ola-h
Forumsvar skapade
-
Det hela beror mycket på vad du har för brädor till och vad du tänker utöva för typ av segling med de två segelstorlekarna.
Det är inte ovanligt att jag är ute på min våg/freestyle-bräda med 6.3 eller t.o.m 5.3 (och planar) och har roligt samtidigt som formula och freeridekillar kör upp mot 10 kvadrat. Grejen med ”race”-aktiga prylar är att de liksom är gjorda för att gå fort och för att ha skoj vill man gärna segla så fort som möjligt, helst med fullt drag. Med freestyleprylar räcker det att precis plana så man får fart för eventuellt trix.
Om du tänkt dig köra på samma bräda hela tiden och huvudsakligen njuta av fart och drag i raktframkörning så bör du helst ha lite tätare mellan storlekarna än 5.4-7.2, tror jag. Rent teoretiskt kanske det kan funka, dock. Troligen planar du med din 5.4 strax strax innan ett planskotat Jet 7.2 blir totalt okontrollerat, i alla fall om du har bra planingsteknik och tillräcklig styrka att hålla stort.
-
Det där beror på brädan i fråga, på seglet och på dig och dina preferenser. Brädans mått säger inte själva så mycket. När man sätter på ett för stort segel på en bräda blir i allmänhet hela kombon lite mer obalanserad, speciellt i låg fart eller när man blir överriggad. Man får helt enkelt stå och bända lite mer. Slutresultatet blir ofta att man inte planar så mycket tidigare med ett 6.7 än med ett 6.4, inte lika mycket tidigare som man skulle gjort på en större bräda i alla fall.
Det är dessutom rätt stor skillnad mellan olika segel i samma storlek. Dels spelar det in var tryckpukten sitter och hur draget är. Dessutom spelar själva riggens vikt en viktig roll.
Själv har jag kört rätt mycket med ”för stora” segel på små vågbrädor och tycker det funkar rätt bra.
-
För det första tror jag de olika tillverkarna har lite olika preferenser när det gäller hur man mäter, och jag vet inte exakt hur Gaastra gör. Principen är att man mäter från mastens topp till där seglet slutar. Vad man menar med ”seglet slutar” skiljer sig dock. Det kan vara till nedhalsblockets nedre kant eller till centrum ibland. Skillnaden är en dryg centimeter vilket är väldigt mycket i dessa sammanhang. Alltså, om man inte tror sig kunna hitta rätt trim med känsla, kunskap och experimentlusta är det kanske bra att fråga Barry Spanier om råd på gaastra.com (forum).
När du väl tagit reda på vad man menar med ”seglet slutar” mät först din mast och kolla att den verkligen är 520. Sätt sedan förlängaren så att du har lite drygt 20cm från justeringsringens överkant till cleaten och gör en mental markering om var 20cm är. Dra nu så att ”seglets slut” hamnar vid din markering. Obs, kör du inte exakt rekomenderad mast kan tillverkarens rekomandationer vara noll värda och då är du tillbaka vid experimenterandet.
Personligen gillar jag mer att lära mig trimma själv istället för att läsa siffror på seglet, men det är lätt hänt att man kör omkring på ett halvtaskigt trimmat segel en hel säsong för att man är rätt nöjd och inte orkar testa nya trim. Det som initialt känns rätt eller verkar se rätt ut behöver inte vara det det bästa. Om du köper segel från någon du tror är duktig på att trimma, be att få se honom/henne rigga seglet i samband med köp. Då kan du få värdefulla råd.
-
Klicka mig (dvs mitt namn nedan).
-
EN hel del saker kan hända med en bräda med tiden. Dels kan det bli delamineringar. Resultatet blir en slags känsla av mjukhet där delamineringen ägt rum. Vidare tappar även hela brädan efter hård användning spänst, man kan säga att den blir mjukare. Det här problemet tror jag i praktiken är litet om man inte kört brädan väldigt mycket.
Om brädan känns hård och fin och har en bra klang om man slår på den fins det ändå ett probelm kvar. När man använder en bräda ändrar sig så småningom rockerkurvan. Det här gäller både race- och vågbrädor. Eftersom detta går sakta märker man det i regel inte. Trots att seglingegenskaperna ändras är det svårt att kämnna aftersom man kontinuerligt vänjer sig. Det är väldigt svårt att med blotta ögat se om rockerkurvan ändrat sig. På vågbrädor som används på ställen där det nästan alltid blåser från samma håll kan man dock se det. Sidan man står på när man hoppar får med tiden en liten konkav mellan stropparna (på undersidan alltså).
