ola-h
Forumsvar skapade
-
Det framgår inte om du har någon alternativ utrustning, typ race eller freestyle, för lättvindsbruk, men det låter lite som din vågutrustning är det hela.
Eftersom jag själv är en lättviktare (65 kg, för mig är alla brädor stora) är det lite svårt att rekomendera volym. Jag kan dock såga att det finns otroligt mycket bra vågisar för lite tyngre seglare. En typiskt 255:a ligger idag runt 85 liter och det funkar nog för dig om du tänkt segla när det verkligen blåser (tillräckligt för vilket segel du nu tänker ha). Moderna vågbrädor planar tidigt även utan överskottsvolym om seglarens teknik är hyfsad.
Går du lite uppåt, till 258-260 och ca 90 liter får du i de flesta fall en ganska lik bräda, som kanske inte planar så jättemycket tidigare eller klarar så jättemycket större segel, men tillåter lite större fel utan att helt sjunka igenom.
Vill du verkligen kunna flyta på grejorna får du gå upp på de riktigt stora grejorna, men då tappar du helt klart hanterbarhet när det börjar blåsa rejält. Det finns också en hel uppsjö av freestyle- och fresstyle/våg-brädor, men det är trots allt en annan sak och dessa brädor varken känns eller fungerar som vågbrädor i vågorna.
I 255-klassen finns en hel uppsjö av brädor som jag tycker ser lovande ut, JP255, RRD Cult 255, BIC/Tabou, Fanatic Rip (lite lite volym), Drops, mfl. Även i klassen ovanför finns mycket. Antagligen blir du nöjd med vad du än hamnar på.
Seglen klarar helt klart med vind än vad 95-orna gjorde innan de ballar ur. Huruvida man i praktiken kan köra mer överriggad beror mer på seglaren teknik och preferenser. Dessutom är de effektivare och funkar bättre vid vågridning, manövrar, hopp och landningar.
Med din vikt lär du nog inte behöva mindre än 4.2. Som största rekomenderar jag 5.7 eller kanske till och med 6.0 om du väljer en stor bräda. Du klarar dig lätt med ett 5.0 i mitten. Moderna segel har ett mycket stort vindregister. Det finns dock två skolor när det gäller detta. Vissa segel riggas i princip på ett sätt oavsett vindstyrka, medan andra kan trimmas extremt mycket (flera centimeter i uthal och nedhal). Även om slutresultatet vad beträffande vindregister inte behöver skilja så skiljer sig ofta känslan.
Om då har plånboken full av pengar rekomenderar jag att köpa de master som rekomenderas av tillverkaren. Det innebär antagligen att du behöver två stycken (en 400 och en 430). Ett litet segel funkar förvånansvärt mycket bättre på en kort mast.
Lycka till
Ola H.
-
Intressant nog har hardcore-vågbrädorna inte direkt blivit fetare. Snarare tvärtom, faktisk. Däremot har en del av serivågisarna gått i fällan och blivit fetare (t.ex Naish m.fl). I princip är detta en trend där man prioriterar att brädan skall bli lättseglad på bekostnad av radikaliteten. Folk vill köpa 255-vågbrädor och tillverkarna gör sådana brädor som passar en stor massa. På köpet blir även de mindra brädorna tjockare, bredare och mindre radikala. För duktiga lättviktare blir det inte mycket kvar. De minsta brädorna blir ju lättvindsvågisar för en sextiofemkilosseglare. För tyngre seglare har dock marknaden blivit mycket bra på senare år.
Ola H.
-
Jag har ingen bra koll på detta direkt, men vad tror ni om den här förklaringen:
När man mäter MCS hänger man en tyngd mitt i masten och mäter nedböjningen. Även om förlängaren skulle vara oändligt styv (vilket den normalt inte är, snarare mjukare än masten) skulle en förlängd mast böjas ned längre och alltså få ett lägre MCS-värde.
IMCS däremot, är så att säga kompenserat för längdvariationer. Jag har dålig koll på mekaniken här, men min gissning är att med en oändligt styv mastförlängare förblir IMCS-värdet oförändrat. I praktiken är ju inte mastförlängaren oändligt styv, så även IMCS minskar då man förlänger masten.
Nuförtiden är seglen ofta gjorna för en specifik mastmodell. När man tittar på olika längder av samma mastmodell gäller det nästan undantagslöst att längre master har större IMCS-värde, typiskt 2 steg per 30cm. I praktiken kommer du alltså köra med mjukare mast när du förlänger 30cm istället för att ta den längre modellen.
