ola-h
Forumsvar skapade
-
Jovisst blir det om man kortar brädorna till slut en kompromiss mellan viss typa av prestaqnda och stabilitet i längsled.
Diskussione påminner dock inte så lite om den som varit när det gäller alpinskidor. Där har det blivit så att kortare skidor, trots problem med stabilitet i längsled så har just nybörjare och orerfarna annamat kort-trenden stenhårt. Det är helt enkelt så att den ökade manöverbarheten överväger nackdelarna med dålig stabilitet, speciellt eftersom hastigheten ändå inte är så hög. Däremot har det på högprestanda friåkningsskidor blivit så att längden stabilisterat och till och med gått upp lite. Det är inte ovanligt med (superbreda) friåkningsskidor upp mot två meter. Några av toppåkarna säg till och med ha offpistlagg i längden 215, vilket måste betraktas som grymt långt. Här handlar det dels om maximalt ”flyt”, men också just om bättre stabilitet i längsled när man t.ex. ligger och brädder stora svängar i uppkörd lössnö.
Poängen är att det är svårt att nu så här i bredkort-trendens begynnelse veta var den kommer leda. Det finns så mycket att göra med shapen i övrigt och många kombinationer av detaljer att prova.
-
Att breda brädor blir studsiga verkar vara en myt. Med rätt design av botten kan man få väldigt lugn och fin gång även med lite extra bredd. Starboard EVO är ett typexempel, EVO 74, 56 bred, 36 tail känns lugnare än Acid 62, 50.5 bred 31 tail.
-
Om det är revor i seglet kan de knappast sägas var i kanonskick. Revor borde nämnas av säljaren, tycker jag. Dock är det i praktiken, i alla fall om revorna är så små som det påstås, mycket viktigare att själva duken är fräsch (dvs ser blank och genomskinlig ut om det rör sig om monofilm/xply). Detta påverkar hållbarhet och prestande LÅNGT mer än några mindre revor.
Rimlig kompensation? Förutsatt att skicket på duk är fin (enligt ovan, dvs att själva seglen verkligen kan betecknas som fräscha) så tycker jag någonstans mellan en sliten fena och en förklarande ursäkt verkar bra.
-
En vågis från 98 är helt OK, men det har hänt grymt mycket på vågfronten också. Moderna brädor är snabbare, mer lättsvängda, stabilare, mer lättplanade. Ja, de kan helt enkelt vara lite bättre på allt (eller grymt mycket bättre på något och lika bra på allt annat).
Snackar vi shape är en RRD 03 t.ex. mycket mindre scoop. Den stora skillnaden ligger dock i detaljerna. Shaparna har helt enkelt fått bättre koll på hur de kan kompromissa ihop olika detaljer till en bra helhet.
-
Du kanske kan testa min 84:a, Staffan. Jag är lite sugen att följa i dina vågseglarebörjarfristajla-spår, sälja Trancen och skaffa en FreeSex 84. Eller är det 96:an jag skall ha?
-
Anledningen att kapa masten i ditt fall är väl att få inte 4.7:an på den. För det seglet kommer det b li bättre. Masten uppför sig nämligen mjukare eftersom seglet hamnar på en mjukare del av masten (den övre). Däremot är den masten fortfarande styvare än en 4m mast (som seglet antagligen är sytt för), så det blir nog inte helt optimalt. Om du t.ex. är tung eller gillar extra drag så kan det bli riktigt schysst.
På 5.4:an kommer det nog inte bli någon stor skillnad. Masten är ju, som sagt, fortfarande lika styv som innan kapningen.
En sak som ändrar sig handlar om förstärkningar. Dels kapar du bort förstärkning i botten. Om Micah säger att det är OK så kanske det inte gör nå’t. Desutom kommer ju bomförstärkningen på ett annat ställa. Kolla alltså innan att bommen även efter kapningen kommer sitta inom bommarkeringen på masten (te.x att den inte med 4.7:an hamnar över markeringen).
-
Jag tycker du skall satsa på skinny. Dessa är dock rätt olika sinsemellan och säkrast är att satsa på Simmers egna master. Nu råkar det dock vara så att dessa är samma som Powerex, så PX gå alltså lika bra. Ezzy innan 2003 är också Powerex, så även dessa funkar. Slutligen tillverkas Ezzy från 03 av NoLimitz, men skall enligt uppgift ha modifierats i böj och konstruktion för att kunna mixas med äldre Ezzy. Troligen har de då alltså en liknande kurva som Powerex och funkar således perfekt med Simmersegel.
När det gäller längd är ett alternativ, i alla fall om du är lätt, att köra 4m och en lång förlängare. Det hele beror dock lite på mastlängden på 5.7:an, börjar den närma sig 450 så går det inte så bra. Gillar du mix-tanken så kunde t.ex. ett Ezzykit med en 4m samt en extra topp eller botten från 430 och en topp/botten från 370 kanske funka.
-
Min första lilla bräda var en Marlin 007, 240 lång. Planformen var faktiskt ganska lik många av degens moderna skapelser.