-
Trä långt ut i laminatet har sina poänger, slagseghet och ”minne” (fjädringsförmåga) är en av dem. All träsandwich är ”tätad” på något sätt, antingen genom ett lager epoxy på utsidan eller genom ett lager glas+epoxy och sedan lack.
HiTech (Tominator boardworks) på Maui har byggt utan sandwich på ovansidan i sju-åtta år, men de är rätt ensamma, tror jag. Fem-sex av dessa år har de kört med snäppet tryckhållfastare (men tyngre) skum än vanligt (ca 25 istället för ca 20 kg/m^3). Även här är poängen att frigoliten tillsammans med ett tjockt laminat har bättre ”minne” än hårt divinycellskum med ett tunnt laminat på. Man slipper därmed bucklor och sån’t. Det finns lite andra fördelar också, samt en del nackdelar.
Mer om detta kommer i en framtida artikel i den nya svenska tidningen Vindsurfing.
-
”Pop” har väl i stort sätt blivit vedertagen praxis att använda som ord för att brädan är bra att shophoppa med. Jag tror inte det beror så mycket på tailkicken.
-
Jag har tills nu haft en av vindsurfingsveriges äldsta fungerande produkter i bruk, en Gaastra midjesela från åttiotalet i lila och gult. Nu på Maui gjorde jag till slut slag i saken och skaffade en ny sele. 15 dollars för en lätt begagnad DaKine, visserligen inte Nexus eller nå’t, men klart mer modern än min gamla.
Mitt hängselekonto belastar mig inte mycket…
-
Hot och Ezzy har klara släktskaper på många sätt, inte minst via sitt Mauiursprung. Utan att ha räknat skulla jag nog säga att Hot och Ezzy är de två vanligaste märkena på Maui, vanligare än NP, North, Simmer m.fl. Det känns lite lustigt för en stormärkesindoktrinerad svensk.
Hur som helst, jag tror Ezzy, och möjligen Challanger är mest extrema när det gäller breda mastfickor och avsaknad av rotation. Hot och en del andra ligger lite i mitten, på segel under 5.5 rör ingen latta masten när seglet är korrekt riggat. Simmer, NP m.fl har väldigt mycket lattrotation.
Eftersom jag kör just Hot kan jag säge lite om de seglen. Alla Hot, till och med de superduperförstärkta är rätt lätta. Hot SO och Rocslide väger ungefär som ett typiskt Neil Pryde, trots otroligt mycket mer förstärkningar, dubbla trestegs sick-sack mm i hela seglet. Det har liksom tänkts lätt redan från början. Dock är SO och Rocslide inte riktigt så lätta som Ezzy Wave SE. Vill man ha lätt och Hot väljer man givetvis, som jag, Psyclone som är marknadens i särklass lättaste vågsegel. Psyclone må se löjligt tunnt ut, men enligt Jeff Henderson är det på sätt och vis lika starkt som SO och Rocslide. Jag har själv kört lite halvslitna Psyclone på Maui en månad och blivit rejält spolad i upp till mast minst en handfull gånger. När jag säger rejält är det så att bommen man desperat klamrade sig fast vid flyttade sig ett par decimeter eller så att man tvättades minst ett par varv runt masten i spolningen efter att ha sugits genom läppen. Mina Psyclone höll. Kanske var det tur, men jag tror att det som gäller är att ett Psyclone med sida många meter tjocka kevlarrep klarar lika stora påfrestningar innan det rippar, men sedan kanske rippar värre. Speciellt är nog inte mastbrott en bra ide (kör RDM om det är riktiga vågor alltså). Dessutom är inte Psyclone lika tåligt på land om man t.ex. måste rigga på ett uttorkat kalhygge.
Psyclone och Rocslide har väldigt mycket mjukt bottendrag och kan trimmas till ett bra vindtålighet och för att ge den där ”försvinnande” känslan med mycket uthal. SO har mer framåtdrag, något som kanske inte kännetecknar Ezzy.
Att det är ett så stort vågsegel som 5.8 du söker gör enligt mig Psyclone extra intressant. Den låga vikten gör här enorm skillnad, både i manövrar, känsla och planing. Verkligen en upplevelse.
