ola-h
Forumsvar skapade
-
Ja, förutom Kelapro och gamla Streamlined så är det nog tji där…
Varför inte köra den kortare masten och 30cm förlängning? Är man inte tung känns det oftast bättre, tycker jag.
-
Sedan senaste rapporten har det varit ett par rätt OK Hookipadagar, senast i förrgår.
Jag har hängt i och testat lite olika fenkombos på min Frugal-proto. Den är i sanningens namn lite väl bräd för min smak för Hookipa (56.8), men funkar i stort väldigt bra är är surfig och skön
Tyvärr slutade den dagen med att jag fastnade i stroppen och drog till foten rejält. Så igår var de inte tal om segling. Idag var det dock en riktigt bra dag på Kuau. För första gången på ett tag var det ett par fina långperiodiga swell som genererade vågorna och riktningen var bra för Kuau. Så det var ju bara att göra det bästa av situationen. Jag fick några voltaren av Calle och kompletterade med lite impren, skruvade på mina mjukaste stroppar och ställde dem så stora att de i princip aldrig nuddade foten. Foten funkade nämligen bra att belasta, men inte alls bra för fotstroppstryck. Så det var både bu och bä att segla. Å ena sidan grymt frustrerade att inte kunna ladda det minsta och liksom bara segla på 100% position och linje, helt utan kraft och carve. Men å andra sidan var ju förhållandena mäktiga och det är alltid en slags skön tillfredsställelse att kunna ta sig runt helt obehindrat i den sortens vågor (till och med halvskadad). Alla år av segling här har nog skapat lite rutin, trots allt.
Som sagt kom det in en hel del ordentliga set: Här syns local Tom:
Här droppar jag själv in. Som sagt lite halvsketchy utan att sitta fast så bra i stropparna, men det var faktiskt rätt lärorikt att istället vara tvungen att liksom bara surfa brädan genom svängen
Jag tror att Fredrik var den som seglade bäst för dagen, men flera maffiga vågor med upp mot 4-5 svängar.
Egentligen var det inte så svårseglet om man bara hade lite is i magen eftersom det fanns rätt stora luckor mellan setten och det var bra drag i seglet.
Framåt kvällen dog vinden dock lite och det blev lite lurigare
Jag och Tom tog två vågor efter varandra och höjdade in mot kanalen och fick oss varsin välförtjänt öl efter den lite tunga kanalsimningen inåt.
Fredrik och en kille som hette Alec var lite längre ned, halvägs till Noriegas och därifrån tar man sig med säkerhet inte tillbaka om man inte kommer ut genom vågorna. Fredrik lyckades precis smita över en rätt hyfsad sak och tog ett långt ben ut på have och kune sedan pricka kanalen.
Men den andra killlen hamnade nere i grytan vid Noriegas och eftersom det punpade på bra med vågor och vid det här laget var riktigt lätt så trodda alla att han skulle segla in tilll Tavares. Men märkligt (dumt) nog så vända han och lyckades balansera sig igenom i en lucka i swellet. Det var nu VÄLDIGT lätt och började mörkna, men han tog ett ultralångt slag ut på havet. Men oturligt nog så dog nu vinden helt och när mörkret föll var det sista vi såg av honom att han stog minst 500 meter utanför brytet och inte rörde sig ur fläcken. Inte så kul att stå ensam ute på havet i vad som snabbt blev kolmörker och veta att man har ett break med säkert 5-6 meters vågor tungt brytande. Vi gick och hämtade ficklampor för att guida honom, men efter en stund insåg vi att vi nog fick ringa brandkåren. Det blev ett rätt rejält pådrag, men de ville inte köra helikopter eftersom det var för mörkt. Så bara att vänta och se om han flöt in. Rätt läskigt, faktiskt, även om killen var en van local som vissta hur havet funkade och säkert var bra på att simma. Inte förrän halv 9 fick vi höra att brandkåren plockat upp honom vid Tavares. Det är nog 1.5 timma i totalt mörker på havet det…. Inget man själv villl råka ut för. Kanske kan man lära sig att inte ta chansen när vinden lättar ur och det är allt för sent utan ta det säkra före det osäkra och ta sig inte till Tavares eller någon av de andra nöd-landstigningarna. Eller så lär man sig att det tydligen går att simma in även om det är kolmörkt. Det är bara att välja beroende på läggning…
-
Hot’s tampar (och många andra märkens) är dock nästa 2″ längre per storlek än DaKine. Kan vara bra att veta.
