ola-h
Forumsvar skapade
-
Stämmer, och när det gäller flexhastigheten beror den i princip endast på vikten. Att kolmaster flexar snabbare har endast att göra med att de är lättare.
En annan intressant observation är att om man tar två master med samma böjkurva och styvhet, men en med mer kol (lättare) kommer den lätta kännas styvare i seglet. I princip beror detta just på den snabbare flexen. Masten beffiner sig ”i medel” i ett mindre flexat läge.
-
De flesta vågsegellinjer byter från 400 till 370 någonstans strax under 4.0. I mitt fall har jag tidigare alltid haft 3.3 som minsta, men i år har jag 3.7 (som jag kört ca 5 gånger i år). Jag har alltså 370-masten endast till 3.7:an, vilket kanske låter lyxigt men är värt både pengarna och det extra släpandet. Faktum är att min 430-mast också bara används till ett segel f.n., nämligen 6.3:an. 4,2-5.3 riggas alla på 4m-mast.
När det gäller 3.7:an funkar den med 370-masten riktigt, riktigt bra. Jämfört med segel i samma storlek jag tidigare kört med 4m-master får man med rätt mast större vindregister åt bägge hållen. Hårt draget får man rätt plant segel med exemplerisk tvist en bra bit ned och lite lösare draget får man att mycket dynamiskt och spänstigt segel med lite mer bottendrag och faktiskt även pumpbarhet.
Det var inte länge sedan de första 370-masterna så dagens ljus, men nu finns det master ned till 340.
-
Jag har skaffat mig en mini-DV kamera. Mini-DV är det vanligaste digitala formatet. Sedan har jag en dator med så kallad firewire (1394) ingång och ett superenkelt redigeringsprogram. DV-klippen tar enorm plats, kanske 100MB för tio sekunder, men i programmet kam man sedan spara som mpg (eller andra format) och komprimera så mycket man vill.
Den viktigaste komponenten är dock en fru som gillar havet och ställer upp som filmare.
-
Din vikt påverkar väldigt mycket för vilka segel som funkar. Dessutom beror det på vilken segelstil du har och i vilka förhållanden du kör samt också vilken seglelmodell, men seglarens vikt är det viktigaste, så att säga.
Windsurfs rekomendationer är just det – rekomendationer, och gäller lite löst en typisk 75-kilosseglare. Är du tung kan du helt säkert köra brädan bra med klart mindre segel. Jag har en kompis som med framgång kört årets ekvivalent, Surf 89 (som till och med har lite fetare kanter och är lite bredare)), ned till 4.2 med hyfsat resultat.
Kom ihåg att testet specifikt pekade på att ACID 88 kändes liten för sin storlek i vågridningen. Längdmässigt är det också en rätt kort krabat.
-
Jag gillar mer at rida vågor än att hoppa, faktiskt. Dessutom är det där jag kör inte så bra hoppförhållanden. Visserligen kan man hitta superbra ramper på vägen ut med då måste man dels ha lite tur man vinden eftersom det ofta när det är sidvind är mycket byigt inne vid land pch dessutom ta lite höjd på vägen in vilket gör att man missar vågridningen.
Skall man satsa på att hoppa och bara slänga in lite våg-åkning som krydda är det bättre i Apelviken. Långt mellan vågorna och bryt äver hela viken gör Apelviken till hopparen mecka.
-
Seglets egenskaper blir i den närmaste helt förstörda med en för lång mast (säg mer än 20cm mastutstick). Jag skulle nog saga att ett fyra-fem år gammalt segel med rätt mast i allmänhet utklassar ett nytt med 30cm för lång mast.
Många är de som tycker att när det blåser så pass att man får ta till segel under fyra kvadrat, då är allt ryckigt och okontrollerat och vinden allti hysteriskt byig. Jag har själv tyckt lite så, men efter att ha skaffat en 370 mast till mina små segel har det ändrat sig radikalt. Det finns ingen anledning till att de små seglen skall vara mindre livliga och dynamiska än de större och med rätt mast är det inte heller så och hårdvindsseglignen blir mycket mer kontrollerad. Detta är speciellt viktigt för de som i likhet med mig är lätta. Dels kör vi oftare med mindre segel och dels har vi inte lika mycket råstyrka att ta till för att kontrollera en övermastad stålplåt.
Så, satsa på ett bra stall av master i olika längder och om pengarna inte riktigt räcker efter det hellre något år äldre segel.
-
Vikten som anges är med stroppar och fena. Jag tror ACID 88 Wood-skrovet väger 6.6 kg och Dram 7 kilo jämnt. Jag tror det är rätt OK för en bräda på nästan 90 liter, skall du ha signifikant lättare och fortfarande starkt i den storleken får det nog bli custom.
-
Visserligen får man se till att ha lite rikning upp i vind när man lämnar rampen, men jag skulle nog säga att man bör inleda rotationen med huvudet och kroppen. Med för mycket sväng på vågen blir det en horisontell rotation med kroppen hängande under utrustningen. Det är, har jag erfarit, mycket svårt att sätta bakåten på det här sättet även om man ofta ”kommer runt”.
