ola-h
Forumsvar skapade
-
Tim.Eriksson;685297 wrote:oj… här ska man inte tala illa om kol visst :)! Redogjorde bara vad jag har för erfarenhet av kolförlängare.Gillar kol men när det kommer till förlängare så kör JAG aluminium eftersom jag inte har några bra erfarenheter av kol. Trodde att chinook kol var en ”ok” märkes/bra förlängare?..
Jag menade bara att det är en rätt förhastad slutsats att dissa kolförlängare i allmänhet efter en incident med en kolförlägare. Om det skall dissas är det i så fall troligen mer relevant att dissa det märket. Eller ännu bättre, om man är orolig för förlängarbrott, skaffa en av de som har garanterat bra rykte. Typ streamlined.
creative;685281 wrote:Ola vad kör du och ni andra vassa surfare med för sorts förlägnare?Jag har inte observerat att ”vassa” surfare kör några speciella förlängare jämfört med andra. Men har jag haft turen att komma över ett gäng Kelapro, sedan har jag ett par långa Liberty (som jag kört sedan 2000 och som är grymt hårdtestade vid det här laget) och ett par Simmer kol. Jag kör helst med mina Kelepro dock, som är både lätta och starka, men tyvärr inte finns att köpa.
Skulle jag köpa en förlängare skulle det nog bli en Streamlined alu med pin. Som jag ser det är det den överlägset smartaste konstruktionen eftersom den bygger på ett helt rakt rör utan ”förtjockningar” eller skarvar. Då kan man köra vanliga raka standardrör och kan ha mycket högre kvalitet för samma pengar. North licencierar den konstruktionen och är inte nya NP också en variant på samma tema? Många andra förlängare bygger också på raka rör, men har då en stor plast eller aluminiumklump där nere som på något sätt skall skarvas med röret. Det är onödig komplexitet, som gör det klart mycket svårare átt få det hållbart (men för kopp är ju en sådan skarv eller ett rör som får större diamet där nere det enda alternativet).
-
Tim.Eriksson;685271 wrote:Knäckte en ny Chinook kolförlängare efter 1 månads segling. Körde inte ens vågor då! Så kolfiber går bort för mig i framtiden.
Varför stanna vid kolfiber.
Varför inte generalisera lite till och helt enkelt vägra att köra förlängare överhuvudtaget? Eller rent av vägra att köpa alla vindsurfingprodukter om de nu skall hålla på och gå av på det där viset. -
Stod och höll i PX-bommen på HiTech och den kändes verkligen fin. Måste skilja ett kilo till Aeron och dess kloner. Den är till och med lättare än min Hot-bom som jag fortfarande kör en hel del med.
-
Grymt kul, men klart mer träffande för kameraforum än windsurf, trots allt.
-
Ser huvudsakligen rött ut, tycker jag…
-
Jag hoppas att du menar kameralösningen. Eller att din fru inte läser konfen….
-
Rille, du är väl redan gift och har dessutom filmat dig själv (när du seglade).
-
Bicless, du har delvis rätt i att man inte kan få allt, men argumentet att det finns massa brädor som gör samma sak som Firemove tror jag inte riktigt håller. Jag har inte kört den själv, men har pratat med många (erfarna) som gjort det och den verkar helt enkelt vara ett stort steg framåt när det gäller hur man lyckats få ihop en mängd egenskaper med färre kompromisser än vanligt. I den meningen verkar RRD helt enkelt ha hittat en rätt så innovativ kombination av egenskaper. I princip tror jag shapen bygger på två saker. Dels har man kompromissat bort rena ”nybörjaregenskaper” genom att göra den rätt kort. Som sagt blir den då lite mer krävande när det gäller planing och balans, men en någorlunda van seglare kommer inte att märka av det (kanske tom uppleva den som tidigare och mer ”rapp” i planing än en bräda i ”Futura-klassen” eller Carve-klassen). Sedan är det den extremt tunna designen. Detta är fortfarande underskattat trots att både formula och slalom borde visat vägen. Tunna brädor är i princip alltid skönare, roligare och mer lättkontrollerade. För att inte tala om att de blir stabilare i lättvind (inte tack vare bredden utan tack vara ett plattare däck). Jag har inte mätt RRDn, men när jag skissar på en liknande bräda så blir en version på 110-120 liter tunnare än de flesta 70-liters vågbrädor.
Egentligen skulle jag vilja göra en ännu extremare variant. Typ Firemove meets iSonic 80 med konkavt däck å allt.
