ola-h
Forumsvar skapade
-
Bara boardbaggen. Den är visserligen ”dubbeltjock” med extra förstärkningar på sidan, men kanske hade det hjälpt med bubbel. Dock inte säkert. Det är en rätt distinkt intryckning som verkar ha orsakats av något kantigt. Kanske har de lyft den med truck så att det är truckgaffeln som gått rakt in i brädan eller nå’t
Faktiskt första gången jag fått en bräda skadad, trots att jag aldrig packar med extra bubbel och dylikt.
Men när vi landat på LAX såg vi när de hanterade just in boardbag. Jag insåg redfan då att det nog var risk… Trots att den hade hjul släpades den uppochned. När den var halvägs ned för rampen från flygplanet drog de den åt sidan så den fick falla fritt sista 1.5 metern ned på marken. Men då föll den med nosarna före och där var det faktiskt inga skador, konstigt nog.
-
RRD;647971 wrote:-Nya fenboxar för Quad, blir det standard mer eller mindre från ”2012 års modeller”/produktion från sommaren på dom flesta märkena?
Ingen aning vad de olika märkena kommer göra. Det är ju alltid lite motstånd mot att ändra eftersom man i någon mening lämnar gamla kunder i sticket. Så risken är att de som till 2011 gjorde valet att köra us-box rakt över, håller fast vid det och att de som kör us/minituttle håller fast vid det. Fast jag vet att t ex Fanatic indikerat att de i alla fall funderar på att gå över till slotbox till 2012. Och till och med Witchcraft (som kört us/minituttle superlänge) funderar på en egentillverkad slotboxliknande (kompatibel) box.
RRD;647971 wrote:-Används dom nu av customtillverkare?Tror inte det. Det är fortfarande svårt att få tag i boxar och få orkar nog göra dem själv.
RRD;647971 wrote:-Vad blir viktbesparingen på en komplett bräda, 500g?Jag har gjort den där beräkningen ett par gånger, men minns inte nu. Men lite grovt väger nog en ”twinfinlång” usboxinstallation minst 350 gram per box och en kort kanske minst 200g per box, dvs över ett kilo per bräda på en quad. En slotboxinstallation väger under 100 gram. Så MINST 500g skulle jag säga.
RRD;647971 wrote:-Gamla fenor/adapter?US kan göras om till slot, och teoretiskt även köras i båda. Men i praktiken vill man oftast såga av ”tabben” så om man konverterar är man ”fast” i slotbox.
Slot kan gjutas om till minituttle
US kan gjutas om till minituttle
minituttle kan i princip slipas ned och gjutas om till slot
I princip kan man även gjuta om det mesta till USAllt detta är dock rätt jobbigt, kladdigt och kräver lite verktyg.
Själv funderar jag på en liten adapter i forma av en rostfri skruv med ett huvud med hål i som man skulle kunna skruva in framifrån i ett slotboxhuvud och konvertera till US (pinnen bak behövs givetvis också). Det vore sjukt smidigt.
I princip kan man som sagt ha fenor som passar i slotbox men ändå har tabben fram, men det funkar inte för de korta slotboxarna och för de långa tappar man motsvarande längd som tabben är i justeringsmån. Så detta är inte idealt.
RRD;647971 wrote:-Kända för- o nackdelar?SLotbox är framför allt lätt och personligen tycker jag de är enklare att montera än us. Det är också praktiskt med samma box fram och bak.
