ola-h
Forumsvar skapade
-
Ja, vi kommer att ha någon liknande lösning.
Annars har jag åkt på någon slags febersnuva här och är mer eller mindre utslagen. Kanske kunde segla på ett par alvedon, men har avstått trots att gårdagen så fin ut. Kanske är jag fit for fight imorogn, då ett snäppet större svall skall rulla in. Det kanske blir en bra avslutning, med några klassiska Kuaudagar av det större slaget.
Jag orkade knäppa några bilder igår i alla fall
Brawsinho rippar ordentligt nu, men stor variation i svängrepertoaren:
Angulo gör sin grej:
-
Tveklöst kalaskul. Just de här små Hookipadagarna är kanske de roligaste. Visst längtar man kanske mer efter de stora dagarna och visst är det de man kommer ihåg efteråt. Men om dom stora är adrenalin, spänning, utmaning etc så är de små bara just kalaskul. Att sedan de bästa vågorna på ett ”litet” Hookipa ofta skulle klassas som masthögt i Sverige är en annan sak. De sista bilderna är från en dag som klassas som ”flat” men skulle nog gå för gubbhögt i Sverige. Men allt är ju relativt. Det handlar dock inte bar om någon slags våg-snobbism, utan mer om att om man nyligen seglat ett mer seriöst Hookipa, som framför allt innebär att vågorna bryter betydligt hårdare och snabbare, så känns faktiskt de ”små” dagarna just små och hanterbara.
-
RRD;682270 wrote:Otroligt fina bilder och en intressant rapport med analys. Vilka brädor använder du på dom senaste bilderna?
Den lite mer mörkblå är en freewave 78, 229×56.8. Lite mer rocker än våra större freewave och den känns som en extremt bra allroundbräda. Effektiv i den minsta lättvinden, kontrollerbar i mycket vind och småvågor och stabil och skön även i mast+. Kommer i serie snart. Vi har kört den med både single, twin, tri och quad, men inte bestämt hur det blir i produktion än.
Den lite mer turkosa är en lite mer experimentell bräda som skulle kunna bli en quantum 69. 219×55. Också en riktig favorit som passar min seglingsstil väldigt bra. Sjukt lugn och fin i överriggad 4.2 också.
Jag har också kört en Fly 69 och fly 75 en del under min tid här. Segelmässigt är det bara Blacktip. I början lite 5.0 och 4.7 men sedan mer 4.2 och 4.5. Som vanligt blir det så här i slitet sv vistelsen så att jag tenderar att köra 4.5 även de lättare dagarna. Ofta är det antingen så lätt att man inte planar med 5.0 (eller 5.5 för den delen) heller. Eller så är det så byigt att man antingen står still med vad man än har eller planar även med 4.5an. Många locals i goyateamet kör ju ännu mindre segel som standard. De tappar visserligen en del i planing jämfört med t ex mig, men tar igen det på mer rutin, dvs kan placera sig rätt och välja rätt vågor ändå. Men även jag haar bliti lvar ute på 4.2 an när vonden lags sig rejält och förvånats över hur lite man tappar i mobilitet jämfört med större segel.
-
Utmaningar. Ja, visst är det en sak med vindsurfingen som aldrig tar slut. Det finns alltid en nivå till. Eller hårdare förhållanden.
För min egen del är mitt ”problem” här att jag alltid seglar lite för försiktigt. Ta t ex ”avflygningen” ovan. Jesper har rätt i att jag egentligen inte vara för sen i bottensvängen. Snarare rätt lagom för en mängd olika toppsvängar. Men jag blev helt enkelt lite tveksam (dvs feg) och gjorde en så kallad ”hög avdroppning”. Lustigt nog brukar det alltid ta sisådär 3 veckor på Maui innan fruktan börjar släppa lite. Jag vet inte om det tar så lång tid att få till tajmingen eller om det är konditionen eller modet som når en erforderlig platånivå. Personligen tror jag snarare att det handlar om att hemresan närmar sig. Lite ”äh va fan – jag kör”-känsla infinner sig. Och det hjälper till.
