ola-h
Forumsvar skapade
-
Men Staffan, varför köpte du inte fenor hos Maui CNC uppe i Haiku. 40-50 dollar för valfri shape ur bland annat JP’s sortiment, fräsh direkt ur CNC-fräsen. Det tycker jag är bra pris.
-
Den senaste veckan har det varit dåligt med vind, vågorna har dock varit stora de senaste dagarna.
Tidigare under min vistelse här var det dock en del bra vindsurf, vågor från små till mast men mest lätt vind cross-off. Jag har kört mest på Hookipa och några andra break strax nedanför.
Jag hoppas på åtminstånde lite lätta trades onsdag-torsdag, sedan ser det ut att bli bleke igen.
-
Ja, jag är på Maui en vecka till. Jag var uppe och pratade shaping mm i tre timmar med Keith Teboul för ett tag sedan. Inte ens Keith själv visste exakt vad han skulle göra år RRD, men troligen skulle det bli en mindre linje brädor, mindre i antal (kanske tre st) och mindre i storlek. Keith själv kör superkurviga, supersmala 7’10” (239) som lättvindsvågisar och kör endast längre brädor (8’0″/244) i riktigt stora vågor.
-
Min gissning är att det som gör ACIDarna (och de flesta andra Starboardbrädor) lugna i vattnet sitter mellan fötterna och stavas konkaver. Givetvis har v-et och restan av bottenkurvan också med det hela att göra. Konkaver, placerade på rätt ställe, gör att brädan sätter sig lite mer i vattnet. Freesexbrädorna är också de lugna (och har konkaver) med där blir priset lite sämre så kallad ”pop”. Jag har sett de nya freestylebrädorna Trance, men vet inte hur botten ser ut. Andra nyheter till 2003 är en Acid 62.
När det gäller andra märken har t.ex. Fanatic riktigt coola korta lättvindsvågisar på gång. RRD har signat Keith Teboul vilket synas i deras modellprogram bland de riktigt små brädorna. EN annan intressant nyhet är märket AB+ som kommer med både vågisar och freeridebrädor INTE byggda av Cobra utan i Kina med lägre vikt än allt annat på marknaden. AB+’s lättvindsvågis är för övrigt 60 cm bred men bara knappt 250 lång.
-
Hmm, Robbys brädor är nog knappast några förebilder till de breda vågisar som kommer nu även om de är lite bredare än vad många andra kör. Faktum är att Robby kör så speciella brädor att han (på ”egen begäran”) inte deltar i utvecklingen av Naishs standardbrädor. Robbys brädor har smal, tunn tail, rund outline med rätt rejäl maxbredd och med mycket rockerkurva under stropparna men inte så mycket tailkick.
Maxbredden är fär övrigt inget att stirra sig blind på, ej heller volymen. Starboard Acid har t.ex. en väldigt paralell outline som gör att dem jämförelsevis smalare än många andra brädor i samma klass. Volymen längs kanterna är också viktigare än volym inpressad längs brädan mitt.
-
Jo du har fattat ungefär rätt. Däremot tror jag inte bra acc är dåligt för vågisar. Oavsett vilken stil man har vill man nu för tiden ha så bra acc som möjligt. Vågridningen går väldigt mycket fortare nu för tiden än för bara tio år sedan. En vågis kanske inte har samma ac som en slalombräda, men det beror inte på att man inte vill ha bra acc utan på att det inte går att få hur bra acc som helst med bibehållna svängegenskaper etc.
Mycket riktigt har många av de nya vågisarna de egenskpaer du beskriver. Jag tror nästn alla ”high performance” serievågisar är gjorda för att funka så. Här på Maui är det dock lite annorlunda eftersom man lägger mycet mer vikt vid hur brädan funkar på vågen (i praktiken den snabba Hookipa-vågen). Många, som Goya, Polakow, Levi Siver m.fl, satsar på maximal fart i vågen och vill därmed ha sina brädor väldigt snabba. De som gillar att hoppa, som t.ex. Josh Stona, vill givetvis ochså ha maximalt acc. Det finns dock andra som rippar Hookipa minst lika bra men med lite annorlunda stil, som har brädor man lite andra bottenkurvor och andra egenskaper. Sean Ordonez brädor har t.ex. rykten om sig att vara lite mer ”loose” på vågen delvis på bekostnad av acc. Sean räknas ändå som en av de bästa shaparna. Jag har själv provat en Ordonez 248 som var märkbart segare än två olika Keith Teboul-shapade 239 jag också kört. Alla brädorna var dock sköna på vågen, men lite olika. För en amatör som jag är skillnaden på vågen liten, men proffsen vill givetvis att det skall kännas precis rätt.
