ola-h
Forumsvar skapade
-
Naish’s linje ser intressant ut. Speciellt gillar jag deras concept med Questbrädorna, där man i princip gör en viss design (allround wave) till olika vikter på seglare (åtminstånde presenteras det på det sättet). I princip alla andra (utom möjligen RRD) gör ju en linje där man samtidigt riktar t.ex. de stora brädorna mot tunga seglare OCH lättvind. Enligt min mening är detta inte samma sak, dvs det blir en bräda för en tung seglare ELLER lättvind.
Tyvärr orkar inte Naish andä fram i detta avseende. Deras Competitionserie annonseras som olika typer av brädor för olika förhållanden (vilket då implicit implicerar at de är gjorda för en ca 75 kilos-seglare). Det vore kul att veta hur en ”Hookipabräda” för lättviktare skulle sett ut.
Jag skall ett par-tre veckor till Oahu på konferens senare i sommar. Då blir det kanske till att testa Quest 244 och Competition 8’1″.
-
Flying Pig (239 freestyle, 105 liter, eller nå’t) stog omnämnd i senaste Surf, dock utan bild.
-
När brädan ligger i vattnet på de sätt du beskriver och man själv står mitt på kommer det mycket riktigt att funka som du säger.
När brädan träffar vattnet efter ett högt hopp blir det inte så. Då träffar endast en del av brädan den hårda vattenytan och resten (fören) är kvar i luften. Bakdelen av brädan stannar men fören fortsätter nedåt. Detta förvärras om man dessutom landar med rejäl framåtrotation, som efter en framåtloop.
Detta inträffar faktiskt inte bara vid hopp utan också vid varje chop man kör över (om än i mindre skala). Kör man en lång och inte så styv bräda kan man med blotta ögat se hur fören flexar nedåt varje gång man träffar ett rejält chop.
Jag har faktiskt aldrig sett en bräda som pajat på grund av dragspänningar på undersidan. De kompressionveck jag talade om kan helt enkelt inte heller uppkomma vid drag (typiskt är sjävla diket ca 1cm brett). Vid drag vill ju snarare fibern räta ut sig än böja sig.
När det gäller flex, styrka och energiupptagning kan man roa sig med att plotta dragspänningen som funktion av töjningen tills dess att brott uppstår. Kol är väldigt styvt och det blir därför en brant med ”kort kurva”. Kevlar är lite mindre styvt men klarar mer töjning. Det blir en lite flackare men ”längre” kurva. Energiupptagningen blir, om jag tänker rätt, proportionell mot arean under de respektive graferna. Det är därför en mjukare fiber med högre procentuell brott-töjning kan ta upp mer energi. Givetvis kan man inte ta detta för långt eftersom vi ju inte vill ha för flexiga brädor heller. Eftersom de flesta brott på SW-brädor dock uppkommer just som dragbrott på ovansidan kan det vara värt att tänka på. Att ha en lätt och lite mer flexig framdel på brädan lär vara nyckeln till hållbarhet (när det gäller hopp).
Obs.: Om du insisterar på ingen sw på undersidan är det nog trots allt bättre att bygga styvt. Det kommer helt säkert bli på undersidan du får problem.
-
När man träffar vattnet vill brädan böja sig så att scoopet rätas ut (dvs neråt). Detta borde ge en dragspänning på ovansidan och en tryckspänning på undersidan. På gamla icke-sandwichbrädor var det vanligt att plattlandningar resulterade i så kallade kompressionsveck. Dessa såg ut som ett dike tvärs över brädans botten, där laminatet trycks in i skummet (som ett mer eller mindre harmoniskt veck). Det är lite svårt att se hur sådana skador kunda ha orsakats av dragspänningar. Med sandwich (som är rätt lagd) får man mycket sällan sådana skador. Istället blir ofta topplaminatets dragstyrka det avgörande och när det går av går i regel hela bräda i två bitar.
Ingen fiber är för övrigt bra på tryckspänningar.
När det gäller stroppskruvar har jag inte mycket ideer. Troligen är det smart att innan sandwichen lägga in små hårdskumcylindrar där pluggarna skall sitta. Pluggarna skulle eventuellt kunna sättas innan sista vävlagret. Se till att förstärka installationen med mycket väv som får bra fäste i sandwichen. Skall du borra skruvhålen efter kevlarlaminering, se till att ha en riktigt bra borr så det inte fransar sig. Kol och glas är dock lätt att borra.
-
Att låta airexen gå runt kanterna är nog standardförfarande, tror jag. På undersidan har du ju vid de belastningar som uppkommer vid plattlandningar mest tryckspänningar. En kolsträng där tror jag inte hjälper så mycket. Det gäller helt enkelt att få upp laminattjockleken och till detta är just sandwich bra. Jag skulle nog säga att ett sandwichlager gör mer nytta på undersidan än på översidan. På översidan kan man kompensera med lite extra fiber för att motverka töjbrott och t.ex. under stropparna. På undersidan är detta svårare. Ett fiberlaminat tål som bekant inte särskillt mycket tryckspänning.
