[ola-h]

Japp. Den här veckan såg lite mörk ut om man var sugen på vindsurfing. Men som så ofta på Maui så spelar prognoser mindre roll. Med bara ett uns grundvind från ost och så lite sol på det så ordnar det sig. Och idag var det som Johan skriver tidvis rätt gott om vind (vilket på Maui betyder att man planar ibland..). Hyfsat offshore och ovanligt rena vågor i alla möjliga storlekar upp mot logo/mast som störst. Grymt kul och förvånansvärt lättseglat och om ni frågar mig en av de bättre dagarna på den här resan så här långt. Kanske för att förväntningarna på en bra dag var så låga?

Tack vare skickligt inplanerad sovtid för Lisa fick Gisela en del bilder:

Johan laddade bildbevisligen på airials idag. Men han var också sugen på lite sena läppträffar, tydligen:

Magnus utnyttjade de extra litrarna i den lånade Quatron för att komma i position för ett par fina toppsvängar…

…och visade att det går att lägga långa skärande svängar även med en twin:

Kate körde länge nere vid Noriegas och fick många fina vågor:

Eftersom vågstorleken var så varierande fick man hålla lite extra koll på vad som var på väg in innan man körde ut. Men glömde man det räddades man ofta av en by i sista sekund som såg till att man planande precis hann över vågkammarna:

Själv fick jag både ett par långa sköna stora vågor ner mot Noriegas…

…och ett par sköna svängar på lite småvågor

Imorgon hoppas vi på en repris med lite bonus i form av större vågor.

[ola-h]

Jovisst. Och när det gäller Fly-serien så har brädorna definitivt ett stort register när det gäller kroppsvikt. Men jag menar mer generellt: Jag tror att dels att bredden på brädan behöver anpassas till seglarens kroppvikt, men också till hastigheten i vågridningen. Och dels tror jag rätt många (även hemma) kör runt på lite för stora brädor. Men multifeningar är det helt enkelt svårare att känna när brädans storlek börjar begränsa seglingen (framför allt vågridningen). Så speciellt med tanke på allt snack om att gå upp i storlek på twins/quads är det nog lätt hänt att många hamnar på för stora brädor. Och så blir man liksom bortskämd med all volym och tror att det är jättemycket svårare att segla en lite mindre bräda. Och om man tror det, då kommer det också kännas så.

[ola-h]

Ja, en lite halvoväntad tag med vind igår. När jag körde förbi Kuau såg jag Johan sticka ut, men jag valde istället Hookipa där det var väldigt rena vågor i ”lekstorlek”. Dock ovanlig svallriktning vilket gjorde att det bröt mer utanför stenarna än vanligt och att det var ganska svag ström. Så trots de relativt små vågorna var det visst en och annan som åkte upp på stenarna även denna dag. SOm Mag skrev blev det också precis när jag stack ut extremt lätt vind och dessutom väldigt mycket offshore. Det var tidvis svårt att överhuvudtaget ta sig nedför vågen, även efter det att man lyckats komma med den. Så det blev rätt konservativ segling från min sida. Jag fick några sköna vågor men seglade lite på säkerhet. Delvis seglade jag lite försiktigt för att jag seglade en lite för stor bräda, vilket för mig helt enkelt inte funkar på Hookipa. (Mer om det i ”brädshapetråden” (http://0108dev.surfzone.se/forum/showthread.php?t=79504&page=5). Annars var ju återigen den stora behållnignen att från vattnet se Keith Tebouls helt sjukt vertikala och sena bottensvängar, rakt in under läppen där han snabbt snärtar runt brädan. Sjukt surfigt och snyggt. Kanske inte lika bildmässigt som t ex Levis mer kraftfulla och vattenkaskadproducerande toppsvängar, men i verkligheten minst lika imponerande.

[ola-h]

Apropå diskussionen om brädstorlek körde jag igår för första gången 84-litersversionen av det som kommer bli Simmer FLywave. Shapen är väldigt lik den 75:a som jag huvudsakligen haft under fötterna här. 75:an är 55cm och 84:an är 56.5cm. Den senare är 2-3cm längre också och sedan förstås tjockare – det är tjocklek som i praktiken ger mest volym.

