ola-h
Forumsvar skapade
-
Om jag inte minns fel är seglet märkt med mast:369, bom: 135. Seglet är sytt för 4m mast eftersom 370-masterna inte fanns när seglet designades. Troligen skulle nog ändå 370 vara bättre. När stormen brallar i lär nog ändå en 3.3 med lite extra masttopp kännas bättre än en råöverriggad 4.2:a.
Vad säger du, Fredrik? Bestämmer du dig snabbt levererar jag det till Varberg ögonaböj och så kan du få ett bra pris på en Chinookbom (136-182) om du behöver en.
Ola H.
-
Om du köper min helt oseglade 3.3:a (Core 99, 1750:-) istället för att lägga på dig 15 kg chipsfett klarar du nästa storm utan att förlora lättvindegenskaperna.
-
Jag har ingen riktigt bra koll på detta, men lite tips kan jag kanske ge.
Till vacuumlamineringen behöver du åtminstånde en kompressor och en rätt fet plastpåse och slangar etc. Du behöver också någon typ v arrangeman för att hålla lagom tryck om inte det finns inbyggt i din kompressor. Se till att vacumtrycket sprider sig längs hela brädan. Över kursen i vacuumlaminering är att köra med ”sugfilm” och grejor. Man har något slags material mellan brädan och vacuumpåsen som kan suga upp plast. Det kan dock vara svårt att veta hur mycket plast man suger ut med denna metod.
Kanaler vet jag inte hur man fixar, men min gissning är att man gör dem efter man limmat SW och sedan förstärker med extra väv här. Man skumme kunna tänka sig att man skar i SW för att få den att slinka ner i för-gjorda kanaler, men det verkar svårt i praktiken.
Olika distansskum är olika följsamma, men också olika hårda. Många använder divinycell till undersidan och mer följsamt Airex till ovansidan. Det finns i och för sig också mjukgjort Divinycell som funkar på däck.
Ola H.
-
En ”normal” sw-bräda klarar sig absolut inte utan skumkärna. Skummet står i själva verket för mer stabilitet än man tror.
När det gäller shapen är det precis som du säger. Man måste ”räkna bort” sw-tjockleken när man shapar. När det gäller rockerkurvan blir skillnaden rätt liten, om än existerande, men kanter och sånt påverkas mer.
Ola H.
-
Det verktyg man mäter rockerkurvan med är rätt enkelt, helt enkelt t.ex. en rak rektangular aluminiumprofil med hål var 5:e eller var 10:e centimeter. Genom dessa hål skall det gå någon typ av låsbara pinnar. När man mäter av en rockerkurva lägger man verktyget på brädan, lossar alla pinnarna så att de får kontakt med brädan. Sedan låsen man pinnarna och har en modell av bottenkurvan.
Ja, när man bygger SW måste alla mått anpassas till laminatets tjocklek. I praktiken ändras rockerkurvan endast mycket lite (så länge man inte kör väldigt tjock sw) och det är i princip endast outline, kanter och tjocklek man måste kompensera.
Ola H.
-
Det finns säkert andra som vet betydligt mer om praktiska tips vid brädbyggning än vad jag gör, men när det gäller kärnmaterial tror jag nog de flesta använder frigolit (EPS) 15-20kg/m3 (för vågbrädor). Med lättare skum finns det en risk att själva skummet efter ett tag utmattas och brister vilket får samma följder som en delaminering. Ett problem med frigolit är att skummet suger rätt mycket plast. Jag vet att en del byggare på något sätt tätar skummet innen de lägger laminat ett och sandwich. Jag vet inga detaljer om detta, men antagligen använder man epoxy med mycket microballonger, eller nå’t. Jag antar att du tänker bygga sandwich. Det vanligaste är att man kör Divinycell på undersidan och Airex på ovansidan. Airex är till skillnad från de flesta Divinycellkvaliteter böjbart och kan, med viss möda, svepas runt kanterna. Tjockleken på sandwichen samt vikt och typ av väv över och under sw beror på dina vikt och stabilitetskrav. Många standardbrädor använder en dubbel sw på ovansidan, men jag tror nog egentligen man kommer långt (och sparar vikt) med ett lager samt eventuellt lite extra under fötterna. Till skillnad från vid fabrikstillverkning kan ju du lägga ned mycket tid på att mickla med att få till bra passning av sandwichen.
Jag antar att du inte håller till i Göteborg. Jag är själv intresserad av att hitta någon byggkollega med tillgång till någon slags lokal.
Ola H.
-
Jag tror nog du får mäta själv. Till rockerkurvan behöver man en speciell mätgrej, emn till resten går det bra med linjaler och sån’t.