-
In view of your manner of spending your days
I hope, you may learn before ending them,
that the effort you spend on defending your ways,
could better be spent on amending them.-Piet Hein
Mvh,
-
Givetvis beror hållbarheten på hur du seglar, hur du kraschar, hur då får stenkontakt och på hur du behandlar brädan på land.
Det du föreslår låter lite väl tunt i mina öron. Jag räknade själv lite på en bräda i samma storlek med sandwich runt om (3mm) tunn glas/kol (80g) under runt om plus hoppzonförstärkningar på undersidan och sedan ett lager kol (150g) och S-glas (80g resp 150) runt ovanför SW plus lite förstärkningar. Då tänkte jag köra vissa av vävarna ”uni-directional”.
Jag har ingen praktisk erfarenhet av laminering, men jag hade hoppats på att kunna köra laminaten med 30 volymprocent fiber (av totala laminatvolymen). Som exempel får man då laminatvikter i stil med
100g/m^2 glas + plast=160 g/m^2
100g/m^2 kevlar+plast=210 g/m^2
100g/m^2 kol + plast =190 g/m^2.Detta är dock lite missvisande eftersom ju givetvis ett 100g kevlarlaminat innehåller betydligt mer fiber (räknat i tvärsnittsarea) än ett 100g glaslaminat. Kevlarfibern blir i detta exempel ca 6 ggr starkare än glaset. Dock blir skillnaden i praktiken mindre eftersom det bl.a. är svårt att få lika bra fästning mellan kevlar och epoxy som mellan s-glas och epoxy.
Hur som helst ”min” bräda känns ju rätt mycket mer förstärkt än din och mina beräkningar landade på lite drygt 4.5 kilo, säg strax under fem efter lite slarv och sån’t.
Stenjagar man vikt kan man tjäna ett par hundra gram på ett göra egen powerbox istället för att köra tung US-box. Man tjänar i princip vikten av us-boxen. Kör man ändå US är det bra att bygga in i hårdskum som är genomgående och har stöd i topplaminatet. När det gäller mastboxen tror jag dock detta är mindre viktigt. Här gäller det istället att få till en rejäl fibervagga som hänger ”från ovan” i topplaminatet och som boxen liksom ligger i och sedan snarare förstärka hela laminatet runt boxen med en stor men tunn extra SW istället för att köra att ta en liten men djup extra skumkloss.
Slutligen, ett bra trick som den gamla WC-räven, vågseglaren och lättbyggare Jurgen Höncheid alltid tar upp är att om man skall bygga lätt skall man bygga in tillräckligt med flex. Detta gäller mest för plattlandningsreserv och hjälper inte direkt vid stenkontakt. Flex är nära nog samma sak som energiupptagning och det är energin som trasar sönder. Med detta i bakhuvudet kan det därför vara bra att köra mer s-glas och kevlar och sedan använda kol för att styra bort toppbelastningar från speciellt utsatta ställen till ställen som tål mer flex (samt kanske till hälförstärkningar).
Några andra ideer?
-
Det är sant, med lite tur (eller snarare rätt val av segel och bom) får man in 3.7-6.3 på samma bom.
-
Har du plats och pengar är ju val av storlek inte så svårt. T.ex, 3.7, 4.2, 4.7, 5.3, 5.9, 6.5, 7.5, 8.5, 9.5, 10.5 borde ju funka (köp tio passande master och dito bommar också, så allt kan vara uppriggat samtidigt).
Har du mer begränsad budget blir det svårare. Jag körde förra året 3.7 – 4.4, och det funkade förvånansvärt bra. En kompis har 4.2-5.3 och det verkar också funka i praktiken. Jag har i år ett 5.3-6.3 gap som funkar perfekt.
I våg-freestylesegmentet tror jag alltså t.ex. 3.7-4.4-5.3-6.3 skulle funka.
När det sedan gäller stor-grejor har jag ingen erfarenhet alls förutom att jag ofta varit ute med bra planing på 6.3 och (liten våg-freestylebräda) när formulafolket kört upp mot 10.0. Mer än två stora segel lär du absolut inte behöva om du har ambitionen att köra mindre brädor och segel så snart det går. Snarare kanske ett stort räcker. Då kommer du undan med 5 segel. Tyvärr blir det, om du skall ha rätt master till alla, antagligen fyra master (370, 400, 430, 500 (ca)) och kanske tre bommar. -
Jag har inte seglat Gun och inte ens sett brädorna live, men mitt jag skulla vara försiktig med vågisen om du inte är rätt tung eller skall ha den som lättvindsbräda. Att späcka på så mycket volym känns mer som en marknadsföringsshape än en vågridningsshape. Kanske tjatar jag om det här för mycket, men jag tycker att många vågseglare klamrar sig fast vid en ide om att mycket volym är bra att ha även när de vill gå mot kortare och radikalare brädor. Jag tror det lite är därför flera tillverkare insisterar på att göra just sådana brädor. Sanningen är att tio liters extra volym hur man än placerar den inverkar negativt på manöveregenskaperna. Extra volym är bra när man skall stå still. Vill man plana tidigare, kunna köra större segel etc är det andra saker än volym som måste till. Jag tror många skulle bli förvånade om de väl fick känna hur mycket skönare en tunnare bräda med mindre volym egentligen är.
