[ola-h]

Om man måste släppa prylarna så tycker jag att man förvånansvärt ofta kommer ifatt dem. Jag missade ett par toppsvängar på Kuau, Maui (finns på min film Maui 2002 på FTP:n) i logohögt men lyckades då alltid hålla i. På en sekvens blir jag rätt rejält spolad, ca 50 sekunder av ett par tre vågor innan jag kommer upp igen.

I Guincho har jag tapppat prylarna massor med gånger i upp till knapp mast. Endast en gång fick jag simma hela vägen in till stranden och hämta dem. Lite av tricket om man tappat prylarna (och det inte är tokstort/farligt) är att låta sig spola med nästa våg. Dyker man hinner man förstås aldrig ifatt.

Hur spolningen upplevs skiljer sig en del mellan om man missar i vågridningen, blir smackad på vägen ut eller om man trillat och sedan blir överspolad. Jag tycker faktiskt att det brukar bli minst obehagligt om man trillar i själva vågridningen, då föler man lättare med vågens kraft, liksom. Att på vägen ut (gärna helt utan fart, balanserandes till knäna) möta en feting som precis dumpar över dig är klart obehagligt. Med lite teknik och i alla fall lite drag i segelt kan det dock gå att komma över en förvånansvärt stor våg. Det handlar rätt mycket om timing, inte bara vid själva vågpasserandet utan också ett tag innan. Inland lönar det sig t ex att sakta in lite så vågen hinner bryta ihop lite. I andra fall lönar det sig istället att tokpumpa och möta vågen några decimeter längre ut. Missar man i bedömningen mellan dessa varianter blir det jobbigt.

[ola-h]

Jo såklart har digitalt fördelar. Det är därför jag bytt min analogutrustning mot en Canon 10d med tillbehör. Det kostar ju dock en slant. Personligen skulle jag inte välja en digitalkompat framför en bra analog utrustning. Tror man man kommer fota ”seriöst” i framtiden men inte har så mycket deg nu så anser jag det bättre att skaffa en billig begagnad analogsystemkamera med ettbra tele. Då kan man ju sedan behålla objektiven när man byter till ett digitalt hus. Inom två år kommer säkert en kamera med 300d-kvalitet ligga ett par-tre tusenlappar under de 10 papp som den kostar idag, för ett inte tala om vad som händer på begagnatmarknaden. En Canon EOS D30 (som är helt OK) kan man säkert redan nu hitta en bra bit under 10, kanske 7-8 om man har tur. EOS D1 mkII har just annonserats och till och med PROFFSMODELLEN EOS 1D (med typ 8bps) kan hittas under 20000 begagnat.

[ola-h]

Jo, det är också ett alternativ. Ett begagnat hus som är grymt för vindsurfingbilder kan du få för under 2000:- (sålde själv nyligen en EOS 600 för det priset inklusive en grymt bra canonblixt). För att komma upp i 600mm behöver du dock då ett 300 eller 400 med 2x eller 1.5x converter, och det kostar några kronor till. Vill du sedan visa dina alster på nätet behöver du en scanner också, helst för dia. De finns från dryga två papp, men i den prisklassen är kvaliteten riktigt usel.

[ola-h]

Från vad jag hört behövs ca 6 MP för att få a4 i tryckkvalitet. Det är ett förhållande mellan rastreringen och bildens storlek, har man färre pixlar kommer de fyrkantiga pixlarna synas på fotot vid en nära granskning. Som Vinta skriver spelar dock pixlarnas kvalitet mycket stor roll, Men fina pixlar kan man i lämpligt program interpolera till fler pixlar och därmed trycka större. Givetvis trollar man inte fram mer skärpa, men genom att stora bilder helst skall betraktas på lite avsånd (minst dubbla diagonalen) klarar man sig. Jaja, mycket tekniskt blir det i detta sammanhang…

När det gäller brännvid brukar man utgå från vanlige 35mm kameror. Där är 50mm ”normalt”, dvs upplevs varken förstora eller förminska. För vindsurfing tycker jag 400-600mm brukar vara lagom. Det finns i princip inga analoga kompaktkameror som går så långt, men kanske några digitala når upp runt motsvarande 400mm.

