ola-h
Forumsvar skapade
-
Det är inte utan att en kolbom trots allt är snäppet vassare. Även en kort bom i kol känns lite krispigare än än bra aludito. Detta sagt, när det gäller just lite kotare bommar (som är det enda jag har erfarenhet av) är 5 papp för en kolbom relaterat till 1500 för en alubom lite i saftigaste laget. Den faktiska prestandaskillnaden är inte värd det priset. Hittar man en bagagnad kolbom för under 2000 är det dock en annan sak.
Jag har sett Rads, men inte testat. Är det inte et spanskt märke?
-
Vikten speöar otroligt stor roll. En bra bräda på 6.5 blir en helt sjukt bra bräda om man lyckas få ned den till 5.5, en dålig bräda om den går upp till 8 och en riktigt, riktigt usel bräda om den skulle väga över 9.
Innan sandwicheran fanns det lätta brädor också, men det var verkligen inte hållbara. Utan vacuum är sandwich mycket svårt att få till. Jag tror trots din, som det låter, lite jobbiga placering av tummen att du skulla kunna bygga/hantera an vacuumpump. I själva byggandet av brädan finns flera steg som är jobbigare.
-
I princip spelar det väl ingen roll vad föregående ägaren betalat för brädan i fråga. Visserligen skulle det kunna bli lite snett om det finns ett officiellt pris oms ingen betalar, men i praktiken tror jag inte det avgör. Folk som är intresserade av begagnat gör väl bedömningen själva hur mycket en viss bräda är värd. Tillgång och efterfrågan, vet du.
Det som dock händer ibland är att halvsponsrade seglare är benägna att sälja lite billigare än ”marknadsvärdet” eftersom de köpt billigare och vill bl av med grejorna snabbt. Från säljarens sida handlar ju priset om en kompromiss mellan att få sålt snabbt och få sålt dyrt.
-
Nej, på racingsidan finns inget utrymme för konservatism. Där är det snabbast möjliga prylar som gäller. Provar man något snabbare vill man ha det, även om det skulle kännas lite konstigt att segla på.
I våg är det en annan sak. Här är känslan viktigare än prestandan.
-
Jag har en 233 vågis av egen design med tre fenor (3x14cm, monterade som en vågsurfingbräda). Den har också mycket V, men mycket kort rockerkurva med riktigt mycket tailkick och extremt runda kanter. Bredden är 51 och OFO 32, så det är inte alls extremt. Den planar hyfsat tidigt men är egentligen mycket långsam. Dock tar det sjukt bra höjd. Efter segling på normala brädor känns det nästan konstigt hur bra höjd denna brädan tar. En mer modern och snabbare variant av denna design vore väldigt kul att prova.
-
Minnesgoda brädseglare minns kanske att den gode Sean gjorde en bräda åt HiFly för tre-fyra år sedan. Mindre minnesgoda påminns härmed att Sean Ordonez till vardags shapar Quatro (tillsammans med Keith Teboul) och att han också haft mycket att göra med framtagandet av det egna promodellseglet Hot SO.
-
Jag tror inte det blir så stor förlust när det gäller utveckling av (våg)brädor. Jag vet inte hur det gått till i RRD-teamet, men med tanke på hur konservativa de flesta proffs är och hur innovativt och förändringsbenäget Roberto shapat sina standardbrädor kan man gissa att Anders, Josh och Robby knappast varit de som drivit på. Med andra ord, de flest proffs gillar att förändra sina brädor endast väldigt lite och har för länge sedan bestämt sig för hur de vill att deras brädor skall funka. Om man ponerar att Anders verkligen skulle kört t.ex. MPE som sina vågisar är det inte så troligt att han skulle ”hittat på” Wave One, som ser helt annorlunda ut. Givetvis kan pro-seglarna med sin kunskap ge mycket input via testsegling av prototyper, men jag tror inte att de framtida standardbrädorna plockas från någon av proffsens brädor.
Så vitt jag vet har Roberto dessutom ett gäng italienska ”polare” som hjälper till att shapa och testa. Dessa killar ligger antagligen också närmare oss dödliga i sina preferenser och sin förmåga.
-
En ACID 88 kommer bli superbra som liten bräda till dig. Den har bland annat lite extra fylliga kanter och en ganska bred tail. Lägger man på utrustningens vikt och sedan räknar en volym/massa-kvot motsvarar det ca 63 liter för mig (67kg) vilket är ungefär var jag kört. Är det bara lite drag är det inte så stora problem med liten volym som många tror. Det är mycket mer brädans yta som ger lyftkraft.