-
När det gäller wavebrädor är det lite så att det mesta är bra, med det skiljer rätt mycket på vilken målgrupp brädan är gjord för. Detsamma gäller nog iochförsig även freestylebrädorna.
Innan du väljer kan märke och modell kan det alltså vara bra att fundera på hur du vill att brädan/brädorna skall funka och var du kommer köra mest. T.ex. hur vill du att din vågbräda skall ligga i svängen, vill du ha extrem stabilitet i långa högfartssvängar eller extrem manöverbarhet i lägre fart? Jag tror att det är bättre att välja efter den här typen av detaljer istället för efter någon typ av ”ren prestanda”.
En annan detalj är att om du tänker tävla kan det vara bra att välja både våg och freestyle ”tillräckligt stora”. Är man inte så noga med att ha maximal prestanda i sämsta tänkbara förhållanden skulle jag istället satsa på en lite mindre allroundfreestyle och en riktigt radikal vågis. Givetvis beror det också på vilka segelstorlekar du kör och hur stor du själv är
Om du tänker köpa bägge brädorna av samma märke skulle jag sikta på ett märke som har många olika storlekar (och/eller modeller) på sina våg- och freestylebrädor, som t.ex. JP, RRD, Starboards, Mistral/Naish. Gun har endast en vågis, och jag tycker det verkar som de har fallit i fällan att späcka på så mycket volym det går på en liten bräda. Detta ger förståss en del flytreserv när man står still och trixar, men inkräktar alltid negativt på seglingsegenskaperna i vågor.
-
Det verkar lite som du är ute efter en vågseglingsspot snarare än ett ställe att bränna med racingprylar (något som väl går att göra överallt där det finns vatten och är minst en meter djupt).
Så vitt jag vet finns ingen vågspot i själva Göteborg. Söderut är det närmaste jag vet Åsa där det kan bli riktigt bra vågor, klart kraftfullare än Varberg. Till Åsa är det ca 5 mil. Dessutom är det mycket sten, så det blir ett visst slitage på utrustningen. Det blir vågor i Åsa från syd till väst, men för vindsurfing bör riktningen ligga på vsv med dragning åt väst. Vid riktigt mycket vind och i stort sett ren väst blir det som bäst.
Andra intressanta spots är, som Ronke-Glenn skrev nedan, de som finns på Hönö och Öckerö. Jag har själv aldrig (våg)seglat där men är sugen på att prova. Vid t.ex. Kärrsviken verkar det bli bra vågor, men jag vet inte vi vilka riktningar det blir bra vindriktning. Liksom i Åsa skulle jag gissa att kombinationen vågor och sten kan ge en aningens brutal inramning åt stället.
Kända plattvattenställen lämpliga för trickträning är t.ex. Fiskebäck, Askim och Torkelstorp (E6 söderut sväng av Åsa-avfarten, över motorvägen, norrut tills det blir 90-väg, sedan vänster, under motorvägen, håll lite vänster, in i fårhagen och parkera vid båthamnen). Det senare funkar på alla riktningar med nord i, tror jag.
-
När kör ni i Kärrsvik? Får man någon sidvind? Vid vilka riktningar och vid vilken vindstyrka går det av?
-
Kul att det komemr fler Massar. Även jag och min fru väntar tillökning, i oktober närmare bestämt. Dessutom hyr vi ett hus som vi bara kan ha till Januari och jag planerar att disputera i Februari (och även jag bli doktor alltså). Efter detta råder så pass stor osäkerhet att en resa till Maui verkar vara det enda rätta. För oss blir det i så fall 5-6 veckor centrerade runt Mars.
-
Jag satsar mer på att skapa en illusion av att jag inte är ute och surfar utan endast står och hänger i närheten av bilen. Jag låser alltså inte alls bilen. För att förstärka illusionen brukar jag lämna stereon på och, om det inte regnar för mycket, låta några av dörrarna stå på vid gavel. Om det är något väldigt skumt ställe som kräver extra illusoriska trix lämnar jag helt enkelt nyklarna i tändningslåset och låter motorn stå på.
Det finns ett flertal konstiga manövrar som faktiskt kan resultera i att man landar på brädan med bröstet först. Att då ha en fet bilnyckel mellan sig och brädan torde resultera i att nämnda bildörrslåsöppningsattiralj blir medelst kraftigt våld inopererad i din bröstkorg. Eftersom detta dessutom sker utan bedövning är min rekomendation att ha nyckeln någon annan stans än i en snodd runt halsen, iallafall om man sysslar med annat är raktframsegling.
