ola-h
Forumsvar skapade
-
Jesper, har inte du mitt gamla 1992 Tiga Wave – det första moderna vågseglet – liggande på något loft för reparation. Jag tänkte att det kanske är färdigt snart efter sådär 15 års väntan. Nej, skämt åsido så vore det riktigt intressant att väga det. Om ett fyrlattat Core from 2001 väger 2890 borde det tillika fyrlattade Tigaseglet kunna landa en bra bit under 2.5 kilo.
-
Ja, jag har shapat brädorna. Ge gärna feedback på dem efter att du testat.
-
Helt sjukt cool bild. Volymiös tub.
-
Hon har väl en 2.9:a också. 3.5:an är lättvindsseglet.
-
Ja, jag tycker skillnaden är mycket stor mellan 11 och 12. 11 var också ett bra segel. Det som jag körde mest av Simmers segel under året (jag hade både blacktip, mission, missionx, och Icon och körde även lite Iron). Men 12-version är i mitt tycke helt enkelt i en annan liga. Jag tycker helt enkelt att ALLT är bättre med det nya. Det låter som floskler, men du kan söka tillbaka på mina segelbeskrivningar genom åren och se att jag inte så ofta tar i med superlativer (trots att jag haft många segel jag älskat genom åren). Bland annat så klarar 2012:an mer vind.
När det gäller hårdvind och B/J, så upplever jag Blacktip 2012 som extremt stabila, egentligen i de flesta trim. Jag vet inte hur de jämför med Crossover dock. Gissningsivs var det ett segel med lite tyngre känsla som liksom låg mer stadigt i handen. Blacktip är stabilt (själva seglet) men hela tiden lite mer livligt i känslan. Troligen avsevärt bättre för freestyle. Och jag tror det är helt OK för B&J också. En ny sak på 2012 BT är ett betydligt lägre skothorn. Jag tror detta är en av sakerna som gör det så bra i vågor. Men intressant nog gör det också seglet lite mer ”locked in” när man kör fullspeed på vägen ut.
Lite beror det dock på storleken. Jag kan tänka mig att ju större segel, desto mer kan det vara vettigt att titta på t ex Iron om du kör mycket B&J.
-
Förra året var Iron lite av en personlig favorit bland Simmerseglen, trots att de egentligen är lite för kraftfulla för mina 72 kilo. Jag har inte kört årets Iron, men antar att de är lika bra. Däremot har jag kört årets (2012) Blacktip och de är verkligen något extra. Ett helt annat segel jämfört med förra året. 2011 var också helt OK, men 2012 är det första seglet på länge som jag upplever faktiskt förbättrar min segling. Jag har kört alla storlekar från 3.4-5.0 och alla känns genomarbetade, tycker jag. Så jag skulle ta Blacktip utan att tveka såtillvida du inte har alldeles speciella skäl att välja Iron
-
Shit va fint. Känns sådär att ha valt barnens gymnastikuppvisning…
-
Håller med om att Bor-argumentet är irrelevant. Dessutom tror jag inte ens prylarna skulle funka bättre om de var gjorda i bor. Hävstången spelar dock roll, men inte bara så att vikt i toppen märks mer utan också vikt i t ex skothornet eller bomnocken. Allt i utrustningen som rör sig eller roterar i manövrar. Bommen spelar nog rätt stor roll alltså.
Samma sak gäller brädor. Vikt framför masten märks mer än vikt bakom masten. Dessutom är det även av hållbarhetsskäl smart att göra brädans framdel lite mer flexig, så det är liksom en win-win situation att plocka bort lite material från framdelen.
