ola-h
Forumsvar skapade
-
Guns master verkar definitivt vara lite annorlunda. Kanske inte dåliga, men annorlunda. Skall man köpa RDM så är ju hållbarheten ett viktigt argument och då skulle jag satsa på något mer beprövat. Ett säkert kort, helt enkelt. Alla RDM är inte så hållbara. Fiberspar har t.ex haft problem.
Till mina Hot har jag kört både Simmer SC-6=Powerex Z-Wave (370, 400, 430) och Powerex RDM=Simmer RDM. SC-6 funkade bra och är, tycker jag, en prisvärd mast. Min höll tills jag sålde den, bland annat för en del rätt rejäla spolninger på Oahu. Dock anses den inte fullt lika hållbar som klassikern Fiberspar Tidal wave (men SC-6 är lättare) och alltså inte i närheten så hållbar som Powerex RDM.
Seglingsmässigt tycker jag också RDM-masten var betydligt bättre. Dels är den bättre i någon slags objektiv mening eftersom den är lättare. Dessutom gillar jag känslan av glid genom luften som RDM ger, liksom att de är lättare att greppa mm.
Poängen med en RDM är inte bara att den håller bättre och därmed besparar dig en hel del problem (och i långa loppet kanske inte kostar mer). Det viktigaste är kanske känslan av att slipa oroa sig för masten. Du vågar helt enkelt segla radikalare på de lite hårade ställena och har både roligare och blir bättre. Bara det är enligt mig värt 1500:- extra.
-
RDM eller ej är helt klart fråga nummer ett. Svaret beror på dels hur mycket pengar du kan lägga upp (långsiktigt blir nog inte RDM dyrare), vilka segel du kör samt på dina preferenser. En del, oftast tunga seglare gillar inte den lite annorlunda känsla RDM ger i vissa segel. Jag har dock en känsla av att de flesta som går över till RDM är någonstan mellan nöjda till helfrälsta.
Hållbarhetsmässigt är RDM överlägset.
När det gäller kolhalten på skinnymaster (RDM) skall man nog definitivt hålla sig till de med minst 90% kol. Det är först då man når det så åtråvärda kombinationen av låg vikt och hög hållbarhet (utan att tappa för mycket snärt).
Att se upp med när det gäller skinny master är att skillnaden i böjkurva är klart större än mellan de flesta vanliga master. Kolla med segeltillverkaren eller personer med erfarenhet vad som kan tänkas passa. Har du bra koll på segel/riggning är en provriggning inte heller fel.
Till vilka segel skall du ha masterna? Vad och var seglar du?
-
Jo, Johan kommer givetvis får en bättre rigg och antagligen bätre seglingsupplevelse oavsett vilken mast ha köper. Dock håller jag intemed om att diskussionen är onödit. Även de billigare masterna kostar en del och att vara lite nogrann i sitt val alv mast kan göra att man helt enket får mycket mer prestanda för pengarna vilket de flesta vill ha. Jag håller i och för sig med om att det kan vara jobbigt att sätta sig in i all för mycket teoretisk snack. I någon mening handlar det då också om en kompromiss mellan att å ena sidan ta till sig så mycket information att man gör det ”bästa köpet” och å andra sidan lägga tid och energi på att hitta och tolka informationen i fråga (samt att sedan vara nervös att man valt fel).
Den typ av riggprestanda Staffan (S..) beskrev är något en nybörjare också känner av (även om han/hon inte kan identifiera den lika väl), detsamma gäller det jag beskriver när det gäller några av min mast/segel-kombinationer.
-
Det är precis som Masse säger, begrepper constant curve är inte en exakt böjkurva utan säger att böjkurvan ligger inom vissa (ganska vida) gränser.
