ola-h
Forumsvar skapade
-
Vaddå, Staffan är ju riktigt stor och kraftig och behöver klart större prylar än jag. Jag minna minsann hur han grymtade och sjunk med sin 8’2″:a och 5.3 på Maui medan jag råplande med en 63-litare och 4.7. Jag tycker egentligen min stora vågis, Acid 70 (246*51.5) är ganska stor. Funkar upp till 5.9. Mellan 235 och 240 i längd tycker jag annars passar min kroppshydda perfekt.
Skämt åsido, kanske även jag så småningom ger efter för freestajlandet. En freestylevågis (Starboard Trance 84, 246*56) är på gång och oheliga tankar om att sedan prova på en FreeSex tränger sig efter Staffans grymma reklam på.
-
Jo, givetvis måste det alltid vara tillräckligt med förlängare i masten, även vid 45cm förlängning. Det är det dock på en bra, lång förlängare. 5 cm instick är givetvis löjligt lite och jag håller me om att 15cm är minimum.
Däremot kanske det skiljer även mellan nya master när det gäller hur bra de klarar lång förlängning. De som jag kört har varit vågmaster och de är ju lite extra förstärkta.
En viktig detalj är också förlängarens passform i masten. Tidigare byggde jag själv fasta förlängare i kolfiber (av gamla trasiga kolmaster). Det blev lätt och man kunde få mycket bra passform mellan masten och förlängaren. Det kanske kan vara något. Kolla t.ex. på http://www.powerexmasts.com/masts.htm .
-
Det är långt ifrån säkert att seglet kommer känas slappt utan drag. Som jag skrivit i tidigare inlägg i ämnet kan mast+40cm förlängare ofta vara ett bra alternativ, ett alternativ som rent av rekomenderas av vissa tillverkare.
Kör man rätt mast i för kort längd blir hela riggen lite mjukare. Det ”straffar sig” framför allt om du kör överriggad och är du inte allt för tung kanske det inte ens märks då. Jag tycker inte man får känslan av att böjkurvan bir fel. Sådana symptom kommer oftare då man kör fel typ av mast. Givetvis är det dock skillnad på manöver och raceprylar. I det senare fallet är det givetvis än mer viktigt med rätt mast.
Jag har till och från haft något segel jag kört med 40+ förlängning sedan 96. Då har det handlat om vågsegel, vågmaster och vågsegling. Jag har aldrig haft problem med hållbarheten och i mitt fall (68 kilo) har seglet också alltid funkat bra.
-
Tråkigt med din mast.
Det skall funka med sådan förlängning och antagligen var din mast sliten eller skadad. Epoxi och även fiber bryts ned en del med åren och jag gissar att din mast kanske inte var purung. Jag har sett gamla glasfibermaster bara gå rätt av liggandes uppriggade på stranden.
I bruksanvisningen till en ny mast brukar det stå hur mycket instick man minst bör ha. Det kan handla om knappa 20cm. Varje förlängartillverkare med självbevarelsedriften i behåll borde se till att det är tillräckligt med ”instick” även på längsta läget. Både på race och vågmaster är det rätt vanligt med förlängning öve 40cm nu för tiden.
-
Har du mätt bommen? Det är inte alltid de utskrivna längdmåtten stämmer med bommens verkliga längd. Mät från mastmanchettens framkant till baktyckets framkant (dvs så långt det går att dra seglet innan det tar i bommen). Det selar egentligen ingen roll nu när du hittat rätt ”visuellt”, men bommens längd kan vara bra att veta ändå.
-
Seglet på Gaastras sida kan mycket väl vara riggad på en RDM-mast. Dessa tenderar att vara lite mjukare på mitten och därmed ge mindre spänning till latta fyra.
-
Säckiga är kanske ett för starkt ord. Det var inte alls menat i negativ mening, endast för att beskriva lite olika designfilosofier. North har (väl?) fortfarande rakare mastkurva men mer profil (i obelastat skick) än många andra märken. Detta i kombination med mjuk rotation. Så var det i alla fall sist jag kollade in Norths vågsegel och det skiljer dem från Gaastras mer ”hårdspännda” layout.
-
Jag har inte kört Gaastra sedan mina Wavefoil Pro 1990, men det låter som du behöver dra lite mer i uthalet, och kanske även i nedhalet. Många moderna segel skall se grymt platta ut på land. North är betydligt mer säckiga. För att lära dig rigga ditt Gaastra får du, i princip, glömma allt du lärt dig om dina North.
75% rotation är för mycket. Jag gissar att det finns någon slags beskrivning i manualen för hur mycket löst det skall vara i akterliket. Dra så mycket i nedhalet och dra sedan i uthalet tills latta fyra endast har lite lätt kontakt med masten. Jag skulle gissa att det skall vara betydligt mindre än 50% rotation.Seglet kan då se mycket plant ut, men om du ber någon hålla ned mastfoten mot marken och sedan själv trycker ned masttoppen mot marken så ser du hur seglet fyller ut. Detta simulerar den sidoböjning masten får när man kör.
Från detta läge kan du sedan (när det börjar blåsa) experimentera vidare.
