ola-h
Forumsvar skapade
-
Normalt har varje produktionsbräestllverkare en ”hus-shaper” som designar deras vågbrädor (som är det vi talar om just nu). Proffsen kan sedan egentligen köra vad som helst, dvs även custombrädor från andra shapers, men sitt eget märkes dekaler. Dock blir deta mer och mer ovanligt och tillverkarna kräver i allt högre grad (med rätta) att deras välbetalda proffs kör på just deras husshapers handbyggda brädor. I stort sett alla köper dock då och då brädor från andra shapers. Jag har till exempel en bräda som Keith Teboul (shapar/äger Quatro och designar åt RRD) shapat åt Levi Siver. Levi är dock sponsrad av F2 (som har Peter Thommen som shaper normalt sett). Min bräda ser givetvis då ut precis som en F2:a i grafiken, men är något kilo lättare, klart starkare och har en annan shape en motsvarande F2 Maui Project 7’10”.
Vissa seglare är starkt involverade i utvecklingen av standardbrädorna och på detta sätt är det ju bra, till och med nödvändigt, att proffsen kör på prototyper/custombrädor. Det är dock också ganska vanligt att ett proffs kör helt andra typer av brädor, men andra egenskaper, än vad hans märke vill sätta i produktion. Robby Naish kör till exempel på väldigt speciella brädro (mer rocker under fötterna och mindre tailkick etc) och säger själv att han inte alls deltar i utvecklingen av seriebrädor för Naish.
När det gäller JP så shapas deras vågbrädor av Richard Green (våg/freestyle av Werner Gnigler). Richards eget custommärke heter V2Max och är baserat på Maui. Därifrån kan du beställa custombrädor, amatör eller proffs spelar ingen roll bara du betalar. Jag har dålig koll på priserna, men 1600-1800 dollars är en gissning. Även på custombrädor skiljer sig laminaten åt lite och vill du ha det allra vassaste kostar det mer än om du nöjer dig med standarlaminatet, som ju även det är lättare än produktionsbrädorna.
Nör det gäler om shapen är bättre eller ej så är det svårt att säga. I princip kan man ja ligga lite före i utvecklingen genom att köpa custom, i alla fall om man köper begagnade brädor från lämpligt proffs. Å andra sian är vågbrädor som myket en smaksak, så det är kanske viktigare att hitta en shape man gillar. Att veta vad man gillar och lyckas kommunicera detta till en shaper är dock inte helt trivialt. Personligen har jag som sagt just en begagnad proffsbräda och har även haft andra dito förut. Jag har också en standard Starboard Acid 70. Starboarden passar i shapen min stil klart bättre än in Quatro och jag gillar Aciden otroligt mycket. Dessutom är det lätt, 5.7 kilo (produktionsbrdorna varierar ca +- 5% och jag hade tur och fick en lätt). Dock är det trots detta en helt annan känsla att köra på min Quatro. Själva konstruktionen ger liksom känslan av att brädan ligger bättre under fötterna, glider bättre över vattnet och generellt känns mycket distinktare. Det är som ingen livsviktig skillnad, men den finns.
-
Jag kommer nog prova lite nya skinnymaster för att få lite bättre koll. Hittills har jag kört Powerex RDM och Nolimitz skinny (samt diverse reguljära master) men jag funderar på att testa Gulftechs skinny den här gången.
PX och Nolimitz är ganska olika, men på SO tycker jag båda funkar väldigt bra. SO är generellt klart mindre känsligt vid riggning. På Psyclone har jag hittills fått till det bättre med PX, men det finns mycket experimenterande kvar att göra.
-
Jag håller med Matt. Det kommer funkar helt OK på båda seglen, men troligen tappar du lite i hur stort vindregister seglen får. Kör man ”fel” master är det klokt att experimentera och lära sig trimma seglen ordentligt.
-
Pengar kanske pratar, men jag har svårt att tänka mig att Starboard har större resurser än Bic.
-
Ja, kanske blir det både 5.0 och 5.3. I år har jag haft en hel linje Psyclone, men bland annan 5.3 och 4.7 och dessutom ett SO 5.0 som ”test”, så det blir ändå inte fler segel. Givetvis är det i någon mening onödigt med segel så tätt, en kompis kör 4.2 och 5.3 enbart med bra resultat, men å andra sidan är rent dragmässigt en enorm skillnad på 5.0 SO och 5.3 Psyclone. Även om båda segeln är väldigt allround är de ändå som bäst på lite olika saker också.