Nackdelar: Det har varit vissa problem med plastgängorna på Starbaords/Tabous implementering + att de har visat sig lite känsligare för grundstötning. Men jag antar att de jobbar med den biten och redan nu har de en skruv med en bättre gänga som gör gängproblemen till ett minna blott. I boxarna som in använder till Simmer kör vi en mindre skruv (samma som fcs) vilket jag tycker passar bättre för man får mer gänga när man slipper skruvskallen (vi ha också en insertgänga i rostfritt). Det blir också mindre ”hål” i brädan utan den gigantiska skruvskallen som SB/Tabou kör. Dessutom är det mer ”lagom” storlek för jobbet eftersom man inte behöver skruva hårdare än en fcs-nyckel tillåter. ”Fotstroppsstorlek” på skruvarna skickar liksom fel budskap. Det verkar dessutom som de mindre skruvarna ”träffar” spåren i fenorna mycket bättre och fenorna har suttit fast bättre vid revkontakt än på Starboards boxar. Och sandproblem tycker jag inte heller att det blir ens med fcs-skruvar. Jag kan nog lova att jag gjort mer fenbyten i sanden på denna Mauiresa än vad de flesta gör på ett helt liv och inte en enda gång har det strulat. Smidigt att kunna ha verktyget i fickan på shorts eller hängsele också.
När det gäller Simmers implementering av slotboxen är det också lite av ett teknisk mästerverk hur de byggs in i brädan. EN divinycellförstärkningsbox med fräst spår i sitter redan i EPS-blocket. Sedan gjuts/pressas själva boxen i kolfiber samtidigt som brädan pressas/lamineras. Så boxen blir en helt integrerad del av både kärna och laminat. Om man som Cobra har en separat box i form av en kloss så blir det ju lite lurigt om brädan t ex är konkav och man ändå vill ha fenan vertikal. Då måste man sätta boxen lite djupare på ena sidan och sedan fylla upp med spackel.
-
Jag skall kolla igenom mina ca 3000 windsurfingbilder från resan och se om jag hittar något mer.
Apropå packning så hade jag två brädor och tre segel att ta hem (inga master och bommar, de får ligga tills nästa resa). Jag köpte en rätt stor Neil Pryde dubbelboardbag.
På flygplatsen använde vi en Porter och antydde med lite viftningar att 60 buck dricks stod på spel. Vi hade förutom boardbaggen en extra väska, men killen fixade väskan ”på köpet” och fick in den stora (245*40*65) boardbaggen för ”surfpris”: 100 buck (+ de 60 i dricks då).
Nämnas kan dock att den sprillans nya NP-väskan visade sig rätt rutten. Stora revor redan. Kanske en slump, men jag tror inte det. Materialet verkar helt enkelt vara av dålig kvalitet. SOm jämförelse har jag en trippelbag från 2001 som åkt 2 ggr till Portugal, 5 ggr till Maui och dessutom legat på taket stora delar av sommarhalvåret. Den är fortfarande i bra skick utan stora revor, och detta trots att den till skillnad från den nya inte har hjul (och därmed _alltid_ lär släpas fram).
Dessutom var en av brädorna rätt rejält kraschad på railen. Så lite smolk i glädjebägaren. Fast sån’t där är ju värdsliga saker.
-
Nyss hemkommer till Sverige efter en förvånansvärt smidig resa. Kanske sammanfattar jag årets Mauitrip senare… men är det egentligen nödvändigt.
Sessionen ovan blev den sista. Sistadagen blev det istället ett magnifikt åskväder. Riktigt häftigt.
Hur som helst, bilden på Johan ovan är grym. Vi har några från samma våg:
Jag hade en av mina skönare Kuauvågor när jag gick ned mot Noriegas på en riktig bamsing, men tyvärr finns inga bilder på den. Vågen efter när jag skulle återupprepa det hela fick jag liksom aldrig fart och hamnade till slut bakom peaken och fick sedan jobba ett tag för att ta mig tillbaka it den då urlätta vinden:
Som så ofta var det både stort… (Kate)
…och smått. Är detta vindsurfingvarianten på coverup?
Jag fick rätt många sköna sena läppträffar:
…och de som laddade på arials verkade ha en bra dag (Jake, Russ)
Fler bilder finns på galleriet: http://gallery.me.com/ola.helenius#100232&bgcolor=black&view=grid
-
En bild från dagen.
Mer bilder kommer så småningom.