Nu har det ju inte varit några superhårda förhållanden de sista dagarna. Snarare mellan vad som på Maui surfska kallas ”flat” och vad man skulle kunna kalla ”leknivå” på Hookipa. Små lekvågor som dock just på Hookipa nästan alltid varieras med enstaka mer seriösa set. Men oavsett så har det varit sjukt kul segling och trots lite mer attack från min sida har jag (med nöd och näppe= undvikit stenarna.
På de lite mindre vågorna har jag fått till en och annan vertikal toppsväng
Kai satsar tydligen istället på att vara vertikal i utgången av svängen:
Det som Jesper skriver om stil är också intressant. Stil kan ju å ena sidan vara en slags elegans, men jag tänker mer på stil i betydelsen karaktär. För mig är det helt enkelt bara vissa saker som jag verklige gillar. Jag gillar just att försöka gå vertikalt och liksom nästan komma in lite under läppen. Och visst är detta en manöver som snabbt blir mer kritisk om det blir större. Och så gillar jag toppsvängar med ”carve”. Den första i postningen ovan är egentligen inte vad jag gillar. Det är en mer ”klassisk variant” där man gör en rätt markerad utskotning och sedan liksom drar till i seglet just i toppsvängen. Samtidigt vrider man liksom runt brädan. Jag föredrar att komma in mer på ren fart, liksom och inte skota ut så mycket och inte heller trycka till med bakfoten och vrida runt. Snarare mer kanta hela brädan. Det är mer av att initiera svängen med brädan istället för med seglet. Svårt att förklara och jag har ingen aktuell bild på det.
EN sak som inte finns i min stil är aerials. Kolla t ex den här.
Kai går rätt flackt men vältajmat mot läppen och drar mer eller mindre sedan bara åt sig prylarna och seglar iväg. Här är en ännu snyggare variant:
Varje år tänker jag att jag skall lära mig det där, men det blir liksom aldrig av. Jag letar helt enkelt aldrig efter de lägena. Om jag ibland får lite luft är det mer för att jag gör min vanliga sväng och ”kommer lite högt”. Kolla t ex sekvensen nedan. Det är fortfarande en ingång till toppsvängen som kommer rätt mycket underifrån följt av en slags ”luftrotation”.
Idag var det små vågor och inte mycket vind, så vi åkte över till sydsidan, närmare bestämt Big Beach. Där rullade det in ett hyfsat shorebreak på upp min 1.5 meter. Gisela badade lite med Lisa (2 år) och passade på att möta dagens set. Hon var på väg mot stranden men insåg att hon aldrig skulle hinna. Bara att vända sig om och dyka rakt igenom monstret men Lisa i famnen som dock inte blev nämnvärt upprörd. Jag som stod på stranden fick dock ett ögonblick med hjärtat i halsgropen.
Rätt snygga vågor faktiskt, men tänk er en fru och er tvååring i ett störtdyk rakt in under läppen i den här… tyvärr missade jag den bilden. Man är tydligen mer far än fotograf.
Annars gillar jag den här. Sigge tajmar dyket genom vågen bra. Fötterna ses genom vattenytan strax bakom den neddimpande läppen, men huvudet är redan uppe på andra sidan.
När vi kom hem var det en svag fläkt, men jag såg några ute på Hookipa och tog en liten kvällssession med endast Giampaolo som sällskap. Hyperlätt vind och bara enstaka småvågor. Konstrast mot gårdagens något mer ”laddade” förhållanden men man får ju göra det bästa av det som bjuds.
Karaktersistisk enhands. Det är närmast en tvångsmässig handling för toppsvängar när vågen inte brantar upp så mycket. Jag tror dock jag lyckades hålla tungan inne denna gång
Här är en så’n där lite utskotad toppsväng igen…
… och blir det inte nästan lite luft i den?
