Mycket. Yrvaken sträcker jag mig efter klockan, som genast flyger i golvet med ett brak som ekar i hela huset. Helvete. Mödosamt reser jag mig upp till sittande ställning. Yrseln när blodet rusar från huvudet och ner i fötterna får mig nästan att trilla igen. Jag sitter blickstilla så i flera minuter, känner långsamt hur medvetandet återvänder efter sömnen. ”Uöööh”, tänker jag. Jag hatar mornar.En stund senare står jag i duschen, känner det heta vattnet rinna längs kroppen. En smula piggare hoppar jag ut och torkar mig. Genom det lilla badrumsfönstret ser jag trädtopparna ligga nästan vågrätt. I bakgrunden syns den mulna himmeln; det är höst och naturen gör ingenting för att dölja det. Jag drar på mig lite rena kläder som jag hittar i garderoben, går sedan fram till telefonen och slår ett nummer. En knagglig röst i luren informerar: ”LBWS Weather Service. Westnorthwest seventeen. Wind speed range is between fourteen and twenty. Bye bye”. “Det blåser”, tänker jag igen.
Ur fickan på gårdagens jeans knölar jag upp schemat. Det är tisdag idag. ”TEMADAG” står det med stora bokstäver. ”Hmmm” tänker jag, och smyger nerför trappan. Jag kollar runt lite, upptäcker att huset är tomt. Alla andra har redan gått.
Jag går igenom mina alternativ i huvudet; 1) Gå till skolan, samt 2) Sticka ut. Jag väger dom mot varandra. Att vara i skolan är ju nyttigt på alla sätt och vis, men idag kan jag bara inte motstå frestelsen av den fruktansvärt kraftiga vinden. För att försöka få mitt samvete att gå med på det hela, berättar jag för det att efter den här dagen kommer jag vara så otroligt nöjd att jag kommer ha mycket lättare att ta till mig det jag lär mig i skolan resten av veckan. Samvetet accepterar den något tveksamma förklaringen, och belåten låter jag morgontröttheten ersättas av mängder av energi. Pigg som en mört rusar jag uppför trappan, trycker in Radioheadsivan i stereon och trycker på play. Med ljudet på högsta volym börjar jag sedan packa.
En halvtimme senare stegar jag fram och tillbaka utanför busskuren, bussen är försenad och den isande kylan tränger utan problem igenom min vinterjacka. När bussen väl dyker upp är jag blåfrusen, men tanken på vad som väntar, tillsammans med bussens klimatanläggning, får mig snabbt varm igen.
Bussens monotona brummande gör mig dåsig, men precis när jag håller på att slumra till så upptäcker jag att vi är framme vid Värnhemstorget. Jag hoppar av och småspringer bort till 132ans hållplats. I samma ögonblick som jag kommer fram skymtar jag något gult i korsningen, skönt, då slipper jag i alla fall frysa mer. Medan jag väntar på att bussen ska köra in på torget tittar jag mig omkring. Torget är nästan helt tomt såhär tidigt på morgonen, bara någon enstaka uteliggare syns till. Himlen är fortfarande grå, och det ger hela stan en nästan svart-vit ton. Glad i hågen ser jag dessutom att vinden ökat sen jag gick hemifrån.
Väl framme i Lomma börjar jag gå genom hamnen. Ryggsäcken är ganska tung, eller känns i varje fall väldigt tung i den alltmer tilltagande motvinden. Jag börjar snart småspringa för att inte frysa. Snabbare och snabbare går det, när jag väl är framme vid klubbhuset är jag rejält andfådd. Jag slänger väskan på marken och springer ner till stranden. Den sjukt kraftiga vinden piskar sand i mina ögon, och ute på vattnet når vågorna säkert 3 meter innan dom bryter över reven. Lycklig springer jag tillbaka till klubben, går fram till förrådet och låser upp.
