ola-h
Forumsvar skapade
-
Just det. Fina grejjor.
-
Ser fint ut. Jag har dock glömt vad det var för bräda du startade med.
-
@canoya 724383 wrote:
Jag håller också på med liknande projekt. I mitt fall breddning från 56 till 61 cm och installation av 5 boxar istället för 1 så man kan välja mellan single, twin, thruster och quad. Min fråga blir då hur ”twinboxarna” ska monteras. I längsled som singleboxen? Någon toe in? Hur brett isär?
/Håkan
Wow. Ambitiöst, men jag minns att Jeppe breddade en SOS-sup en gång i tiden. Twinboxar körs oftast rakt (dvs som centerboxen) men speciellt om de sätts långt isär och nära railen kan man köra lite toe in. På Simmer Frugal kör jag t ex 0.7 grader toe in på twinboxarna (och boxarna sitter närmare railen) men på alla andra Simmer produktionsbrädor är twinboxarna raka.
@stoorfaen 724384 wrote:
Tack för tipsen Masse och Ola! Vad blir resultatet av att köra mer toe in? Vad händer när man skjuter dem längre fram respektive bak?
Toe in anpassar dels fenans vinkel till den faktiska strömningsriktningen under brädan. Brädan ”plogar” ju lite och pressar därmed vattnet lite åt sidorna. Så lite toe in är inte långsammare utan snarare aningens snabbare. Men den stora grejjen är som sagt i svängen. I princip kan man tänka sig att det bara är innerfenan (eller fenorna) som gör något jobb i svängen och för att fenan skall göra något jobb så måste tailen på brädan sladda lite utåt (vilken den alltid gör i en sväng, även om man inte tänker på det). När du går in i svängen går brädan först rakt, men börjar snabbt sladda lite. Det man kan göra med toe in är att fördröja tidpunkten i svängen när framfenorna börjar greppa. Om man kör stora framfenor utan toe in så kan fenan rent av börja greppa innan man riktigt har kommit in i sväng och då känns det som att brädan skär fast och bara går rakt fram (kan hända även med single fin ibland). Så enkelt (?) uttryckt så vill man ha tillräckligt med toe in så att detta inte händer men inte så mycket att brädan blir trög. Mellan dessa punkter så är det lite av en justeringsfråga mellan mycket driv i bottensvängen (aningen mindre toe) respektive grepp en loose och oproblematisk känsla i bottensvängen (lite mer toe). För toppsvängen spelar det mindre roll. Men om man vill få mer grepp i toppsvängen så vill man troligen ha lite större framfenor och då vill man typiskt ha lite mer toe in för att inte få den där oberäkneliga känsla i bottensvängen. (På finlirsfronten spelar även fenans flex in och om man kör asymetriska framfenor så måste man ha avsevärt mer toe in… men det är kanske överkurs).
I längsled kan man säga att ju längre fram, desto mer effekt får du av framfenan (i sväng). Kör du stor framfena (>10-11cm) så blir det helt enkelt inte bra att ha den för långt fram. Men med mindre framfenor kan man få lugnare gång i bottensvängen med fenorna lite längre fram. Men ju längre isär man sätter fram och bakfenor, desto mer känsligt blir också trimmet (att fram och bakfenor funkar bra ihop).
På din bräda är det nog bäst att inte satsa på en allt för extrem setup. Sikta på ca 11-12cm framfenor och ca 17cm bakfena för vågsegling. Då har du kvar lite single-känsla och pulver i bakfenan som hjälper till att lyfta nosen på brädan lite, men samtidigt är an 17-fena så pass mycket mindre än en single fin att brädan kommer att svänga mycket bättre och dessutom få bättre kontroll i chop och mycket vind. Kör framfenorna i den position jag rekommenderade dvs 4.5cm från (tucked under) rail, centrum 1.5cm framför främre bakstroppsplugg och 1.5-1.8 graders toe in. Utan att skryta kan jag säga att Simmers 17cm Black tip-fena nog är det bästa du kan hitta som centrumfena. Kolla med Surfers. Sedan kan du komplettera med t ex K4 stubbies eller (1-grads) asymmetriska Ezzy 10 eller 12cm fram (beroende på hur mycket fenpower du vill ha).
-
Jag utgår alltid från bakstroppens framskruv. Jag brukar sätta mitten på framboxen ca 1-1.5 cm framför denna punkt. Ibland lite längre fram om brädan uteslutande skall köras med små framfenor (10cm eller mindre). Men mitten på boxen 1.5cm framför bakstroppens framskruv är en bra start (i mitt fall är framboxen alltid 10cm lång).
Sedan har vi positionen i sidled. Jag sätter ofta framboxarna så att bakkant på boxen (dess centrum) är 4.5cm från tucked under-kanten. (Kör du väldigt långa framboxar blir det lite lurigt här).