Själv är jag för övrigt 176cm lång och kör 30″ tampar (Hot). Jag skickar även ut min frun som är lite nybörjare på det där med hängsele på mitt kit med samma tampar och det funkar även för henne. Mycket vanesak det där. Men det som jag personligen märkte väldigt tydligt när jag gick över till dessa längre tampar från 26/28 för några år sedan var att jag blev mindre trött. Jag körde båda längderna parallellt ett tag och det var märkbart mindre tröttsamt att segla med de längre tamparna.
@Jesper B 707471 wrote:
Jag säljer massvis med 32” och en hel del 34 och 36”! 24” har jag inte sålt på många år. Men då har jag och Bicless nog lite olika kundkategorier… /JB
-
Ursäkta den sporadiska rapporteringen, men det har helt enkelt inte tagits så mycket bilder på ett tag. De flesta dagarna har dock varit bra segling, men några få undantag. Det har fallit en hel del regn över North shore och vattnet är helt brunt. Det ser inte särkilt aptitligt ut, men visst funkar det att segla på. Och för att framför allt muntra upp Sinker är det värt att fundera lite på relationen mellan förhållanden på plats och hur det kan se ut på prognoser. Den senaste tiden har det ju inte varit något svall i prognosen annat än ett par skvalp från NNV och ett ostligt vindsvall. Därtill en onödigt hård vind. Kan det verkligen bli nå’t att ha? Ja döm själva. Hookipa leverarar allt som oftast häpnadsveckande förhållanden. Idag, trots brunheten var det sjukt bra. Lätt offshore och vågor mellan gubbe plus till över mast. Och bitvis lugna peelande cleana saker istället för det normalt mer intensiva Hookipa-köret. RIKTIGT kul. Mer bilder senare.
-
Jag kan ju inte tala för de som lämnat.. men jag tror du tolkar det hela fel när du tänker att de har lämnat för mammon. Som jag argumenterat tidigare så tror jag få av de ”intressanta” skribernterna här skriver av någon annan anledning än att det är kul. Det är helt enkelt kul att kommunicera. Kul att få formulera sig. Kul att få stöd eller mothugg. Och om vissa regler ”förbjuder” det som man oftast brukar skriva om så blir det helt enkelt inte kul längre och då skriver man inte. Eller hittar ett annat forum for sina diskussioner. Det behöver inte vara förenat med någon slags protest.
Och det är av den anledningen som det inte finns matriklar mm som du efterfrågar. Det är helt enkelt svintråkigt att skapa dem. Det är en helt annan typ av ”jobb” än att skriva i ett forum.
-
Det tycker jag egentligen inte går. Grenen kraftfullt effektivt bottendrag är Superfreaks svagaste gren. Däremot kan man rigga det åt det plana hållet och ha en sjukt bra pumpsegel som ger bra ”glid”. Passar bra att riggas aningens större och gärna på lättdrivna brädor – snärt, snärt och så upp i planing.
Men det är också bra för mer guppaorienterad segling då man med fördel kan buka ut det lite. Visserligen blir det inte världens bästa framåtdrivningskraft, men i guppasegling är det nästan viktigare att just får att bra drag i armarna och känns att seglet fylls ut, liksom.
Så som Roxen säger så offrar man lite drag i seglen och plockar istället i ca 0.3 kvadrat större i linjen än vad man annars skulle gjort.
Men oavsett så tycker jag att modellen om man är intresserad av superfreak är att först köpa ett segel och köra ett slags långtidstest och se om man gillar det eller ej. Eftersom seglet inte är årsmodellskänsligt mm så är det sedan enkelt att komplettera med större eller mindre storlekar efter tycke och smak.
-
Aviature, kanske bör vi definiera var som utgör reklam. Möjligen har du en striktare definition än jag. I praktiken går det ju inte att skilja ut vad som är regelrätt reklam från vad som utgör intressant information i forum som det här såtillvida man inte explicit förbjuder alla som har någon officiell kontakt med något märka att delta. Då skulle man kunna vila på principen om postarens opartiskhet. Men det skulle som sagt inte gå här, tror jag.
