ola-h
Forumsvar skapade
-
Gyllene skäret borde det heta i det här fallet. Och du får nog läsa på lite om gyllene snittet….
http://opinionator.blogs.nytimes.com/2012/09/24/proportion-control/ -
Ja, snygga bilder. Speciellt den första, där Living visar opp grym timing och carving.
-
Snyggt
-
Oooooh, vad snyggt seglat av Alex.
-
Tack själv Jeppe. Som sagt, kanske var den sociala aspekten på vattnet och på land snarare än föhållandena som gjorde dagen, men kul var det hela tiden i alla fall. Fick på ett par hyfsade träffar första timman på yttre och sedan var det kul lek på insidan på kvällen. Mer än lovligt lätt och litet, men jag såg både Jeppe och Fredrik H få på en och annan träff. Nedan en av mina (få) egna. Faktum är att jag tycker att det är väldigt kul att försöka göra det bästa av vad som ofta betraktas som skitförhållanden. Dvs gör allt för att inga förhållanden skall vara skitförhållanden.
PHOTO: Pontus Ny -
Ser det inte ut som Kevin Pritchard kör på en gammal lappad och lagad original Starboard Acid 80 från 2006? Coolt i så fall. Back to the roots, liksom. Jag har lånat den några gånger, bland annat seglade jag på Kanaha med min son Sigge på ryggen på just den brädan. Om det nu är den.
-
Det finns en gammal artikel från Boards där författaren hävdar att E=mc^2. Enjoyment equals mastering conditions squared. Dvs tillfredsställelsen är en produkt av att ena sidan klara av att segla de förhållanden man seglar å ena sidan och av förhållandena i sig å andra sidan. Så som ett exempel skulle man då få ut samma tillfredställelse om man seglar hälften så bra i dubbelt så ”bra” förhållanden. Eller: genom att gå ut i tio gånger så bra förhållanden men kanske bara klara dem en femtedel så bra kan du dubblera tillfredsställelsen.
Man bör betona att inte ta detta exakt. Ingen av storheterna är ju mätbar, men sm en metafor funkar denna formel rätt bra.
-
Det låter som en delaminering. Tyvärr är det nog något som måste lagas eftersom förr eller senare kommer det leda till att brädan pajar helt. Dels kan det blir microsprickor där skadan är så att det så småningom blir vattenintag. Dels tenderar en sådan delaminering att utvidga sig.
-
Redan på ”EVO vs Acid-tiden” (dvs när jag jobbade med Starboard) så insåg jag att det här med kontroll i chop var en väldigt individuell sak. Det beror både på teknik och stil, men också på vad man menar. Man kan t ex skilja på stabilitet och på mjukhet. Och för att komplicera det hela än mer så verkat det i slutändan bero extremt mycket på ”den totala balansen” dvs hur rigg/seglare/bräda/trim passar ihop.
Med det sagt så tycker jag att kortare brädor ofta kan vara bra i chop, men att de tenderar att vara lite känsligare för rätt trim. Samtidigt är det som Masse säger. Andra saker än längden spelar mer roll. På en protoversion av vår Fly har vi t ex plockat ned längden till 221 (från ca 227), men också justerat konkaverna och railsen ochmastfotspositionen. Den är lugnare i chop än originalet (jag vet dock inte om den är bättre generellt… några har tyckt så, men jag gillar själv originalet bättre).
Frugal-fisken har jag ju bara kört en gång, men den kändes balanserad och fin och inte alls problematisk ens i de byarna när det ruskade en del i 4.2:an.
Över lag har jag försökt få till brädor som ligger rätt högt i vattnet och är livliga, men ändå stabila när de ligger i sväng. Lite som en kort slalomskida som sitter som berget när man kantar den. Bland Simmerbrädorna är undantaget FW som är klart lugnare och tryggare och liksom har en mer inbyggd stabilitet. Personligen har jag inga problem med de lugnare, djupare och lite mer ”Quatro-artade” varianten på vågbrädor, men det är väldigt många av de som gillar Simmers brädor som gör det för att de har tröttnat på de mer ”djupgående” brädorna, så lite känns det som ett slags trademark som vi vill behålla.
-
Jesper B;697394 wrote:Nu drar jag till Torö!
/JB
Du menar ”Nyss drar jag till Torö”
Eller som jag hade sagt det: Med det förgångnas upplevda känsla projicerat på framtidens morgon, innefattar nysset avfärd därmot.