Som någon kommenterade (Lars K?) så böjer sig ju masten inte bara bakåt utan vid segling (belastning) också åt sidan. Denna sidoböjning är extremt viktig för seglets shape. På vissa segel kan man till och med säga att det är sidoböjningen som ger seglet dess form (buk). Vid segling förändras faktiskt mastens böj inte alls mycket framåt-bakåt men i sidled händer hur mycket som helst.
För att komplicera saker och ting är det inte säkert att olika master från med ett och samma märke har samma böjkurva. Neil Pryde satsar nu på att alla deras master, i princip, skall passa alla segel, men tidigare har det funnits mycket variationer där (Race Pro, Wave Pro etc). Mellan Powerex tre vågmaster Z-Wave (=Simmer SC-6), Z-taper (=Naish Aeromax) och RDM (=Simmer RDM, Ezzy RDM etc) skiljer det också mycket, både i böjkurva, upplevelse av styvhet samt diameter längs masten. Generellt är för övrigt de smala skinnymasterna (RDM) mer annorlunda än vad normala master är och också mer olika sinsemellan.
-
Jag har aldrig kört just Gun, men i allmänhet är det inte svårt att hitta kombinationer av master och segel jag inte skulle rekomendera till någon. Det har nog inte så mycket att göra med mastens pris, utan är snarare en fråga om ”passform”.
I min något svullna arsenal av prylar finns mast segelkombinationer som är minst sagt luriga, trots att det handlar om dyra högprestandagrejor alltihopa. Mer exakt, min 4m Nolimitzmast som funkar perfekt till mitt Hot SO 5.0 går inte alls ihop med mitt 2003 Hot Psyclone 4.2 t.ex. Eftersom jag är van att experimentera med lite udda grejor kan jag segla på Psyclone/Nolimitz utan att lida så mycket av det, men jag skulle t.ex. aldrig sälja dessa två enheter till samma person begagnade, hur mycket jag än behövde pengarna. I det här fallet är seglets uppförande så pass speciallt att även en relativt ovan seglare lätt skulle känna av det. Två intressanta anmärkningar är att jag kört Psyclone med 4-5 andra sorters master som alla har funkat bra (men aningens olika) och att Powerex RDM och Z-taper (som sinsemellan är rätt olika) ger bra resultat i både SO och Psyclone. Poängen är att det är väldigt svårt att förutsäga vad man får för prestanda. Det går inte bara att säga att det märket passar med dessa masterna etc. Det kan faktiskt lätt bli så fel att det inkräktar allvarligt även på en nybörjares uppfattning av segelprestandan.
-
Några snabba kommentarer.
1. Väldigt små skillnader på mastens karakteristik kan göra stora skillnader i seglets toppprestanda.
2. Många seglare har inte så pass koll att de identifierar dessa skillnader. Antingen seglar de inte seglet tillräckligt nära dess max (när det gäller både överriggat, underrigat och i känsla) eller så har de inte kört segel perfekt riggade och med rätt mast innan och vet inte vad som egentligen finns att hämta.
3. Duktiga seglare är ofta duktiga riggare också och ibland kan man jobba runt en aningens felaktig mast med lite riggtweakning. Dessutom tror jag att en duktig seglare har en mer utpräglad smak och därför kan hitta sin favvismast utanför skaran av rekomenderade master ibland.
4. I Sverige är det en rätt stor andel av de seglare som både är någorlunda duktiga och dessutom prylintresserade som köper prylar mer eller mindre billigt från diverse leverantörer eller shopar. Det kan innebära vissa ”lojaliteter”, men baserat på vad jag vet om många av de som skriver på konfen, det de skriver vad jag själv har för erfarenheter tycket jag i allmänhet att de flesta råden är sakliga. Jag har själv någon slag ”deal” med Hot och Starboard och skriver gärna om dessa märken, men jag gör det för att jag känner till just de prylarna extra bra, inte för att göra generalagenten en tjänst så att jag skall få bättre priser. Så funkar det nog för de flesta. Jag tror (omvänt) inte jag dissar andra märken heller. Faktum är att en del seglare som jag har en känsla av inte har någon direkt deal med nå’t märke skriver mer ”märkesbundet” för det märke de har satsat sina surf förvärvade slantar på. Slutligen, alla generalagentar har väl några killar och tjejer de säljer billigt till och om de tror detta kan ge ”konkurensfördelar” via konfen skrivning så är det upp till dem att anmoda sina seglare att delta i debatten. Jag tycker det vore bra om även generalagenterna och shopägarna själva droppade förbi ibland.
