ola-h
Forumsvar skapade
-
Har du en aluminiumbom är det en mycket bra ide att ta isär den och spola rent så gott det går inuti en eller ett par ggr per säsong. Det gör att brott inducerade av invändig korrosion betydligt mindre sannolika. Detta gäller i än hägre grad om du seglat på ställen med hög salthalt typ Maui eller Portugal.
Är man riktigt noga och har en bom som är skruvad (istället för nitad) kan man skruva isär och göra rent den vägen. När du skruvar ihop igen, ta lite lättflytande olka på skruven och se till att hamna i samma gängspår som skruven gått i tidigare.
-
Är det en helgrön eller en vit med grönblå dekor?
-
Kollar man på vad proffsen i din viktklass kör är det nog lite över 70 liter. För att en så liten bräda skall funka bra för dig behöver det vara väldigt stabil vind. Bra vågställen brukar tyvärr i regel snarare stoltsera med lite byiga förhållanden vilket kommer göra det rätt jobbigt att stå och sjunka på en 70-litare.
-
”Detta är Windsurfing”, Stanciu, Winkler, Bonniers 1979.
”Reparera segelbrädan själv” Hans Fichter, Raben&Sjögren 1983.Båda är guldkorn i bokhyllan, den tidigare har t.ex. ett avsnitt om bojboll (”…intruducerades vid världsmästerskapet på Sardinien och var mycket uppskattat av alla.”). Bojboll är en gren inom vindsurfingen som jag snart tror kommer tillbaka starkt, efter det att freestylen återfötts.
-
Om man förutsätter att ni har samma teknik och att lillkillen också gör allt för att plana tidigt så har du inte en chans. Om lillkillen dock har taskig koll på trimmet, kanske en superliten bräda och inte så bra teknik finns det en möjlighet att du skulle kunna hänga med.
Generellt ger både mer fena, mer bredd och mer volym tidigare planing. Dock är inget så viktigt som tekniken. Viktigt (ju mindre fena/bräda desto viktigare) är att falla av en aning precis när du skall upp i planing för att sedan lova upp lagom mycket igen. Att bara ligga och pressa mot den bubblande fenan är inte bra. Det är också väldigt viktigt att lära sig belasta brädan rätt i längsled och lära sig ”hålla den still” så den inte studsar runt och tappar fart.
Dock, att utjämna 23 kilos differans verkar som sagt svårt.
-
Jag tror att första kontainern är på väg till Europa (Italien), kanske redan framme.
Jämfört med andra märken som JP är AB+ framför allt lättare. Jag tror t.ex. att den stora vågisen på närmare 90 liter väger 5.8kg, de mindre ned kanske 5.2-5.5. En annan detalj som särskiljer AB+ vågbrädor reltivt de flesta andra märken är at de är rätt korta, 243cm, och att alla tre storlekarna är lika långa.
De tre vågbrädor som kommer är om jag kommer ihåg rätt:
243*51, 74l
243*54, 78l
243*60, 86l -
Jag tror att första kontainern är på väg till Europa (Italien), kanske redan framme.
Jämfört med andra märken som JP är AB+ framför allt lättare. Jag tror t.ex. att den stora vågisen på närmare 90 liter väger 5.8kg, de mindre ned kanske 5.2-5.5. En annan detalj som särskiljer AB+ vågbrädor reltivt de flesta andra märken är at de är rätt korta, 243cm, och att alla tre storlekarna är lika långa.
De tre vågbrädor som kommer är om jag kommer ihåg rätt:
243*51, 74l
243*54, 78l
243*60, 86l -
Kort sagt beror det väldigt mycket på exakt vilken typ av vågis du kör och på hur duktig du. Ju duktigare man blir desto mer smaksak är det också med brädor. I början är det svårt att direkt ha någon smak.
Om du kör en typisk modern vågis, typ Naish, Goya, F2 MP, JP etc så är de alla egentligen rätt sideshoreorienterade i shapen. Inget ont i det, men de kräver i allmänhet lite mer volym för att funka bra i typiska svenska förhållanden. EN bräda som Starboard Acid eller ännu mer Fish, är mer gjorda för onshoreliknande förhållanden och kan i praktiken seglas med minrde volym utan att tappa farten i vågridningen.
Går du upp för mycket i volym blir det väldigt svårkört med segel under 5.0. Olika modeller av de stora vågisarna klarar också överriggning olika bra. En del blir ruskigt svåra medan andra känns helt OK. Generell kan man säga att brädor som planar tidigt ach tar lite bättre höjd, typ freestyle/wave, klarar små segel sämre medan lugna mauishaper klarar det bättre, givet samma volym på brädan.
För övrigt anser jag att volyman inte är ett bra mått på hur stor en bräda upplevs när man kör den. Inget mått är ett bra mått, faktiskt. Olika detaljer i shapen gör väldigt mycket för hur en bräda känns, även i onshore och lättvind. Att fixera sig vid en viss volym är därför inte så bra. En volymmässigt mindre bräda som kanske har lite mer yta kan vara väl så lämpad.