-
Själv har jag utvecklat en egen ontologi för det där. Det teratomologiska synsättet (efter den medicinska termer teratom som betecknar en slags svulst, oftast inkapslad i en cysta, som i allmänhet innehåller alla de tre olika cellvävnadstyperna, och i vissa fall nästan kan vara som ett eget litet foster). Metaforen kan tolkas åt två håll: Nutiden är huvudorganismen. Framtiden växer som en egen ”idé” i nutiden och innehåller alla aspekter av av det verkliga och närvarande, men inkapslat ”i sin egen idé”. Eller så kan man se framtiden som det aktuella och existerande och teratomet är som ett slags ankare av nuet, inrymt i framtiden. Alla framtidens friheter finns därmed inkapslad i denna tänka variant av nuet.
Inom båda dessa tolkningsramar finns en ytterligare metaforisk aspekt från den medicinska termen att beakta. Teratomet finns (eller tros finnas) inom organismen redan från befruktningen eller strax efter. I vår diskussion om framtid betyder det att i den tidpunkt framtiden skapas som en idé, så förankras också en del av nuet i framtiden. Eller i den andra varianten, när nuet skapas som idé, så inkapslas i nuet också en del av framtiden.
Så, men de orden tror jag att ni nu kan själva fundera ut de sista detaljerna i hur brädan ser ut.
-
Svenne;697294 wrote:
Svenne, om du skall messerschmitta så får du hålla bättre ordning på dina nakenreferenser. Nude Boards heter de. Nudie är väl några slags kläder.
-
Har du kvar din EVO 62, Krister? Den var väl 218. Men den kändes ju faktiskt lite kort. Inte så att den var svårkörd, men det var trots allt ”kort känsla” i den, vilken jag också tyckte gjorde att den var rätt känslig för förhållanden. Ibland var den grym, men nästa gång kunde man bli besviken. Jag minns exakt när jag körde den första gången. Salnö, var det.
Min nuvarande allroundbräda (en quantum 69 proto) som är ungefär samma längd har inget av den känslan. Visst är den kompakt, men på det stora hela helt normal. Jag tror helt enkelt den hänt en del med bräddesignen med anledning av twin, tri och quad-utveckling. Rockerkurvorna har helt enkelt blivit lite kurvigare udner mastfoten man kanske lite rakare där fram. Båda sakerna gör det enklare att göra en kort bräda som fortfarande känns naturlig. Jag har också gradvis flyttat mastfoten närmare framstroppen det senaste året. Rätt mycket, typ mastfoten 3-6cm bak vilket är mycket när det gäller denna fundamentala variabel, och sedan har framstroppen säkert halkat fram ett par cm (i och med bredare stance). Det blir lite jobbig kastfallskänsla ibland, men brädan blir sjukt reaktiv, och intressant nog mindre slagig i chop också.
Men som sagt, på denna bräda (jämför med min nuvarande allroundbräda), är det i praktiken bara mindre tail, å så några småtweak på rails och rocker.
-
RRD;697162 wrote:är den bred?
Just denna är 56.8, men bredden i sig är inte någon central del av konceptet. Att jag gjorde denna så bred som den är har mer att göra med i vilka förhållande (eg vilka vågridningshastigheter) jag tänker testa den.
-
dude;697173 wrote:för en vågbräda ska ha en ”platt planingsyta” nånstans mellan mastfoten och fotstropparna…
Njae….. just den sortens tänk är att av de jag har skippat på de flesta av mina brädor. Det är snarare ett exempel på när man lägger till en slags (i många fall) onödig detalj. Man har en rocker, så plattar man ut den på mitten (det är som jag ser det då ett designelement som man lägger till). Om man kan skapa samma lyftkraft i rockern som helhet utan denna utplattning så kommer man samtidigt plocka bort en hel del motstånd (”drag”).
I själva verket är den korta Fishen en slags utveckling av detta. Ofta lägger man ju till tailkick på brädan för att få en tight sväng. Men vill man ha bättre speed vill man ha denna del rak. Så, varför inte ta bort en stor tugga av tailen. Det blir ju liksom som oändligt stor rocker, rent svängmässigt. Och sedan ser man till att resten av brädan levererar tillräcklig lyftkraft och stabilitet.
Om prognoserna håller så vet jag mer om det funkar eller ej om en vecka.