Hur som helst, visst var det skönt med lite extra flyt och trots att jag körde 4.8:a i den extreme lättvinden tog jag mig kanske runt bäst av alla, dvs planade mer än de flesta och tog bra höjd även i ickeplaningsläge. Men i slutändan var ändå brädan tveklöst lite stor. Det har egentligen varit samma sak varje år på Maui för mig. För segling på Hookipa är 56cm eller bredare helt enkelt för mycket. Kanske skulle det gå ett designa en bredare bräda som ändå skulle vara hanterbar, men skulle jag göra en optimerad ultralättvindsshape för mig själv (72kilo) för Hookipa skulla jag snarare utgå från 75:an med dess 55cm och biffa upp railen lite och kanske peta in några liter till för att få upp den till närmare 80 liter.

Men givetvis är Hookipa lite speciellt. Redan på Kanaha är ren bredd ett mindre problem och för sverigesegling har jag inga problem att köra upp mot 58cm. Och sedan beror det en hel del på stil/kompetens. Å ena sidan kan ju lite mer bredd löna sig eftersom det hjälper till att lugna ned brädan lite. Och å andra sidan kan säkert en bättre seglare som väger lika mycket orka trycka igen en bredare bräda bättre än vad jag klarar. Men tittade jag mig runt lite under guppningen in och ut igår och de flesta duktiga seglarna står trots allt med stora delar av brädan under vatten när det går riktigt sakta vilket troligen betyder att de max kör på 5-6 liter över kroppsvikten.

[ola-h]

9 fot är i princip en lång SUP nu för tiden… En del är ned mot 7’5″ (dvs typ 45cm kortare!). Jag har kört an 8’5″*29″ Starboard den här gången.

[ola-h]

Haha, ja det var ett tag sedan jag tog så många vågor i huvudet. Men med tanke på alla sköna rides man fick så var det värt det. Avtrycken av spolningarna var inte värre än någon liter vatten i näsan som fortfarande sakta droppar och lite skavsår efter leachen (det blev nog ett par hundra tillryggalagda baklängessläpningsmetrar sammanlagt). De mentala avtrycken efter de vågor som faktiskt surfades kommer vara längre än de fysiska åkommorna. Och om sanningen skall fram är ju även tokspolningarna fascinerande upplevelser som snarare adderar till den positiva totalupplevelsen.

[ola-h]

Jaws.

För övrigt pratade jag med Bart på Kanaha Kai idag som paddlade in på Jaws med SUP förra veckan. Han sa att man in princip måste välja en ”liten” jaws-dag för att det skall funka eftersom den enda möjliga tekniken är att paddla till ”rätt” takeoff-ställe och vänta på en bra våg. Men måste nämligen ta dem så sent att man omöjligen kan ligga en bit ut och vänta. Och om det då råkar komma en lite större våg är det bara att vackert ta den i huvudet. Och så skedde. Bart tog först en i huvudet vilket gav en rätt häftig resa, släpad i foten av en 9 fots SUP. Brädan skadades i spolningen, men det verkade mest vara ett veck i botenlaminatetvoch det kändes som den höll ihop rätt OK. Och efter att ha blivit utdragen med jetski och återigen positionerat sig så kom en våg som han kom med. Och det fick räcka för dagen. Jag har inte sett bilder på internet av detta. Antagligen blir det ett reportage i diverse magazine.

[ola-h]

Ja precis. Svårt frestande att köra alla fem boxar…

Tailkick: Det är rätt att vi nog inte kan ha mer kurva överlag i brädan. Men med ”totalkurvan” given tror jag inte det hjälper att välja en mer ”tailkickorienterad” kurva. I toppsvängen är även trifin-varianterna svängiga nog, det är mer i bottensvängen som de ”stelnar” lite jämfört med en bra quad eller twin. Och det är just därför som vi redan valt att lägga lite mer kurva på mitten och mindre i tailen eftersom man då kan få en lite mindre ”stel” känsla med tri fin än om man gör tvärtom.

[ola-h]

Lars_K;646789 wrote:

Vad är största skillnaden mellan twin och thruster? Vad kör ni för fenlängder i de olika setup:erna?

Jag vet inte om det passar sig med för mycket fensnack i den sköna Maui-tråden, så jag svarar i ”Simmer-tråden” istället:

http://0108dev.surfzone.se/forum/showthread.php?t=79504&page=4

[ola-h]

En fråga från Maui-tråden som jag tycker passar bättre här:

Lars_K;646789 wrote:

Vad är största skillnaden mellan twin och thruster? Vad kör ni för fenlängder i de olika setup:erna?