För att få en bra bild av hur brädan ser ut kan du mäta följande saker (var 5:e cm):
Rocker
Outline
V
tucked under (=det horisontella avståndet från punkten där bottnen börjar till maxbredden)
Kantens höjd (=det vertikala avståndet från botten till den punkt på railen där brädan är bredast)
tjocklekenDessutom bör du mäta var boxar och stroppar är placerade samt kanske ta några extra mätpunkter för att hålla koll på däckets form. Finns det konkaver eller kanaler måste även deras geometri mätas.
Lycka till
Ola H.
-
Lyftkraften öker inte med djupet, däremot blir det mindre som måste lyftas efersom mer och mer av din kropp kommer under vattnet (och därmed i princip bidrar till lyftkraften).
Om vi till exempel säger att dina två underben, från tåspetsarna till en punkt X strax över knäna har volymen 12 liter. Då kommer du, med de övriga data i inlägget ovan, sjunka precis till punkten X. Alltså, om du vet underskottsvolymen på något visst utrustnings-seglarekipage kan du genom att stoppa ned olika mycket av seglaren i badkaret och mäta seglaren kroppsdelars volym tat reda på exakt hur långt han kommer sjunka.
Har man brädan till hands finns dock enklare metoder.
Jag tycker dock att alldeles för många stirrar sig blina på volymreserver. Som J.S. skrev, har man bara aldrig så lite fart klarar med att hålla sig på ytan till och med med säkert 15-20 liters underskott. Har man verkligen 0 fart är det ju rätt meningslöst att kunna hålla sig på ytan. Då är det bättre att rigga ned och paddla hem alternativt sätta sig och vänta. Att packa på mer volym på en bräda gör den i manöverhänseende sämre.
Ola H.
-
Jag har inte så mycket praktisk erfarenhet angående laminering. Min gissning är dock att du om du kör kol med fiber 0 och 90 graders riktningar (dvs vanlig väv) får du nog gå upp mot 70 volymprocent plast (vilket i praktiken är rätt lite plast). Har man koll på sina densiteter kan man då räka ut att det blir med 200g/m^2 kol blir ca 180 gram plast per kvadratmeter. Med 120 grams kol blir det väl då ca 110 gram plast per m2.
Räkna alltså med att laminatet kommer väga 230g/m^2. I praktiken kommer det med den porösa frigolitytan nog bli svårt att komma ned till 70 volym% plast utan speciella trix.
OM du skulle kunna göra detta och bygger efter ditt recept vilket approximativt betyder 4*2.5*0.5=5m^2 laminat + 1m^2 förstärkningar, säg 6m^2, blir det en laminatvikt på 6*0.23 vilket är ca 1.4 kg.
Säg att du tätar skummet med något spackel (200g) och sedan med lite trix (mät upp rätt mängd plast och jobba in den i väven på glasbord täckt med plastduk, rulla sedan ihop och rulla ut på brädan) verkligen klarar 70% samt kör lätta boxar (säg 300+200g monterat och klart) och 12kg/m3 frigolit och klarar dig med 300g färg och 200 gram övrigt. Då borde du kunna landa på 3.8 kg för hela brädan.
Ola H.
-
OK, så det var en rätt lång kedja till en verklig observation av 50% alltså.
Oavsett vilket är det nog endå en fråga om tycke och smak här. I praktiken funkar ju det mesta bra här i Sverige. Jag har ju endast seglat en Proof och inte någon Quatro, så det är ju svårt att ha någon välgrundad åsikt. Min sjuka hjärna säger mig dock följande (som alltså antagligen är att betrakta som rent nonsens för alla utom mig själv):
De Proofbrädor jag studerat har alla haft en rätt så normal shape. De har, förutom när det gäller några detaljer, sett ”vanliga” ut. Det samma gäller egentligen de Quatrobrädor jag sett. Det som skiljer dem åt är att jag i en Quatro tycker mig se någon slag genomgående designide. Alla brädans detaljer verkar liksom uttänkta samtidigt och tillsammans. Jag menar inte att brädorna ser harmoniska ut, för det behöver de inte alltid göra (jämfört med t.ex. en Bill Foote). De Proofbrädor jag sett känns lite mer sammansatta av olika shapedetaljer, liksom. Igen, Carlos Sosa är säkert en supershaper och mina observationer är säkert min hjärna som spelar mig att spratt. Dessutom har jag ju en Proof som jag skall sälja och nästan alla i WC kör på Proof, så det finns ingen anledning för mig att dissa dem. Ändå kan jag inte riktigt sluta fundera på om jag ändå inte har rätt? Vi får antagligen aldrig veta och det är säkert lika bra det. Egentligen är det ju en rent filosofisk fråga vars svar, om det existerar, är helt ointressant ur en praktisk synvinkel. Det enda man säkert får ut av detta är nog att jag helt enkelt tänker för mycket på bräddesign istället för på Picardgrupper av cykliska grupper av primtalspotens ordning och enheter i Cyklotomiska kroppsutvidgningar som jag borde.
