ola-h
Forumsvar skapade
-
Varifrån beställde du?
-
Voodoo kanske följer i vågseglingsgurun Sean Ordonez fotspår. Han bytte från North till Hot i våras.
Under året har han och segeldesignern Jeff Hendersson jobbat stenhårt med Seans nya segel SO.
Förutom hardcorewaveseglet SO finns Freeslide (Freestyle Wave), ROCslide (”indestructible” wave), Psyclone (Superlite Wave) och Diva (Womens wave) kvar på vågsidan. Dessutom kommer en enklare variant av Psyclone med namnet Slic, kanske mer för freestyle (och med lägre pris) samt D’lite (våg för lätta seglare som inte vill ha blommor i seglet).
Hör av er om ni vill ha mer info (eller kanske till och med bli först med 2002’orna…).
Jag var från början rätt skeptisk innan jag fick mina segel i våras. Jag tänkte mest prova som en kul grej. De segel jag kört (Psyclone) har dock funkat långt över förväntan. Trimbarheten är helt otrolig och det går att få riktigt pumpbart superbottendrag men också mycket bra kontroll när man (på modernt vis) kör ordentligt överriggad. Trimmat för det senare är känslan i seglen närmast helt viktlös men ändå utan att bli livlösa. Skönt. Att seglet dessutom är nästan ett kilo lättare (i stolek 5.3) än andra ”superlätta” segel på marknaden är inte heller fel.
-
Håll dig till samma linje så långt som möjligt, som Masse säger. Genom att ha superkoll på de riktigt fina detaljerna i trimmet, de som man trimmar lite olika beroende på vågor, vindriktning, bräda etc, kan man få ut mycket bättre känsla ur seglet. Ännu viktigare, man träffar nästan alltid 100%-igt rätt direkt och får mer tid på vattnet (perfekt riggat).
Det tar lite tid att hitta känslan för dessa trim och ju flera olika modeller man har desto svårare blir det.
Jag vet inte mycket om Norths linjer, man att t.ex satsa på mer hållbarhet på 4.0 än på 5.0 tycker jag inte är något bra argument. Rätt som det är hamnar du där det finns bra vågor men lite vind, och det är ofta i sådana förhållanden man kan åka på de värsta spolningarna.
-
Jag har skrivit till en shop på Hawaii och bett om pris vid köp av större antal. USA betyder antagligen att man åker på att betala svensk moms. Jag skall kolla om jag hitta någon europeisk leverantör.
Som det låter borde vi kunna ta hem 10-15 set (a 2 fram + 1 bak).
-
Om du inte vet var det är drog jag iväg ett email till din hang-ten adress.
Jag kanske ringer när det går av nästa gång…
Ola H.
-
Det var en kille till som kom lite senare, men jag vet tyvärr inte vad han heter. Han hade iallafall en kompis med som på grund av skada/operation endast fotade. Bilderna på mig är dock tagna av min fru Gisela. Inte ofta det är två seglare och två fotografer.
-
Ja du ser, då har det väl nästan redan varit värt pengarna. Själv körde jag 5.3 Hot Psychlone, då iochförsig på Diamond Head, Oahu, Hawaii, den dagen.
-
För det första är min känsla att hållbarheten faktiskt blivit ett snäpp bättre de senaste åren. MEN, när man ser kraschade brädor ser man också varför det går som det går. Det finns två fel och en, kanske, prioriteringsmiss. Det första felet är att det är väven ofta är utsugen för hårt, dvs nästan torrsugen. Det här ser man ofta i främre delen av kraschade brädor där det till råga på allt också ibland är rätt tunnt med väv från början. Det andra är att brädorna helt enkelt är lite för dåligt ihopsatta i betydelsen att man ofta fått tagit till lite för mycket spackel runt kanter, nos och tail. När det gäller ”prioriteringsmissen” verkar des som många tillverkare satsar på väldigt tjocka sandwichlaminat, dvs med två lages sw och ofta dessutom träförstärkningar på vissa ytor. När man till slut räknar ihop vikten räknas som bekant allt material så med låg vikt som mål och mycket sw-skum måste man snåla på mängden väv. Fördelen men att bygga så här är att man får brädor som klarar utmattning mycket bra och håller sig hårda och fina hur länge som helst. Det blir lite sämre mot rena brott (plattlandningar) med dessa skador är rätt ovanliga iallafall, så det är OK. Vad värre är, när det gäller skydd mot kraftigt yttre våld, som från en katapulterande mast eller klippor, rev och dylikt krävs det helt enkelt mer väv. Det är, tror jag, just denna typ av skador de flesta råkar ut för.
Tittar man på hur laminatuppläggen förändrats har jag sett att fler och fler tar sig tid till att just lägga lite extra fiberstrippar runt kanter och nos. Det handlar snarare om mer jobb än mer vikt och högre materialkostnad. Kan man lyckas få en riktigt hög konsistens på hur hårt man suger vävarna hamnar vi nog på en acceptabel nivå.