Så då ÄR det en gränsdragningsfråga. Om t ex Surfshopen X har en demodag eller ordnar en gratis surfkurs, är det då reklam att posta? Och hur är det t ex med alla mina poster om hur jag tänker och hur det går när jag designar Simmerbrädorna? Är det reklam? Skall det tillåtas? Beror det på mina intentioner när jag skriver eller läsaren uppfattning när de läser. Eller beror det på min formella, rent juridiska opartiskhet?
På ett engelskt forum där jag också skriver mycket har det utvecklats en princip att alla som är formellt associerade med något märkt skall deklarera det i sin signatur. Inte som reklam utan som en slags varning till andra om risk för partiskhet i olika diskussioner. Ren reklam tillåts inte heller där, men deltagande i diskussioner är OK, även om man inta kan garantera opartiskhet.
Förresten tror jag rent filosofiskt att gränsen mellan producenter och konsumenter på många sätt är på väg att luckras upp, även om (framför allt stora och dominerande) producenter inom många områden krampaktigt försöker klamra sig fast vid den gamla ordningen (som t ex gör att de med mycket större reklambudgetar enklare kan diktera dagordning och trender). Forum, Facebook, bloggar, twitter mm ligger liksom i gränslandet här och fungerer både som en drivkraft mot en mer ”mixad” ordning, men används samtidigt traditionellt reklamstrategiskt de flesta företag. Hela den här diskussionen ligger mitt i detta virrvarr. Och för att komplicera det ytterligare är ju själva forumet i sig en vinstdrivande verksamhet, antar jag, dvs den finns finansiella incitament att t ex inte tillåta länkar till andra bloggar etc. (Och varför tror du Facebook inte vill ha produktorienterade grupper? För att de vill gynna det fria ordet? Eller för att de vill klämma ut lite mer stålar?)
Komplicerat, komplicerat….
-
Det är ett dilemma som bygger på två delvis motstidiga principer som inte t ex Flashback har för att de är ett megstort forum som har en slags sensationsjournalistisk touch och därmed enkelt kan skaffa sig tillräckligt stort ”flöde”. Surfing av olika slag i Sverige är en marginalföreteelse.
Så det två principerna:
1. Väldigt många av de som har intressant kunskap som de gärna delar med sig av är på ett eller annat sätt inblandade i branchen (dvs har någon deal med någon, importerar själv något, driver själv någon blogg eller liknande etc). Om man minskar deras incitament att posta så kommer formumet lida av det.
2. Väldigt många av de som har intressant kunskap som de gärna delar med sig av är på ett eller annat sätt inblandade i branchen (dvs har någon deal med någon, importerar själv något, driver själv någon blogg eller liknande etc). Om dessa får för stort inflytande så kommer forumet domineras av mer eller mindre reklamartade inlägg.
Även om jag själv är part i målet (jag har på ett eller haft olika ”industrikontakter” sedan 2001 eller så) så tror jag som sagt att man måste låta dessa människor frodas. SOm någon anmärkte så finns det är rätt stark självransonerande effekt. Någon nämnde t ex den extrema reklamen för Kona för några år sedan och de som stod för den ”straffas” fortfarande med ironiska kommentarer och mothugg på många av sina inlägg. Och Aviature, du beskriver ju själv ett annat slag av ”tyst motstånd”, dvs att helt enkelt bli irriterad och undvika just den personens produkter.
Visserligen kunde man ju tänka sig en slags idealiserad värld där t ex Milkman som du föreslår skulle bidra ändå men se till att hålla sina inlägg kliniskt rena från reklamliknande inslag. Men Det blir helt enkelt både tråkigt och svårt och i slutändan inte lika kul. Och jag tror alla som skriver drivs av att det är kul att diskutera snarare än av någon altruistisk idé om ”sportens bästa”. Om jag själv t ex inte skulle kunna skriva om Simmers produkter, så skulle det helt enkelt bli svårt att skriva så mycket eftersom mycket av ”mitt surfingliv” har med det att göra. Visserligen gör jag aldrig ”explicit” reklam i mina inlägg, men jag inbillar mig själv att den implicita reklam Simmer får av mina inlägg helt enkelt står i rimlig proportion till det jag bidrar med till forumet i stort.