Jag har förresten fått mina Hot-segel Voodoo, så nu skall det bli rippa av så fort det blir lite rörelse i luftlagren. Hör av dig om du skall ned till Västkusten någon gång så skall du få prova.
Ola H.
-
Hmm, jag tror nog Ordonez, eller rättare sagt hans datafräs, kan hyvla till bra onshorebrädor också om man vill ha det. Jag vet inte hur din siffra 50% uppkommit, men efter vad jag läst är det rätt många som kör även på herr Ordonez brädor, inte minst Fransisco Goya. Dessutom är det ju inte lika svårt att få till en WC-style onshorebräda som att göra en bräda som funkar riktigt bra när det är superfina sideshoreförhållanden.
Ola H.
-
För det priset får du ju också en Quatro semi-custom. Kanske lite tyngre, men då designade av Sean Ordonez eller Keith Teboul, världen kanske två hetaste shapers. Jag är själv sugen på en Teboul 239, men tycker $1400-1600 är i saftigaste laget.
Ola H. (som för övrigt också har en Proof)
-
Loggar du ut ibland? Om inte kanske det kan hjälpa. Som ni vet behöver man ju inte ange passwd när man kör på en dator man använt innan och inte loggat ut emellan. Med andra ord, om någon kommer och går in på konfen från en dator/ett konto som du brukar använda (och inte loggat ut från) kommer de automatiskt skriva under namnet surfmackan.
Ola H.
-
Jag tror också det blir problem med hållbarheten. Med en sådan konstruktion kommer du vid även en rätt måttlig krasch riskera sprickor i laminatet och därmed vatten i skummet. 10kg/m3 frigolit suger vatten, så det är stor risk att din bräda rätt snart inte längre är så lätt. Givetvis är det betydligt krångligare och dyrare att bygga sandwich, men det är trots allt så även de riktigt lätta proffsbrädorna byggs. Till och med superstarka vågbrädor gå att bygga under 5 kg med sandwichteknik, så några 7.5 kg skall det inte bli tal om om. För att få en lätt sw-bräda gäller det dock att man vet exakt hur mycket plast man skall ha på vilket ställe och var man kan snåla på väven. Vill du gå åt det extrema hållet kan du kanske bygga i superlätt frigolit+sw, men då tror jag man skall ha åtminstånde 3-5 stringers i divinycell eller liknande. Med väldigt lätt skum kan det också bli problem att hålla kontroll över shapen under lamineringen.
Om du vill bygga utan sandwich tror jag det är bättre att offra lite vikt på ett betydligt stabilare skum som t.ex. styrofoam. Att skalet och inte kärnan ger styrkan är mycket en myt. Även mycket starka och stenstyva sandwichbrädor tappar formen totalt samma sekund skummet ger sig. Ett i stort sett ihåligt tunnt kolfiberskal i en vindsurfingbrädas storlek har inte mycket stabilitet.
Ola H.
-
Jag har inte koll på vilka som jobbar i butiken just nu. Jag har dock en känsla av att bemötandet beror på vem man stöter på och på vilket humör de är. Det har funnits vissa perioder i SP’s historia då man riskerade ätt möta på någon med för häftig attityd. I allmänhet tycker jag dock att attityden har varit på en mer ”hälsosam” och låg nivå.
Surfshopen/Surfers Paradise har alltid haft duktiga seglare som personal. Även om inte alltid vi kunder vill erkänna det för oss själva tror jag kombinationen av seglande personal och en viss attityd skapar lite extra drag. Det är dock hårfin skillnad mellan den här hälsosamma attityden och den snobbiga attityden som gör att kunderna får mindervärdeskomplex och hellre handlar på nätet. Ideen med duktig seglande personal är ju liksom att man skall kunna få trovärdiga råd om även avancerad utrustning. En bra säljare måste dock kunna veta när man skall säja ”ja, den här brädan funkar både i Apelviken och på Hjälmaren” istället för ”den här brädan sitter i en bottom turn i masthögt som en jävla råsmäck och smackar läpp så det stänker om det, det kan du fethajja”.
Ola H.
