ola-h
Forumsvar skapade
-
RRD;697162 wrote:Men det låter väl inte så ”jättekort”. När framtiden är på tal, är den bred?Avsikten är att den inte skall kännas kort när man kör. Bara kännas bra. 210 är den faktiska längden på skapelsen.
-
surfslusken;697134 wrote:Hur långt är ”kort”?
Lika långt som ett rep?Kortare än medellängden av ett rep, skulle jag säga.
surfslusken;697134 wrote:Kortare än de ”Korta” va förr i tiden?När var förr? Men troligen är svaret ja. Som jämförelse är brädan till vänster i bild kort med historiska mått mätt (typ som en medelstor EVO från 2004 – och de kallades ju korta och kompakta om ni minns).
Brädan till höger är typ medellång, kanske åt det korta hållet, med moderna mått mätt (224). Den vita mittenbrädan är alltså avsevärt kortare…
surfslusken;697134 wrote:Längre än de gamla FÖR korta? (typ Naish 218cm)Nej. Strax under 220 är för övrigt standardlängd på mina egna brädor nu och de känns helt normala att segla på.
surfslusken;697134 wrote:Tro är att inte veta.Skarpsinnigt, Slusken. Och inte helt irrelevant.
Ett arbetsnamn på det här konceptet är Frugal Fish, dels pga den metaforiska anknytningen till ”frugal engineering”, att spara på resurserna. Här handlar det inte direkt om miljöresurser, men mer av att liksom förbättra brädans prestanda genom att ta bort allt som inte nödvändigtvis behövs.
Men sen tänker jag också på den här snutten (wikipedia):
In the context of some belief systems, frugality is a philosophy in which one does not trust (or is deeply wary of) ”expert” knowledge, often from commercial markets or corporate cultures, claiming to know what is in the best economic, material, or spiritual interests of the individual.Det finns massa saker inom windsurfingbrädesgenren som ”industrin dikterar” som kan ifrågasättas. Komersiella förgivettaganden som kanske en udda bräda som denna kunde rucka lite på.
-
Kul. Skönt snack på grabbarna.
-
Slänger in en bild från en klassisk sideoffdag på en svensk Ö och passar på att undre om ingen lite lättviktare vill köpa brädan på bilden 67-liters quad/twin (bilden är en framegrab från Oåxen).
-
Skön lokalpatriotism där, Lars_K. Fast har du inte gått över till Dalen? Men hursom, de där dagarna i Åsa när diverse mystiska fenomen gör att det vrider in trots att det är lite nordan i vinden är inte direkt många. Man har ju sett Åsa gå från fett till skvätt på en kvart efter lite vindvrid tillräckligt många gånger…
Men absolut… plötsligt händer det.
-
Härlig rivalitet. Men trots min västkustighet så håller jag med Mats och just de två spots han nämner är också de enda jag stött på med egenskapen att leverera sidvind utan vindvrid. Åsa… Sveriges bästa vågspot om ni frågar mig, men det är snarare vågens form och fart och att den håller sig ren även med mycket vind. Sällan egentligen riktig sidvind, och då nästan bara en kort tid under ett vindvrid. Men vågens karaktär gör att det blir bra speed och fina läppträffar ändå. Men norra xland pch södra yland…. Det är där sideoffen bor.
-
Hehe. Het fråga det här. Men för att elda på lite…. Enligt den internationella fotstroppsforumdiskussionsdatabasen så refererar inlägget från Boards till den generationen* av Starboardstroppar 2006-2010 (samma princip som Dakine Proform). 2011 och framåt är en helt ny konstruktion (samma style som DaKine Primo)
*(eg, generationerna – samma princip men olika utförande)
-
Snyggt. Så frågan är om man hinner dit en sväng i höst? Jag har så extremt mycket att göra på jobbet att jag bara hann med förmiddagspasset i Åsa igår. Men när mina deadlines är passerade så bör det bli lite enklare att komma ifrån. Ö-placet i fråga torde vara ett av mycket, mycket får ställen i Sverige som relativt ”enkelt” (dvs utan radikala vindvrid) kan få hyfsade vågor ihop med riktig sidvind.