På digitalsidan är (i allmänhet) sensorn mindre än en vanligt negativ. Därför får man motsvarande ”förstoringseffekt” med mindre bränvidd (antal mm) på kameran. Ofta brukar man kunna hitta någon information om vad kamerans zoomomfång ”motsvarar i 35mm”. Digitalzoom bör, som Vinta sade, inte användas. Det är bättre att förstora (interpolera) i datorn istället.

Ett annat problem med vissa digitalkompakter är att det är ganske lång tid från avtryck till att bilden tas. Mycket irriterande.

Skall du lite mer seriöst fota vindsurfing tycker jag en systemkamera är att föredra. De finns från ca 10 papp. Även dessa (typ Canon 300d) har mindre sensor än 35mm och får en slags brännviddsförlängning (300d har 1.6ggr). Till en sådan kan du hitta ett bra 400mm tele begagnat för under 5000:- och ligger då bara en bit undeder proffkvalitet och kan ta skarpa bilder även i svensk molnighet med bra skärpa. Totalen ca 15000 är dock en rejäl summa pengar, förstås (nästan 4 master…). Vill amn inte lägga detta funkar ju kanske vissa kompakter också bra, men jag har dålig koll på den marknaden.

[ola-h]

Man kan inte säga säkert förrän man testat. Kanske funkar den bra i din 4.2:a vid din vikt. Rent generellt går dock de flesta segeltillverkare mot att rekomendera kortare (och därmed mjukare) master i sina segel. I små segel är bra respons väldigt viktigt. Att många småsegel upplevs som bockiga, lite livlösa och verkar ha smalt vindregister är ofta ett resultat av för styv mast. Med rätt mast (supermjuk 340) är tom en 3.5:a livlig, har bra bottendrag och är pumpbar.

Jag har inte själv seglat Guns mast. Jag provriggade den dock i en av mina 4.2:or en gång och det var uppenbart att dev var mycket styvare än mina andra master.

Å andra sidan, skaffa en bra lång RDM-förlängare och du kan köra masten upp till 445, ungefär. Sedan kan du ju i framtiden kanske ha en 370 med lång förlängning till 4.2 (och mindre) alternativt en till, mjukare 400 om 4.2 är ditt minsta (Gun har väl en 66%-are som är mjukare, eller?). Fler master är alltid bra…

[ola-h]

Jag fattar inte riktigt vadi invändningen består i. Min poäng är att Gun och Gaastra (eller GulfTech) i alla fall inte är exakt samma mast eftersom bl a styvheten skiljer sig markant. Sedan kan i alla fall inte jag avgöra om de skiljer sig rent kvalitetsmässigt. Att de ser exakt likadana ut och alla innehåller ”prepreg carbon” säger helt enkelt inte så mycket. Kolfiber finns i otroligt många olika kvaliteter. Det kan mycket väl vara så att vissa tillverkare satsar på en billigare kolfiber än andra. Likaså kan själva lay-up:en skilja (även om resten av konstruktionen är densamma och även om fiberkvaliteten skulle vara densamma). Men andra ord: Gun, Gaastra och GulfTech (t ex) kan vara av samma ”kvalitet” eller så är de det inte. Endast gubbarna i fabriken och vid respektive märkes kontor vet nog sanningen. Hur det troligen ligger till kan man kanske läsa i Jeppes inlägg: http://www.steffo.nu/forum/showthreaded.php?Cat=1&Number=176082&page=0&view=collapsed&sb=5&o=7&vc=1

När det gäller hållbarhet mm är det också svårt att säga något innan masterna testats tillräckligt mycket i verkligheten, typ i någon uthyrning på Maui där det blir lite volym på statistiken. Om dyra och billiga master är lika lätta och tiden utvisar att de är lika starka, då är ju kolfiberkvalitet och annat mest av akademisk intresse, eller hur.