Inne i förrådet är det mörkt, man ser knappt handen framför sig. Ingen har heller kommit på idén att sätta upp en lampa, men det bekymrar mig inte. Men när jag är allra längst in hör jag plötsligt ett förfärligt tjut utifrån. När jag kommit över chocken inser jag vad det är. ”Satan, larmet” tänker jag och rusar ut. Jag slår snabbt in koden, och tjutandet slutar. Sen drar jag ut mina grejor, låser boden och börjar rigga. Jag tar mitt minsta segel, det på fyra kvadratmeter.Det går ganska snabbt att rigga idag, snart är jag klar och går in i omklädningsrummet för att byta om. Det är bara 7 grader i vattnet, så jag tar rejält med kläder under torrdräkten. Till sist drar jag på mig huvan, och sätter igång bastun.
Jag springer ner till stranden med brädan och riggen, nu är alla tankar borta, det enda väsentliga min hjärna lyckas åstadkomma är ungefär ”ut, ut, ut”. Jag rusar ut i vattnet, vadar några meter så jag kommer förbi det första grundet. Här ute blåser det om möjligt ännu mer, riggen vill stegra sig och det är nästan omöjligt att tygla den. Med ett skutt är jag uppe på brädan. Jag känner hur den börjar accelerera, tar ett stadigt tag i seglet, krokar i hängselen och lutar mig tillbaka. Snart planar jag iväg över vågorna, det går bara fortare och fortare, tills det känns som om jag svävar fram. Vid det här laget är hela min hjärna tom, hela vardagen är som bortblåst, det enda som betyder något är det som händer precis nu.
200 meter framför mig ser jag den. Vågen med stort V. Den är säkert 2 meter längre än dom andra, och den rusar mot mig, och jag mot den, med en våldsam fart. Jag känner adrenalinet rusa i ådrorna, jag blir nästan yr av upplevelsen. Vågen närmar sig allt mer, och då, plötsligt, blir allting knäpptyst. Det enda som hörs är vinandet från seglets penetration av luften. Jag tar ett bestämt tag om bommen och känner trycket och farten öka. Nu är den nära, majestätiskt höjer den sig över havet. Jag kan se skummet på toppen, det dröjer inte länge innan den bryter nu. När jag kör upp på vågen känns det som om jag bestiger Mount Everest, och i samma ögonblick som jag passerar läppen rycker jag till i riggen. Jag lämnar vattnet, jag svävar uppåt. Under mig ser jag hur vågen brutalt bryter mot sandrevet. Vinden tar tag i riggen och pressar mig ännu mer uppåt, jag är säkert sju, åtta meter upp i luften. Precis när jag nått peaken, innan jag ska börja falla, stannar allting till. Det känns som om tiden står stilla, mitt hjärta hoppar över ett slag, och känslan av den ultimata friheten överväldigar mig. Jag svävar där, egentligen är det väl inte mer än en tusendels sekund, men det känns som flera timmar. Höjden är hissnande, jag ser långt ut över havet. Snart ska jag börja falla igen, med ett jättelikt plask ska jag tryckas ner i vattnet innan jag börjar segla in mot stranden igen, men vi lämnar mig där, svävande, häpnande, för där är jag lycklig.
-
Hehe, tack för all kritik alla =) Anledningen att allt går väldigt snabbt i slutet var att jag skulle iväg, skrev sista sidan på 5 minuter =) Ska jobba lite mer med det nu, kan posta resultatet sen =) Tack igen!
Ha d!
/Eli -
Frågan är bara hur man ska få hit den =)
-
Jag har sagt det innan och säger det igen: Surf-FTP’n återuppstår så fort någon skänker enn GAMMAL (läs: P1) dator, eller jag skaffar en själv, men det kommer nog ta lite tid eftersom jag har en ganska irriterande ovana att lägga alla mina pengar på surfprylar 😛 Så kom igen, det måste vara någon av er som har någon gammal dator i garderoben som ingen använder!?
-
Roligt att höra att du är så accepterande och öppen för alternativa subkulturer… N O T =)
-
Om någon är intresserad har SMHI en bild på en wsurfare på sin förstasida… Kanske ingen sensation med ändå 8-P
-
Jo faktum är att jag nog var sjukt överrigad =) Att fenan gick i botten hade jag inte så mkt problem med, men det kan ju bero på att min fena är 3-4cm kortare än den borde vara, efter diverse slagsmål med stenpiren i Lomma =) Ha d gott