-
Jag inser för övrigt att det också kan tyckas som en onödig lyx att ha sex segel under sex kvadrat.
-
Vad är det för förlikslängd på de bägge seglen, dvs hur lång mast är det exakt sydda för (exklusive förlängning/variotopp, alltså)?
-
Nej till 4.0:an kör jag en 370. Sedan 400 till 4.5, 5.0, 5.3 och 5.9.
Det kan tyckas onödigt lyxigt med master för endast ett segel, men jag lärt mig att för kör man inte tillräckligt korta master kan man i princip lika gärna strunta i att köpa seglet.
-
Det hela beror på om jag hittar några intressenter för mina nuvarande segel. Problemet för mig är att jag kommer åka till Giuncho en sväng i sommar. Därför vill jag ha något mindre än 3.8 som minsta. Ett mindre Smack implicerar inköp av en kortare bom coh det känns lite onödigt. Eftersom jag också gillar att testa lite olika segel funderar jag på SO från 3.5 och uppåt och sedan Psyclone i större storlekar. Rent principielt tycker jag egentligen det är bästa att hålla sig till en segelmodell. Detta eftersom det är svårt nog att lära sig trimma ett segel optimalt. Även om många moderna segel är väldigt lättriggade finns det mycket att hämta genom att känna sitt segel väl. Jag är dock rätt inkörd på Psyclone och tycker jag har tid att lära mig även SO.
En möjlig variant är 3.5, 4.0, 4.5, 5.0 SO och 5.3 och 5.9 Psyclone. Då får det bli en 340-mast till det minsta seglet också, men å andra sidan funkar 5.9:an lysande för mig med 4m mast.
-
Jag har några filmsnuttar på min hemsida. Klicka på mitt namn nedan. (Med referens till nedanstående meddelande kan jag säga att jag är 32 år och gör det både med och utan gummi.)
-
Jag har kört PSyclone som vågsegel sedan de kom 2001 och har haft alla möjliga storlekar mellan 3.7 och 6.3. De är helt klart grymma segel, otroligt bra för vågridning i sverigeförhållanden till exempel. Tack vara en närmast fantastisk trimbarhet stoltserar de BÅDE med ett oöverträffat bottendrag och är sköna och lätthanterade i mycket vind. Man får dock veta hur man skall trimma dem. Slutligen är de ju de lättaste vågseglen på marknaden och det märks verkligen när man seglar, även med en storlek som 4.7. Nu är de lite mer förstärkta än 2001, men jag har blivit rejält spolad i masthögt både på DIamond Head, Hookipa, Kuau och Åsa (lite mindre vågor där, tyvärr) med 01:an utan att seglen rippat.
Jag har också kört SO och detta segel är väldigt annorlunda, superlätt i händerna och väldigt lättriggat. Det är ett lämpligare segel för de som har superbra fart i vågridningen (jag har inte sett många svenskar som har det…) och är som sagt otroligt lätt i händerna. Eftersom det, nästan oavsett trim, klarar väldigt mycket vind blir det ett bra segel för de som kör lite mer freerideaktigt också.
Som sagt har jag SO 2002 5.0 till salu och på grund av lite storleksbyten också några mindre (4.2, 4.7) Psyclone 2003 samt Smack (liknande prestanda som Psyclone) 3.8 2003. 3.7 och 4.2 2001 finns också billigt.
0709-589384
-
SOm sagt tillverkas det av Hot. Jag har kört det lite och kan intyga att det är ett fantastiskt segel. Det känns knappt alls i händerna och ändå accelererar brädan som aldrig förr.
Seglet har lovprisats 2002 och 2003 av engelska vindsurf och 2002 av SURF. I Windsurfs test i år kan man nog säga att SO tillsammans med Gaastra Manic blev testvinnare.
Vågsegel är mycket en fråga om smak, men jag tror inte det finns många vågseglare som inte skulle gilla SO.
För övrigt har jag ett nästan oanvändt 2002 SO 5.0 till salu till bra pris.
