ola-h
Forumsvar skapade
-
Lite spontant känns de två som rätt olika typer av vågbrädor. Hur har du kommit framt till just dessa två?
För övrigt så tror jag båda linjerna brädor försvinner till 2004.
-
En fundering relaterat till de långa kedjorja av långa inlägg nedan.
Det talas en del om procent. Är det någon som har någosn slags teoretisk anleding till att det just skulle vara ett multiplikativt förhållande (dvs ett fixt antal procents ökning) mellan seglen som är det bästa. Det multiplikativa verkar ju här föredras framför det additiva (en ökning med ett visst antal kvadratmeter) av de flesta.
MEN, tänk om det är någon annan formel, säg att man får nästa större segel genom att upphöja föregående storlek till, säg, 1.1.
-
Jag håller med i vissa delar. Det är MYCKET fördelaktigt att köra segel ur samma linje, eller i alla fall relativt lika linjer för att man då lär sig trimma det man har bättre.
När det gäller master är det förståss lyx att ha flere master i samma längd. Däremot tycker jag det är ett mycket vist val om man satsar sina pengar på ett i alla fall ha master i rätt längd, dvs inte försöka sig på att köra 4,7:an på 430 masten eller dylikt. Jag tycker det rådet går i din anda att ha få saker på hög nivå (trots att det blir många master). Moderna segel funkar inte som moderna segla skall om de riggas på för långa master.
En annan anmärkning om procenten: räknar du uppåt eller nedåt? Det är skillnad på att lägga på 20% och att dra ifrån 20%, liksom. Att utgå från ett minsta segel och lägga på 20% kunde t.ex. ge linen:
4.2-5.0-6.0
medan att utgå från ett största och dra av 20% kunde ge linjen
4.0-5.0-6.3
intressant, eller hur.
Sedan håller jag inte med om att det blir mindre velande med färre segel. I praktiken kan det bli väl så svårt om det blåser ”mitt mellan” storlekarna. Det är dessutom med fler segel MINDRE risk att man slipper rigga om, tycker jag, och därmed STÖRRE chans för mer tid på vattnet.
Poängen är att bara för att man ha segel tätt behöver man inte rigga om bara för att man blir aningens felriggad utan man kan utnyttja seglets register lika väl som en som har färre segel.
Det är klar är man notoriskt obeslutsam av naturen är det bästa att ha så få valmöjligheter som möjligt om man skall få något gjort.
-
Ojoj, där flög tiopotenserna. I och för sig råkar jag ha en kompis vars utlägg på sin 60-talare ligger i den storleksordningen över en 2-årsperiod, skulle jag tro. DÅ inkluderar det några tveksamma motoraffärer men långt ifrån något petigt renoverande till nyskick.
-
Nej jag väljer efter färgen. Jag vill helst ha en fin matchning till naturen omkring och rådande ljusförhållanden.
Nej, sanningen är den att 3.8:an skall säljas. Jag köpte den och kom sedan på att jag skulle ha lite andra modeller/storlekar, men har inte fått det sålt.
Så är du intresserad av en 2003 Hot Smack 3.8 (kört en gång) så är det bara att höra av sig. Priset blir superbra, det är synd att ett så fint segel bara ligger.
-
Det har inte hänt så mycket än, men det blir antagligen något slags försäkringsärende. Han som seglade på mig var nog lika chockad och ångerfull som jag var arg och irriterad.
-
Möjligen är det så att min bild av det hela präglas en dela av där jag mest seglar, i Åsa. Det är inget ställe där man gärna går i och ur vattnet så ofta, så många tenderar attt bli kvar på den storlek de först riggade tills det blir dags att gå upp. Dessutom kör man ofta på ”det yttre revet” och då är det lite kryssande för att komma dit vilket gör det ändå jobbigare att byta segel. Dessutom är det ofta så att hela sessionen slutar med att vinden avtar något. Vet inte varför. Eller så kommer ett vrid som ger sjukt bra förhållanden ett tag, men då också i praktiken förenat med mindre vind. Eller så ökar det och vågorna börjar bygga ordentligt men mörkret börjar så sakta krypa på. Vissa kanske känner igen sig.
Min poäng är att med 1 kvadrat (säg) mellan storlekarna finns det en stor chans att men redan när man går i tvingas välja storlek så att man antingen ligger i överkant eller ligger i underkant av seglets register. Blåser det då på bara lite till respektive minskar aningens så är risken stor att man hamnar utan seglets register.
Med 0.5 kvadrat (säg) mellan är chansen klart större attt man kan gå ut perfekt riggad och med seglet trimmat mitt i sitt trimregister. I det läget är det stor chans att man även efter en rätt stor vindändring, möjligen efter lite omtrimning, ändå ligger rimligt rätt.
Omvänt, är det exakt jämn vind en hel dag så kan man, som du beskriver, med lite trimm och trix se till att man trots 1 kvadrat mellan ändå kan segla relativt komfortabelt.