När det gäller segel kollade jag lite på ett 5ocean häromdagen. Fint. Men också rätt spartanskt, med t ex en ultratunn maststrumpa och sparsamma förstärkningar. Det är en svår balansgång det där. Visserligen håller säkert 5O seglet i 99% av fallen, men det hundrade? Jag minns ett av mina första Hotsegel från 2001. Psyclone. Just första årsmodellen var riktigt lätt. Monofil (med kevlarrep), enkla förstärkningar, lätt mastficka. Kommande generationer av seglar blev sedan all tyngre och jag tänkte ofta tillbaka på den lätta första versionen som var min favorit. Men 2001:an var också det enda av mina över 50 Hotsegel som jag rippade. Skothornet. Visserligen möjligt att reparera (och jag kunde tom segla vidare resten av veckan på Diamond Head tack vara dubbla öljetter) men ändå. Det är inte fel med segel som efter en halvtimmas simmande i masthögt dump med bruten mast, klarar sig helt utan reparationer. Bara i med ny mast och du är på vattnet igen. Några av mina bästa vindsurfingsessions någonsin har varit ”andra halvan” efter sådant mastbrottsäventyr. Med ett lättare segel hade kanske de sessionerna förblivit oupplevda?
-
Ja, där tror jag Sinker och Mag leder utvecklingen om vi snackar gubbklassen. Både gissningsvis låga 60kg.
-
Lättare bommar tror jag på. Lättare master….. tveksamt om man seglar vågor. Sisådär 1.5-1.6 kilo för en 400 tror jag är nära den undre gränsen. 370 och 340 kan nog bli lite lättare. Har en 340 från Gulftech som jag kört mycket med som väger 1.02. Lite mjukare än standard 340 också, vilket jag tycker funkar bättre.
Bommar: Hots kolbom är rejält mycket lättare än t ex Aeron/Simmer/Naish mfl. Även äldre HPL och första generationens Fiberspar är lättare. Så det går ju.Jag kanske är en udda fågel, men jag gillar dessutom den traditionella (men smala) kurvan i Hotbommen och även det aningens fetare greppet. Hot’s frambeslag är dock ett skämt. Tyvärr passar inte så många andra pga den absurt tjocka diameterna längst fram i bommen. Men jag fick på ett gammalt beslag från en original fiberspar, samma som gen 1 Aeron (dvs det helt i plast utan leder). Mycket bra och dikstink känsla i det beslaget som dessutom även det är vädigt lätt. Någon som har ett att sälja från någon gammal standarddiameter fibersparbom?
Glöm sedan inte de nya mycket lättare våtdräkterna i diskussionen.
-
challgren;676645 wrote:[IMG]http://0108dev.surfzone.se/forum/attachment.php?attachmentid=59770&stc=1&thumb=1&d=1322839753[/IMG]
Årets bild?
Grym känsla!
-
Ring och kolla med Surfers. De har brädorna i fråga och har testat dem själva. Tydligen är Wassup rätt kul att segla och planar på väldigt bra. Och den är säkert BETYDLIGT enklare och effektivare att paddla. Så vill man göra båda kanske den ändå är intressantare. Men som sagt, jag har inte testat, bara hört vad de som gjort det säger.
-
Tack för fina bilder (och komplimanger). Rent psykologiskt behöver jag dessa bilder och kanske komplimangerna med för att till fullo uppskatta Torö. När jag seglar där har jag hela tiden känslan av att vara på fel ställe och missa de bästa setten och de finaste sektionerna. det är helt enkelt så många fina sektioner som dessutom ser som allra bäst ut när man ser dem från ”fel plats” (dvs från en plats därifrån man inte kan ta sig till sektionen i fråga). Men samtidigt träffar man ju en och annan sektion då och då på ren tur, känns det som. Det blir viktigt att kunna leva på den känslan, helt enkelt. Njuta av det man får och inte sukta för mycket efter det man inte får.
-
Sol, 4.7, hyfsad sidvind och gubbhögt i snitt. Supertrevlig dag med ett fåtal entusiaster. Det märktes i de värsta spolningarna att vattentemperaturen gått ned lite, och visst krampade underarmarna av handskarna, men ändå kändes det långt från en säsongsavslutning.
-
Snyggt. Lite skidbackekänsla i den sista.
