ola-h
Forumsvar skapade
-
TACK Rille
Jag lade vågbilderna bredvid vindbilderna. Funkar i alla fall så om skärmen är tillräckligt bred. Å så lade jag till nå´t från en gammal html-fil i början, så fattade Safari att det var html som gällde.
DMI
-
Vafalls! Den nya DMI suger ju fett jämfört med den gamla där man fick vind + vågor under varandra i var sitt fönster. VARFÖR skulle den ändras? Klåfingrade IT-layoutare som inte vet vad de håller på med.
-
Jag glömde ju bildbeviset:
-
Jag tar dig på orden, Plantan. Och för er som inte facebookar så kommer här ett aktuallt bevis på att Plantan själv vet hur man tajmar en bra träff i El Medano.
Men igen. Vi snackar trots allt om världens bästa seglare här som rimligen borde kunna vara lite bättre än t.o.m Plantan. Självklart är det svårt att tajma en sådan våg, men frågan är då hur mycket fokus det lades på själva tajmindelen av det hela. Igen, kolla Victor Fernandez våg i semin när han liksom håller igen lite i första toppsvängen (som är en perfekt träff rent tajmingmässigt) och därmed kommer ut ur den svängen redan lite riktad down the line mot nästa sväng. DÅ hinner han runt en lite sektion of får en ny ren vägg. Och om jag minns rätt en till. Om man vill kan man ju tro att det här vara en slump och att han bara hade tur med vågen. Men jag tror inte det. Jag tror att han visste exakt vad han gjorde i den där första svängen.
Jag menar givetvis inte att jag själv skulle göra det bättre. I normal frisegling åker man som sagt ofta bara och leter enstaka träffar. Men de senaste åren har jag blivit lite mer uppmärksam på ”hela vågen” deslvis genom SUPning på långa vågor och paradoxalt nog genom att segla riktigt stora vågor på t ex Kuau. Då måste man planera sina linjer väldigt noga för att hinna runt alla sektioner och inte bli instängd. Och mycket av det där ”överblickstänket” kan appliceras i mer sunkiga och av det skälet svåra förhållanden också. Som t ex Torö som är ett typiskt exempel som (i alla fall när jag är där) består av massa mer eller mindre disjunkta sektioner, ofta med en riktig godbit någonstans. Men det där godbiten är i praktiken den mest lättbedömda. Så istället far allt ligga och vänta på den kan man ofta sikta in sig på en eller två svängar före, hålla godbiten i ögonvrån och då rent av få enklare att få med den också eftersom man har lite mer fart med sig in.
Jag tror dock också att det handlar om ren tävlingsrutin. Om man igen jämför med surfing så är det ju en sjukt lång väg av stenhårda kvalificerings tourer innan man når ASP. Bara de som både har talang, är målmedvetna och dessutom passar bra i själva tävlingsformatet kan hålla sig kvar i ASP. Nivån på PWA är ju också hög, men jag inbillar mig att det fins en del skillnader. Andreas kan säkert säga mer, men det torde inte vara lätt att hanka sig fram rent ekonomiskt på ren tävlingswindsurfing. Man kan tänka sig att det (för en duktig seglare som också är lite driven på andra sätt) snarast är enklare att hanka sig fram genom att sälja lite prylar, ha lite kurser eller clinics, starta ett windsurfingcenter och få lite sponsorpengar för att vara mer ”lifestyle” liksom. Och kanske måste man göra lite av varje. Och igen, för de som då har möjlighet att segla mycket på episka platser verkar det ju rätt självklart att prioritera det och även utrusting och teknik för det. För att återknyta till trådens inledning: seglingen i AWT i perfekt cross off lämnar ju verkligen inget att önska. De som seglar de förhållandena är på mammas gata. Jag skulle vilja hävda att det är mycket större skillnad mellan den seglingen och vad en duktig amatör presterar än om man jämför många av PWA seglarna i EL Medano med duktiga amatörer (typ Plantan.. om uttrycket amatör tillåts… jag menar givetvis i rent ekonomisk mening).