Sedan håller jag med om att det förståss är lockande med billiga prylar. Givetvis är det bättre för en del att ha två billigare master än en dyr. Vad annars skulle en mastfetichist som jag säga…

Om det specifikt gäller Guns RDM100 4m så är den som sagt grymt styv. Detta kan vara OK (till och med en fördel) för vissa applikationer men inte bra för andra. Skall man ha masten till sin 4.2:a t ex är det säkerligen bättre att satsa på en mjukare mast (t ex en annan lite billigare RDM med 60-70% kol).

[ola-h]

1. Hookipa – världen bästa vindsurfingvåg. Segla tillsammans med 80% av världseliten.
2. Peahi/Jaws – stort
3. Punta Preta – ser grymt skön ut
4. Gnaraloo – långa ridturer
5. Guincho – Knappast klassiskt som 1-4 ovan, men kan innebära spännande kombination av masthögt, överriggad superbyig 3.5 och 2m beachbreak.

I Sverige:

6. Torö stenstrand- har aldrig seglat det bra, men stället har nog Sverigen bästa storvågspotential.
7. Stenuddden, Åsa – hemma bäst. Ät sten.
8. Bolleskären – vill jag prova snarast. Ser ut som ett äventyr.
9. Fårö – har jag också hört gott om.
10. Gislövshammar – Bäst i Sydsverige?

[ola-h]

En sak som gör seriebrädor tyngre är att det går åt mer spackel pga byggmetoden som används. Det skulle rent teoreiskt gå att spara på utan hållaberhetsförsämring (snarare förbåttring). Olika konstruktioner skiljer sig oftast genom olika val av vävar och förstärkningar. Håller man sig till samma kvalitet på vävarna blir rent principiellt en tyngre bräda starkare. Dock kan det hadnel om extra förstärkningar som inte just du har nytta av, dvs brädan blir inte starkare för dig. Det är månge kompromisser inblandade här. Väljer man starkare och dyrare vävar kan man förstås minska vikten lite med bibehållen hållbarhet.

När det gäller de nya lättversionerna så vet jag inte hur de är byggda. Enligt en källa har de valt ett lättare skum. Detta är en genväg till lägre vikt. 10kg/m3 skum istället för 15 ger dig ett halvt kilo på en 100-litersbräda. Hållbarheten när det gäller kross-skador, avhoppningar och annat påverkas inte så mycket. Däremot blir hållbarheten i längden radikalt lidande. Det är en klar ökad risk för delamineringar och rockerkurvan ändrar sig också snabbare på en sådan bräda. Obs att jag inte är säker på att t ex RRD ASC och övriga motsvarigheter tagit just denna genväg. Bara hörsägen än så länge.

Många custommärken kör för övrigt med 20kg/m3-skum för att istället förbättra egenskaperna nämnda ovan och får kopensera den ökade vikten på skummet med dyrare/lättare laminat.

[ola-h]

Det skiljer lite mellan markena som producerar hos Cobra. Dessutom erbjuder flera märken lite olika kontruktioner på samma bräda. Några märken satsat i år på speciella ”lätt-varianter” (RRD ASC, JP PRO osv).

Rent allmänt kan man säga att tillverkningsmetoden är samma på alla brädor från Cobra, men att konstruktionen (mängd väv, sandwich etc) bestäms av tillverkaren. Obs att det även i normala fall är en viktmarginal på +-6% på brädorna, vilket är rätt mycket (typ 700 gram mellan min och max på en brädan som skall väga 6 kg).

När det gäller just SURFs test och Naish, så var det ett extra tungt exemplar, kanske den första brädan ur formen som tydligen brukar blir lite tyngre. Även någon eller några av de andra brädorna var lite väl tung.

[ola-h]

Just att ligga och speeda down the line, ser jag inte som något problem (med EVO:n i alla fall). EVO:n är väldigt stabil på ett lätt skär (faktiskt mer stabil över chop i hög fart än min smala Acid 62, 240*50.5). Jag skulle inte tveka att köra väldigt stort och snabbt med EVO:n. Den känns perfekt för att ligga och speeda down the line och sedan (när man vågar) gå upp lite mot toppen och göra en liten sväng (se t ex avsnittet med Scott McKercher i 1.5 mast i Plug&Play). De gånger jag seglat kraftfulla vågor över mast i cross off har det varit ungefär så som seglingen sett ut. Att ligga på och pressa ut mer fart i bottensvängen, gå vertikal och toksmacka läppen vågar jag bara rätt sällan i dessa förhållanden, och i regel blir det då att betala med en rejäl spolning.