Vill du prova Hot har jag Psyclone 3.7-6.3 och SO 5.0 till förfogande här i Göteborg.
-
Jag har för mig att Guns master ibland är lite styvare än det man kan beteckna som industristandard. Om de två master du tittar på väger lika mycket och det inte skiljer mycket i pris känner jag spontant att Simmermasten är ett mycket säkrare val. Jag har själv 2 st sådana (Simmer SC6/Powerex Z-Wave) och för mig har de funkat perfekt. Jag kan inte bedömma hållbarheten, men 10 dagar vågsegling på Diamond Head i upp till masthögt med en hel del spolningar klarade min mast bra. Jag tycker SC-6 känns hyfsat snärtig, dessutom.
-
Jag vägde 67 kilo sist jag kollade. ACID 70 blir min stora vågbräda.
-
Jag har inte hunnitprova den än, den stog och väntade när jag kom från Maui.
Jag har provat föregångaren, Surf 249, men den har lite annorlunda railshape, v-konfiguration och inga konkaver. Surf 249 (72 liter) gillade jag supermycket för lättvindsvågridning (på Diamond Head). Den låg i svängen precis som jag ville, var väldigt kvick att komma igång och höll farten i vågen bra när vågen och vinden var sega. Baserat på dessa erfarenheter valde jag Acid 70 som ”huvudbräda”.
Surf 249 kändes för mig lite stor när det var någon enstaka dag med överriggad 4.7. Jag tror Acid 70 kommer klara detta bättre med sin ”lugnare” bottenform och lite tunnare kanter. Förhoppningsvis är egenskaperna i sega sverigelika vågor bibehållna från Surf 249.
Jag återkommer när jag testat ordentligt. Värt att notera är att min bräda endast väger 5.65 kilo (nästan lika lätt som min mindre Quatro som väger 5.45).
-
Själv byggde jag en vagn av en gammal golvlampa, ett par hjul från Klas Olsson, ettpar kartonger och 8 meter tejp. Denna användes när jag gick de ca 11km långa promenaden från University of Hwaii/Manua till Diamond Head när jag var på konferens förra sommaren. En 1-1.5 timmes tämligen jobbig promenad kan jag lova. Två gånger varje dag. Hettan och det faktum att man fick stanna och fixa lite med vagnen var hundrade meter gjorde sitt till. Hemvägen efter 5 timmars hård vågsegling, taskigt med mat och i motlut var extra tung. Jag sparade ett par tusen i bilhyra i alla fall.
-
Frågan är om namnets betydelse på svenska kommer att göra tricket mer eller mindre populärt här i Sverige.
För ett par år sedan kom Honda med en modell som i Japan hette Honda Fitta. Den kom inte till Sverige under det namnet. Jag har dock aldrig slutat undra om den inte trots, eller möjligen på grund av, namnet inte hade fått en viss skara köpare. ”Jag tar Fittan till jobbet idag”, ”Man sitter skönt i den här Fittan”, ”Får cykeln plats i Fittan, tror du?” är fullt realistiska kommentarer ur vardagslivet hos Honda Fitta-ägare.
När det gäller det nya freestyletricket är frågan om hur det skall böjas. Skall man följa föregångaren ”Spock” (ex: ”Jag gjorde en fet Spock igår”, ”Går det att göra Spock på Fanatic Skate?”) eller det mer ljusmässigt lika ”gippa” eller ”rippa” (ex: ”Jag pippade fett igår”, ”Kan man pippa en Fanatic Skate?”)?
-
Var såg du det? På den sida jag kollat hittade jag inget (http://www.quatrohawwai.com) och sidan är dessutom fullständigt inaktuell.
För övrigt har det varit en del turbulens på Quatro nu. Sean Ordonez har helt lämnat skutan och designar nu enbart åt Drops och gör egna brädor under namnet SOS. Det betyder att Quatro nu står med bara Keith Teboul som shaper. Keith är för övrigt kontrakterad till RRD och kommer designa några brädor åt dem till 2003.
Goya, seglar nu också mer och mer på Fanaticshapern Sebastian Wenzels brädor som skickas från Guincho till Maui i en strid ström. Fanatic betalar dyrt för Goya och kräver betalt i produktutveckling, inte bara bilder i surfmag och tävlingsresultat.