-
Det behövs lite åkande. Hör med Kai Katchadourian som är uppväxt där och kan alla ställen. Kai Katchadourian
. Hälsa från mig. -
@S66 714133 wrote:
Du har ju överhuvudet taget ingen aning om vad du just nu sitter o pratar om Ola!
@manno 714131 wrote:
Shit jag måste ha kollat på en annan pwa-tävling på teneriffa i dagarna, det jag såg var det ballaste vindsurfing har att erbjuda, mycket vind, mycket vågor och världens bästa seglare som laddar med livet som insats.
Sen när blev det ofint att hoppa eller köra vågor i cross on? är det ute med planing också snart?
Till nästa pwa ska jag åka ner till och ha en clininc med boysen om hur dom ska rida vågor 😉
Det jag menar är att hoppen fick betalt i poäng det de var värde. Massor med 9, 10 och 11 poäng. Sjukt coolt och helt rätt. Mao, jag dissar verkligen inte hoppen.
Även på vågen var det riktigt imponerande ladd med t ex många grymma 360. Men dessa fick oftast inte så bra betalt i poäng om de inte var inbäddade i en längre våg. Och enligt min syn på vågsegling tycker jag att det också var bra bedömt. Längre vågor med fler bra träffar fick mest poäng, såg det ut som. Och allra mest om det var flera bra träffar varav minst en tokgrym (360 eller bra air).
Så min poäng är att jag tror att många seglare gjorde vissa strategiska missbedömningar när det gäller vågridningen. Mer exakt handlar det om att inte fastna i skummet på en stor fet hit när en lite snabbare exit hade gjort att de hade fått tillgång till en fet vägg till.
Och ur ett lite vidare perspektiv tror jag alltså att det också är en fråga om förberedelse och träning. Om man nu ägnar sig åt tävling och det verkar som ”längre” vågor ger bättre betalt i poäng så är det kanske ingen dum idé att förbereda sig på det. Fastän vi alla vet att det nästan alltid är mycket roligare att leta efter den där enda riktigt feta träffen som gör ens dag.
Och Manno, jag är den sista att tycka att cross on vågsegling inte skulle vara fint. På ett sätt tycker jag snarare att det är det finaste av allt, att kunna segla radikalt när förhållandena inte är de bästa. Men just därför hoppas jag helt enkelt på ännu bättre cross on segling.
Andreas – vad tycker du då?
-
Fast snarare tycker jag att det var just enstaka (även extremt radikala) vågmanövrar som inte fick så mycket poäng. Det krävdes helt enkelt att de gjorde mer av vågen. Men det var som att det budskapet inte gick fram (förutom möjligen till Fernandez och Köster som faktiskt var de som gjorde mest av sina vågor… å så McK men det var nog mer av hävd och ohejdad vana). SÅ efter att ha funderat på poängsättningen lite så tycker jag den var helt OK. Det var många sjuuuuuka hopp och de kunde dra in 10 och tom 11 poäng. Men det var helt enkelt inte samma nivå på vågridningen (relativt vad som var möjligt) så därför stannade de poängen på max 8-9, ofta klart lägre.
Nästa steg är ”heats on demand”. Faktiskt så tror jag att det skulle hjälpa även seglarna att förbättra sig, speciellt när det gäller vågridningen.
-
@Jesper B 714019 wrote:
Ja, vindsurfarna på PWA är det inget fel på, men huuuu vad skjukt bändigt vågridningen ser ut i den där cross-on vinden.
/JB
Jag hävdar att de har fel prylar och i stort fel inställning till hur man kan rida en sådan våg. EN del stora moves på vågen, men i stort förvånansvärt taskig känsla för vilken sväng som det är läge att göra i vilket läge. Så nästan jämt missar de det mesta av vågen. Några av de få undantag jag såg var Scott McK i något tidigt heat och Fernandez i semin.