-
Karriärplanera din fru så hon också har tillräcklig flexibilitet. Sedan får du hämta och lämna alla dagar det inte blåser för att jobba upp en bra buffert så hon kan ta de blåsiga dagarna. Å så lite mor- och farföräldraassistans på det.
-
dr Masse;682899 wrote:Väldigt intressant läsning! Jag velar verkligen mellan fyr- och femlattat just nu. På senare år har jag gått mot mer och mer neutrala segel och fick verkligen det i mina Gaastra Manic. För min del har det varit väldigt utvecklande och det är grymt skönt med segel som håller sig toklugna i övre vindregistret.
Nu, som sagt, velar jag dock. Skall jag gå mot fyrlattade och få ’jobba’ lite mer med vågridningen, men samtidigt få ett segel som borde tillåta kvickare manövrar eller jobba vidare med mer klassiska fem-lattade segel?
Egentligen är väldigt säker på att de mer klassiska seglen passar mig och min förmåga klart bäst, men samtidigt är jag alltid väldigt sugen på att fortsätta utmana mig själv och se vad ett fyr-lattat segel kan ge. På Torö är jag exempelvis mycket sugen på att testa fyr-lattat, medan Guincho är mer… tveksamt? Eller tänker jag helt fel?
De segel det står mellan är Gaastra Manic/IQ eller Simmer Icon/Black Tip
Ja, där har vi frågan, dr. Masse. Jag har kanske känslan att många snarast väljer segel och annan utrustning efter ”nyhetsfaktorn” än efter hur bra det egentligen passar. Och inget konstigt i det. Jag har ju själv en lång historia av ”diversifiering” i min segelgarderob och brukar mer uppskatta det som är nytt och annorlunda i ett nytt segels karaktär än det som är ”gammal skåpmat” – om än så välutvecklat och balanserat. Det är helt enkelt inspirerande med förändring. Och jag tror förändring ofta också är utvecklande för seglingen.
Men – och här har vi din fråga – det är också utvecklanden att köra prylar som man är intrimmad på och som liksom inte sticker ut. Som inte tar plats i medvetandet. Som bara liksom är där och gör sitt jobb.
Jag kan egentligen inte ge några råd vare sig åt ena eller andra hållet. Möjligen skulle jag kunna drista mig till att säga att om man går åt det mer experimentella (och, för sin egen segling, mer krävande) hållet på riggen, så är det antagligen smart att hålla sig till det mer inkörda och enkla när det gäller brädan, eller vice versa.
Sen tror jag (som Jeppe) att man inte skall hänga upp sig på lattantalet. Alla fyrlattade segel jag har kört har varit väldigt olika sinsemellan. Och tveklöst kan det vara oceaner av skillnad mellan olika femlattade också. Man får nog kolla mer på de specifika segel man är intresserad av för att kunna göra några jämförelser.
-
Chopper ser iofs inte det minsta ut som Banzai.
Det jag tycker mig se på alla segel av den här typen (dvs de som är gjorda för att kunna segla i mindre storlekar) är att det ligger mer spänning i ytan långt bak i seglet ovanför bommen. Även när man riggar dem med lite löst akterlik so blir det liksom kvar spänning i lattan ovanför bommen. Det här är en del av svaret varför man får mer kraft. Mina Black Tip (2012) har den här karaktären. I sverige var det 100% positivt, men här på Maui (kanske beroende på att jag helt enkelt seglat mer och lärt mig mer om seglen) som finns det också nackdelar. Föredelen är mer planings trots små segel och kanske ännu mer att när man drar till i seglet mad bakhanden i vågridningen så är det mycket mer av seglet som liksom svarar. Annorlunda uttryckt, trots att BT är ett segel med mycket ”framåtdrag” så får man värsta turbokraften av ”bakarmsdrag” när man väl drar till i seglet. Bra för att driva brädan genom en tight sväng. Men det är också mer krävande, tycker jag. Så fort man skotar in seglet på detta sätt så har man draget där. Det är lätt att detta leder till men man blir för bakfotad i sina svängar. Det kvävs helt enkelt en mer utpräglad teknik för att ”stänga av” draget. Kolla t ex hur extremt nära kroppen Kauli eller Klaas håller seglet i inledningen och hur mcyket de flyttar runt seglet när de går igenom svängen: först masten nära kroppen, sedan slänga fram segelt utan att öppna upp det, sedan öppna det och låta kraften genom bakhanden dra brädan genom an supertight sväng.