-
Vad är det för bräda och vad är det för skada.
Jag härstammar själv från Örebro och någon svag förnimmelse från min barndom säger mig att det blir svårt att hitta professionelle brädreparatörer i området (det är ju nästan svårt om man tar hela Sverige som sökområde).
-
Dr Masse är inne på rätt spår. Dock även om man inte behöver gå på de riktigt superdyra kolpinnarna om man inte är riktigt duktig eller kör så att man har nytta av den bästa möjliga hållbarheten (=RDM/skinnymaster med 90-100% kol) är en gyllene medelväg antagligen bäst. Jag hävdar att det är klart bättre att snåla lite på sseglen än på masterna. Med andra ord, hellre två säsonger gamla segel istället för nya och lite bättre master (upp till runt 50% kol) I RÄTT LÄNGDER. Att rulla ut ett sprillans nytt segel av årets (eller nästa års…) modell må kännas trevligt, men det kompenserar inte otrevligheten av att segla ett dödsstum 4.2:a med en 460-mast (hur bra masten än må vara). Alltså, satsa i första hand på master i rätt längder (eller ha någon typ av plan för hur du sall få ihop ett bra mastkit med tiden), sedan på mastkvalitet upp till en bra ”hobbynivå”. Sedan är det dags att tänka på segel…
-
Jo, fenorna spelar grymt stor roll. Detsamma gäller t.ex även vilken segeltyp man (det kan vara grym skillnad mellan två nya vågsegel i samma storlek, faktiskt).
Jag samlar på mig så mycket olika fenor jag kan (begagnat, rea mm). Man kan nog fördubbla det ideala användingsområdet på en bräda genom att ha tre-fyra fenor istället för endast en. En intresant detalj här är dock att olika brädor klarar olika kraftfulla fenor väldigt olika. Jag har t.ex. en MauiFin 8.75″ stor vågfena som funkar perfekt på min Acid för onshore 5.3 eller 5.9 men gör att min Quatro blir på tok för studsig för bra vågridning. Annars kör jag oftast olika varianter på fenor runt 20cm (7.5″-8.0″).
-
Jag väger runt 67 och har nog dessutom en teknik som gör att jag planar tidigt mm. Vidare har jag preferenser betydligt mer mot vågridning än mot hopp och trick. Jag brukar försöka påpeka detta då och då för givetvis påverkar det vilka erfarenheter jag får av olika brädor. Dock, när det gäller moderna vågisar i allmänhet och EVO i synnerhet finns flera olika storlekar att tillgå. Som lättvindsvågis för mig lär nog knappast nåt större än minstingen EVO 74 komma i fråga (jag kör redan upp till 5.9 om det kniper på min Acid 70). Sedan finns ju en 80 och en 92 för de tyngre och i det här fallet tror jag resultatet blir rätt likvärdigt.
Annars är en av mina käpphästar för övrigt att det är svårt att ”översätta” mellan olika stora seglare när det gäller brädkarakteristik och prestanda. Många tillverkare bygger i praktiken en serie brädor för olika förhållande anpassade till, säg, en 75-kiloskille. Sedan är det underförstått att ”hårdvindsbrädan” för medelviktaren skall bli en bra lättvindsbräda för lättviktaren osv. Jag har länge tjatat om en utpräglad lättvindbräda för en lättviktare som mig och tycker nog lite att jag har chans att få det med den lilla EVO:n. Jag har kört en del brädor i olika storlekar och även om några av de skönaste (rent shapemässigt) legat runt 245-250 så känns brädor strax under 240 oftast mer rätt rent storleksmässigt.