Trendmässigt blir vågbrädorna också allt bredare, kortare och får tunnare kanter. För ett par år sedan var det vanligt med väldigt tjocka volymspäckade vågbrädor, men nu finns inte många sådana kvar. Man har helt enkelt kommit på sätt att få även breda brädor lättsvängda och stabila i skäret. En sådan här bräda, speciellt om den har lite extra bredd i tailen, tycket jag kan vara ett bra sverigealternativ.
-
Hur tidigt du planar handlar otroligt mycket om teknik, och en del om din utrustning. Med bra teknik kan man plana med en superradikal 65-liters vågis och en 5.3:a i under 10 m/s.
Det finns många rätt duktiga seglare som aldrig blir bra på at plana tidigt, medan andra fattar det hela nästan från början. Det handlar väldigt mycket om hur man belastar brädan genom att lägga lagom mycket tryck ned genom bommen. På en liten vågis är det också mycket lättare att plana om man står med framfoten i stroppen men hänger rätt mycket framåt. Det kan bli en väldigt avig poaition, men har man inte minst en fot i stroppen är det väldigt svårt att hålla brädan ”still” på vattnet.
-
Hur stor en fena känns och hur mycket lyftkraft den levererar beror väldigt mycket på profilen, formen och styvheten, förutom storleken. Jag har inte suerkoll på just dina fenor, men om jag minns rätt är alla relativt styva. I praktiken gör det att de känns lite större och tar bättre höjd etc, men också kan bli mer instabila vid snabba riktningsförändringar. Moderna vågfenor är nästan alltid ganska mjuka. Onshorefenorna är också mjuka, men inte lika högt upp på fenan utan endast i toppen.
Hur som helst, jag kör fenor ned till 19cm och upp till 22 på mina vågbrädor och redan det spektrat ger väldigt stora skillnader i seglingsegenskaper.
För dig tycker jag det bästa är att försöka testa 21.5:an så mycket som möjligt. I onshore med stora seglet på Torö kan kanske 23.5:an vara bättre. 26an skulle jag reservera till plattvattenskörning i lättvind.
-
Jag tycker nog det är lite mycket slalom i den brädan. KOmmer man verkligen köra i vågor blir det betydligt enklare man nå’s svängigare. Det var dock väldigt länge sedan jag testade Stingerså mitt minna kanske sviker .
-
Svar:
1. Huruvida endast 0.5 kvadrats skillnad är prylbögeri eller annat beror lite på. Moderna vågsegel har väldigt stort vindspann precis som t.ex. freeridesegel. Dock är det lite mer problematiskt att välja vågsegel än att välja raktframåkningssegel. För att man skall kunna rida vågor och trixa bra är det viktigt att draget i seglet är precis lagom. I freeride är man liksom nöjd om man ligger någonstans mellan planing och kastfallskänsla. Visserligen kan man på många vågsegel även trimma själva draget i seglet och därigenom ha likvärdigt drag över ett stort vindspann. Dock hjälper inte ens detta den riktigt seriösa vågseglaren eftersom man kanske inte bara vill ha lagom drag utan också vill åt en speciell känsla hos seglet. Samma segel trimmat på olika sätt kan skilja sig i känslan lika mycket som två helt olika segel. Alltså, i praktiken är det inga problem att klara sig med 1 kvadrat mellan segeln, man man får ”offra lite känsla” bara.
2. Det beror lite på vad det är för freestylesegel. De flasta funkar bra som vågsegel och. Dock, riktigt utpräglade vågsegel med supermycket bottendrag kan bli lite mycket för en vågbräda att hantera. Många freestylesegel är dessutom klart sämre förstärkta en motsvarande vågsegel, så halv mast onshore 6.0 på Torö kanske inte är det bästa. Bump&jump i Varberg är dock förståss OK.
-
Det som hänt på senare år är att rockerkurvan förändrats, men bland annat mycket lägre nosar. Det får bl.a. två effekter. Dels är det lättare att få en kort bräda att funka med större segel och dels är det ett villkor för att det moderna typen av vågridning (med väldigt mycket kantisättning i bottensvängen) skall funka. Brädorna har också blivit bredare, också det bl.a. för att plana tidigt trots kort längd och tunna kanter.
Å andra sidan, är man ny i vågorna kanske man inte utnyttjar alla fina egenskaperna hos moderna vågisar och att testa ”en gammal häck” först nå’t år kan vara en bra metod att få bättre koll på vilken typ och storlek på vågis man vill ha.
En äldre RRD WaveCult eller Wave (anno 96-97) kan vara ett bra alternativ, t.ex. Går att hitta superbilligt om du har tur. Skall du köra upp till 6.0 får du minst ta till 255-modellen.
-
Plastbiten är nog bra att använda, speciell om med vissa typer av bommar som inte ger så konstant tryck runt. Hur hårt man spänner är nog inte så jättenoga. Det skall sitta utan att glida, men man behöver ju inte ta i så man blir blå. Det är t.ex. mer noga hur man spänner ett artificiellt korsband när opererar ett trasigt knä. Här ger olika spänningar direkt olika prestanda.
-
Ja, det börjar helt klart bli lite deperat nu. Custom kontra serie avhandlat, nya bräd och segelmodeller drägglade över, etc, etc. Nu har vi kommit till mastlängd. Vad blir det härnäst? Kan vi inte ta en stor och hetsig diskussion om densiteter på bomgummi eller olika nyanser på G10?