Seglar man bra vågor (som här på Maui) vågar jag kanske säga att ett mer traditionellt segel (där lösheten i akterliken liksom är mer progressiv hela vägen ned) är enklare.
Jag tycker man ser lite v det hela här:
Toppen och överdelen av seglet flexar ut, men inte ned till bommen utan liksom bara ned till lattan över bommen. Det gör att det blir gott om bakhandskraft kvar över bommen till lite senare i svängen när man (kanske) vill ha den. Men då gäller det att seglet är tillräckligt långt fram annars blir man ofelbart bakfotad i svägen. Mao, om man övar på att undvika att bli för bakfotad, kanske det inte är så dumt att fundera lite innan man skaffar denna typ av segel. Eller så skaffar man dem ändå och tvångar sig därmed att utveckla sin svängteknik. Jag tycker nog jag har tvingats ändra min bottensvängsteknik lite. Det har inneburit en hel del misslyckade svängar, men också många som är bättre än vad jag klarat förut. Det sitter bara inte riktigt i ryggmärgen än.Däremot har jag på mina segel inte märkt det mista av att seglen skulle klara sig sämre när de är överriggade. Tvärt om känns de nästan mer stabila än de flesta mer traditionella vågsegel jag kört.
-
Chopper ser iofs inte det minsta ut som Banzai.
Det jag tycker mig se på alla segel av den här typen (dvs de som är gjorda för att kunna segla i mindre storlekar) är att det ligger mer spänning i ytan långt bak i seglet ovanför bommen. Även när man riggar dem med lite löst akterlik so blir det liksom kvar spänning i lattan ovanför bommen. Det här är en del av svaret varför man får mer kraft. Mina Black Tip (2012) har den här karaktären. I sverige var det 100% positivt, men här på Maui (kanske beroende på att jag helt enkelt seglat mer och lärt mig mer om seglen) som finns det också nackdelar. Föredelen är mer planings trots små segel och kanske ännu mer att när man drar till i seglet mad bakhanden i vågridningen så är det mycket mer av seglet som liksom svarar. Annorlunda uttryckt, trots att BT är ett segel med mycket ”framåtdrag” så får man värsta turbokraften av ”bakarmsdrag” när man väl drar till i seglet. Bra för att driva brädan genom en tight sväng. Men det är också mer krävande, tycker jag. Så fort man skotar in seglet på detta sätt så har man draget där. Det är lätt att detta leder till men man blir för bakfotad i sina svängar. Det kvävs helt enkelt en mer utpräglad teknik för att ”stänga av” draget. Kolla t ex hur extremt nära kroppen Kauli eller Klaas håller seglet i inledningen och hur mcyket de flyttar runt seglet när de går igenom svängen: först masten nära kroppen, sedan slänga fram segelt utan att öppna upp det, sedan öppna det och låta kraften genom bakhanden dra brädan genom an supertight sväng.
Seglar man bra vågor (som här på Maui) vågar jag kanske säga att ett mer traditionellt segel (där lösheten i akterliken liksom är mer progressiv hela vägen ned) är enklare.
Jag tycker man ser lite v det hela här:
Toppen och överdelen av seglet flexar ut, men inte ned till bommen utan liksom bara ned till lattan över bommen. Det gör att det blir gott om bakhandskraft kvar över bommen till lite senare i svängen när man (kanske) vill ha den. Men då gäller det att seglet är tillräckligt långt fram annars blir man ofelbart bakfotad i svägen. Mao, om man övar på att undvika att bli för bakfotad, kanske det inte är så dumt att fundera lite innan man skaffar denna typ av segel. Eller så skaffar man dem ändå och tvångar sig därmed att utveckla sin svängteknik. Jag tycker nog jag har tvingats ändra min bottensvängsteknik lite. Det har inneburit en hel del misslyckade svängar, men också många som är bättre än vad jag klarat förut. Det siter bara inte riktigt i ryggmärgen en.Däremot har jag på mina segel inte märkt det mista av att seglen skulle klara sig sämre när de är överriggade. Tvärt om känns de nästan mer stabila än de flesta mer traditionella vågsegel jag kört.
-
Tack Jeppe.