En sak till: Med fler (våg)brädor kan man klara sig med färre segel. Blir man t.ex lite lätt underriggad med 4.5:an och lilla brädan kan man istället köra stora brädan. Ett recept som används av många. En kompis på Maui minimerade sin utrustring och körde enbart en bräda och en rigg (4.7). Det han önskade sig mest var en till, lite större, bräda för lättvindsdagarna. Då snackar vi i och för sig vågor med bra drag i, vilket påverkar ekvationen en hel del.
Äru me’?
-
Håller med om att kosta på det du väljer och SPECIELLT inte snåla på masterna.
En annan tanke är i och för sig att just om det är byigt och varierande vind är det viktigare att ha tätare mellan storlekarna. Då kan man välja en storlek som både funkar i byarna och i luckorna. Med långt mellan storlekarna riskerar man att tidvis antingen vara toköverriggad eller inte plana. En polare kör 4.2 och 5.3 som enda. Det funkar i princip, men han har missat många kanonvågtimmar när han valt 4.2 och det sedan minskat lite, lite så han inte kom ut/inte fick fart nog. Ett trick när man har få segel är att kunna ha flera segel riggade. Då tror jag man är mer omriggningsbenägen och då kan man ju också byta tillbaka om vinden ändrar sig igen.
I stabil vind kan man å andra sidan med moderna segel (med lite trim) segle lite lätt överriggad eller lite lätt underriggad en hel dag utan problem.
(Säger Ola som för tillfället sitter med 3.5, 3.8, 4.0, 4.5, 5.0, 2*5.3 och 5.9 och ett helt jävla plockepinnspel med master till).
-
Hej
Att ta med i beräkningarna är att topparna på de boxermotorer som sitter i T3 kan gå efter sisådär 20000 mil. Skulle gissa att 112:an är känsligare för detta än de mindre motorerna.
En fördel med T3:an är att Haynes mekarhandbok finns att tillgå. Med hjälp av den och lite normal händighet klarar man många problem.
Personligen hade jag stor lycka med min T3 Transporter 89 under ca 3 år 11.000-200000 mil och så vitt jag vet rullar den än. Å andra sidan står min 92:a (12000 mil) nu still igen och reparationskontot för det senaste året kommer nu spräcka 300000-kronorsvallen. Det är inte några riktigt stora grejor, bara många halvstora. Så, med bilar är det mycket tur och otur, trasigheterna kommer i stim.
-
Jag hade själv lite otur i fredags. Efter att ha kraschat i en våg ser jag en kille komma ridande mot mig. Jag tog för givet attt han hade koll. På ett lite ”tight” ställe som Åsa kör man ju ofta rätt nära både surfare, badande vindsurfare, sälar, stenar och annat. Jag insåg dock att jag hade fel när den andra seglaren i full fart körde rakt över min EVO-bräda. Ljudet påminde närmast om när man klyver ett vedträ med en fin träff med yxan. Resultatet är ett 5cm djupt och 6-7mm bredd jack rakt in i railen mellan stropparna. Inte ett allt för bra ställe för en strukturell skada eftersom brädor ofta går av här.
Jag blev lite irriterad, kan man säga. Otrolig tur dock att det var brädan och inte skallen. Med motsvarande jack i huvudet hade jag nog inte skrivit detta nu.
-
När det gäller 80-talarna (T3) så är det samma kaross på alla. Om det skiljer något i längd skulle det möjligen kunna bero på annan inredning, t.ex. olika säten, lastförskjutningsskydd etc.
På 90-talarna (T4) fiins det en lång och en kort kaross. Det skiljer ca 40cm. Både Caravelle och Transporter kan finnas både i lång och kort. Den korta modellen har innerutrymmen ett snäpp kortare än 80-talaren och endast rätt korta brädor (gränsen går någonstans runt 245-250) går in bakom framsätena. Med 40cm till går förståss det mesta in, så den långa modellen är att rekomendera om du skall ha utrustningen inne i bilen.
-
Som lite allmän kuriosa i ämnet:
Jag körde länge omkring med hele min vågutrustning i min (givetvis fyrhjulsdrivna) Golf II. Deuutom med plats att sova i den också. Jag monterade helt enkelt bort passagerarstolen och även högra baksätet, sedan in med tre-fyra master och två brädor (ned under hanskfacket) och segelbag och bommar över. Efter att (ibland i alla fall) ha säkrat med ett par remma så tror jag inte det är några problem ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Detta trick funkar även i klar mindre bilar. I somras körde jag tre sprillans Starboardar inuti en Renualt Clio (tillsammans med fyra master, tre banankartonger, en dator med skärm, tre stora väskor en ryggsäck och en del småplock). Jag hade då alla säten med men stuvade själva dynoran lite här och var. Framsätet fälldes bakåt och lade brädorna under hanskfacket samt på instrumentpanelen. Det tog i och för sig ca tio försök och enåenhalv timma innan jag lyckades pussla ihop allt. Detta var möjligen ur trafiksäkerhetssynpunkt aningen tveksamt. I och för sig var den närmast perfekt presspassing på hela lasset, men det fann ingen som hellst möjlighet at nyttja någon annan ruta att se ut genom än delar av framrutan samt förarens sidoruta. Restan var fullt från golv till tak.