Thruster är för det första avsevärt svårare att trimma in. Varje variation i storlek samt i relationen mellan framfenornas och bakfenans storlek gör väldigt stor skillnad. Det kan gå från ”nästan singelfin” (jag körde t ex med 85mm småthrusters + en centerfena på 21 eller nå’t) till extremt loose (fast också rätt konstig känsla rakt fram) med stora framfenor och lite trailer. Men jag tycker varje variant får lite mer begränsat användningsområde. Jag har lite svårt att hitta den där perfekta allround-setup:en. Det är lite som det alltid känns som man ha aningen för mycket fena, men om man gör alla för små (jag provade t ex 2*12+11) så blir brädan känslig för chop.

Twin har ju lite ryktet om sig att vara löst och skatigt, och även på den här brädan (med snabb tail men relativt andra fsw:s lite extra kurva på mitten) är twin väldigt loose. Men just i kombination med den snabbare tailen tycker jag ändå att twin-uppsättningen är extremt lättkörd och stabil. Jag har kört 2*15, rätt flexiga saker (upp till 5.3 Iron powerwave) och givetvis krävs lite mer jobb för att få upp brädan i planing riktigt tidigt. Men med tryck i seglet så har man faktiskt med 2*15 den där sköna, förutsägbara och stabila känslan rakt fram och detta skulle kunna accentueras ännu mer med lite större fenor. Överlag tycker jag nog twin är en lösning som kompletterar den här bräda väldigt bra och i motsats till tri i princip inte kräver något experimenterande. Välj en rimlig storlek. Sätt i dem och få något som fungerar från det blåsigaste till den oblåsigaste och i vågor från fotknölshög onshore till masthög side-off.

Visst kan nog varje enskild person hitta sin favvouppsättning tri fi som man också kan ”sätta i och glömma” men helt klart är fenval och position en mer delikat fråga med tre fenor.

Som jämförelse tycker jag quad är enklare trimma än tri och jag upplever att varje enskild quad-variant har lite bredare register men till priset av en lite, lite segare känsla rakt fram

För övrigt var det en skön känsla även att köra singel fin på brädan. Säga vad man säga vill, men single ger den mest naturliga och stabila känslan när man bara seglar rakt fram och med en mjuk och inte för stor fena är känslan på vågen inte att förakta heller. FÖr ultimat tidig planing och höjdtagning (spec när man är lite underriggad) är antagligen någon tri-fin kombination det bästa, men när man väl har hyfsad power ger en aningens större och styvare single en så mycket skönare och mer distinkt känsla i vanlig ”B&J-segling”.

[ola-h]

Ja, ni får ursäkta att rapportintensiteten avtagit något. Sedan sist har det kanske varit segling hälften av dagarna och surfing de andra. Bland annat dunkade det in ett rätt rejält swell så att det mesta utom Kanaha (och Jaws) stängde. Jag, Johan, Kate och Magnus valde Kanaha, men tidvis var det rätt tufft även där. Både Magnus och Kate fick ta små pauser i seglingen och besöka närliggande surfshoppar för att ersätta sina brutna master. Till och med Kanaha kan bryta rätt tungt på sina ställen, och revet är rätt ”taggigt” och rycker gärna tag i en masttopp så att vågenergin kan få maximal hävstång för att visa ett inte ens prepreg kolfiber är någon match för moder natur.

Själv har jag tillbringat lite tid med att testa en 85-literproto för Simmers fsw med diverse olika fenkombinationer. Proton har fem boxar och den stora frågan är om vi i serie skall köra den som single+thruster eller single + twin. Därav har vi (= jag och Kai Katchadourian) kört den en del i seriösa vågförhållande både på Kanaha och Kuau. Om ni ursäktar lite skryt/pimp så är brädan helt sjukt bra i vågor för att vara en fsw, speciellt som twin (så alternativet att helt enkelt låta även produktionsbrädan ha fem boxar känns lockande…). För en fen-nerd som mig är det riktigt skoj med fem boxar, speciellt på en så pass allround brädan som den här. Det blir verkligen tydligt vad olika fenbestyckningar faktiskt gör med känslan i brädan.

Annars har North shore erbjudit extremt fina SUP och surfförhållanden de dagar vinden lyst med sin frånvaro. J&K och Mag och Karin har utnyttjat situationen tillfullo medan jag och min familj prioriterat familjesurfing på sydsidan (se vår ”familjeblogg”: http://sigge-hedda.blogspot.com/2011/02/surfs-up.html). Imorgon lördag hoppas vi på att något av västsidans (sjukt bra) vindsurfingställen skall funka, men det ser ut att bli för klent med vind, och då får det väl bli surfing igen.