Seglingen i förrgår kändes lite som ”wrap up” här. Vi åker hem på söndag och prognosen sade platt-platt med bara små chanser för lite svall till . Vi får se hur det blir med svallet, men trots den totala 0-prognosen så svängde vi förbi Hookipa och viss rullade en och annan våg in. Det var dock rejält lätt. Och av outgrundliga anledningar plockade jag bara med mig mina två 69-litare. Dessutom lånade Giampaolo den ”stora” (dvs lite bredare och snabbare) av de två. Så jag fick guppa runt på min Fly 69. Men det är ju iofs att leva som jag lär eftersom jag gärna förespråkar att inte köra på för stora brädor. Och intressant nog så gick det riktigt bra. Jag har inte kör den lilla godingen sedan en av de första dagarna, även då i lätta förhållanden (första posten i denna tråd). Kanske passar brädan mig helt enkelt väldigt bra.
En riktigt kul Hookipadag var det i alla fall. Lite mulet regnigt, å så redigerade jag bilderna lite extra ”gråa”. Allt för att omställningen till Åsa-segling inte skall bli för stor…
Skönt med lite glassy…
Nere vid Pavillions låg två rejäla sköldpaddor. Man ser dem ju nästan alltid i vattnet där man seglar, stora, men så rörliga och smidiga. Men de är en helt annan uppenbarelse på land. Kanske ser de ännu större ut på land men mobiliteten försvunnen och de ser verkligen ut att ligga stadigt. Och så ser de så gamla ut. Snacka om ärrade värdiga veteraner. Och ja, värdigheten finns kvar även när de dreglar i sömnen.
Mer bilder på http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150702926659254.452028.674794253&type=1
-
Lite dito idag, fast svallet är helt klart på avtagande. Kom ut vid tre och mötte precis en nöjd Kulingvarning-Fredrik som riggade ned när jag riggade upp. I början var det löjligt offshore och ultrabyigt. Jag tror nog det var det byigaste jag har seglat sånär som vid sommarstugan där jag är uppväxt. De flesta hotshotsen hade gett upp, men Campello laddade på lite höga airials.
Det var också kul att se Jeff Hendersson på vattnet. Jag tror faktiskt det är första gången jag seglar Hookipa samtidigt som honom.
Själv fick jag två sköna svängar direkt på första vågen
Jag gillar den andra svängen. På första bilden (dvs den i mitten ovan) ser man fortfarande sprayet från bottensvängen när jag har försökt styra upp vertikalt och det är nästan så jag kommer tillbaka till samma ställe i den sista bilden. Liten väg, men ändå..
Så småningom blev det tämligen cleant och då och då rullade rätt stora vågor in ned mot pointen.
Allt fler surfare kom ut så liksom igår guppade jag hemåt till Kuau, med och inspirerade Giampaolo att göra detsamma. Där hängde några av ”they usual suspects” i den allt lättare och mer offshoreiga vinden. Det var lite svårt att komma med alla vågor man ville ta pga vindriktningen, men några sköna svängar blev det.
För övrigt hann jag också med ett par olika fentester. Först min favorit 13f+11r som jag nu hittat begränsningarna på. Den funkar helt enkelt inte bra när det blir lite mer offshore. Frö skojs skulle bytta jag fram och bak (till 11f+13r) och det var intressant nog helt sjukt dåligt. På gränsen till oseglingsbart, bara stelt och bändigt. Det som var dagen medicin var en mer ”klassisk” quaduppsättning på 9.5f+14r. Så mycket bättre i offshorevinden.
-
Ja, Kai vet ju hur man hittar ”the set of the day”. Efter att ha varit febrig och avstått segling ett par dagar kunde jag inte hålla mig idag utan körde ett bying och offshore Hookipa där det trillade in en och annan bomb. Jag kan säga att jag seglade med närmast 100%-ig precision. På positiva sidan betyder det att jag hade koll på setten och när det var läge att kliva av mm och därmed kunde plocka rätt många vågor utan missöden. På negativa sidan betyder det att jag utnyttjade precisionen till att segla ”radikalt-minus epsilon”. Det är matematikslang för att jag seglade väldigt, väldigt nära de ställen vågen där något radikal skulle kunna inträffa utan att någonsin faktiskt hamna där. Kanske min bästa gren. Praktiskt, men lite tråkigt. Fast kul ändå. Jag menar, visst är det kul att känna sig rätt bekväm även i ett lite större Hookipa, men visst önskar man efteråt att man hade tagit lite mer risk och laddat lite mer åt det hållet som på bilderna från ”Lek-Hookipa” ovan. Läge för lite mental träning, tror jag.
Mer bilder på seglare som verkligen tokrippade kommer senare.
Så småningom drog jag ned till Kuau och tog ett par svängar till innan det var snabbdusch och ilfart till Flatbread där lite sallad och ett par pizzor avslutade dagen