Till slut har vi toe in (boxen pekar inte ”rakt fram” utan framkanten är lite längre mot centrum än bakkanten). Jag kör oftast 1.5-1.8 grader toe in. Skall du enbart köra små framfenor så kan du ev ha lite mindre toe in för att få lite mer ”fenpower” av mindre fenyta. Men risken med för lite toe in så fort framfenan börjar växa en bit över 10cm är att brädan blir lite sketchy in ingången till bottensvängen. Så jag skulle absolut inte gå under 1.3 grader toe in.
-
Personligen så startade inte Frugal-konceptet med att jag ville ha en bättre bräda för sega vågor utan med att jag ville ha en bräda med bättre grepp i toppsvängen och som var mer justerbar map vilka fenor man valde. Sedan ville jag också kunna komma runt sektioner som bröt bort från dig bättre, dvs gå runt sektionen och komma upp tight efter den (som bra surfare kan). Så det var mer en allroundbräda för seriös vågridning än en specialistbräda för skitvågor. Men jag gillar ju att rida vågor även när det är dåligt, så jag skulle aldrig göra en bräda som inte var bra på det också. Och den 100l variant som Masse har är i relation till originalkonceptet snabbare och även mer anpassad till att funka bra när den seglas i större storlek. Original Frugal är snarare konstruerad för att förbli radikal och all round mer eller mindre oberoende av storlek. Så man tjänar inte så mycket tidig planing på att köra en stor storlek eller förlorar planing på att segla en liten. Men om man väljer den stor så bibehålls känslan av att ha en liten och radikal bräda. Många multifenbrädor har visserligen bra kontroll när man väljer dem stora, men känns i mitt tycke sega och tråkiga då om det inte är en riktigt bra våg. Masses 100-litare (Freegal) levererar dock bättre planing om man väljer den större.
Dock är alla mina brädor av denna typ extremt kontrollerbara. Det var inget jag avsåg när jag designade dem, men det visade sig vara en bieffekt av den korta tailen som helt enkelt ger en mycket mjukare ride.
Här är en schysst sväng från i vintras. 4.0 och Freegal 80 (twin 15cm). Bra grepp i toppsvängen.
Jag gillar även denna som visar en sväng som är väldigt tight ”i lä” på en sektion som bryter från dig (3.4 och Frugal 77, quad 2x95f+2x140r):
(foto Robert/Kulingvarning)
Hos byggaren nu. Mer rail line. Och helt ny rocker.
-
Är det en rdm så har jag ett säkert trick att ta till om inget annat lyckas. Lägg på bockar. Böj ned så mycket du kan och peta sedan in ett tunnt bladmått (eller annan tunn sak) i glapet som blir i underkant. Låt sitta. Vrid masten ett halvt varv ock repetera. Vrid ett halvt varv och repetera igen, men nu med et aningens tjockare. OSV.
Absolut mest isärdragningskraft, men om det är en sdm kan väggtjockleken på masten vara i minsta laget för att det ska fungera.
-
Det är mycket en smaksak, och även en fråga om stil i vågridningen och även prioritering vågridning/hopp. En intressant erfarenhet jag har är att just kombinationen med ganska lika storlek på fram och bakfenor är rätt svårt att få att fungera bra. Jag kör nästan enbart med något i stil med 130 fram och 110 bak för svenska förhållanden och mer traditionellt 95 fram och 130/140 bak för Maui eller andra ”prestandavågor”. Jag tycker att jag kan generera mer fart på vågen och faktiskt tightare svängar med stora framfenor och små bakfenor. Men när det blir bra fart och size på vågen och framför allt cross off så blir det lite för mycket driv i inledningen av bottensvängen och då föredrar jag mindre framfenor och större bakfenor. En intressant kompromiss som jag kör en hel del på är framfenor av vågsurfingtyp (bred bas, asymmetriska och med både toe in och ”splay”) på ca 10cm och bakfenor på ca 13. Då får man en del av ”framfensdrivet” i svängen, men ändå en mer traditionell känsla som helhet.
Fast den senaste tiden har jag faktiskt kört lite mer twin fin igen. Vi har ett par nya shaper på gång där vi jobbat lite extra med att få dem att funka bra som twin fins.
-
Testa med en hyfsat bredbasig 11 bak med samma 13.5 fram, Martin. Då skall du se…
-
@Planing 723253 wrote:
Om stamceller kan lösa problem inom en femårsperiod så ska man kanske ta in det i beräkningen om man funderar på att operera sig.
Antagligen svårt att säga. Men jag vet att min fru är med i en forskagrupp där de skall injicera stamceller (från fett som fettsugits från patienten själv) i hjärtat på patienter som haft stroke för att skynda på läkningen. Det finns bra resultat från en liknande metod för behandling av kroniska sår, tydligen.
Men till och med i forskningssammanhang är det sjukt lurigt med tillstånd och reglering av detta så det skulle vara extremt förvånande om det blev tillgängligt ”för allmänt bruk” inom t ex fem år.