Seglen är, som sagt, i regel märkta med rätt mastmodell, men också med rekomenderad längd. Segel med samma längd på maststrumpan från samma tillverkare kan ha olika rekomenderade mastlängder (av samma mast). Ett exempel är NR och Core från 1999, storlek 5.0, förlik 424cm, master Wave 440 resp 400. Detta beror då (förstås) på att tillverkaren anser att det ena seglet fungerar bättre med en styvare mast och det andra med en mjukare.
Lättare seglare klarar sig i regel med mjukare master.
Fiberspar kom förra året med en extra mjuk 430 vågmast (samma IMCS som en normal 400) som komplement till standardmasten. Kanske kommer vi i framtiden se fler styvheter av samma mastmodell. Mer krångel, men kanske också bättre prestanda för mycket lätta eller mycket tunga seglare.
Ola H.
-
Jag vet inte så mycket om RRD Cult 250 2001, men 99-00 lär fungera utmärkt. Jag skulle gissa att den klarar 5.7 vid din vikt (med rätt fena). Det är egentligen ganska frikostigt med volym i RRD Cult, så inte heller när du står still bör det bli några jätteproblem. Bred tail och hyfsat platt kurva under framstropparna levererar också bra lättvindsegenskaper.
Ola H.
-
Jag håller med Masse et.al. Det har hänt mycket sedan 94. Du kan hitta helt moderna och endast lätt begagnade segal för samma pengar. Själv säljer jag t.ex. mina Neil Pryde Core från 1999 för 1800:-/st. Inget av seglen är slitet och det minsta (3.3) till och med oanvänt. Det finns gott om liknande erbjudanden under säljes. Det är köparens marknad, även efter endast ett år är det svårt att få ut mer än halva nypriset. Ett segel från 94 borde gå för en bra bit under tusenlappen, även om det är nytt.
Ola H.
-
Det vore intressant att vet hur detta skulle fungera på nya (2001) RRD Cult 255. Den nya har ju smalare tail och tunnare kanter och min gissning är att den inte klarar vare sig den större fenan eller det större seglet lika bra som den gamla modellen.
Jag har en känsla av att brädor i stil med gamla RRD Cult egentligen är bättre som lättvindvågisar i Sverige.
Ola H.
-
Egentligen är det mer seglets tryckpunkt som spelar in. När man seglar lutar man ju också seglet lite bakåt och då flyttas ju givetvis även tryckpunkten bakåt. Denna effekt skulle bli värre med ett mycket högt segel. Ett segel specialdesignat för att kunna köras på så ”små” brädor som möjligt skulle nog behöve designas med en tryckpunkt lågt och långt fram.
Ola H.
-
Jag har inte så mycket mer att tillägga, men nå’t ska jag väl kunna pressa fram.
När man diskuterar hur stort segel en bräda klarar blir detta, som det skrivits nedan, en högst subjektiv grej. När man sätter på större och större segel händer flera saker som i allmänhet gör brädan mindre funktionsduglig och hur stort segel man själv anser fungerar beror väl på vilka och hur mycket av dessa funktionsodugligheter man står ut med.
Det spelar också roll om man sätter på ett jättesegel för att kanske komma upp i planing lite mer eller sätter på ett jättesegel för att bli än mer överriggad. Med andra ord och mer precist, blåser det så mycket att man med sitt stora segel kommer upp i full fart blir det i huvudsak relationen mellan fena och segel som avgör. Om man å andra sidan på t.ex. en lite vågis sätter på en 6.0 som knappt lyckas få upp brädan i planing på vägen ut men kanske hjälper till att få tillräcklig fart för att få ett par vågor på invägen är det mer andra saker som avgör. I det sanare fallet har jag en känsla av att brädans kanter nästan spelar större roll än fenan.
Själv har jag ju 5.7 som största segel, men kör ju som bekanst också på rätt små brädor. Min 233:a har rätt rejäla kanter och tre fenor men mycket v, mycket kurva och kort ”planingsyta” den klarar 5.0 (både över och underriggat). MIn 245:a (nu trasig) är bred i tailen och har även den rätt rejäla kanter och tre fenor. Den tar 5.7 hur komfortabelt som helst. Min Proof 249 däremot, har tunna kanter och inte mer kurva eller kortare planingsyta än 245an. Proofen funkar inte så bra med 5.7. Underriggat blir höjdtagningen katastrofal i låg fart. Med mer drag går det dock bättre, men inte lika bra som med 245an.
Ola H.
-
Jag köpte Proofen mest för att jag ville testa lite och få lite nya intryck. Om du är intresserad kan du få köpa den för 5500:-. Det är en 99 och den är i fint skick.
