ola-h
Forumsvar skapade
-
Ungefär så har trevligt hade t.ex. jag det i Guincho 98:
Förra året var det dock mest så här:
även om det blev lite sånt här:
också
Ola H.
-
Jag sålde en NP Carbon 25 Wave 430 som gick av första gången den nya ägaren använde den. Jag hade använt den rätt mycket under säkert 3 år och den gick av i vågorna på Torö, så det är nog inte mycket att säga om annat än att det var tråkigt.
Ola H.
-
Jag får mina nya Hot-segel på Måndag. Superlätta Psychlone 3.7-5.3 och Freeslide 6.3. Hör av er om ni kör Åsa eller Varberg och vill testa.
Förhoppningsvis hinner jag dessutom bygga en ny bräda under våren och försommaren. Jag måste bl.a. ersätta min gamla allt i allo ”245:an” som gått hädan.
Ola H.
-
Jag har gjort en egen fast kolfiberförlängare av gamla avbrutna master. Jag har en känsla av att detta gör kurvan lite bättre vi lång förlängning. Der hela blir ju nästan som en tredelad mast och men lite fixande får man bättre passform än vad de flesta förlängare ger och detta borde spela stor roll för mastens hållbarhet.
Ola H.
-
Vet du varför inte Powerexmasten Z-Taper (som är en slag avsmalnande kombination av vanlig mast och RDM) har någon motsvarighet i Simmerprogrammet? Jag tycker den ser klart intressant ut. Har du provat den?
Ola H.
-
Jag håller med Larry. Tabou 250 blir definitivt ingen liten vågis till dig. Jag gillar dock designen. Den ser helt klart ut att funka i Sverigeförhållanden.
Tabou 250 blir antagligen en bra allroundvågis till dig. Vill du ha något superradikalt får du leta på något mindre.
Ola H.
-
Det där är delvis sant. Rent mastlängdsmässigt ligger ju inte North eller Ezzy särskillt mycket bättre till är NP. Med andra ord, om det bara skulle hänga på hur mycket mast som stack ut där uppe eller hur mycket förlängning som behövdes är många märken lika bra.
Jag är också osäker på om t.ex. North verkligen lagt med designkrut på att optimera mycket små och hyfsat stora för den egentligen inte optimala fyrmetersmasten. Jag tror snarare att Norths (m.fl) grundläggande designfilosofi helt enkelt har visat sig mindre känsligt för mastvalet. Jag har ju inte provat North men jag vet för mig som är lätt är NP’s vågsegel mycket känsliga för för styva master. 5.0 Core på 430 känns betydligt sämre än på 400 även om det givetvis funkar så pass bra att man inte direkt lider när man seglar. Samma känsla får jag med 3.7 på 400-masten. Seglet känns lite för hårt, helt enkelt och jag skulle tro att det skulle bli klart bättre för mig med en 370. Igen, även 3.7:an funkar ”tillräckligt” bra även med 400.
Kevin på NP’s svar till Masse var ju att NP aldrig skulle offra prestanda för bättre mastkompatibilitet. Kanske är det dock, som jag antydde ovan, att man med en annorlunda designfilosofi än NP’s klarar att göra den kompromissen bättre. Det skall bli intressant att se hur mina nya segel kommer funka med avseende på detta. Hot har ju i det närmaste en diametralt motsatt designfilosofi från NP men mastlängderna är rätt lika NP Core.
Ola H.
-
Jag tycker Fredrik B gav bra råd och bra karakteriseringar av de olika brädklasserna. Om du verkligen vill lära dig segla vågor, dvs rida och så, tror jag att du gör dig sjävl en otjänst om du satsar på en för stor bräda som täcker alla de segel du nämner. Faktum är att det är lite trixigt att rida vågor och det scenario du beskriver (kantring) är ganska vanligt. För att hitta känslan i svängarna är det, speciellt om man är nybörjare, bra att ha en bräda med rätt mycket kurva i. Med andra ord, menar man verkligen allvar med sina vågridningsabitioner är det bättre att satsa på en riktig vågis, 255-260, än en våg-freestyle. Du förlorar givetvis då fart och planings-egenskaper, höjdtagning och kan kanske köra meningsfullt med så mycker större än 5.5-6.2 (beroende på bräda). Ju bättre du är på ”vanlig segling”, dvs om du är bra på att plana iväg utan att belasta fenen så mycket, klarar att plana genom vindhål genom att belasta bräda precis rätt och så vidare, desto mindre problem får du på en riktig vågis. På en vågis måste man helt enkelt, speciellt i lättvind, ha lite bättre koll på hur man står på brädan och belastar fenan en på en slalombräda.
Jag har ingen superkoll på vilka äldre vågisar som är bäst. Jag tror dock att t.ex. RRD’s vågbrädor (55 och 60 i ditt fall) redan tidigt hade schysst ”sverigeshape”. Möjligen hade de en lite tendens till att gå sönder, så kolla vikten innan köp.
Lycka till.
Ola H.