-
Jag måste bara säga att den där bradan alltså…. Idag var det mast+ i setten på Kanaha och den sitter lika fint där. Sättet den går från en aggressiv bottensväng in i en carvig toppsväng är som en dröm. En dröm som jag fått på hjärnan genom att titta på duktiga surfrare och som faktisk var det som för länge sedan inducerade tankarna på denna bräddesign. Och nu efter några iterationer känns det som jag är framme.
-
Än så länga har jag inte snackat så mycket prylar i mina inlägg. Jag har faktiskt bara kört på mina gamla beprövade brädor och endast ”jobbat” med diverse fentester. Men nu har sent omsider en proto blivit klar och idag var det premiär. Det är en utveckling på Frugal-modellen som jag skrivit om här tidigare. Mer om detta senare, men några bilder kan ni få. Så här långt verkar den sitta fint både i bottensvängen och toppsvängen. Och även släppa bra i toppsvängen, för den delen.
-
Jonas: Kuau är rätt lättseglat, men både kanalsimningen och den obligatisiska insimningen till något av ”nöduppstigningsställena” måste man helt enkelt vara beredd att ta. Kanalsimningen är i de flesta fall mest en fråga om att bita ihop och simma, men om det är lite större och mycket vatten i omlopp så kan man hamna snett och dras ned över revet. Men här hjälper det att helt enkelt prata med folk på plats och få lite instruktioner samt att noga se till att man håller koll på var man är. Enkelt från insidan, men svårare när man seglet någon timma och glömt och dessutom kommer från andra hållet.
De olika nöduppstigningsställena behöver man normalt inte begagna sig av. MEN (som sagt), händer en enda lite grej (vindpunka eller något i utrustningen som pajar) så är det nästan 100% säkert att man inte kommer att kunna ta sig tillbaka. I regel finns det folk på stranden som håller koll, men dealen är liksom att om man inte förefaller ha skadat sig, så förväntas man hantera situationen och klara insimning +uppstigning. Det är helt enkelt ”standard” att minst en seglare per seglingsbar dag (förutom de allra minsta dagarna) faktiskt ”åker runt hörnet”.
OBS: Dessa saker är normalt inte direkt farliga eller särskilt läskiga. Men det är ändå viktigt att veta vad som gäller. Vill man slippa eventuellt oro är det bättre att segla Kanaha, som trots allt också erbjuder riktigt bra segling.
-
Så idag var det då min tur att gå på klipporna. Vi kom rätt sent till Hookipa och det hade precis blivit fint och rent, men det var verkligen inte några stora vågor. Jag gick ut med 4.5 och för att indikera storleken på vågorna (för de som seglat Hookipa) så var det trots långsam guppafart inga problem att gå rätt ut genom breaket (och inte falla av till kanalen). Ut en bit, och så in på första vågen som var som högst lite dryg gubbe. Till saken hör att jag igår i de större vågorna av en slags slump kom på en detalj i hur och när jag flyttar runt händerna på bommen som verkligen gjorde att jag fick ordning på slutdelen av bottensvängen, dvs bättre kunde svänga upp tillbaka mot vågen. Så med detta på plats fick jag en grymt skön läppträff direkt i första svängen. Det var inte så mycket kvar av vågen och dessutom en seglare på väg ut mitt framför mig så jag tänkte efter denna smack bara glida runt resten av sektionen och gippa av. Men just då träffade jag någon slags chop och flög ur svängen. Men jag fastnade i framstroppen och hamnade i en extremt obehaglig vinkel. I sista sekund, precis när nästa våg skulle träffa mig lyckades jag liksom vridkicka ut mig ur stroppen. Men detta gav vågen ett helt perfekt läga att ta med sig min utrustning in. När jag kom upp till ytan sågs prylarna inte till någonstanns och jag började inse varåt det lutade. Trots snabb simning var prylarna inne bland stenarna innan jag ens kommit inom 50 meters avstånd. Så det vara bara att kolla på medans prylarna maldes runt mellan stenarna och jag simmade inåt. Jag såg att grejjorna sakta men säkert pushades i sidled genom klippsektionen och jag simmade direkt mot den lilla ”grottan” nedanför stenarna och lämpligt nog spottades grejjorna ut precis när jag kom dit. En annan killa fanns på stranden och jag kunde ta bort brädan från riggen och skicka in den och sedan utan större mankemang kravla mig upp med riggen. Dock var skadan redan skedd. Seglet totalrippat, brädan krashad längs rail, nos och tail. Två fenor borta och de anda två mos. Masten hade dock klarat sig, liksom bommen sånär som att det inte är särskilt mycket grepp kvar på den. Intressant nog hade till och med fästena till hänglinorna på ena sidan skurits av.