I höstas skickade jag förresten ett rätt omfattande förslag till JP om att bygga tre vågbrädeslinjer inriktade mot olika viktklasser. Iden var att varje enskild linje skulle täcka all typ av vågsegling än seglare i den viktklassen skulle kunna tänkas träffa på. Sedan kunde man också lägga på lite olika känsla i de olika linjerna. Lite alá Neil Prydes vågsegel, alltså. Jag vet dock inte hur det gick med det hela förutom att deras brand manager samt de två shaperserna i alla fall läste det. JP:s 04:or kommer tydligen inte förrän i augusti.
-
Även om Scott McKercher säger sig med nöje ha kört EVO i drygt masthögt så är brädorna enligt honom gjorda främst för 2-3 fots vågor (som kanske kan översättas till 1-2 meters face) och cross on till cross off. På så sätt är den lik Starboards Fishbrädor. Dock skall de nya EVOsarna klara fart mycket bättre och bör därmed även klara mindre segel och cross on, också med backsideridning, bättre. För någon som har åtminstånde har lite lägging åt att rida frontside när det går tror jag EVO kommer vara bra brädor även för Sverige. Jag kommer i alla fall skaffa en EVO 74 så snart det går
Apropå kontroll i chop och bredd på brädan är dessa två inte nödvändigtvis okombinerbara. Jag har kört många väldigt smala brädor som inte alls varit lätta att ha att göra med i chop. Dessutom är det skillnad på en lugn gång genom chop rakt fram och stabilitet i en (botten)sväng genom chop. T.ex. verkar lite smart placerade konkaver på en vågis göra mycket för kontrollen i sväng men inte nödvändigtvis så mycket för kontrollen rakt fram. Med andra ord, min gissning är att EVO kommer ligga bättre på vågen i chop än många (”långsmala”) klassiska wave/freestylebrädor, trots kort längd och mer bredd.
-
Jag tror inte EVO skall betraktas som en freestylevågis som många andra brädor med den typen av mått. När det gäller chop är ju Starboard i allmänhet och de brädor har gillat i synnerhet kända för att hantera just chop väldigt bra. Min Acid 70 är grym i chop.
Kör man dock mest backsideridning och hoppar och grejar har du nog rätt. Då finns brädor som ser klart bättre ut, med mer fart och mer pop.
-
En sak till. Även i vågridning är rotationströgheten relevant trots att men inte så ofta snurrar ett helt varv runt. När man gör en skarp sväng mot vågläppen t.ex. skall brädan i princip rotera väldigt snabbt runt tailen. Den rotationen kan antagligen vara snabbare än vad som sker vid vilket freestyletrick som helst. Massa (vikt) i nosen känns då tydligt.
På många moderna brädor med bred nos ser dessutom brädan mer kapad ut än vad den är. EVO är t.ex. 233 vilket kanske är 10-15cm kortare en den typiska vågbrädan av idag (8’0″-8’2″). ”Fortsätter” man outlinen på en EVO ser det å andra sidan ut som brädan skulle varit säkert 30cm längre om den haft en konventionell nos. Jag tycker nog att man bör betrakta rockerkurvan först och då är det ju inte många centimeters scoop som fattas. Att sedan outlinen ser ut som den gör beror sedan snarare på att man (utifrån den rockerkurva man har) lägger till bredd i fören för att kunna få en ouline där man även i lägre farter kan få i mycket kant. Man kan helt enkelt då inte ha så mycket krökning i outlinen framför nosen. Skall man nu få ihop det med en ”normallång” eller t.o.m. lite kortare rocker får det helt enkel blir en ”avkapning” längst fram.