-
Det fanns en hel del rätt korta brädor redan 2010, bland annat Starboard. Vet dock inte om OnWater tog in dem. Kollas webbsidan. Naish har dock flera grymt fina modeller, också korta saker och jag vet att Fahlen har haft dem inne tidigare. Så kolla med honom.
-
Maui at it’s best.
Det finns många saker som gör Maui speciellt. En av dem är det där med prognoser, tradevind eller inte tradevind, vågstorlekar mm. När man sitter hemma i Sverige och kollar windguru kan det se ytterst dåligt ut och man kanske nästan tycker lite synd om de som är på plats, eller använder man den dåliga prognosen till att slippa längta dit lika mycket. Men Maui kan leverera ditt livs seglingssession nästan vilken dag som helst, oavsett prognos.
Det är nästan ironiskt. Idag var det just en så’n där instabil dag. Inte riktigt trade utan lite sydostligt: förhoppningen var ju att det ändå skulle blåsa, men sanningen var den att det egentligen såg rätt dåligt ut. Ostsydost kanske känns ”nästan som trade” och om det dessutom är hyfsat soligt hoppas man ju att det plötsligt skall friska i mitt på dagen, så som det regelmässigt gör en riktigt trade-dag. Men oftast driver istället lite moln in (ofta i form av så kallad vog (vulcanic fog) från Big Island) och stänger ned vinden. Precis så var det idag. Det fläktade en del på morgonen och vi och ett gäng andra svenskar åkte ned till Kuau, någon riggade tom. Men det blev egentligen bara sämre och sämre, medan vågorna snarare blev bättre och bättre relativt gårdagens nästan totala platthet vilket gjorde förhoppningarna om lite starkare vindpustar ännu högre. Några drog och surfade, vilket verkade vara det smarta beslutet. Några av de som var kvar frågade mig just om olik prognoser, vad man skall titta på, hur man skall tänka, vart man skall åka, var det är troligast att det blåser etc. Min inställning när det gäller Maui är att det egentligen inte lönar sig att stressa upp sig på förhand. Vare sig stressa för att det skall bli bra (var blir det bäst) eller stressa för att det inte skall blir bra. Hela poängen med Maui, speciellt med familjen på plats, är att liksom bara flyta med lite och ta dagen som den kommer. Men diskussionen fortsatte. Något skall man ju prata om när man sitter där och har det mysigt. Framåt eftermiddagen var nog ändå den gemensamma insikten att det var dags att åka vidare och göra något mer av dagen. Det kändes som nog med strandliv, snorkling och bad och det såg verkligen inte ut som det skulle bli seglingsbar vind. Men precis när jag började packa in i bilen dyker någon upp att säger att det börjat fläkta lite mer uppe på gatan. Men nej, ute vid vågorna var det fortfarande spegelblankt. Fast då dyker den lokale biluthyraren och tillika lättvindsräkan Frank upp och säger att det nog ändå kan gå att guppa ut. Så snabbt fram med prylarna. Och visst gick det. Vinden ökade snabbt till bekväm guppastyrka – ibland till och med nog för att plana några meter. Och vågorna var nu riktigt fina, en skön och bitvis rätt punschig gubhög våg på övre (kanske lite mer i setten) och en lite större skön och förvånansvärt harmoniskt rullande våg på nedre delen av revet. Jag höll mig först på övre, och trots att jag även idag körde den stora fsw-brädan så gick vågridnignen väldigt bra. Kanske var det seglingen i gårdagens minivågor som påverket psyket. Då var man ju tvungen att ladda allt på varje våg om det skulle bli något överhuvudtaget. Kanske hade lite ev den inställningen kletat kvar sig, för jag fick ett par grymt sköna vertikala läppträffar och valde gång efter gång att gå supertight upp mot läppen i lägen där jag oftast tänker att jag är för sen, fegar ur, och antingen svänger runt sektionen eller ger upp vågen och höjdar inåt. Lite märkligt egentligen att den här känslan infinner sig med just den här brädan. Jag som brukar tycka det är jobbigt tom med en radikal vågbräda i den storleken och nu var det på en bräda som är ytterligare 2 centimeter bredare (58.5cm!), med bred tail och snabb rocker. Men faktum är att det nog ändå var något i brädan som hjälpte till. Visst får man passa den lite extra på väg ned efter en tight toppsväng, men totalt sett var det något som gjorde att jag kände mig hemma på brädan. Kanske bidrog fenobestyckningen. Jag körde 3st 13cm-fenor och framfenorna var en lätt moddad variant av förra årets quadfenor från Starboard som jag alltid seglat bra på. Jag är ju en av få som alltid gillat quad-uppsättningar med stora fenor fram. Det blir helt enkelt en speciellt kombination av driv och löshet i bottensvängen och en känsla av 100% precision och grepp i toppsvängen utan att brädan blir stel som det kan bli med quaduppsättningar med småfenor fram om man sätter på lite för kraftfulla fenor bak. Och thruster-setup:en som jag körde idag gav exakt samma positiva känsla, trots den i grunden lite stelare brädan. Grymt coolt att ha de överlägsna fsw-planingsegenskaperna på väg ut och ändå utan tvekan våga gå på för fullt på loggohöga vågor i snabb cross off.