-
Shoparna har de två nedan täckt in bra. Jag håller med Dr Masse om att Equinochio nog är den bästa.Vid själva Guinchostranden finns en shop i södra änden som bl.a. har Gun och hyr ut Mistral och Fanatic, tror jag. Det finns också en shop i norra änden som är assicierad med imoprtören av Neil Pryde och alltså också har JP-brädor.
Det lättaste sättet att hitta till Guincho är att åka på ”sydkusten” från Lissabon och ta sikte på Cascais. Efter Cascais, se till att komma ned p kustvävgen. Efter ett par kilometer bebyggelse och klippor kommer du till ett gäng stränder, den sista är Guincho. När väge oåker in i en slags skog har du precis passerat, men om du då tar första vänster kommer du strax till en (betal-)parkering där många vindsurfare parkerar.
På min surfsida finns lite bilder från Guincho. Klicka på mitt namn nedan.
-
Det jag menade var att strukturellt sett är belastningarna på en mast rätt enkla att få koll på. På en cykel finns det massor med skarvar och sådant som ställer till problem och utbudet av konstiga belastningsfall man måste räkna med är inte mindre än när det gäller en mast. Det är därför man ligger mycket långt över ”teoretisk minvikt” när det gäller cyklar, men antagligen rätt nära när det gäller master. I praktiken görs ju fortfarande några av de allra lättaste cyklarna av aluminium och det säger ju en del. När det gäller metaller kan man ju direkt utnyttja över hundra år av cykelbyggningserfarenheter. Fiber är deremot i sammanhanget nytt. Fartfarande är några av de mer framgångsrika kolcyklarna ju bara kolrör ihoplimmade nästan som metallcyklar är svetsade.
I någon mening kan dock just detta, som du antyder, betyda att själva lamineringen av master är mer High-tech. Ju mer man vet om belastningarna, desto mer optimeringsarbete finns det att göra vid fiber val och tillverkning etc.
Ola H.
-
En välbyggd kolfiberhoj är klart lättare än en titanhoj. Anledningen till att inte skillnaden är större än var den är på cyklar är att man ännu inte förstår krafterna tillräckligt bra för att kunna använda kol optimalt. På någon så enkelt som en mast har inte titan en suck mot kolfiber.
Ola H.
-
Assy är inget skämt, kolla bilden på Rush Randle från i höstas. En riktigt fin assy-tail skymtar fram. Kan det vara Carl Hill som varit framme med sågen?
Ola H.
-
En bra byggd custom är lättare och/eller starkare än en seriebräda. De fina sandwich seriebrädorna är egentligen byggda med samma teknik som custombrädorna, men i praktiken är ofta både materialvalet och hantverket bättre på custombrädorna.
En hel del custombrädor säljs, liksom seriebrädor, i mer eller mindre standardshaper. Givetvis går det dock att få en personlig bräda. Vet vad exakt vad man vill ha eller har specifika krav på grund avv t.ex extrem kroppshydda kan deta vara ett bra alternativ. I allmänhet är dock utbudet på seriebrädor mycket bra och produktutvecklingen går så snabbt att man inte kan förvänta sig att custombyggarna ligger särskillt mycket före.
Ola H.
-
Jag har ett par slangar till min mountainbike som det står titanium på, men jag är rätt säker på att det i det fallet inte finns mycket titanium inblandat i gummit.
Jag har ingen koll på Norths master, men man kan gissa att i det fallet kan man använde titanflakes eller titanoxidpartiklar i lacken för att reflektera bort inkommande värmestrålning. Som du antyder, utgående värmestrålning kommer möjligen refekters tillbaka, men som några enkla experiment kan visa är det i praktiken effektivt att hålla ned värmen genom att ha ett reflekterande skikt på utsidan.
Ola H.
-
Menar du ny tjej eller nya prylar?
Såg du förresten testen av vågsegel i Tyska SURF. Resultaten borde glädja dig. Det antyddes dock att DR X var dopade. Personligen tror jag mer att de finska masterna fått i sig ett och annat otillåtet och italienarna är ju sedan länge misstänkt bra när det gäller. Det ryktas något om en kvarglömd väska på en surfshop i Helsinki fullproppad med carbonida aramider som antas tillhöra förra utvecklingsbossen på Fiberspar. Dessutom man från obekräftade men vanligtvis tillförlitliga källor att det hos fyra tyska bommar härstammande från Finland uppmätts kolfiberhalter på långt över 130 procent. Det senaste i branchen är att man numer låter masterna lagras på 14 meters höjd ovanför Hookipa för att simulera förhållandena i riktigt höga hopp. Det sägs att epoxyplasten blir både lättare och starkare av detta. Slutligen har den enorma vikthysterin nu lett till flera fall av mast-anorexia, liknande vad som sker i backhoppningsvärlden. Både inom Fiberspar, Powerex och Neil Pryde-stallen har flere nästan sjukligt smala master synts till. Vart detta skall sluta kan nog ingen förutspå.
Ola H.
