ola-h
Forumsvar skapade
-
Exocet, AB+ 244*60, Bic KPR 59cm, etc. Det finns en hel del stora vågbrädor som touchar 60-strecket. Dock är det väl egentligen endast Starboard Fish som är speciellt byggd för vågridning i långsamma vågor. Alla som provat Fish lovordar vågridningsegenskaperna i sega vågor. Jag har inte provat själv men vi får se vad det blir till våren. AB+:en med en vikt bara lite över 5 kilo är ju mycket lockande och en mer allroundmässig bräda.
-
De duktiga vågseglarna kör väldigt fort på sina vågprylar, så det är i någon mening inte prylarna det är fel på. Dessutom är de moderna (hawaii)vågbrädora snabbare än vågbrädor någonsin varit, planar tidigare och är het enkelt mer lättkörda, utan att för den skul offra svängbarheten. Dock, att få fart på en vågis kräver en helt klart annorlunda teknik jämfört med slalom och andra fartorienterade brädor som man kan köra mer på fenan. Har man inte lust att lägga tid på att lära sig segla vågbrädor med avseende på detta kan en freeride ller freestyle vara ett alternativ. Det skall dock sägas att de flesta mindre freeridebrädro ligger klart närmare vågbrädorna än moderna utpräglade freestylebrädor gör. En annan vettig kompromiss är givetvis en freetylevågis ala AHD Attitude wave, Starboard Trance, JP Wave/Freestyle, F2 MP Style etc. Det här är brädor som i pricip är baserade på moderna vågbrädesshaper, men anpassade för att ta bättre höjd, gå snabbare och helt enkelt vara mer lättkörda och stabila rakt fram.
-
Det finns en herrans massa vikar och sån’t där vågorna vrider, men problemet är att hitta ett ställe som också ger lite krut i vågorna. Det betyder i princip att det skall vara maximalt djupt utanför och sedan grunda upp mycket fort. Många av världens allra bästa surfställen har också en bottengeometri som liksom fokuserar vågorna och gör dem större (refraktiv fukusering).
Att prata med gamla fiskare och höra var sjön andses vara grov och sedan leta efter lämpliga grund i den trakten är nog inte fel.
-
Vaughn Jones, fader till de så kallade Jonespolynomen som är en viktig invariant inom knutteori. Han har för övrigt vunnit Fieldsmedaljen som är ett slags matematikens Nobelpris.
Bilden var för övrigt på NIk Baker i en off the lip.
-
Vågbrädorna blir bättre och bättre. Visst kan man hitta några år gamla brädor då och då som fortfarande passar en viss person och vissa förhållanden väl så bra som någon ny bräda, men generellt går utvecklingen ganska snabbt framåt.
Utvecklingen de senaste tre-fyra åren har varit speciellt intressant i och med att brädorna blivit så mycket mer allround. Detta beror nog egentligen inte på att brädtillverkarna och shapersena strategiskt satsat på att göra bättre allroundbrädor. Snarare har det dykt upp brädor som syftat till att vara mer extrema, tänk Maui Project, Maui Force, Goya och andra Mauiinspirerade eller replikabrädor. Dock har, som tur är kan man kanske säga, stilen i vågridningen utvecklats mot mer fart och det har gjort att snabba och lättseglade brädor är precis vad proffsen behöver även på Hookipa. Eftersom brädorna nu också gått mot att vara mer lika i prestandan oavsett storleken är det nu lätt för även icke så duktiga seglare att hitta en bräda för halvtaskiga vågförhållanden. Det funkar nämligen, intressant nog, bra med Goyas Hookipabräda (möjligen i lite större storlek).
Sean Ordonez har länge varit en av de riktigt intressanta shaparna. De nya Dropsbrädorna är säkert bra.
-
Jag tror att studietiden är rätt bra tid för vindsurfing. Inte många jobb ger samma frihet med tiden som studier. Att därför fortsätta att doktorera, och då både få betalt i princip fortsätta studera, är helt rätt.
Jag känner förvånansvärt många vindsurfare som är doktorer i det ena eller det andra eller doktorerar. Någon vindsurfande professor har dock ännu inte träffat.
Själv är jag för övrigt doktor i matematik sedan snart ett år, så formler är väl inget jag direkt ryggar tillbaka inför….