Imorgon verkar det bli rätt platt, men söndagen kan bjuda på lite mer svell igen. Bara att hålla tummarna
-
Ja så har det då gått ännu en tid. En tid med mycket vind. Det är första gången jag sett mängder med segel under 4.0 riggas på Maui. Spottade tom ett par 3.4:or. Heleniusfamiljens rutin har varit att kolla in Kanaha runt lunch och skicka ut Gisela med en överriggad 4.2:a någon timma eller så medan resten av familjen kör lite andra strandlekar
(foto: Fredrik Jonsson/Kulingvarning)
Sedan har det oftast omlokaliserats till Kuau eller Hookipa lagom till att vinden droppar lite – eller som oftast, närmast lägger sig helt. Men personligen seglar jag heller underriggad här en kämpar med tokblås. Senaste dagarna på Hookipa har varit löjligt varierande när det gäller vinden, även när man seglat de sista timmarna före mörkret. Vinden har vridit mellan cross off och cross on och vågorna har varit mest vindsvall. Men även sådana dagar får man oftast ett par grymt fina vågor förr eller senare. Och på de flesta ställen i världen skulle den segling man får på ett sönderblåst Hookipa räknas som totalt episk. Så det är bara att hålla tillgodo.
De senasta dagarna har jag seglat med Kai Katchadourian och testat brädor/fenor. Det är otroligt inspirerande att se honom segla. Han har mer eller mindre bott på Maui i tjugo år och har löjligt bra koll på tajmingen på Hookipa. Det är nästan så att det snarare känns deprimerande när man jämför. Men variation är ju lärandets moder sägs det, så varför inte kolla in en jämförelse så vi kan lära oss något?
Min toppsväng. För tidigt, flack våg, ingen power.
Kai’s toppsväng. Dubbla vågsizen, träff på läppen:
Ola bottensvängen för sent och flyger ut på baksidan:
Kai tajmar perfekt och kryper ihop i en kontrollerad airial
Listan kan göras lång. Det är helt enkelt långt från att kunna segla Hookipa hyfsat komfortabelt och med viss kontroll till att kunna utnyttja stället ordentligt. Se mer på http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150682680799254.448883.674794253&type=1
Men efter att ha studera Kai segling lite mer så lovade jag mig själv att segla lite mer aggressivt idag och faktum är att de gick lite bättre. Gisela hade tagit ledigt från fotograferandet, men jag hittade i alla fall denna bild på Facebook. Den satt bättre.
(photo: Mich Brehonnet)Det verkar lite på slutet som några förlöpare till ett riktigt svall är på väg in. Då och då var storleken helt OK och svallen dundrade in med en mer västlig än östlig riktning. Och med droppande vind finns det chans på ett par riktigt bra dagar framöver.
-
Lite sent att skriva långa redogörelser, men sedan sist har det varit segling både här och var. Hookipa bjöd på en jobbig mix av flera svallriktningar, extremt chop och byig cross off. Jag tog mig runt…. men nära förnedringsläge när det gäller vågridningen (såg säkert tio rippade riggar efter stenbesök, så man får vara glad att mna inte vara i den skaran). Dagen efter fick det bli Kanaha där det som vanligt var mjukt och fint. Lite byigt kanske, men lättseglat och bra för självförtroendet. En sväng på Kuau har också hunnits med, och så idag återigen Hookipa. Det är bara att inse, skall man segla Hookipa får det antingen vara stort så man blir nöjd med att bara ta sig ut och in, eller så får det vara litet som idag, så man i alla fall har viss chans att få till en och annan sväng. Löjligt byigt idag med dock, och tidvis extrem cross off. Och som vanligt rullar det ju in en och annan våg upp mot loggo även de små dagarna. Men alla fall i början var det huvudsakligen rätt smått och rent. Och hela dagen måste betraktas som riktigt kul. Apropå trender så kör ju många med tre fenor i år. Jag har kört min 70-litersproto både som quad och tri. Än så länge med 2*13+14 tri och samma framfenro fast 2*11 som quad (som jag skrev tidigare). Och efter att idag återigen ha kört båda varianterna är det i ala fall för mig SOLKLART att quadvarianten i princip är bättre på allt. Planar tidigare, bättre kontroll, mycket bättre driv genom chop i vågen etc etc. Trivarianten känns överlag mer lynnig. Kanske kan jag få till den lite bättre med andra fenor. Skall testa mer. Men för mig ter det sig lite märkligt att så många går mot tri fin nu, utan att testa den typ av quadsetup som jag gillar.