Huruvida prylarna avgjorde eller om det bara var inställningen som var den rätta spelar kanske mindre roll. Poängen är att trots att det länge såg ut att vara en död dag för vindsurfing, så fick jag personligen en av mina roligast seglingsdagar på hela vistelsen. Andra som kom upp ur vattnet tyckte kanske det var mediokert. Kanske kom de ut lite sent när vinden återigen blivit så lätt att det mest var en kamp att komma i position och pumpa sig med en våg. Kanske hade de helt enkelt inte – relativt sin förmåga – samma flyt. Men själv blev jag stärkt i min filosofi att ta dagarna lite som de kommer på Maui och inte stressa runt för mycket. De som drog iväg och vågsurfade istället hade kanske också en grym dag. Någon kanske hade det supermysigt med familjen på andra sidan ön. Det är ingen ide att räkna dagar man missar och fundera på om det hade varit roligare att göra något annat än det man valde att göra. Och jag tycker inte heller det är någon idé att räkna seglingsdagar, räkna bra dagar eller ens episka dagar. Det är helt enkelt inte en fråga om mätbara kvantiteter. Det är spirituella upplevelser.
-
By the way… Polakow håller sessionen på Hookipa häromdagen för den bästa under alla de 20 år han seglat Hookipa.
Några av oss svenskar på ön samt några till fördrev idag tiden med att segla lättvind och minimala vågor på Kuau. Faktiskt nästa platt och förhållandena liknade nästan ett litet Torö. Fast varmare. Endast en liten sektion utanför Mama’s bröt. Men kul var det ändå, och perfekt för mina pågående tester av den vågiga fsw-bräda jag jobbar på. Med lite tur blir det lite vind även imorgon och lite mer vågor.
-
Ja, så är det också (dvs att olika storlekar kan vara lite olika). Och ja, när det gäller vågbrädor förväntar sig alla att olika brädor har väldigt olika känsla/prestanda, så till den milda grad att olika underkategorier måste uppfinnas. Men för fsw verkar det finnas en slags outtalad idealbild av hur brädan skall vara (och det finns som sagt en hel hög som väldigt nära denna idealbild).
-
Hmm. Jag skulle snarare säga de flesta ”mainstream” fsw:s är extremt lika (jämfört med t ex hur olika vågbrädor är). Däremot verkar det just i fsw-segmentet vara så att de som seglar på brädorna är extremt känsliga för ytterst små skillnader i känsla, vilket också är vad som kommer fram i tester av just dessa brädor. Skillnader som jag själv tycker är ytterst marginella lyfts fram som helt avgörande. Jag tror det beror på att kategorin i sig är så smal och väldefinierad. Lite ironiskt eftersom (som RRD skriver) fenvalet gör extremt stor skillnad. Så bland t ex Starbord, JP, RRD och Fanatic tycker jag man kan välja vilken som helst (som man får bra pris på…) och sedan istället lägga pengar på att hitta ett par fenor som passar det man vill göra med brädan samt helt enkelt segla in sig på den.