Att mecka på 1 kilo mer förstärkningar skulle inte funka. Det är otroligt stor skillnad på 6 och 7 kilo i seglingsegenskaper, liksom på 5.5 och 6. En 7-kilos vågbräda skulle idag vara hopplöst distanserad. Vikten på brädan är verkligen en viktig ”shapedetalj”. Att man kan bygga så radikala brädor man gör idag och ändå få dem att plana tidigt etc är definitivt resultatet av låg vikt.
-
Ögonhöjd var nog att ta i, faktiskt. Jag tar tillbaka….
Mellan ögon och bröstvårta är det ju kanske runt 35cm, en ocean när det gäller bomhöjd. Dock tycker jag ändå bröst är väldigt lågt. Personligen har jag bommen ett snäpp lägre än de flesta jag brukar segla med och jag tror jag ligger runt skuldra (har faktiskt aldrig mätt så).Kör man bommen i brösthöjd kommer det givetvis inte först att kännas bekvämt att höja den en decimeter, men jag har ändå uppfattningen att det är värt besväret. Man vänjer sig snabbare än man tror.
-
På vågbrädor har inte mastkassettens placering från anktern ändrats så mycket sedan det stora hoppet då no-nose kom. Det ÄR dock faktiskt så att väldigt många seglare flyttat bommen uppåt. När man seglar på något ”mindre” ställe där det inte funnits så mycket influenser utifrån, så att säga, har jag märkt att bomhöjden ibland ligger en decimeter under vad som är normalt i t.ex. Varberg.
Jag tror inte mer scoop är på gång. På vågbrädor har snarare scoopet blivit mindre de senaste åren, mest på grund av a duktiga seglare rider mer och mer över framfoten och lägger mer av brädan i vattnet. Det gör att man behöver harmoni i scoopkurvan hela vägen fram. Normalt har man dock snäppet mer scoop på en onshorebräda än på en sideshoredito. Extrema freestylebrädor blir också kortare, som du säger, men även där vill man undvika för mycket scoop, i detta fall på grund av att man vill kunna köra bra baklänges.
Slutligen har inte vågbrädorna i allmänhet blivit bredare, trots att de blivit kortare. Nästan alla kortare vågbrädor under 250 är också smala (under 52). Jag har dock sett en liten trend i att det man skulle kunna kalla ”allroundvågisar” (dvs motsatsen till de ”competitionvågisar” som poppar upp nu) har blivit lite bredare med midjemått på drygt 55-56 istället för 52-54 på en typisk 255:a. Stora vågbrädor har egentligen inte blivit bredare än de var innan no-nose då 57cm var rätt normalt. Däremot blir de stora vågbrädorna också de kortare nu.
Hoolabaloo
-
Jag har inte haft någon sittsele sedan mitten på åttiotalet så jag har ingen modern erfarenhet av detta (faktum är att jag nog stoltserar med en av sveriges nu levande äldsta hängselar, en Gaastra waist som jag köpte 88 och fortfarande använder).
Logiskt är dock att antingen sänka bommen lite eller förlänga linorna lite när man går från midje till sitt. Givetvis är allt det här mer kritiskt när det gäller racing där det ju alltid pratas millimetrar hit och dit för att få ut en halv knop extra eller tjäna en grad i höjd. I vågor vill man ju att det skall kännas bra, men kan köra en dag med lite taskigt trim utan att det är mer än möjligtvis lite irriterande. Det är klart, skall man göra en superradikal enhandsgoiter ikrokad vill det kanske till att hänglinan sitter där den ska….
-
Bomhöjden är en vanesak och höjer man den känns det oftas obekvämt till en början. Jag har dock känslan av att högre bom i någon mening är effektivare. Brösthöjd är att betrakta som superlågt, ögonhöjd mer normalt. Med en högre bom är det lättare att variera hur mycket av och var i längsled man placerar tyngdpunkten. Detta är väldigt mycket nyckeln till att plana tidigt och hålla fart genom vindhål, något som även i vågsegling är väldigt viktigt.
-
Det stämmer. Jag är från Örebro och flyttade till Göteborg 93. Vindsurfingen är snäppet bättre här även om jag haft en och annan bra dag på Lången också. Då och då kör jag en sväng på Hjälmaren även nu för tiden.
Troligen kommer jag till Örebro en sväng om två veckor, så blir det vind då kanske vi ses vid Ässundet.
-
Ja, att använda aktern är lite latmansmetoden men också bra om man inte är så stark och kanska kör stora, tunga prylar. Jag vet inte om det direkt finns något annat ”trick” för detta. Själv tar jag tag en bit ovanför bommen (upp till knappt en meter) och bara rycker upp skiten. Det koster en liten kraftinsats, men i praktiken suger det ju lika mycket kraft att simma runt grejorna och trixa för att kunna använda aktermetoden. Personligen kör jag också bommen precis lite för högt för att aktermetoden över huvud taget skall fungera. Faktum är att om man har bommen så att aktermetoden funkar, kör på en typisk vågis och inte är kort så har man bommen väldigt lågt. Nära nog alla duktiga seglare har de senaste fem åren flyttat bommen en bra bit uppåt.