Bla, bla, notg med prylar. Här kommer ett par bilder från dagen (foto Gisela).
Keith Teboul vet hur man skall placera en toppsväng:
Själv håller jag tillgodo med lite mer lätt-tuggade vågor
Bra höjd och snygg grab. Kanske snygg grabb med? Vem är det?
Friskt vågat, för att vara jag… Det vore ju inte fel att sätta landningen efter en sådan tweak. Men dit är det långt.
Som sagt var 4.7:an bitvis rejält tunghållen i offshorevinden. Det är helt sjukt hur mycket svårare det är med ”vind i seglet” här på Maui. Man borde ju vara van med pungdrag från alla överriggad 3.4-segling hemma, men nej. En anledning är nog att med lite (eller mycket) offshore så försärks ju vinden så mycket av att det skall accelerera up för det annalkande vågfacet. Rätt choppigt också, som synes. Bara att bita ihop och hålla i.
Tyvärr åkte jag in och riggade ned på Hookipa vid halv femtiden. Givetvis skulle jag seglat ned till Kuau och tagit de sista setten i den då lättande vinden. Russ, Frank m.fl hade riktigt rena förhållanden när jag senare var nere och kollade. Nåja… en annan dag.
-
Skön film.
Kanske blir det ett par stora dagar. Omaui skriver
”This advisory will almost certainly be extended throughout the entire upcoming week as a series of back-to-back large northwest swells slam Hawaii’s winter shores. … Get ready for a wild ride this week… If all goes well, we should see another large to extra-large west-northwest to northwest swell arriving Thursday that lasts well into the weekend. Keep those fingers crossed.” -
Per_M;681452 wrote:Sjukt vad härligt, 2 veckor hemma och längtan är stor tur att jag har två simmer brädor i garaget att trixa med! De nya ser ju intressanta ut kan du berätta mer om modellerna?
Gällande köttsår, fick en grymt bra grej av min surfande hyresvärd, typ jod/väteperoksid, finns på apoteket i paia. Man droppar i efter det händer och så tar det död på allt. Kan köra lite till om det börjar bli infekterat. Mycket bättre än alla antibiotikakrämer som bara tar det snälla grejorna och därmed kan lämna plats för de lite tuffare bakterierna (info från apoteket)
Brun lite flaska, nget recpet, svider sjukt men värt det! Om det bubblar har du skit i såret ,,,,,
Mer bilder mer fenor mer allt Ola!
/PSkall skriva lite mer om brädorna vid tillfälle. Och japp, väteperoxiden fick göra sitt igår kväll.
Jesper B;681423 wrote:PS: Hänger inte riktigt med i allt fensnack (K4 är väl oerhört mycket mjukare än vad jag antar att Zimmerfenrorna är så det går nog inte riktigt att jämföra 10” med 10” då?), men att pressa runt en lite stelare bräda i cut-back har också mycket med var bakstroppen sitter. Ju längre bak, desto enklare. Precis före själva vridet/läppträffen lutar man sig hårt bakåt ner över facet samtidigt som man sträcker bakbenet för att få allt tryck längst bak på brädhäcken. Om du inte redan har stroppen längst bak, prova flytta den dit.De Simmerfenor jag kör är också rätt mjuka, faktiskt. Ungefär lika mjuka i toppen som k4, men lite styvare i basen. Men jag har med mig nästan hela K4-sortimentet, så jag provar lite med det också. Och stroppen sitter redan långt bak. Jag var ju redan helt runt också, det var mer en fråga om att den där lilla sista grejen, när kanske nosen dyker lite men man orkar pressa igenom svängen ändå. Den delen blir helt enkelt tyngre ju mer grepp i fenorna man har. PÅ den brädan kan jag tänka mig att det hjälper en hel del att byta 15cm bakfenan antingen till en 13 eller rent av till två 11.Min erfarenhet sedan tidigare mer tri fin är just att det är så sjukt känsligt för små ändringar. Quad (även med stora framfenor ala surfsetup) är mer förlåtande.