Bättre är att liksom hoppa rakt upp, lite upp i vind, kolla över axeln ner i vattnet (vilket automatiskt inleder rotationen och trycker brädans bakdel uppåt och nosen nedåt) och sen liksom vända och åka rakt ner. Man hoppar liksom upp, vänder och faller ner mer än att man konstant roterar.
Jag tror också det är lättare om farten uppåt är relativt hög jämfört med farten framåt. Alltså lönar det sig att hitta en brant rätt stor ramp mer än att ta råfart.
-
Förhållandena var verkligen inte så bra förutom för det faktum att det var bra sidvind, det var byigt och väldigt långt mellan de set som rullade in. Fotografen lyckades dock på något sätt få det hela att se bra ut i alla fall. I vanliga fall brukar det snarare vara tvärtom, på bild ser de mesigt ut fast det kändes som masthögt.
-
Ja, själv har jag faktiskt aldrig ens testat framåt. Jag brukar skylla på att jag inte gillar att hoppa så mycket över huvud taget på grund av mina dåliga knän, men sanningen är den att jag är feg. Kanske skulle det gå om jag lovade hela konfen att prova nästa surfdag? Jag har ju trots allt tänk börja framåtloopa sedan 80-talet.
I vilket fall som helst, jag tror alla håller med om jag säger att framåten är mycket, mycket lättare att sätta än bakåten. Egentligen är jag rätt säker på att skaderisken också är mindre vid framåt än vid bakåt. Det som kanske skiljer är att i en framåt slår man sig som mest när man gör så risiga försök att man inte ens får rotation medan man vid bakåtförsök går helt säker enda tills dess man börjar komma i närheten av att sätta dem och överroterar en och annan.
Både bakåt och framåt går att börja med så fort man kan hoppa, men jag tror det inte är så stor ide med bakåt innan man har hyfsad koll. När det gäller framåten däremot, finns det exempel på folk som lärt sig den långt innan de har koll på t.ex. höga hopp med noslandningar. Vissa säger att framåten tekniskt sätt till och med är lättare än en 360 eller till och med en vanlig gipp. Många skäl att prova, alltså.
-
Mitt hopp är ett kraschat, men hyfsat OK, bakåtförsök. I sidvind, ta fart, kör upp avslappnat på vågen och hoppa upp, lite upp mot vinden, men inte för mycket. Jag tror inte man skall ha för mycket sväng när man lämnar vågen. Kolla sedan över axeln, ner i vattnet. Det är en härlig syn, man ser en helt ren, ”orörd” del av vågens baksida under sig. Nu är tricket, tror jag, att verkligen fixera landingen med blicken och att göra det tidigt. De gånger jag satt detta hopp har jag verkligen tänkt just på att sätta landingen, inte på att snurra.
-
Det fins förvånansvärt mycket likheter mellan Torö och Stenudden i Åsa. Även där finns en lokalpopulation som hotar med bom och så vidare. Där vet jag att vägen, parkeringen och hela hamnområdet är privat. Som surfare och vindsurfare är det, som sagt, bra att hålla lite låg profil och åtminstånde parkera där det funkar och visa lite extra hänsyn. Då kanske vi får behålla våra stenstränder ett tag till.
-
Både Dunkerbeck och Vidar Jensen kör Proof. Vidar är sponsrad av Drops men kör, liksom Dunkerbeck gjorde under F2-tiden, Proof egentligen.
Jag har för övrigt en Proof shapad just för Vidar Jensen till salu på säljes-sidan. Ta chansen och testa en ”nästan wc-vinnarbräda”.
-
Om du lovar att inte säga något kan jag skicka kopior av testet om det nu är det du vill åt. Skicka din adress till mig, olahe@math.chalmers.se
Ola H.
-
CLS/Ulf Larson i Varberg skulle nog kunna göra det du söker. Han äg grymt intresserad av finish och airbrush, men kanske inte fullt så intresserad av shape och konstruktion.
Nästan alla brädor han bygger är kopior av standardbrädor. Jag har låtit honom bygga ett par brädor till mig efter väldigt detaljerade ritningar jag själv gjort. Det som varit specificerat på ritningen har blivit OK, men allt man inte EXAKT säger hur det skall vara kan bli hur som helst.
Jag försökte öven när det gäller konstruktionen specificera det mesta. Materialval och sådant, vilka fibertyper som skulle ligga på vilket ställe etc, funkade förståss, men jag han ville inte riktigt utföra laomieringen som jag ville och enligt mina beräkningar blev det lite mycket plast i fibern vilket resulterade i 6.2 kilo istället för beräknade 5.3-5.8kg. Boxar och sån’ttror jag han börjar få koll på (efter vissa problem tidigare).
Personligen tycker jag inte det skulle vara värt att välja CLS istället för en serieräda endast på grund av att man vill ändra airbrushen. Ett alternativ är att köpa en fräsh begagnad bräda (köp min, Proof 99, 249, 5.5 kilo) och låta Uffe Slipa ned och lacka om den. Det skulle han säkert göra bra.