-
Att understa latta inte riktigt vill rotera är ett problem flera märken har eller har haft, bland annat t.ex. Gaastra. Att byta till RDM är en effektiv, men dyr, lösning. Även bland reguljära master finns det de som gör problemet mindre eller större. Om det är Naish Aeromax (semi-rdm) du har så är det relativt styv nedtill och det gör seglets nedre del lite bukigare och därmed lattrotationen sämre.
Trimmässigt hjälper mer uthal. Mer nedhal kan hjälpa till en viss gräns, men det beror också lite på masten.
-
Jo, styrbordsregeln gäler väl rent lagligt, men i vågor är det traditionellt andra regler. Surfare har t.ex. alltid företräde framför vindsurfare. I vindsurfing har de som är på väg ut (förutsatt viss sidvind och vågor) företräde framför de som är på väg in. Personligen kan jag väl sträcka mig till att ge kitarna (dvs personen och brädan) samma företräde om de är på väg ut och jag in, men de får (fanimej) hålla ordning på sina linor själva. Kör de med linorna ”lågt” är det, i min mening, deras sak att hålla ordning på dem.
-
Japp, Crossover låter som ett riktigt bra segel. När det gäller att utse testvinnare är det dock inte så enkelt. Just Gaastra (Grind) är ju en uppenbar kandidat i Windsurfs test. Att Simmer Crossover designas i Sverige är dock skoj.
En fråga om smak, sa Bill. Smaksak, var det, sa Bull. -
Jag håller med de som svarat medan (Mag, Lars K). 1 kilo skillnad mellan två för övrigt bra brädor gör enorm skillnad, både i känslan och den mer ”objektiva” prestandan som tidig planing mm.
När det gäller hållbarhet kan lättare vara klenare, men är det inte alltid. Min gamla Delfs (TwoField) byggd 93 vägde t.ex. 5.7 kilo (med tre fenboxar) och höll i 6 säsonger (förutom fenboxreparationer pga brutala stankontakter). Då var den fortfarande utan minsta buckla på ovansidan och stenhård under stropparna. Bra custombrädor kan vara 0.5-1 kilo lättre än motsvarande seriebräda och ändå ha bättre hållbarhet mot krascher och krossskador. Seriebrädorna i allmänhet byggda för att vara och förbli hårda och har därför ganska mycket sandwich relativt mängden väv. Många custombrädor har istället mer och finare väv men tunnare (eller ingen i vissa fall) sw i laminaten. Det ger bättre slaghållfasthet med sämre skydd mot att bli mjuka.
Generell kan man också säga att även om proffsen hoppar dubbelt så högt och gör fetare grejor så har de nog med koll för att undvika de värsta plattlandningarna. Även om de som får brädor gratis så kan ha vissa favoritexemplar och dessa vill man inte slita sönder i onödan. Är det läga för fetplattlandning (och inte tävling) är det bättre att släppa efter lite. En kille eller tjej med mindre koll kanske inte märker att en plattlandning är på gång förrän det är för sent och dessutom gör många mindre plattlandningar som var och en sliter på brädan.
-
Det stämmer, det kan bli smärre problem med seglets prestanda. Hur allvarliga dessa blir beror på en massa saker. Ja, som väger 68 kilo och kör vågprylar, har dock i inget av de tre fall jag kört 40-45cm förlängning haft minsta problem. Då har det dock varit segel på mellan 5.5 och 6.0, varit rätt sorts mast, men ”för kort” och det har alltsi varit mitt största segel jag riggat så här. Att det är det största seglet har gjort att jag inte tillbringat allt för mycket tid körandes toköverriggat. Kortare master är i princip alltid mjukare och det kan ge ett segel som ”kollapsar” lite när det belastas hårt.
Som en liten anmärkning kan jag säga att jag haft MYCKET större problem när jag provat master med lite ovanliga böjkurvor (men rätt längd) än då jag kört rätt mast i fel längd.
-
Det håller om du har en bra förlängare. Jag körde senast igår 42cm förlängning med mycket bra resultat.
En viktig detalj: när du förlänger så mycket, kolla att bommen fortfarande hamnar inom det för ändamålet förstärkta området. Gör det inte det skulle jag inte rekomendera den förlängningen.
-
Väldigt bra inlägg, Arnout. Som jag sagt tidigare tycker jag inte det är något problem om man är sponsrad. Många icks-sponsrade är mer ”insnöade” på sitt eget märke.
När det gäller vad som skiljer de nya ”segvågbrädorna” från Freestyle/wave rent shapemässigt är i första hand just rockerkurvan (+bottenformen i allmänhet) och kanterna samt totala tjockleken. Generellt är de nya vågisarna kanske snäppet bredare och lite kortare, men det kan skilja från märke till märke. Som vanligt finns det många sätt att uppnå vissa givna egenskaper rent shapemässigt. Det viktiga är vilka egenskaper man försöker uppnå. Utgår man från ”vanliga” vågbrädor och tittar på vad man ändrat för att få F/W respektive ”segvåg” så ligger de två brädtyperna nästan åt motsatt håll. T.ex, på en F/W har man försämrat förmågan att svänga, speciellt snabba snärtiga svängar och försämrat förmågan att hålla fart i svängen på en liten kurvig våg. På ”segvågbrädorna” har man förbättrat just detta istället.