-
Mag;681416 wrote:Tur att det gick så pass bra i vurpan. Kan sluta obra.
12 & 10 till mig kanske då?? Alt 12 & 11. Eller vad doktorn till slut ordinerar?!
Tänk, förra året vid den här tiden var vi där. Lite skillnad mot kylan.
Skall testa lite själv så får vi se.
-
Raggarn;681362 wrote:snyggt……..
men va f-n… fem är det nya alltså….gäller att hinna segla mellan fenjusteringarna… 🙂Nej, jag tror inte det blir fem fenor. Vi testar lite olika varianter bara, med alla dessa boxar kan vi köra single, twin, tri aller quad i samma bräda. Vi får se om det hamnar i produktion på någon modell. Jag tror absolut inte att en enskild seglare kommer att hålla på och skifta mellan alla olika varianter. Men de ger väldigt olika känsla i brädan och de boxar vi använder väger inte heller något att tala om. Så om inte alla boxar avskräcker för mycket så skulle man kunna få en bräda som blir väldigt anpassningsbar till olika seglares smak.
Mag;681361 wrote:Lilla brädan i sitt rätta element!
Fenbestyckning för dagen? Ta gärna med ett kit av favorit setupen hem till mig!! Snälla.Snyggt kört!
Har kört Simmer Blacktipfenor rakt igenom, i mitt favoritsetup 13 fram och 11 bak. Å så finjusterar jag positionen på bakfenorna lite. Tyvärr har jag inge 10or med mig annars skulle jag testa med 10cm bak. Men jag skall försöka med ett par K4 10or som jag har. Skall även testa 12f+11r.
Idag körde jag på de två nya brädorna, en Fw78 proto (229*56.8) och en lite mer konceptartad variant av Quantum (69 liter, 220*55, lite annorlunda konkav/dubbelkonkav-flow för att få brädan att ligga lite, lite djupare i vattnet… verkar funka). Först ett par repor på Kanaha med 13f+15r (tri) på FW och 13f+11r på Quantum. Det var fullt drag i 4.5 och båda uppförde sig riktigt stabilt. FW-varanten är nästan löjligt snabb, även med tri fin. Rätt kul att bara blåsa full spetta rakt ut på havet för att känna på hur brädorna hanterar den sortens segling. På Quantum hade jag bakfenorna ca en cm för långt bak, tror jag, och det känns direkt i fötterna när man ligger på vågen. Skall flytta lite imorgon och också testa den med tri-fin. Men annars var det kul att vara tillbaka på en bräda strax under 220 i längd. Den sensate var EVO 62 från 2005/2006. Den var kul, men kändes ibland just rätt kort. Men tiden/shape-trenderna har nog liksom kommit ifatt längden (eller skall vi säga avsaknaden av längd…) för denna 220-brädan kändes inte kort på något sätt. Som en vanlig bräda, liksom. Men jag behöver lite mer tid på den.
Efter att Gisela kört lite i Kanaha drop vi upp till Kuau där det fortfarande var hyfsad vind och snäppet större i setten än igår. Jag var lite seg efter en segdragen magskuka med typ 10 toalettbesök under natten, men jag kunde inte riktigt hålla mig utan riggade 4.7. Den var REJÄLT offshore och ultrabyigt och jag stod först och såg Dean få simma hela vägen ut i kanalen och säkert 20 meter till innan han kom hem. Kanske inte vad man önskar när med redan innan start är lite matt. Men jag hade tur och fick en by redan efter någon halvminuts balanserande. Frånlandsvinden gjorde det lite svårt, men vågorna var bitvis riktigt fina. Jag körde hyfsat safe på vågen. Det var rätt glest mellan setten och enklare att ta sig ut än igår. Det gällde bara att inte vara på fel ställe när de stora setten kom eftersom man aldrig visste om man skulle pipa ut hängande som en trasa i 4.7:an eller stå och guppa och vifta hejdlöst med seglet i hopp av att fånga någon av vindens nedslag på vattenytan.