-
Jag är ju liten och har kört Starboard EVO en del. Då är det i och för sig den ”lilla” modellen på 74 liter (233*56, 36 tail). Den är långt infrån skumpig i grov sjö. Tvärtom är går den jättemjukt och säkert. Den är faktikst på sätt och vis enklara att hantera i grov sjö än många supersmala, små vågbrädor.
Jag skulle gissa att de större EVO:sarna uppför sig på likanden sätt för större seglare.
Hur de andra märkenas brädro funkar vet jag dock inte. Starboard har alltdi haft lugn gång som en slags specialitet. RRD brukar ju i och för sig också ha en dragning åt det hållet.
-
De flesta master går inte att blanda eftersom skarvens diameter skiljer sig mellan längderna. Vissa skinnymaster (den nya superhållbaravågmasterna med reducerad ytterdiameter) går att blanda och detta rekomenderas då i vissa fall t.o.m av tillverkarna. Båda Powerex RDM och NoLimitz skinny går att mixa, liksom Ezzy’s skinnymast (som är blandbar med Powerex).
Böjkurvan kommer förstått påverkas av detta, men det är svårt att säga exakt hur detta kommer påverka seglet. Jag vet flera som regelbundet mixar mastlängder med gott resultat.
-
När det gäller tester så kan nya tester säga nå’t om gamla brädor, men det kan lika gärna vara tvärtom. Många shapers/teamriders har en slags röd tråd i sitt skapande, men då och då händer det att det hittas på något nytt.
När det gäller vattenstart skulle jag säga att det egentligen är lättare på en mindre bräda. Dels ligger den närmare vattnet vilket gör det lättare att komma upp och dels blir hela paketet lättare att manövrera till rätt läge. Dock, skall du redan från början ha kul på brädan är det antaglien bäst att hålla sig en bit över 80 liter i alla fall. Däremot skulle jag satsa på en bräda som går lugnt i vattnet. Tvår märken som i sotrt sett alltdi byggt lugna brädor är RRD och Starboard. De flesta, men inte alla, märjken har de senaaste åren också gjort sina vågisar lugnare. ”Ease of use” innehåller lugn gång som ett kriterium, men ocks en hel dela andra saker som man kanske inte har så stor nytta av om man inte kör i vågor.
Så, det finns ett stort antal brädor som skule funka. Det jag på rak arm tror skulle bli bra är just RRD, t.ex Wave Cult från de årgångar du nämner, Eller Starboard Surf/Acid (89/88 eller möjligen 78/77 som är större i verkligheten). Roberto Ricchi (RRD) bygger i stort sett alltid lättseglade prylar och Starboard brukar betraktas som de som har vågbrädor med mest freeridepotential.
-
Jag har kört 2004 Acid 62, EVO 74 och Trance 84 sedan slutet av Juni. De är riktigt schyssta. På mig imponerar speciellt EVO:n som är det närmaste en perfekt bräda för vågsegling i svenska vatten jag stött på och dessutom har bra freeridepotential. Acid 62 är grymt loose och snabb. Verkligen något för en lite mindre seglare som vill ha nå’t från 5.0 och ned. Trance 84 är en typiska våg-freestyle, men med en väldigt lugn gång vilket ger den ett ovanligt stort vindregister. Den är klart mer lättplanad än de utpräglade vågbrädorna och kan tänkas vara en riktigt bra bräda för typ Apelviken eller den som kör mycket insjö jämte ett och annat kustbesök.
-
Utan att gå in på detaljer så här på bakfyllan så kan jag säga att skillnaden i prestande mellan en 4m och 430 på en typisk 4,2:a är mycket stor. Man kan nog säga att ett fem år gammalt 4.2-segel med rätt (4m) mast är bättre än ett sprillans 4.2 på en 430.
-
Jag skulle då nästan säga tvärtom. Just i chop är det otroligt mycket mindre ansträngande med en lätt bräda. Även om en tung bräda skulle ligge aningen mer still i vattnet så kommer den ändå fara och hoppa en hel del. Den kraft som då seglaren måste använda för att bända tillbaka brädan ökar med brädans vikt.
Man kan säga att vattnets vågor och chop är ofantligt mycket starkare än seglaren. Därför påverkas inte studsigheten så mycket av vikten medan ”återförandet” gör det.
På Jaws tynger grabbarna dock ned sina surfbrädor, men där är det relaivt slätt med en och annan bump och man vill till varje pris undvika varje studsning.
-
Nja, jag skulle säga att brädans vikt har lika stor betydelse oavsett volym. Givetvis måste man dock jämföra olika tunga men för övrigt likadana brädor.
På små radikala vågbrädor är lätt vikt en förutsättning för att man skall kunna designa brädorna som man gör. Man kan säga att brädans vikt nästan är en del av shapen.
När det gäller ”tiokilosregeln” är det minst sagt approximativ, men säger kasnkeändå något om sanningen. Jag skulle nog också villja hävda att ju bättre man är att segla desto mer kan man dra fördel av en lätt bräda. Det är inte så att ”nybörjare” därför inte har nytta av lätta brädor, men speciellt när det gäller tidig planing och planing genom vindhål är teknik a och o.