Trots att domarna helt uppenbart belönade rides med flera seriösa hits väldigt bra, så var det inte många som plockade in dessa poäng.
Problemet är nog att det är för lite status i PWA totalt sett för att folk som kan spendera sin tid med att finputsa svängarna på diverse episka break istället skall välja att lägga tid på att utveckla teknik och prylar för sunksegling.
Kolla på surfingen. Där är det både episkt-episkt-episkt men också en del mer sunkartade break och surfarna presterar extremt imponerade överallt.
-
Ooooh, va’ snyggt.
-
Jag seglade med honom på Hookipa senast i februari. Han sa att han var svag och inte orkade så länge men rippade fortfarande hårdare än de flesta. Jag tror han visste åt vilket håll det gick. Andres sista år och kampen mot cancerns har varit tunga att bevittna, men även om man nu fylls med sorg så överväger en känsla av inspiration. Även i en tid av extrema motgångar, så är det du som bestämmer hur du skall leva ditt liv. Vad du vill göra? Hur du vill vara? Andre lyckades göra denna typ av ofta klicheartade floskler till verklighet genom hur han levde sitt liv.
-
127:an är rätt mycket segare i känslan tycker jag. 117 var en fullträff. Så om du kan hålla dig tills en sådan dyker upp så är det en bättre idé.
-
@dude 713520 wrote:
Men kom igen nu Ola, den filmen som visas direkt på den länken representerar inte direkt den typen av vågsegling som Freegalen ger! 😉 :-/ Jag skulle snarare säga att det är en pod med mer ’square’ häck som ger liknande vågegenskaper. #4 har ju en helt annan häck dessutom så jag förstår inte hur Freegalen och #4 liknar varandra. Men som sagt någon typ av pod (eller vad korta, lite bredare surfbärdor med relativt fyrkanting häck även kallas för) tycker jag att den liknas 🙂
CIS #4 har inte varit inspiration för Frugal eftersom den kom efter. Det jag menade vara att tänket med att olika storlekar på brädan ger den olika egenskaper/användingsområden är liknande. Den bräda i CI-sortimentet som däremot har funnits i mitt bakhuvud under utvecklingen av Frugal är Neck Beard. http://www.cisurfboards.com/surfboards/neck-beard-by-dane-reynolds/
Första versionerna av Frugal var lite för benägen att slajda istället för att carva. Visserligen är en poäng med brädan att det skall var enklare/snabbare än på andra brädor att gå mellan olika svängtyper, men det var liksom för mycket slajd i ekvationen. Det som jag då förändrade var dels att gå från den breda swallowtailen till en lätt rundad squash (allra mest accentuerat på 66:an som också är den mest carve-orienterade) och att finlira lite med var kurvan i outlinen sitter och göra den lite rakare mellan bakstropparna. När jag funderade på detta tittade jag en del på brädor som Neck Beard och andra korta surfbrädor som verkade levera bra skär. Ofta har de just denna typ av outline, men relativt sett lite rakare del mellan fötterna. I situationer som denna tänker jag dock mest på egna uppleverlser. Jag memorerar olika svängar på en viss bräda när den betett sig på ett viss sett. Sedan spelar jag upp dem i huvudet 100-tals gånger och liksom försöker återkalla precis hur brädan betedde sig i vattnet och hur olika aspekter av shapen kan ha bidragit till detta. Sen försöker jag ”känna” hur olika ändringar i shapen skulle påverka brädans reaktion och vattenläge i dessa svängar och funderar ut någon lösning som jag tror skulle göra jobbet. Så överlag använder jag mig av väldigt få tumreglar för hur vissa specifika shapeändringar påverkar seglingen. Istället går jag liksom tillbaks till själv seglingskänslan på den aktuella brädan och försöker förstå hur den kan hänga ihop med geometrin på den aktuella brädan. Geometrin har jag ju exakta matematiska representationer för. Så den svåraste sidan är egentligen att skapa bra mentala representationer av själva seglingskänslan. Det kräver mycket träning, faktiskt, och är långt ifrån synonymt med att kunna segla bra. Men att skriva/prata om seglingen och att då verbalt försöka uttrycka hur det känns och fungerar är en stor hjälp. Genom att sätta ord på olika företeelser skärper men också sin förmåga att uppfatta små skillnader.