Så kan det gå, även de allra minsta Hookipadagarna. Det är inte för inte man trots allt ser folk åka upp där i princip varenda seglingsbar dag. För mig var det faktiskt första gången och det är nog nionde eller tionde gången på plats här. Så inget att gnälla över, antar jag. Och jag hann trots allt få den där supersköna läppträffen innan.
-
Samma Fredrik och även om det var mindre vågor idag så envisades den den masten med att gå av och det blev en simtur igen. Man den här gången enkelt in på Tavares enligt instruktionsboken. Det har varit rätt stort och/eller lätt några dagar sedan förra rapporten och vi har bara seglat Kanaha. Men idag var det alltså både något blåsigare och mindre vågor. Dock även lite regnigt och molnigt, så bilderna har inte riktigt samma skärpa.
Att det var mindre kan man ju tro på när man ser en våg som denna:
medans den här ju inte direkt gör att det ser litet ut:
I praktiken pumpade det in en hel del fina vågor, men det var ändå inte den där skräckinjagande storleken och men lite tålamod och tajming var det inte så svårt att ta sig ut. Det gäller bara att veta när det är läge att speeda på och hitta en lucka:
och när det är läge att hålla igen och jobba sig genom vitvattnet;
eller när det helt enkelt är dags att kyckling-gippa och pipa inåt. Fredrik hann få ett par fina vågor innan han klev av en våg och fann en större utanför som obönhörligt tog masten i pant.
Det är är rätt typiskt för dagar som denna. Det känns inte _så_ svårt att ta sig runt, men det räcker med en felbedömning för att det skall hända saker. Oftast var det säkrare att följa med vågen till insidan och sedan vänta på en lucka. Det var tillräckligt mycket vind för att detta skulle vara den säkrare vägen.
Svallet var fortfarande lite för västligt för att det skulle vara helt episkt, men om man gick relativt tidigt på vågen så gick det att få ett par otroligt sköna svängar innan vågen dumpade. Så överlag får man nog kalla det en klassisk Kuaudag, trots allt.
-
Fredrik kom in vi märket på det här kartan: https://maps.google.com/maps/ms?msid=210177000907732847902.0004d54df70caa4013347&msa=0&ll=20.923303,-156.372013&spn=0.01872,0.027723
Dvs han tog ”mellanvägen”. Den högra vägen är in till Tavarras. I västra delen av den stranden är det relativt smärtfritt att ta sig in. Jag pratade med några locals igår och berättade var Fredrik kom in och alla sa något i stil med ”oh, that’s NOT good”. Jag tror att tricket är att rigga ned direkt. Detta tar visserligen tid och är krångligt ute i vågorna och man kommer att driva rätt långt under processen. Men sedan har man ju en helt annan möjlighet att förflytta sig (paddlande på brädan, liggandes på den ihoprullade riggen). Så har jag tagit mig in till Tavarras tidigare. Men det är också väldigt strömt när det är stort och hamnar man för långt ned så kan man ta sig in längs den vänstra vägen in i ”Budha bay”, vid templet. Ingen dans på rosor det heller, tydligen, men bättre än in på stenarna.