-
Åsa, hmmm. Det första problemet är att det redan är vissa problem med ”lokalbefolkningen”, så det ligger väl inte i någons intresse att Åsa blir totalinvaderat av hela vindsurfingsverige. Därför vill jag först säga att åker ni till stenstranden i Åsa, se till att hålla låg profil, kör sakta och försiktigt med blen. Parkera där ni inte är i vägen för båtfolket, och absolut inte nere vid vattnet.
När det gäller själva vindsurfingen kan Åsa vara riktigt bra, säkert bland det bästa i Sveige, men det är inte så ofta det går av. Dessutom får man om man skall utnyttja stället mycket riktigt vara beredd på att köra på sten. Det är inte många gånger man klarar sig utan rejäl stenkänning, i alla fall inte om man rider vågorna ordentligt.
Det finns i princip två olika rev man kör på, men båda är ganska smala. Det blir därför lite så att man får välja om man skall hoppa eller rida. Vill man hoppa måste man ta höjd på vägen in och kan alltså inte rida och rider man hamnar man vid sidan av det riktiga brytet på vägen ut. I min mening är Åsa framför allt ett ställe för de som rida. Det är i och för sig inte ofta som det blir riktig sidvind, men om vinden antingen snabbt vrider på ett lämpligt sätt eller om det blåser riktigt mycket från exakt rätt håll blir vågridningen mycket bra (sånär som på stenskrapet).
Jag skulle säga att det är kanske 7-10 personer som mer eller mindre regelbundet kör i Åsa när det blåser och verkligen är inne och rider vågorna. Sedan är det kanske lika många som mest seglar runt en bit ut. Det är dock inte ofta det är fler än tio personer totalt ute, vågsurfare exkluderat. Detta är som sagt tur, för rent parkeringsmässigt finns det inte plats för särskilt många fler.
Nu har jag ändå gjort någon slags reklam för stället, men jag tror riske för långsiktig invation är tämligen liten. Där är rätt månge som provat på Åsa några gånger men inte ofta återkommer. För många är det helt enkelt lite för bevärligt med all sten, dåliga i- och urstigningsplatser, det lite svårseglade revet och bärandet av prylarna. Framför allt är liksom Åsa bara riktigt bra när det är precis på gränsen tilö att det skall funka alls, dvs det är väldigt svårt att bedömma ”på håll” om det skall funka. Håller man till söderut är det alltså alltid en chansning att åka och kolla in Åsa, en chansning inte månge orkar med de där enstaka blåsiga dagarna.
-
Jag är dålig på så stora segel som du föreslår för freestyleövningarna, men säkert är ca 110 liter bra. Det hela beror lite på om du tänkt dig den stora brädan enbart för lätvindsövningarna. Annars kan ju en freestyle/våg modell större (det finns några närmare 100 liter som borde funka med 6.8) vara bra. Då kan du ju välja vågbrädan lite radikalare. Ett tredje alternativ, om du vverkligen gillar vågor, är att låta den stora brädan vara den stora Starboard Fish. Den lär, trots att den inte har så mycket volym, plana supertidigt och väldigt användbar också i vågorna för en lite tyngre kille som du. Jag tror inte det är så mycket pop i den dock.
På vågsidan tycker jag 90 liter låter ganska mycket. Även om du väger 85 kan det blir rätt stort om det brallar i. Det beror givetvis en del på shapen också. Dock, med mer volym blir det lättare att hålla höjden, speciellt om man inte har perfekt teknik. Acid 88 vet jag är en bräda som trots sin storlek klarar ganske mycket vind. Den lär dessutom vara en av de bästa för frontsideridning i sega vågo och onshore. Jag väger 67 och har bland annat lillebror Acid 70 och den är inget annat än fantastisk i svenska förhållanden. Lugn i svängen när det är blåsigt och choppigt och håller farten bra i svängen när det är sega vågor. Den har helt enkelt precis det jag tycker behövs i Sverige men är dock inte lika loose som en del mer ”maui-inspirerade” brädor. 2003 Goya 86 har också fått mycket bra kritik, men ser ut att vara anpassad aningen mer mot snabbare vågor. Båda brädorna lär dock vara superbra och det är rätt mycket på marginalen det skiljer.
Att välja den lilla brädan som en freestyle/vågis ger kanske lite tidigare plaing och bättre höjdtagnng, men det blir också svårare att rida vågor. Det kräver helt enkelt mer kraft och teknik för att få sväng på brädan, i de flesta fall.Eftersom du kommer ha en större bräda också tycker jag inte det låter som det bästa alternativet. T.ex. de två vågbrädorna nämnda ovan, eller någon mindre kusin om du vågar, låter som det skulle ge ett bättre kit.
