ola-h
Forumsvar skapade
-
Surfers har några för test. Jag tror några för försäljning droppar in om en månad. Lite försenat.
Ring och prata med Chris eller Markus på Surfers, de har testat en del och är kanske lite mer opartiska än jag själv…
Rent storleksmässigt borde 65 kilo betyda Fly 69. Men om du kommer från en SB Quad71 så är Fly 75 mer i samma storlek. Och personligen (70kg) så gillar jag nog ändå Quantum 75 mest här hemma. Trots bredden på 56.5 så är den helt problemfri även med 3.7 och den lite mjukare gången och mer ”godmodiga” uppträdandet gör att den passar bra i våra svenska vatten.
-
dude;668545 wrote:Jag är impad av off-the-lip:en han gör rakt upp i väggen av vitvatten 1:06 in i klippet. Även om det inte är största setet, var får han farten uppåt ifrån? Okay, det är lite off-shore. Grymt seglat i alla fall 🙂
Det behövs inte så mycket fart. Han har ju lite fart, så svängflipp upp med brädan och sedan gör vågens fart jobbet. Även utan Reunionkvalitet på vågorna så är den här typen av ”vitvattensvängar” extremt bra att träna på eftersom tajming och ”avlastning” av bräda och segel blir så kritiska. Det gäller ju liksom att kroppen inte är på väg åt fel håll när man träffar vitvattnet.
-
Egentligen gick väl utvecklingen snarare åt motsatt håll. De ultrabreda freeridebrädorna av nybörjarkaraktär banade väg för formula och sedan också allt bredare slalom. Den nya superlightwind-klassen är nog snarare ett resultat av att freeridekategorin håller på att splittrats upp lite. Mn kan se minst tre delar. En mer prestandaorienterad med mer race/slalom-gener (al’a vad vi pratar om här). En mer lättseglad och mindre krävande (ala Starboard Carve) och en mer manöverorienterad, lite som en stor fsw (al’a RRD Firemove). Med tydligare underklasser blir det enklare för tillverkarna att skita i att t ex kompromissa så att brädan t ex blir förlåtande mot om man inte kommer in i stropparna förutom just inom den klass där detta är viktigt.
Gamla pintails kommer nog inte tillbaka. De som shapar slalombrädor har lärt sig enormt mycket. Men jag tor helt enkelt att man kommer bli ännu bättre på att optimera lift/drag på både segel och brädor. Eller mer exakt: att anpassa lyftkraften i brädan till precis det som behövs och då få möjlighet att minska ”drag”. Moderna speedbrädor för lättvind kan t ex ge inspiration.
Var det inte så att lättviktaren Taty Frans var med och slogs i toppen på en 86-litare (56-57cm bred, kanske) i några lättvindsrace i PWA häromsistens? Han har kanske fattat vart vi är på väg.
-
Herr Pelegrin;668452 wrote:Kan det vara en trend att de större slalombrädorna blir allt bredare? Kan JP 82, Isonic 117 wide o 127 vara tecken på det? Om det är så – hur ser trenden ut generellt för andra märken?
En inte särskilt initierad spekulation är att vi nått vägs ände när det gäller bredd. Jag tror att i alla fall lättare seglare kommer att gå mot mindre och smalare brädor även för lättvind den närmast femårsperioden.
-
Du skojjar M C? Veckan ser ju späckad ut både för västkusten och Torö.
Snygga prylar. Intressant det där med fem boxar. Vi hade det på G på en av Simmermodellerna, men vågade inte riktigt. Du borde testa med typ 13-14 fram och 12-13, kanske upp mot 15 (i mitten) bak någon gång.
-
BTW har jag en helt oanvänd 2011 Starboard Kode 86 wood carbon till salu…
Annars säger ryktet att även Fanatic jobbar på en trefenad fsw. Trender, trender… Egentlige tror jag inte man skall hänga upp sig för mycket på det här med tre fenor. FSW hör nog till den allra mest välutvecklade brädklassen på marknaden och RRD, JP, Starboard, Fanatics har alla gjort extemt bra brädor i den här klassen i åratal. Endast om man köper dem i tron att de skall göra något annat n vad de är designade för så kan man bli besviken.