EN lite udda grej hända också. Det var sjukt högt vatten. Ändå blev jag faktiskt nedslagen i botten. Jag tror inte det har hänt mig så många gånger. Långt ut var det också, på tredje svängen på rätt OK våg. Jag blev lite påmind om att den fenbestyckning kan kört och som var ok på Kanaha (2×13 + 15, tri fin) helt enkelt var lite för stel för Kuau. Det som ibland händer då är att man tappar lite ”manöverutrymme” i toppsvängen. Det blir liksom motsatsen till hur twin fin funkar. Så jag kom upp och fick till en bra sväng med bra carve mitt i fickan. Jag trodde att jag skulle orka driva igenom svängen och gå ut ur svängen lite uppåt i vind, men vågen brantade upp rät ordentligt just bär jag var på väg ned och jag såg nosen glida allt närmare vattenytan tills att den slutligen peelade och jack gfck hela vågen i bakhuvudet. Jag drog i ryggen i någon del av prylarna under spolningen, men det märkliga var alltså att jag också slog rätt hårt i botten med foten och höften. Dessutom blev jag liksom kvar där på botten lite längre än jag var helt bekväm med. Inte länga i objektiva termer, men ni vet hur det är när man är under. Det känns länge. Det var till och med så att jag till slut petade ner fötterna och sköt mig upp mot ytan som var förvånansvärt långt upp. Som sagt, inte direkt något jag har råkat ut för tidigare, förutom någon gång i lågvatten och mindre vågor högre upp mot Mamas där det kan vara rejält grunt ibland.
Höften klarade sig med foten blev lite uppköttad. Ingen allvarligt dock, men det är ju inte heller någon önskedröm men revkrapsår av det lite köttigare slaget just i fotstroppsområdet.
Jag vill inte direkt skylla på fenorna… men lite omtrimning blir det nog till nästa gång. Skall prova både och minsta på framfenorna till 12cm (med 15 bak) och att köra 3*13 med framfenan lite längre fram. Givetvis skall jag också testa med mitt favvoquadkit 13f+11r.
Men det blir en annan dag. Inga bilder idag tyvärr. Imorgon blir det morgonsurf på sydsidan med Sigge och Hedda och sedan får vi se om svallet som är på ingång blir för stort för Kuau eller ej. Kan bli bra. Annars blir det Kanaha.
-
Jag hade behövt dig (eller kanske Johan) som hare. Kan. Iofs även skylla på en magsjuka i antågande, som dock nu verkar vara på avtagande. Men jag missade västsidan igår. Idag är det fin storlek och förhoppningsvis lite trade senare på dagen. Läge för en schysst Kuaueftmiddag, kanske.
-
Haha. Lite Guinchokänsla där. Fast fel håll. Där hamnar man ofta i de där situationerna. Oftare än på Maui, faktiskt.
-
Två seniorer var ute och finkörde lite
Med 4.2 som minsta i bagaget valde jag att inte utmana förhållandena. Fast det var ju inte så att jag inte vara sugen. Hård vind är vi svenskar ju vana vid. Dock sällan i kombination med cross off och över masthögt. Till och med Polakow och Pritchard hade rejält svårt att komma rätt på vågen så jag tog mitt förnuft tillfånga och fotade lite istället.
-
Själv har jag nog en sväng av surfers ear, där örongångarna liksom verkar växa igen + lite vätska och halvont i öronen då och då. Brukar bli värst på Maui.
Vet inte om det är relaterat, men inte ens de minsta pluggarna till ”in ear” hörlurar passar längre i mina öron. Eller beror detta på att jag pratat för mycket och lyssnar för lite så att öronen växer igen av denna anledningen?
-
4.2An i bagaget. I LA nu men lästa att Giampaolo förutsåg remarkable levels of epicness. Så viss förväntan finnes.