-
Som en liten anekdot kan jag nämna att tidigare i somras ringde jag Tomas Persson (segeldesigner på Simmer och gammal racingseglare) och undrade om vi skulle segla lite ihop vis ett spot där han bor. Men han var lite trött. Han hade nämligen just kommit hem från Danmark. Då snackar vi alltså vindsurfat från Danmark. Han hade kört från Halmstad och rakt över till en kompis han hade på andra sidan. Sedan hem dagen efter. Helt själv. Jag mins inte vart i Danmark han seglade, men från Halmstad blir det ju en bit oavsett.
-
Ok. Fin bräda. Jag tror i princip inte du har mycket att vinna på att köra den som twin. Jag har visserligen inte kört den själv, en det ser väldigt ”quaddig” ut i designen
Men rent generellt:
En twin fin är den messt loose och lättsvängda fenuppsättningen. Man kan säga att den ger mest svängvaluta för minst input från seglaren. Twin är också den setup som som lättast slajdar ut i toppsvängen.Om man sedan sätter på små framfenor och gör den till en quad så händer lite saker. Dels får man generellt lite bättre höjdtagning och tidigare planing, till priset av lite segare känsla (mer motstånd). Sedan händer saker i svängarna. Topp och bottensväng på vågen har lite olika dynamik, därför kan man ta dem för sig.
I bottensvängen ger framfenan lite extra driv. Den håller ned nosen lite och gör att brädan går stabilare genom svängen. Har man bra power i sin sväng kan man använda detta för att trycka iväg brädan och accelerera mer i svängen. Men även om man är lite mer ”passiv” så får man en bräda som drive igenom chop lite bättre och håller farten i svängen bättre. Nackdelen är att man tappar lite av den där hypersnabba och reaktiva känslan som en ren twin fin har.I toppsvängen ger en quad huvudsakligen lite extra grepp. Det behövs lite mer ”push” för att man skall slajda brädan och omvänt så kan man slarva lite mer utan att brädan av misstag tappar greppet.
Detta förklarar också varför man kan tänka sig att någon seglar med bara en av framfenorna. Antingen tar man bort bottnsvängsfenan och får lite snabbare, mer reaktiv sväng där. Aller så tar man bort toppsvängsfenan för att kunna slajda lite enklare (om man nu tycker det är kul).
Fast en tredje orsak till trefeningen kan ju helt enkelt vara att man kört av, tappat eller glömt den ena fenan.
-
Hade inte hört om detta förrän jag snackade med Mattias idag. Jag instämmer bara i alla krya på dig. Men en sak jag glömde säga i telefon handlar om det där med ”80%”. Jag är ju själv konstaterat invalid till 14% pga lite knäskador. Det hindrar inte nämnvärt. Så kämpa på bara.
Matt Pritchard är ju en bra förebild när det gäller seriösa fotskador och att komma tillbaka sedan.
-
Vilken bräda?
-
…som baken. Jag tycker också att Drake 2011 är riktigt bra. Annars är DaKine primo en klassiker som alltid funkar. Jag gillar också varianten Supremo som kanske är lite åt de softa hållet, men de är otroligt sköna barfota.
-
Wakeboard är ju lite annorlunda. Liksom i snowboard bygger det hela där på att man INTE åker ur bindningen. Så länge båda fötterna sitter fast är man avsevärt mer säker.
I vindsurfing är det ju mer komplicerat. När det gäller stroppstorlek beror det både på tycke och smak samt på disciplin. Seglar man vågor måste man mer eller mindre ha stropparna rätt stora så att man nästan får in foten till benet. Inte riktigt, men nästan.
-
Kärnan är av en slags plast i Core Contour. Den är lite elastisk. Däremot är vadderingen relativt hård. I en vanlig stropp är kärnan (av vävt band) mycket mer oelastisk (lite töjbar, men inte direkt fjädrande), men oftast är det mjukare vaddering.
Troligen är det inga problem med Core Contour vid freeride. Men i våg kan det hända att man i någon manöver trycks in i stroppen väldigt hårt, men i ögonblicket efter kanske man kraschar och blir släpad av vågen. Det är i den typen av situationer som man kan bli sittande för hårt i Core Contour.
Men som sagt, förutom den saker tycker även jag att de är sjukt sköna. Hela brädan känns ju lättare och mer direkt i känslan med dessa stroppar. Så har man inga problem med att man fastnar i dem så är ju allt frid och fröjd.