-
Volymen är otroligt mycket en smaksak, även bland hyfsade vågseglare och till och man bland riktigt duktiga. Skall du ha en bräda just fär när det blåser pug kan du nog köra rätt lite volym. De tillfällen man behöver vågisar med mycket volym är snarare när man har tillgång till fina vågor men inte så mycket vind. I Sverigen gäller ofta det omvända, mycket vind men inte så bra vågor, och då gäller det snarare att ha en lite snabbare bräda. Vill du segla dåliga vågor riktigt bra skulle jag rekomendare en vågis med lite fylligare rails. Nackdelen med deta ka vara att det blir lite svårare att hålla bädan i svängen om man inte har bra teknik.
En bräda med minsre volym blir i allmänhet mer livlig och så, men straffet är att man måste ha lite bättre teknik för att hantera dem. Även om det blåser mycket måste man vara mycket mer kvick för att klar brädan i gippar och manövrar och det krävs lite mer för att t.ex. komma ut genom vågorna, ta höjd mm.
Starboard Acid 70 (och 77) tycker jag verkar vara bra Sverigevågisar. RRD MPE som nämnts är egentligen mycket mer extrem, men blir paradoxalt nog väldigt lättseglad i mycket vind för nybörjare i vågor. Acid och MPE är väldigt olika skolor, men båda funkar bra på sitt sätt.
-
Fanatic gjorde en sådan vindsurfingbräda för et par år sedan, 290 och rätt tunn men med mycket bottenkurva och långboardoutline. En kompis (Jonas) har en och de rider småvågor bra, men är lite seg. Jag tror Fish-brädorna (Starboard) är bättre om det är ridig av seg vågor man är ute efter.
-
Aloha från Maui.
Accelleration är lite slarvigt utryckt det som ligger mellan tidig planing och hög toppfart. Det finns brädor som är lite sega att plana upp och kräver en aktiv teknik för att sticka iväg, som inte heller är direkt snabba men ändå sticker iväg bra bara man vär får upp dem i planing. Det är lite det acceleration handlar om. En detalj som tydligt påverkar en brädas acceleration är vikten. Gör man en bräda lättare händer det inte så mycket med hur tidigt den planar men accelerationen förbättras. För en duktig seglare är det i praktiken accelerationen som avgör hur lite vind man kan köra brädan i. Detta beror på att duktiga seglare med hjälp av bra teknik kan få upp en bräda i planing. Är accelertionen bra kan man då öka farten och därmed den ”kännbara” vinden (kombinationen av fartvind och bradaänd fart framåt) vilket gör det lätt att hålla kvar planingen.
När det gäller höjdtaging har du rätt, åtminstånde när det gäller onshore till cross onshore-segling. En viktig detalj är att det så att säga finns ”långsamhöjdtaging” och ”snabbhöjdtagning”. En del vågbrädor tar bra höjd redan knappt över planingsfart medan andra måste ha fullt drag för att ta höjd. Liksom att plana tidigt och hålla planingen är höjdtagning väldigt mycket en fråga om seglarens teknik, speciellt på små vågbrädor. Allt handlar om att belasta brädan precis rätt precis hela tiden.
Tidig planing har med hela brädans shape att göra och jag tycker nog inte det finns någon speciell detalj (som t.ex. arean bakom mastfoten) som är viktigare än någon annan. Det är definitivt en trend när det gäller vågbrädor att lättvindsbrädorna blir kortare och bredare, de brädserier som kommer nu har består ofta av flera brädor i samma längd och med liknande rocker kurvor men med olika tjocklek, rails och bredd. Iden här är att man tar fram en rocker som svänger som man vill och sedan kompenserar eventuell dålig planing på lättvindsbrädorna med mera bredd. Personligen tror jag detta är en bra väg att gå för riktiga vågridningsbrädor.