Det finns en större ACID också. Jag tror dock du kommer utvecklas mer på 88:an.
-
Båda är riktiga vågbrädor. Kanske kan man säga att Cult är lite mer lättkörd, lättplanad och allround till priset av lite sämre ridprestanda när det börjar gå fort. Nya Cult är som sagt lite mer lik MPE än gamla Cult.
OBS: Jag har som sagt inte kört MPE eller nya Cult utan gör snarare en bedömning baserat på shape och ”hörsägen”. Jag tror inte jag är helt fel ute dock, då får någon annan rätta mig.
-
Det beror som sagt på vad du vill ha. Generellt brukar jag snarare rekomendera folk att köra mindre brädor. Med tanke på hur många som seglar omkring på ”stora” radikalbrädor så verkar det dock vara ett framgångsrikt koncept.
-
Jag har inte kört MPE, och kan inte personligen säga om de är svårseglade eller inte. Andra jag pratat med, samt tester och dylikt indikerar dock att MPE inte är direkt svårseglade. Jag hade tills för några dagar sedan en Proof som var väldigt lik MPE i shapen. Jag tycker inte den var alls svårseglad i vanlig segling. Däremot kommer en bräda med så tunn tail sjunka igenom rätt snabbt, så det gäller att vara lite snabb i jippar och dylikt. Är men inte det från början gör iochförsig en ”extrem” bräda att man snabbare lär sig. I vågridningen är en ”extrem” bräda som MPE eller min Proof ganska lättkörd för en ”nybörjare” eftersom de är lättsvängda. Även här gäller det att hålla fart och det kan kanske ställa till lite problem. Jag hade seglat ganska mycket vågor innan jag köpte min Proof och hade kört helt andra typer av brädor. DÅ krävdes det en del invänjning innan jag hittade hur den vill ligga i vattnet i bottensvängen, men det är ganska mycket på marginalen. Jag körde Proofen ett år och lärde mig mycket mer av detta än om jag hade kört en ny bräda mer lika mina gamla, tror jag.
Vad man betraktar som lättseglat beror ganska mycket på vilken nivå man är. En bräda med t.ex. mycket tunna kanter, mycket v etc kan betraktas som svårkörd av en som inte har 100-koll på jippar och sådant (på grund av genomsjunkning) men lättkörd av en som ligger och filar på sina bottensvängar (på grund av bra kontroll).
Även hur lättplanad en bräda är beror mycket på seglaren. Ju duktigare seglaren är desto bättre kan han belasta brädan på en ”smart” sätt och både få upp den i planing och hålla planingen.
Slutligen, om man tror en extrem bräda kommer bli lite för svår kan man kanske gå upp lite i storlek. Med en större bräda får man större marginaler. I lättvind och halvtaskiga vågor är det dock oftast bättre för en riktigt duktig seglare att ha en liten (men anpassad) bräda än en stor men radikal tycker jag.
Mycket att tänka på.
-
Alla segel är väldigt känsliga för valet av mast. En modern 4.2 med en 430 kommer inte funka bra. Många 5.0 funkar, som Oscar sa, bra med 400.
Om du vill vara riktigt säker, se till att köpa segel där både 5.0 och och 4.2 rekomenderas på 4m. Med mina Hot Psyclone går t.ex 4.2-5.3 på 4m.
Vilka segel hade du tänkt dig?
-
Jag har inte kollat in bottenkurvorna sådär hemskt noga, men MPE är nog lite mer krökt, allt. Det är också väldigt stor skillnad på kanterna, MPE har de tunnaste kanterna som setts på en seriebräda. I tailen är det inte så extremt, men i hödj med främre fotstropparna är det väldigt tunnt. Framför masten är det i och för sig snäppeet fylligare. MPE är fullblodsvågbrädor för duktiga seglare och som sådana rätt extrema, men de brukar ändå betraktas som allround i den meningen att de passar flera olika vågseglingsstilar. Brädor med så tunna kanter är dock inget att stå och pressa höjd med i knapp planingsfart.
Cult finns i två årgångar. De tidigare hade rätt feta och runda kanter och en del bredd i tailen men ändå en del tailkick. I mitt tycke fina Sverigebrädor. Nya Cult, som kom förra året var klart smalare och tunnare i häcken och hade (tror jag) lite mindre tailkick. Som det ser ut har Roberto prioriterat mer fart och kontroll med en rakare rocker, tunnare kanter och smalare tail. Antagligen är planingsegenskaperna minst lika bra som gamla cult, men krävs lite mer fart för att de nya skall svänga bra. En stor del av marknadens vågisar har gått åt det här hållet med lite mer sideshorestuk på kanter och outline men med en snabb rocker.