Tanken med Simmers FSW (en tanke som för övrigt är betydligt äldre än Simmers brädprojekt – jag har skrivit en del om det på forumet här tidigare) var att göra någon annat än en klassisk fsw. Klassiskt har ju fsw’s varit brädor som varit enkla och roliga att segla i förhållanden från plattvatten till vågor, utan att direkt vara fokuserade på t ex vågridning eller freeride. Jag tog istället utgångspunkten i seglare som jag själv och många av mina polare som å ena sidan är hängivna och rätt duktiga vågseglare men å andra sidan tillbringar en del av sin segling på en sjö. Inspirerad av det faktum att vi med twinfin brädor kunde göra rockerkurvan på vågbrädor rätt mycket snabbare och ändå få bra svängegenskaper började en ide växa. Vad händer om man tar en sådan bräda och sätter på en stor single fin. Då borde kunna bli bättre en tom en fsw på den mer freerideinriktade seglingen. Så istället för att på klassiskt fsw-maner göra en bräda som liksom ligger lite mellan en freeride och en vågbräda och gör just den saken riktigt bra så utgick jag från en bräda som med twin fin skulle vara en riktigt acceptabel vågis men som sedan med (en större) single fin skulle bli en ännu mer freerideinriktad bräda än den klassiska fsw:n. Mer Jekyll and Hyde än en gyllene medelväg, alltså. För att få det att funka som jag villa konstruerade jag en rätt ovanlig typ av rocker och satte också ihop en del andra ”designelement” på ett sätt som skiljer sig lite från den typiska fsw:n. Under tidens gång började jag experimentera mer med tri fin (som har vissa andra fördelar) och när vi testade prototyperna för Simmers fsw hade vi fem boxar och körde både som single fin, twin och tri fin. Och det var sannerligen inte lätt att välja (vi tyckte fem boxar vara lite saftigt) men till slut blev det tri fin. Alla fenvarianterna funkade bra, fast lite olika och det var i slutänden mycket än fråga om vad som den så kallade marknaden skulle gilla än vad som var bäst. Det kunde vi nämligen inte ens avgöra själva och olika testare gillade olika saker i twin respektive tri fin uppsättningen.
Men nu är brädorna i alla fall klara och även om man inte skall överdriva skillnaderna mot andra fsws för mycket så tycker jag nog att dom gör det som jag ville att de skulle göra. Det har varit ett rätt kul ”projekt” och jag hoppas att flera än jag och de som varit med och testat fram brädan kommer gilla den.
-
Man kan säga att det beror mycket på seglaren. Å ena sidan softar ett trefenpaket med relativt liten bakfena ned brädan en hel del. Det blir inte lika mycket att kämpa mot, liksom och gången blir lite mjukare. Men å andra sidan kan man ju kolla på slalombrädor som körs med rätt kraftfulla fenor. Där använder man ju drivet i brädan och fenan för att hålla brädan stabil genom choppet. Jag tycker nog Simmers fsw kan seglas lite på det sättet med en stor singlefin (dvs den fena som kommer med) trots att vi inte har dubbelstropp bak. Men det ställer alltså lite andra krav på seglaren, typ att man klarar att stå stabilt och bara driva på brädan genom choppet. Kör men lite mer ”tveksamt” och avvaktande är det klart enklare med trefenpaketet.
Och den sortens gippar du pratar om är avsevärt enklare med tri-fin.
-
Zurfman;668237 wrote:Kan någon säga vad som skiljer i egenskap på JPs singel fena med 2 extra fenor och FSW-brädan (JP) med möjlighet till liknande set up?
Ganska lite. De kör ju fortfarande med samma (nästan lika) stora mittenfena. Sidofenorna och en aningen smindra mittenfena gör brädan lite snabbare kant-kant och att den (i gängse terminologi) känns lite mer loose, fast i grunden fortfarande som en vanlig single fin.