För att återgå till det konkreta: när jag sedan gjorde Masses bräda som har snabbare tailrocker och är gjord för att seglas i ännu större storlek och kanske excellera i lite långsammare vågridningshastigheter gick jag tillbaka till en outline med lite mer kurva mellan fötterna och drog också ihop själva tailen en del för lite mer ”pivot” i svängkänslan.
Detaljer, detaljer… men kanske kan det intressera någon. Överlag är det exempel på hur små och ibland nästan osynliga aspekter av en shape i praktiken kan göra rätt stor skillnad och också på hur man alltid måste tänka på hur alla detaljer i en shape måste ”sitta ihop” för att allt tillsammans skall göra det jobba man vill att brädan skall göra.
-
Way to go. Notera att detta alltså är en custom. Motsvarande standardbräda är Frugal 99, med lite mer rocker och en del andra skillnader. Även den har vi dock fått väldigt bra kommentarer om. En (av flera) huvudidéer med Frugal (och Masses version ”Freegal”) är just att man skall kunna köra dem stora utan att man skall få den där känslan av att ha en stor och trög bräda. Det är inte alls det där ”stor, stabil och säker” som det blir när man oversizar andra vågbrädor utan det är stor, men superreaktiv och kvick.
Just igår såg jag för övrigt en ny bräda i Al Merricks sortiment (Channel Island surfboards): #4. Den finns i två versioner, en ”Utlity” som liksom är en standard shortboard, typ arbetshäst för bra vågor och en ”Groveler” som är just en högprestandabräda för ”modern” surfing i mindre vågor (som i sin tur kan skiljas från t ex en Fish som också är en snabb effektiv bräda för småvågor, men mer orienterad mot lite mer ”avslappnad”, mindre energisk surfing. Typ. http://www.cisurfboards.com/surfboards/number-4-by-dane-reynolds/
Ungefär så har jag tänkt på Frugal utan att ha varit direkt insatt i surfinglingot. Som en ”groveler” om man kör den lite större, men som en ”utility shortboard” om man kör den lite mindre. Samma seglare kan därför passa på en större spann av brädstorlekar när det gäller Frugal än någon annan Simmerbräda.
-
Riktig vågis på över 100 liter: kommer inte att hjälpa och mest vara trögt vid din vikt. Om du kör på detta alternativ så bör du välja en förhållandevis rapp och livlig vågis, annars blir det bara ännu trögare.
Fsw på 110. Hjälper en del fart och planingsmässigt, och kan ta 6.9an, men om man bortser från storsegelegenskaperna så kommer den inte vara särskilt mycket bättre i lättvind än en ca 90 liter fsw, men däremot kommer den att kännas mycket trögare i svängen. Fsw:s är normalt bäst för vågsegling om de körs ganska små.
Aero: egentligen rätt intressant. Den är i många detaljer en fsw, men framför allt outline är designad för att funka bra som en jättebräda för småseglare. Väldigt intressant bräda som tyvärr togs bort för att den var hade för smal kundgrupp.
Masses custom: vi får snart se hur den funkar, men blir den bra kan den vara lösningen på just detta problem. Dock är den inte gjord för så stort segel, men en av poängerna med en extremt ”lättdriven” bräda är ju att kunna få fart utan så värst myclet segelyta.
-
Om man (som originalpostaren) har en annan fena som passar OK i båda brädorna så är det dumt att slipa i boxen på den ena om man inte måste.