Till i år försvinner MPE och ersätts av Wave One. Wave ONE serien är fyar brädor i samma längd (249) men olika bredd och tjocklek. Liksom MPE tidigare har Wave ONE fått mycket bra kritik. Det intressanta är att brädorna ser totalt annorlunda ut från MPE, bland annat är kanterna, även på minstingen XS) rätt boxiga.
I mitt tycke är nog Roberto Ricchi en av de bättre brädshaparna. Jag vet ingen annan som på samma sätt överger extremt framgångrika linjer och kommer med något totalt nytt och ändå lyckas. Att de gamla shaperna dessutom fortsätter stå sig bra visar helt klart på bra koll på läget. I Apelviken är kanske RRD bland de bäst representerade brädorna och man ser allt från de gamla gröna (250), gula (255) och röda (260) RRD Wave från 97 till nästa års modeller. Jag har egentligen inte träffat någon som varit direkt missnöjd med seglingegenskaperna (även frekvensen av lagade nosar tyder på att hållbarheten inte var på idealnivå på de tidiga versionerna).
-
Powerex lämnar 1 års ”no questions asked” garanti på sina vågmaster (Z-Wave, Z-taper och RDM). Jag vet inte om det gäller för Simmers och Naish’s motsvarande master (som är Powerex).
Personligen tenderar jag att vilja ha min mast betydligt längre än tre år och tycker generellt det är bättre med en mycket hållbar mast en än med bra garanti. När man ligger och simmar bland masthöga vågor men sin nya avbrutna mast och är på vär att driva mot klipporna kommer man garanterat värdesätta hållbarhet framför bra garanti. Detsamma gäller antagligen om man förlorar ett race på grund av att superduperettkilosracemasten går i bitar.
Givetvis är en bra garanti alltid bättre än en dålig. Att jag tar upp detta beror på att historien har get ett antal exempel på tillverkare som försökt kompensera tveksam hållbarhet med bra garanti. Det mest flagranta exemplet torde vara Neil Pryde V-glass Wave från början av 90-talet.
Vill man verkligen ha en hållbar mast verkar det som det är RDM som gäller. Det kostar betydligt mer, men hållbarheten lär nog i längden kompensera mer än väl det högre priset. Å andra sidan kan begagnade beprövade master typ Fiberspar Tidal Wave också vara ett bra köp. Man får trots allt kanske fyra sådana för en RDM så kör man inte av master så ofta är det nog ett bra alternativ.
-
Skillnaden i seglingsegenskaper har behandlats en hel del här på forumet. Sök på.
När det gäller valet mellan en eller två brädor är det givetsis ett val mellan pengar och släpande å ena sidan och prestanda och totalt regiser å andra sidan.
Vi i Sverige tenderar ju att segla i ett väldigt stort vindregister, faktiskt. Kör man freestyle blir det ju säkert från 6.5, 7.0 eller nåt och sedan blir det ju oftast ett gäng dagar varje år med ned mot 4.0. Mycket att kräva av en bräda. Om du verkligen vill tricka skall du ha en riktig freestyle. Vill du verkligen segla vågor skall du ha en vågis. Rannsaka dig själv: vad vill du köra och vad kör du?
Många seglare vill ha en bra 4.0-bräda trots att det inte är många dagar det gäller. Det är ju ändå kanske de roligaste dagarna och med fel grejor blir det mycket frustration.När det gäller utvecklingen på vågbrädor är den kanske in så jättestor när det gäler rena vågisar. Det beror givetvis på precis vilken bräda det gäller. En tre-fyra år liten RRD kan t.ex. vara ett bra hårdvindsalternativ och går att hitta billigt. Kolla skicket bara, hållbarheten har det hänt en del med, har jag en känsla av.
En vågfreestyle kan vara en bra bräda, men täcker egentligen inte direkt fler segel. Det ger en åkmässigt bra kompromiss mellan våg och freestyle, men en WF som tar en 6.5 går knappast perfekt en 4.0-dag och en bräda som funkar bra med 4.0 funkar inte att tricka på med 6.5.
I mitt tycke är två brädor alltså överlägset om man orka släpa runt dem. Du få två bra beggade för priset av en ny, faktiskt. Problemet kan vara att hitta en bra begagnad freestyle, men om du inte måste ha det absolut senaste bör det gå. Min gissning är att det går att hitta två bra brädor för under 10 papp. Leta på. Många här på forumet hjälper säkert till att berätta om specifika objekt du hittar.