Till Simmers FSW skicka vi istället med fyra fina fenor. En stor freewave single fin som tom är lite större än vad som vanligtvis levereras (26cm på 85:an), allt för att ge bättre ”B&J” och freerideegenskaper. Sedan har vi ett riktigt trefenkit, med tex 2*13+15cm-fenor på 85:an, dvs tre nästan lika stora. Då hamnar man snarare i samma härad som twin och quad i känslan (även om det fortfarande finns detaljer som skiljer dessa fenkonstellationer åt). Med detta trefenkit så tycker jag att vi får avsevärt mer grepp och tightare sväng i brädan, dessutom krävs det betydligt mindre teknik/arbete för att ta bra höjd och plana tidigt. En ytterligare fördel är att man liksom aldrig blir ”överriggad på fenan” med ett sådant fin-kit.
-
Som sagt beror det huvudsakligen på hur bra den boxen som sitter i brädan är. Dagens US-boxar är rätt bra och man brukar inte gå så värst mycket över 32cm. Dock finns det freeridefonor i den storleken som genererar en hel del kraft jämfört med t ex en motsvarande slalomfena. Så det hanalr alltså minst lika mycket om att välja en lämplig modell som att fundera ut en rimlig storlek.
-
Väger du 60 så klarar du dig långt med 4.7 för vågsegling. Däremot tror jag du kommer missa många bra dagar med 4.2 som minst.
Om jag skulle sätta upp en minimalquiver för 60 kg vågseglare på västkusten skulle den nog starta på en 3.5:a. 3.5 – 4.0 – -4.5 eller 3.5 – 4.0/4.2 – 4.7 och en mastquiver på 340 och 370. Idealisk en 4.5 eller 4.7 som funkar på 370, alltså.
Jag tror också du rätt lätt kan klara dig på en bräda. Av någon märklig anledning verkar det vara enklare att göra detta om man är lättare.
Men sedan kanske du inte är redo att omstrukturera hela din quiver… Men om du säljer 5.3:an kanske du kan sätta upp en 3.5 och en kort mast på önskelistan.
Vill minnas att det ligger en hot 3.5 superfreak och en tillhörande 340-mast i nyskick i mitt garage.
-
Den där borde man ju kollat på just innan man gick i och seglade Dalen. Sjukt inspirerande.
-
Vilken bräda gäller det? Märke, modell och storlek.
-
ClaesA;667080 wrote:Småintressant att även jp 2012 fsw pro utförande kommer med thruster setup. Och att de skulle vara ensamma om det.
Hahaha. Det skulle vara rätt intressant att höra hur diskussionerna gick när JP klämde fram den fasen. En snäll (?) tolkning är helt enkelt att deras design- och marknadsföringsavdelning är sådana kontorsråttor att de tror att de är ensamma.
-
Ajdå. Kräftskiva på fredag och så bortlovad i Göteborg på måndag (då vridet verkar komma). Men det är ju långt kvar än, så kanske kan man pricka in en dag. Det har varit dåligt med Torösegling för min del i år.
(Men rätt mycket annat åkande hit och dit.) -
Många freestylewave (Fsw) klarar detta. Men jag vill nog hävda att den vi tagit fram på Simmer är den som mest utpräglat BÅDE är en OK freeride och en OK vågbräda. De flesta andra har gjort en slags kompromiss för att liksom hamna mitt emellan freeride och våg, men vi har istället designat brädan från grunden för att vara snabb på plattvatten och i chop om man kör en lite större singefena och sedan svängig, skön och lättkontrollerad om man kör den med tre fenor i vågor.
Kanske är en nackdel att vi (ännu?) inte implementerat möjligheten att köra dubbla stroppar bak vilket skulle göra brädan ännu mer freerajdig, men min erfarenhet är att rätt få kör sina fsw så i alla fall.