Monterer man bort framsätet skulle dock en Clio funkar helt OK för en vågutrustning med en-två korta brädor och 5-6 segel etc. Nu har jag ju redan en inredd VW-buss, men av vissa skäl har jag ändå funderingar på att inreda en minisurfbil, men kok och sovmöjliheter alternativ möjligheter till ansändig utrustning inuti bilen.
-
Hot och bomlängder är ett kapitel för sig, likaså nämnda märke och mastlängder. T ex har 4.7 SO LÄNGRE mast än 5.0 SO (2003, 2004). Smack 3.8 har 358 mast och nästa storlek 4.3 408, dvs 50 cm mastökning på 0.5 kvadratmeter.
Bomlängderna på Psyclone gör också lite intressanta hopp, t ex har 6.3, 6.6 och 7.1 nästan samma bomlängd.
Hur som helst, någon slags tanke lär det finnas bakom eftersom det knappast blir på det här sättet om man bara prickar ut mast- och bomlängd lite slentrianmässigt.
När det gäller Naish Boxer och ”lattspänning” så tror jag inte det seglet är känt för sin svampighet. Snarare är det en rätt styv profil.
-
Kamarahuset har inget jättevärde, gå in och kolla priser på http://www.cyberphoto.se -> cyberbörsen.
Jag gissar att det du funderat på är en bra digital kompaktkamera. Med tillräcklig zoom (tele) så är de rätt dyra. Jag har dålig koll med upp mot 10000 är inte omöjligt. Många av dessa dras med det jobbiga egenskapen att ha en ganska lång tid mellan avtryck till det att bilden tas.
För dig låter det istället perfekt att ställa dig på kö till Cananos nya superhit, EOS 300D. Den har knock på hela digitalmarknaden när det gäller pris och prestanda. I princip sitter samma sensor som på den dyrare 10D (ca 6MP) och ändå kostar 300D endast runt 10 papp. Info finns på t ex Cyberphoto under digitalt.
Med den kameran passar dina nuvarande objektiv. Det blir dock en ”brännviddsförlängning” med en faktor 1.6 (sensorn är lite mindre än 24*36mm), så dina objektiv kommer uppföra sig som ca 45-170 respektive 640mm.
-
I princip tror jag windsurf har rätt när det gäller seglare på ”normal” nivå. Jag skulle nog säga att ju duktigare man blir, desto mer är det en smaksak med brädstorlek (och shape). Nu för tiden finns det väldigt många bra vågbrädor i hela registret från 70-90 liter, så man behöver inte inskränka sig volymmässigt även om man söker en speciell shape.
En annan sak som påverkar är vilka typer av vågförhållanden du kör. Speciellt kan det spela roll hur byigt det är. Om ditt vågställe har lite tuffare vågor som kanske bryter nära land och det dessutom är väldigt byigt där så får du det klar bekvämare på en bräda med lite mer volym.
Slutligen, en trend nu verkar vara att vågbrädorna shapas för att bli mer lugna i svängen och mer lättkontrollerade. Vissa märken har gjort vågisar enligt detta koncept länge. Med en sådan shape klarar du en lite större bräda på vågen även om det är mycket vind och lite choppigt. Fortfarande är dock mindre brädor mer radikala, men jag tror man får vara rätt duktig för att fördelarna med en riktigt lite bräda skall överväga nackdelarna (i alla fall om man kör på ett byigt, ”tuff” ställe).
När det gäller att relatera volym till kroppsvikt har jag en slags multiplikativ modell som ger en mer rättvis bild än att bara räkna plus och minus. I princip tillar jag på kvoten
brädans volym / (seglaren + utrustningens vikt)
Grovt kan man säga att utrustningen kanske väger 15-20 kilo, säg 17.
En kvot på 1 ger en floater, för dig behövs alltså då en volym på 103 liter, lämpligt på en freestylebräda t ex.
En kvot på ca 0.85-0.9 verkar vara lagom för en stor vågis (ger ca 87-93 liter för dig)
En allroundvågis skulle kunna hamna runt 0,75-0,8 (77-82 liter för dig).
En vågis för riktigt bra förhållande, en duktig seglare eller mycket (och stabil) vind skulle kunna ligga runt 0,7 (för dig ca 72 liter).
Generellt skulle jag vilja säga att många stora vågseglare kör på för små brädor och många små seglare kör på för stora brädor. Delvis beror nog detta på tradition och på vissa detaljer i hur brädmarknaden ser ut. Det finns t ex väldigt få brädor runt 60-65 liter som är shapade för att vara bra i ”normala” förhållande för en lätt seglare.
Givetvis finns det VÄLDIGT många andra saker än volym som spelar in också, volymen i sig har ju enbart betydelse när du står helt still.