Ola H.
-
Hur tidigt man planar har mcket lite med storleken på brädan att göra. Min 235:a planar t.ex. tidigare och tar betydligt bättre höjd än min 249 Proof.
Ola H.
-
Just ovanstående medelande var iochförsig mest menat som ett skämt och en pik till Voodoo som ju gillar att markera att det skall vara småprylar om det skall vara skoj.
Om man dock skall vara lite allvarlig så tror jag verkligen att många lättare vågseglare kör på alldeles för stora brädor, liksom många tyngre kör på för små brädor. Detta beror på att serietillverkarna ju helst bygger brädot till surfaren av standardstorlek och kanske också på att de brädor som går i serie mer liknar brädor som används av proffsen i tävling snarare än deras friseglingsbrädor. Jag läste t.ex. för ett tag sedan att Keith Teboul, som ju shapar quatro och är rätt liten, anser att en 8’0″:a (ca 244) är en ”total floater” och då pratar vi ingen fish utan riktig vågdesign.
Brädval är väldigt mycket en vanesak. Små seglare är vana att köra för stora brädor, vana att ha mycket extra volym och därmed egentligen också vana att ha brädor som är mindre ”loose”. Jag har under rätt många år vant mig vid små brädor och har svårt att se när jag skulle behöva en vågis större än 245 till mina 65-67 kilo. Nyligen köpte jag en Proof som är 249, men riktigt radikal i designen. Brädan var iochförsig skön, men för mig kändes den faktiskt väldigt stor trots att volymen motsvarar min 235:a. Som sagt, en vanesak.
Ola H.
-
255, det är ju rena pråmen, Voodoo. Nej gör som jag och skaffa en riktigt rolig 235:a istället. Med linjär approximation inser man lätt att 235 är lika mycket roligare än 255 som 255 är roligare än 275.
Ola H.
-
Ja, det finns en del, skall vi säga logistiska och kulturella, problem med Stenudden. Det där med lokalbefolkningen är mycket tråkigt. Alla är inte otrevliga och ogästvänliga med förvånansvärt många visar upp en inskränkthet som är rent av häpnadsväckande. Vi är flera som försökt prata med dem, men det verkar i stort sett meningslöst. Jag tror ändå det bästa man kan göra är att hålla så låg profil som möjligt och vara så trevlig och medgörlig man kan, även om båtägarna gormar på. Dessutom: PARKERA INTE NERE VID HAMNEN utan hundra meter upp på parkeringen. Det verkar inte finnas något som irriterar båtägarna så mycket som en bil nere vid vattnet. Troligen kommer hela vägen förr eller senare bli avstängd med en låst bom och ju lägre profil vi håller desto längre kanske det tar.
Hur som helst tycker jag seglingen i Åsa är extremt bra när det funkar. Det blir snabba vågot med bra vertikal och kraft som är vida överlägsna dyningarna i Varberg för vågridning. I mitt tycke är detta värt lite extra konkande på utrustningen, lite jobbig sjösättning (om det är stort), 5 minuters höjdtagning och en och annan påseglad sten (trasiga fenor och fenboxar är nästan helt ofrånkomligt i Åsa om man rider vågor).
Det tråkiga är att det fungerar så sällan. Det blir inte riktigt bra förrän det är MYCKET vind från en riktning nära väst (med med lite, lite syd i). Att hoppa går egentligen bra, men inte samma vända man rider vågor. Vill man hoppa får man i princip ta lite höjd på invägen.
Ola H.
-
Varför inte ta Varberg eller något annat ställe med vågor istället. För mig blir det nog Åsa.
Ola H.
-
Givetvis måste ju ett proffs säga att de prylar han får betalt för att köra på är bra. Jag är dock inte säker på att ens proffsen kan byta märke och ändå få segel som känns precis som deras gamla. Hot-seglen ligger ju rätt långt från North i designfilosofi och det skulle nog ta ett bra tag att tweaka ur North-känsla ur ett Hot. Givetvis kommer Sean att ge en hel del input, men de segel han kör på nu lär nog skilja sig en del från hans gamla North.
För övrigt tror jag att proffsprylar och standard ligger hyftat nära varandra när det gäller just windsurfingsegel. När det gäller saker som t.ex. slalomskidor är skillnaden betydligt större. Trots detta kan inte ens en världscupåkare i slalom som byter märke förvänta sig att få de nya att kännas som de gamla. Det ligger för mycket tradition i de olika märkenas uppbyggnad (även av WC-skidor).
Ola H.