Rent generellt är det dessutom så att på rockerkurvan på en bräda för vågridning bör anpassas till vågens storlek. En liten våg är då mer krökt skall man kunna rida den bra är det en bra ide att ha mer krökning även i rockerkurvan. På samma sätt passar egentligen en kortare bräda bäst ihop med en mindre våg (jfr vågsurfing) om man skall rippa. OK, har vi nu en kort vågis som är bra på att slasha små men kraftfulla vågor i bra vind, hur skall vi anpassa den till mer sega förhållanden. Jo, i huvudsak med outlinen. Vi vill ju fortfarande ha den korta rockern som passar i den lilla vågen och svänger tight och bra. Om man i princip bara drar outlinen utåt får man en bräda med bred squashtail respektive nos och det är inte helt dumt. Mer bred ger tidigare planing men gör också att man kan lägga på mer kraft i svängen i lite lägre farter utan att brädan skär. Man kan säga att den extra breddan ger railen mer hävarm. Tjockare kanter skulle också funka, men då får man andra problem och inte så stora fördelar för tidig planing. Med en bra rocker och denna design går det alltså att lägga i mycket kant och lägga på ett bra tryck och därmed behålla eller öka farten i bottensvängen även om det inte går så fort från början. Fräsigt, eller hur?
Det designern också kan göra är sedan (som sagt) att lite från tailen sett vinkla ut outlinen. Med andra ord, vi breddar mer i fören än i aktern. Om man dessutom minskar krökningen på outlinen något i fören har vi nå’t som är väldigt likt EVO.
Detta är en av anledningarna till att EVO:n ser ut som den gör.
-
Jag har kört Acid 70 och det är den bästa shape (för min stil) jag träffat på hittils. Alla Acidarna är väldigt lugna i vattnet och klarar små segel och chop bra. Dessutom är har de en outline som gör att de funkar extremt bra till frontsideridning i ”dåliga” (cross on, sega vågor etc) förhållanden, sådana som vi oftast har i Sverige.
66an och 70an ligger i verkligheten väldigt nära varandra i volym. 70an är dock klart bredare i tailen, planar tidigare och funkar ännu bättre i sega vågor. Dock funkar den bäst om man kan lägga lite tryck på den i bottensvängen, dvs kan köra en del på framfoten. 66an har jag inte kört, men enligt utsago (eler om man kollar på rockerkurvan mm) så är den mer loose och gör en lite kvickare sväng till priset av att inte på samma sätt klara ett hårt tryck i lite lägre fart.
Jag väger 65 och min 60 är idealisk från 4.2 till 5.3. Den funkar också bra med mindre segel och jag har desutom kört den med viss framgång upp till 5.9. Skulle jag bara ha en enda bräda skulle det lätt vara en Acid 70.
62an är sedan mest lik 66an. 88an är betydligt fetare men har en shape som är rätt nära 70an. 77an är lite smalare i tailen och har en aningens rakare rocker, men rätt tjocka kanter, nästan som 88an. Den har dessutom 79-80-liter i verkligheten. Antagligen bra för fullpower onshore mm.
-
Jo, men min poäng är att ett kort tvärt uppvinklat scoop i slutet inte nämnvärt hindrar brädan från att dyka. Är brädan på väg tvärt nedför med seglaren på så har enheten i allmänhet så mycket moment att det ligga flippade scoopets uppåtkraft inte kan hålla emot.
Å andra sidan, i en hård cutback på en liten våg med mycket tryck på railen är det vanligt att nosen, och nästan halva brädan, hamnar en bit under vattnet. Då ligger dock hela brädan fortfarande på skär och skär sig, förhoppningsvis, snart upp ur vattnet igen. DÅ är det inte själva främste delen av nosens uppvin kling som hjälper dig utan (återigen) hela brädans kurva. Kolla t.ex. sekvensen i längst ned (5 sista bilderna) på http://www.math.chalmers.se/~olahe/Surf/hookipa020315.html