-
Linus. Jag har varit exakt där. Pajade korsband i höger knä vid skidåkning och opererade rätt snabbt, ca 1989. Pajjade menisken i samma knä lite senare som fixades med titthål. Men det intressanta i relation till din historia är vänsterknät där jag också hade av korsbandet runt 93 eller så. Jag gick flera år utan korsband och åkte skidor en del och vindsurfade för fullt. Men då och då vred jag liksom ur knät och det var inte skönt. Och jag hade rätt ont av vanliga promenader å så också samt den sortens ”vikningar” som du pratar om som hände mycket oftare i mataffären än vid idrottsutövande. Jag gick dock många år såhär, lite för att det trots allt funkade OK. Men så småningom dök av en slump en möjlighet att operera knät upp och jag gjorde det. Operationenstekniken var då bättre än första gången, och rehab var också mer aggressiv och bättre. Men det är ändå lång rehab och sköter man den inte är det inte säkert det blir bättre. Som Doc säger finns inget forskningsstöd för att korsbandsplastik ger bättre hälsa. Men så vitt jag vet så gäller det för ”genomsnittspersoner” och om man siktar på idrott och/eller är motiverad för lång och hård rehab så ÄR det bättre (med en brasklapp för viss förslitningsproblematik som kan uppkomma som resultat av operationen – men å andra sidan sliter det rätt bra att inte ha korsband också…). I mitt fall blev det i alla fall klart bättre efter operationen och då var det ändå inte direkt dåligt före heller (jag skrev ovan att jag hade enl del smärta och instabilitet, men det var helt enkelt inget jätteproblem på det stora hela). Det som jag upplevde som den svåra biten med rehab var att man efter operationen var på mycket, mycket sämre nivå än före och specifik fick träna extremt mycket koordination. Det var lite som ett nytt som man var tvungen att träna upp styrningen på. Väldigt mycket balans och koordinationsövningar alltså, och så småningom koordination och balansmoment som också krävde styrka.
I mitt fall hade jag för alla mina operationer turen att få ”fotbolls läkare” (båda läkare för allsvenska fotbollslag i Örebro respektive Göteborg) och dessutom bra sjukgymnaster som inte fegade med att lägga på lite press.
-
Masse har gett ett mycket bra svar. Jag skulle säga att Quantum 85 är det naturliga valet. Freewave är en bra brädan, men när du har JPn så är en Quantum ett bättre val. Fly 85 funkar också, men i praktiken är Quantum bättre för de flesta i Sverigevågor. Som Masse säger är Frugal 88 också ett alternativ. Tvärtemot vad man kan tro är det ingen dedikerad lättvindsvågis utan snarare en bra bräda för segling med drag och skulle alltså funka bra med JP:n som ”reservalternativ”.
Frugal är verkligen rätt om du vill utveckla din förmåga att rida vågor och göra tightare svängar. Men Quantum är ett säkrare kort och en kompetens, lättplanad bräda som även den kommer att vara betydligt livligare och svängigare än det du har nu.
Men kan du testa en Frugal före köp som rekommenderar jag verkligen att du ger den en chans.
-
Jesper, hur förhåller sig den selen till den gamla vita Hot-sittselen som jag har någonstanns i gömmorna?
-
Du läser mig allt för bra… Men tungan då Jesper? Tyvärr har jag ingen bra närbild…. Men jag skall skärpa mig och verkligen försöka öppna upp lite. För dig, Jesper.
För en snygg bildserie på Tomas som visar var det handlar om, kolla sekvensen som börjar på bild 11 på
http://www.kulingvarning.nu/?p=20249&cpage=1#comment-8041
med denna som ”apex”:
-
Intressant. Open up. Ja, det är just den saken som har med den där kroppsliga expressiviteten att göra, som jag rätt sällan gör. Möjligen med ett undantag, en annan av mina specialmanövrar som bara händer av sig självt då och då:
och då ofta i kombination med en lika ryggmärksbetonad expressiv tunguträckning. Open up and let it hang out, liksom:
Annars har det mer blivit min grej att låta de linjer brädan ritar sköta kommunikationen:
och kanske också låta placeringen på vågen tala, vilken för min del tar det hela tillbaka till den svängtyp där det startade.
-
Med ”hang up” menade jag itne att jag vill jobba bort det utan snarare att det ÄR en slags magnet i min segling, något som jag alltid mer eller mindre automatiskt söker mig till när jag segler och något som mina tankar söker sig tillå när jag sitter och drömer.
Men annars håller jag med om glädje-aspekten. Det är därför jag själv nästan aldrig tänker på tekniken när jag seglar. Jag har helt enkelt fullt upp med att segla! Däremot fastnar många situatiner från en session i huvudet på mig, både dsådant som gick bra och sådant som inte gick bra, och dessa finns med när jag sitter på kontoret och tänker på windsurfing. DÅ kan jag tänka tekniskt på det hela. Fast när jag tänker på det för mig själv så är det alltid via hur saker känns i kroppen. Det är först när man måste skriva ned det som det blir den där riktigt tekniska nivån på det hela.