Däremot är det mer tveksamt hur det blir vågen är tillräckligt liten för att man skall våga satsa fullt,men tillräckligt stor och snabb för ett det skall bli grym fart i ridningen. Då känns det som det blir svårare att lägga på en lika hängiven fullrails bottensväng. Kanske funkar det dock om brädan är lagom i storlek, EVO 74 är ju rätt stor (volymmässigt förr mig). Vi får se hur EV0 70 funkar på Maui med avseende på detta (igen, förhoppningsvis).

[ola-h]

EVO:n (och kanske även Angulon, men det vet jag inget om) är faktiskt väldigt stabil fart.

Dessutom är det just i fart upp för vågen som den är som allra bäst, speciellt om vågen inte har Hookipafart utan mer liknar Apelviken/Lejet. Jag har väldigt svårt att tänka mig att särskilt månge kommer hålla fast vid sina traditionella vågisar om tre år när det gäller seglin i Sverige. I riktigt bra förhållanden (halv mast-logo+ i Marocko, SA, WA, Maui etc) kommer nog också många att lämna de traditionella brädorna, men här är det nog mer en smaksak om de nya är bättre eller inte. Givetvis kommer det också så småningom dyka upp många kompromisser (själv förespår jag kort och smal, typ 220-225*52 – en så’n skall jag ha när den kommer (eller shapa själv, kanske)).

[ola-h]

När det gäller EVO:n skulle jag säga att man kan går ner en del i volym. I alla fall om man inte planerar att stå helt still med brädan. Planingsytan är liksom effektivare fördelad så vid ”guppning” (eller blurpning) får man känslan av en större bräda. Jag skulle säga att desto duktigare man är, desto mer kan man ytnyttja detta och desto mer kan man alltså gå ned i volym. I Starboardteamet är det några killar runt 85 kilo som kör EVO 74 som allroundvågis och inte går på 80:an förrän vid stökigt onshore och 5.7.

När det gäller att hålla fart på en seg våg funkar dessutom 74:an bättre än även jättestora traditionella vågisar (men är samtidigt radikalare än en jätteliten traditionell vågis i dessa förhållanden).

I övre registret tycker jag inte att brädan känns större, så slutresultatet blir, tycker jag, ett bredare användningsområde. En rapport om hur EVO:n (och kanske några andra brädor i klassen) funkar i snabba, lite större vågor kommer (förhoppningsvis) efter min planerade korta Mauitrip i mars.

[ola-h]

Jag tycker det låter som en grymt bra idé (som kanske behöver filas lite på när det gäller byggtekniken).

Om det funkar kan du få bygga en variant till min buss med plats för tre-fyra brädor, 6 segel, 4 master och tre bommar. Det borde kunna gå om man kan använda hela taket. Jag har ju rätt korta brädor.

[ola-h]

Njae. Jag har haft smala med konkvaver som uppvisat en liknande känsla (som jag personligen är väldigt förtjust i). Dock kan det mycket riktigt vara viktigare att ha mer av denna ”lugnhet” på en kort (och bred) bräda. Längd i sig ger en slags självstabiliserande effekt (på bekostnad av ”radikalitet” i vissa typer av svängar mm).

[ola-h]

Ja, så kan man använda dem, men inte bara så. Att mina konkava brädor blir ”lugna i svängen” när det är choppigt beror nog inte på det. Möjligen kan en förklaring vara att vatten som träffar botten railen när du ligger i sväng och kör över ett chop tar en längre kurva längs brädan om du he en enkelkonkav fram än om brädan är plan eller har v.

Kolla in något hotshot som carvar rejält i en bottensväng. Vatten som träffar brädans framdel tar en diagonal väg över brädan (för att släppa som en snygg kaskad vid motstående rail en bit bak). Teorin jag funderat på är alltså att detta vattenflöde liksom blir stabilare om brädan har en enkelkonkav och därmed stabiliserar hela brädan (i sväng).