Annars håller jag med om att fsw:s inte blir så bra om man väljer dem för stora. Så om man inte absolut MÅSTE sätta på megastora segel eller nå’t så tror jag inte man skall gå över kroppsvikt + 10-15 liter. Seglar man främst i hårdvind kan man välja lite mindre än så.
Men som Oscar skriver, vill man plana så tidigt som möjligt och lära sig freestyletrick så är en freestylebräda klart bättre. En fsw går givetvis att göra freestyeltrick på också, med är egentligen mer en vågbräda som ”freerideifierats”. SÅ i vågor r en fsw helt överlägsen är freestyle. Och gillar man mer att bränna runt och göra lite enklare trick typ gippar och så så är också en fsw bättre.
-
Var körde ni? För min del har det blivit några morgon-surf med Sigge och lite SUP, igår på Kanaha och idag på Kuau och Mamas. Ingen episk våg, men ett par rätt intressanta takeoff:er. Till och med när det är litet är det definitivt mer kraft i Kuau-vågen. Kanske fyller det i med lite vind imorgon. Om inte hittar man ju alltid någon lämplig våg för surf av annan karaktär än vindsurf.
-
Jag antar att Polakow, trots sina taniga ben, går i Laird-klassen med sina tighta neoprenshorts med hängslen och oversizade vita tröja:
Swift har dock en del kvar till legendstatus och får vackert följa gängse shortslängdsmode:
-
Idag for vi lite fram och tillbaka i jakt på lämpliga förhållanden. Kanaha erbjöd inte ens badförhållanden eftersom bland annat Mag sett en haj precis inne vid stranden. Så badvakterna stängde hela stranden. Dock var det inte särskilt mycket vind där nere heller. Vi begav oss i alla fall till Kuau. Där såg det rejält stort och dumpande ut. Dessutom ultralätt vind. Efter någon timma blev det aningens mindre vågor och Ross tog sig ut och plockade rutinerat ett par vågor. Men vi tvekade…
Så bort till Hookipa istället. Där var Polakow och Swift och en italiernare ensamma ute. Det var stort.
Kevin Pritchard kämpade på insidan i säkert en timma men flöt så småningom iväg till Kuau. Kai Lenny hamnade också på insidan vid Lanes och fick så småningom hjälp av några badvakter att ta sig upp. Johan och jag var lite sugna på att gå ut. Tyvärr (eller som tur var – vi får aldrig veta vilket) så var vi inte riktigt där samtidigt och kunde därmed inte hetsa varandra så vi förblev på land. Men showen som Polakow och Swift bjöd på var något extra. Och trots att Swift laddade på airials som denna:
så fick Polakow honom nästan att se ut som en nybörjare. Jasons segling var 100% prickfri, med perfekta bedömningar både på utvägen och invägen och grymt radikal segling.
Rena toppsvängar:
360:s
Kraftfulla bottensvängar:
lekfulla toppsvängsslajdar
och allt utan skruvar i framfenorna:
Kai Lenny kom tillbaka och valde ståuppbrädan: Också det en imponerande syn
-
Ja, kanske. Men jag tror du underskattar den sublima estetiken i guppandets sköna konst.
-
Basse;647137 wrote:Fan vad rätt jag ligger med min KT känner jag. Kommer smälta in grymt på Hookipa med vatten till knäna. 🙂
Helt helrätt. Jag tror att hur djupt med skall sjunka är en modegrej, lite som shortslängden. Frågan är om det finns något samband? Shortslängden har nog åkt upp lite de senaste åren. Och brädvolymen är på väg ned. Är det så enkelt att lika mycket ben alltid skall synas mellan vattenytan och nedre shortskanten?
EDIT: Och kanske är det för att jag enligt modeoraklen alltid har haft lite för korta shorts som jag också varit tvungen att segla lite lite mindre brädor?