När det gäller just storleken på vågbrädan är det dels lite tycke och smak, men också en fråga om när man vill ha det idealiskt. I Sverige är det kanske inte dumt att ha något som funkar perfekt i 4.7-5.3 med din vikt. Det är trots allt så mycket av vågseglingen sker. Att de allra bästa vågorna kanske inte rullar in förrän vid överriggad 4.0 får man då ha överseende med. När jag tänker på det låter nog en 85-90-litare som rätt smart ändå, speciellt om du inte är superduperduktig.
-
Det måste vara Teahopoo, va? Lär vara världen sjukaste våg, som skördat både liv och lem. En speciell sjuk grej med den vågen är att den liksom går nedåt. På många bilder tagna på lite håll ser man ett gäng surfare sitta och vänta, och några domare och livräddare i en båt. Hur lugna som helst, 2 meter bredvid är det bara som en stor grop där vågen börjat bryta. Teahopoo lär väl dessutom vara lite speciell eftersom facet kan vara 4-5 meter medan läppen är dryga 3 meter tjock och vattnet framför vågen knappt en meter djupt. Det är vattenkraft det.
-
Jag är inte direkt en erfaren flygresenär, men jag tycker inte 100 dollar låter ovanligt mycket. AA tog tidigare 270 dollar enkel. Med lite tur kan man dock klara sig gratis (som jag gjorde tur och retur Maui, trots fullpackad trippelbag på vägen hem). En del av de flygbolag som har speciell taxa för vindsurfingutrustning tar ett viss pris för just en utrustning, inte ett kolli. Då kan man med fördel packa två lättare kollin vilket packpersonalen gillar. Klart mindre risk för kraschade brädor, alltså. Det finns också bolag som tar med vindsurfingprylar gratis (British Airways?), men även då bör man ha skriftligt på det för att kunna visa upp vid incheckningsdisken. Staffan Bolminger vet mer om detta.
Det verkar alltså som det lönar sig att redan innan man köper noga kolla upp hur det förhåller sig. Tyvärr vet inte ens alltid resebolagen eler all personal på flygbolagen vad som egentligen gäller.
-
Aha. Men jag är ändå rätt säker på att bilderna som cirkulerade på Spatula förra vintern var fakade (och egentligen verkligen föreställde en sked).
-
Jo, det ser ut att gå fort, men med proffsmått sett går det rätt sakta. Rush tillbringar lite tid med att sätta upp manövern och vänta in vågen och lägger sedan ”bara” en lätt, men ren bottensväng.
Grejen med de riktiga proffsen är att de har OTROLIG fart i sin vågridning. Jag skulle säga lätt det dubbla som duktiga amatörer. I Calles sekvens ser ni att Rush egentligen inte laddar det minsta på fart, ändå accelererar han rejält. Tänk er då när någon av de bästa (Rush, Polakow, Goya, Bringdal, McKercher etc)verkligen laddar för fullspeedsridning. Grymt.
Jag har en video med lite svensksegling från Hookipa. Alla kör egentligen rätt bra och det ser helt OK ut. Sedan kommer ett kort klipp med Scott McKercher. Det ser ut att gå med snabbspolnigin i jämförelse. Efter det ser svenskarna ut att köra i slow motion…
Rush gör i alla fall de snyggast wave-360 som kan skådas.
-
Foto Jono Knight
-
Bringdal är förståss den som rippar hårdast. Foto Jono Knight.
-
Här är frågan om det är allvar eller ett practical joke? Jag är intehelt säker på att det inte är en photoshopad bild. Vissa detaljer ser lite luriga ut.
En av världen bästa storbergsskidåkare och tillika en av de brantaste, men också skojfriskaste människprna välden sett har kommit med en ny skida, sägs det. Den heter Voland Spatula och har figurerat bild på nätet en hel del och finns också med i några ”buyers guide”. De roliga med den är att den har både negativ skärning och negativt spann, är alltså mer eller mindre totalt konvex. Efter att ha noga studerat bilderna tror jag dock i det fallet att det är ett skämt. Det ser nämligen ut att vara just handtaget på en sked, uppförstorat och med lite ditdigitaliserade loggor som kan ses på bilderna. Det är dock inte lätt att avgöra hur det verkligen står till.
Vi får väl se om Naishseglet blir surfvärlden motsvarighet.