Slutligen, planingsegenskaperna (tillsammans med accelerationen) är verkligen en viktig egenskap på vågbrädor. Nr man verkligen vill vågrida kna man inte ha för mycket drag i seglet. Dessutom är det ofta mycket byigt på många vågridningsställen. Det betyder att man ofta är rejält underriggad vilket kan vara jobbigt på vägen ut genom vågorna. EN bräda man snabbt kan få upp i planing är då väldigt trevligt.
-
Jag har köpt en 7’10” (239) bräda av Levi Siver med F2 maui Project-logga shapad av Keith Teboul (Quatro). Har en hel del tailkick, men är supersnabb och lättplanad ändå, precis som Levi vill ha det, 63 liter och strax under 51 tror jag. Den känns riktigt lätt också, lättare än Proofen skulle jag tro (5-5.5). Jag har kört den upp till 5.3 och det funkar bra med en 8.75″-fena. Kanske blir den till salu i höst.
-
Jag kommer hem 9/4.
-
Japp, det är Jeppe som syns på bilden. Professor är han nog inte än dock. Forskarutbildade personer verkar för övrigt vara klart överrepresenterade bland svenskarna härpå Maui.
Min Proof är såld.
-
Det är en prototyp och grafiken kommer ändras något, tror jag. Modellen på bilden (den till höger alltså) är en kort bred vågdesign, strax under 250 och 60 bred. Det verkar dock vara en hel del kurva i brädan och den sägs funka bra upp till rätt stora vågor. Volymen är minst sagt väl tilltagen. Redan denna prototyp är ordentligt lätt (kanske lite drygt 5 kilo på 90 liter) och seriebrädorna kommer bli ännu lättare.
Mvh från Maui,
-
Jag skulle inte tro Fanatic lämnar ut mallar, så troligen får du leta upp en Skate och sedan kopiera själv. Det du behöver (förutom brädan) är en rockarmätare. Det är i regel en lång rak balk med pinnar igenom var 10:e eller hellre 5:e centimeter. Hemmameklösningen är att skaffa an lång RAK träbalk och sedan borra hål och sätta i blompinnar. Borra rakt och så att pinnarna går lite trögt. I praktiken behöver du inte kompensera för sandwichen när du mäter rocker, mätningen blir troligen noggrannare än du lyckas bygga ändå.
Jag brukar mäta följnde saker då jag mäter brädor:
Rocker (var 5:e cm)
V (var 10:e)
tucked under, mät det bottenparallella avståndet från railen (outlinen) till där railen möter botten.
railhöjd, mät höjden från botten till railen ytterkant
outline
tjocklek
eventuella kanaler och konkaver
kanske ett till ”tjockleksmått”, 10cm från mittlinjen längs hela brädan.
position för fenbox, mastbox och stropppluggar.Railhöjd, tjocklek och outline måste kompenseras för laminattjockleken när du bygger (egentligen alla mått, men för vissa spelar det mindre roll).
När jag mätt brädan stoppar jag in mätvärdena i datorn, ritar kurvorna, och leter efter konstigheter som kan bero på mät- eller avläsningsfel.
Vid alla mätningar får man liksom själva mätvärdet vid ett visst ”x-värde” i brädans längsled. Jag brukar sätta en tejp på brädans botten och märka ut var 10:e centimeter och sedan ta alla värden utom rockern vid dessa markeringar. Har man byggt en rockermätare tar den också måtten var 10:e cm (t.ex) men dessa platser kommer inte överensstämma med platserna längs botten (beroende på att man längs botten mäter avståndet på en krökt kurva medan rockermallen är rak). Det här är inte så viktigt och om man bygger brädan på liknande sätt som man mätte av den gamla (först skär ut rocker och tjocklek, sedan ritar ut outline osv) blir det rätt av sig själv.
Den kan vara en bra ide att såga ut en kopia på rockermallen ur en rejäl bit trä som du kan låta brädan ligga på när du limmar sandwich. Utan detta är det stor risk rockern ändras under byggning. Överkursen är att ta med i beräkningen hur mycket sandwichens inneboende styvhet kommer göra att brädan fjädrar tillbaka efter limningen. Kör man inte supertjock sw tror jag inte detta behövs.
-
Bom-”tillverkning” i allmänhet handlar mest om att köpa rör härifrån och beslag därifrån och sedan sätta ihop kreativt. Så gör även många stora märken.