-
Sedan senaste rapporten har det inte blivit så mycket fotat, men destom mer seglat. Några dagar med mindre vågor på Hookipa har avverkats. Det är alltid skönt att rulla in framåt 4-tiden och köra nästan till skymningen, eller tills vinden dör och man får lirka sig in. Personligen gillar jag de där smådagarna på Hookipa, för då vågar jag ladda lite hårdare. Och till och med de nästan platta dagarna brukar de bästa sektionerna på de största vågorna ända vara upp mot halv mast. Apropå smått så körde jag Kuau igår med Fredrik H, som precis dykt upp. Även detta var en sen eftermiddagssession. Rätt bra drag dock med planing i 4.5 an. Fredrik fick några fina uppvärmningsvågor.
Även jag hade kul.
Idag växte vågorna sig avsevärt större. Efter att Gisela seglat Kanaha och jag också tagit några svängar där åkte vi hem till Kuaua där det enoigt rapporterna var stort. Det visade sig att vi var onödigt sena. Fredrik riggade 4.7 och jag 4.5, och lyckades rätt enkelt ta oss ut, men tveklöst hade vinden redan börjat lägga sig, vilket vi egentligen borde förutsett. Jag fick ett par tre vågor som hade rätt bra size men gjorde bara 1-2 svängar och höjdade sedan in och kunde utan större problem tajma tidpunkten då kanalen var öppen på vägen ut, trots knapp planing. Men sisådär fjärde vågen kunde jag inte riktigt hålla mig utan dundrade ned mot Noriegas och hamnade därmed i ett rejält vindhål där jag nog till att börja med blev liggande några minuter. Efter en stund fick Fredrik en fin våg och då hade också Giselas kamera åkt fram och lyckades fånga sista svängen.
Som ni kan ana nedan var det inte direkt självklart att man bara kunde gippa av vågen och guppa ut igen. Det kom en del bamsingar.
Så även Fredrik hamnade i ”the bowl” där vi länge låg och badade. Det var ovanligt strömt och vi gled iväg rätt snabbt. Efter ett tag kom dock en lite by, men då var vi redan nedanför kanalen ut. Vi tog oss genom ett par vågor, men Fredrik fick ge sig för en rejäl vitvattenvägg och fick sig en spolning och försvann inåt igen. Själv kämpade jag på med vitvatten och kycklinggippar, men omsider så fick några saker mig att ge upp. Dels VAR det riktigt stort här nere och det var inte rätt ställe att paja prylarna. Seden verkade inte ens som var utanför brytat ha någon fart, så även om man kom ut så skulle det bli några sega kryssar tillbaka. Slutligen såg jag inte längre Fredrik och började misstänka att något hänt. Så jag vände inåt och började spana efter Fredrik. Jag såg honom en bit ned i vind, men han såg inte skadat ut så troligen var det något med prylarna. Det är dock inte mycet man kan hjälpa till med, så jag balanserade mödosamt in mot Tavarras och lyckades reletivt smärtfritt ta mig igenom revet i den nedra delen. När jag tittade efter Fredrik såg jag att han inte skulle klara att ta sig in till Tavarras. Jag gick vidare längst stranden och tänkte att även om det inte är jättelätt att hjälpa till kan man ju i alla fall hålla koll. Kanske 500m längre ned i vind, där klipporna är som värst började Fredrik närma sig land. Det såg rejält olycksbådande ut och ganska kraftiga insidevågor sög torrt och dumpade rätt upp på de stora stenarna. Jag försökte vifta Fredrik åt sidan, men det fanns inte mycket att göra och han gled allt närmade den oundvikliga spolningen. Jag kan inte riktigt med ord ge rättvisa åt hur obehagligt det hela såg ut när han omsöm under, över, bakom och framför prylarna blev inspolad bland stenblocken och sedan översköljd och runtspolad av ett par ordentliga vågor till. De typiska spolningarna upp på Hookipas stenar som man sett så många gånger är som en promenad hemma på grusgången i jämförelse med det jag fick se. Men mirakulöst nog klarade sig Fredrik utan en skråma sånär som på en uppfläkt tånagel och, gissar jag, några ömma punkter här och var som såsmåningom ger sig tillkänna. Lite spucken rail på brädan och några rippade lattfickor (som säkert hade hållt om de inte varit av ultralättviktstyp) vár allt. Så vi riggade ned, gick tillbaka till Tavarras och promenerade hem till Kuau igen för att ta en välförtjänt kall öl. Imorgon kör vi igen…