0709-589384
-
För att ta reda på hur mycket volym du behöver för att helt och hållet flyta får du lägga ihop din vikt med hela utrustningens vikt. Lite löst räknat kan du nog säga ca 15-20 kilo för utrustningen, dvs dräkt, sele, rigg och bräda. (en jätterigg väger givetvis mer).
Med din vikt på 87 kilo klarar du dig teoretiskt nära nog torrskodd med 105 liter. Då är dock hela brädan precis under vatten, med dina fotsulor på utan. I praktiken kan man inte hålla brädan särskillt exakt vid utan på detta sätt. Olika delar av brädan sjukner och dyker upp lite som de vill och den totala känslan blir relativt sjunkande. Ovanstående gäller vid stillastående. Har man bara den minsta fart framåt kanman få tillräckligt med extra uppkraft för att lätt hålla sig torrskodd. Å andra sidan, själva rigguppdragningen i sig gör att man sätter ganska mycket extra nedåpress på brädan och det är inte omöjligt att du en bra bit av vaderna blöts ned.
Rigguppdragning är, som det mesta, mycket en teknikfråga. Dessutom handlar det inte bara om hur du flyter utan minst lika mycket om brädans stabilitet. Jag drar till exempel lätt rigg på alla mina små vågisar (om det bara finns lite, lite vind att ”stödja” sig mot). Dock provade jag en 105-liters freeridebräda i vintras och den var otroligt vinglig, trots att jag flöt som en kork. Med andra ord, är det lite skvalpigt kan det vara enklare om brädan är lite under ytan. I alla fall om man klarar att dra rigg tillräckligt snabbt. Sjunker man så långt att halva underliket är under vatten blir segelhanteringen någor trög.
-
Jag håller med Adde och hävdar att det är precis dumsnålt att pressa på små segel på för stora master. I allmänhet får du överlägsen prestanda med en 2-3 år gammal 4.2:a med passande 4m mast än med ett sprillans 4.2:a på en 430. En hel del vågseglare byter nu till skinnymaster, så det bör gå ett hitta fina begagnade master på marknaden också. Du bör kunna hitta en fin 4.2:a (OS, t.ex.) MED 4m mast i bra skick för 3500-4000, dvs under vad enbart ett nytt segel kostar.
Själv sålde jag t.ex. i höstas en Simmer SC-6 4m för 1800 och mina små Hot Psyclone (3.7+4.2 2001) som finns kvar ligger på 1800/st. För grejor i fint skick är det ungefär marknadsmässiga priser. Mer slitna eller äldre prylar blir ännu billigare.
Skall du överhuvudtaget ha mindre segel skall du definitivt ha en kortare mast också, helt enkelt. Om det sedan skall vara 4.2 eller 4.5 beror på dina preferenser och vilket segel du köper. OS gillar väl att seglas med mycket drag och om du också gillar mycket drag kanske 4.5 är bäst. Å andra sidan är det inget som helts problem att ha ett 4.2-5.0 glapp med moderna riggar och då tjänar du lite marginal på orkansidan.
-
Hur lätt det är att få och hålla fart i en bottensväng beror en del på förhållandena. I cross offshore och rena tremetersvågor är det klart lättare en i cross onshore, små sega vågor och massor med chop.
Givetvis spelar dock även tekniken in. Jag har skrivit en rätt lång utläggning om detta som kommer i nästa nummer av den svenska tidningen Vindsurfing som bl.a. SBF-medlemmar får.
När det gäller monsteraerials så är det nog lite så att de fetaster aerialsen kommer efter det att det ”fuskats” lite med bottensvängen. Är det sidvind och bra vågor kan man bara speeda ned längs vågen ”down the line”, sikta mot läppen och sen mer eller göra ett regelrätt hopp ut framför vågen. Man går alltså aldrig så mycket framför vågen och aldrig så rakt upp och det blir helt enkelt aldrig så mycket av med själva bottensvängandet. Att göra en radikal bottensväng och gå vertikalt upp för vågeen, träffa läppen, lyfta och sedan landa i vågen är inte alls lätt.
Själv tycker jag det är skönast om man lyckas gå ganska vertikalt upp mot läppen och lägga på en riktig sväng med lite tryck i precis i själva läppen liksom. Då kan det hända att man kastas ut med läppen. Det är en slags aerial, men man är så att säga kvar i läppen som i sin tur flyger genom luften. De få gånger jag lyckas med detta finns fortfrande fastetsade i minnet.