[ola-h]

Uppenbarligen måste här genast utvecklas automatisk upplåsbara luft-limpor som dyker upp på däcket när höjden över havet understiger 0.

Men lite intressant teori det där med limp-effekten. Faktum är att min ”per volymsenhet” i särklass bästa guppabräda var Starboard Evilt twin 70. 55cm bred med 72 liter i verkligheten. Platt däck överlag. parallell outline på mitten som ger stabilitet. Tjockare rails fram som gör att det inte flyter lika mycket vatten över brädan i guppafart etc etc. Men intressant nog var också nosområden lite ”limpigare” än brädan i övrigt. Kanske en av nycklarna till dess förträfflighet.

Idag var det förresten återigen en balanseringsdag när jag tog en ultralättvindssession på Kuau frampå eftermiddagen efter trevligt familjesurf på sydsidan. Inte så stort dock, så inga direkta konsekvenser. Men ett par vågor gick att plocka mellan sjunkövningarna i alla fall.

[ola-h]

Jesper B;646544 wrote:

I saltvatten och iklädd shorts finns det ingen anledning att gå större än kroppsvikt plus fem liter för mig. Hemma i Stockholm/Toröguppandets bräkta vatten och 5mm gummi är några lite till bra de extrem-lätta dagarna. Men då har jag tränat Maui vintersegling i några år. Förr i tiden hade Hookipa rippers oftast under 70 liter oavsett hur lite det blåste. Men de hade och har desto mer kompetens. Det blir t ex svårare att lättvindsvattenstarta ju mer volym brädan har eftersom den inte sjunker ner under riggen på samma sätt, givet att man vet hur man gör. Nu har trenden varit det motsatta ett par år, dvs över 80liter i extrem lättvind, mycket ström och feta stängande sektioner. Flera jag snackat med i år och förra vintern ser redan hur den trenden börjar vika sig. Det blir lätt extremt när pendeln väl är i gungning.

Sen håller jag INTE med Ola helt och hållet att en ”effektiv” shape är lika med så lite liter som möjligt för en viss egenskap i en bräda. Man kan lika väl resonera tvärt om att ju fler liter man kan få in i en bräda med vissa egenskaper är den effektivaste. Tycker man kan se skillnaden mellan t ex Quatro och SB här. SB har dasslocksliknande outline, dvs rätt bred nos och ibland häck men relativt platt däck. Det ger mycket yta att balansera på, men relativt lite volym. Quatro har extrem limpshapat däck med mycket volym i mitten, relativt smal nos och häck (Fanatic ännu mer framför mastboxen). Det ger mindre yta att balansera på men fler liter att flyta på…. båda kan ses som extremt effektiva eller ineffektiva beroende på vad man lägger i begreppen: Lite, lite fart rakt fram i plattvattnet på väg ut skulle jag tro att mycket yta är viktigare än liter. Just tokpumpat sig över en dumpande våg och står och sjunker i det turbulenta vitvattnet/skummet/luften precis bakom skulle jag säga att många liter är effektivare…

Hur som helst så spelar det faktiskt ingen roll om det finns en 105 liter produktionsvågis eller inte när det går att köpa custom. Beställe en av Ola, Svenne här på hemmaplan eller av någon annan lite eller mycket längre bort. Finns ju hur mycket om helst att välja på! Våga custom!!

/JB

Ja, jag tycker också att ”megavolymstrenden” här på Maui börjar vika sig. Och visst kan man mena olika saker med ”effektiv shape”. Men däremot hävdar jag fortfarande att till och med när det gäller att tokpumpa sig över en dumpande våg med endast 3m/s i seglet så spelar många andra shapedetaljer än volymen in när man väl är över någon slags miniminivå i volym som för en duktig seglare kanske ligger på runt 5 liter+. Men om man som 80kg-seglare ger sig ut med 70 liter i ultralättvind och tungt dump, då hjälper inga shapetrix i världen. Men de år jag både seglar dasslock och limpor på Maui så har det varit extremt tydligt att även 5 liter mindre dasslok i praktiken har varit enklare att balansera/flyta på än 5 liter större limpor. ”Sjunkbalansen” i brädan är helt enkelt mycket viktigare än den faktiska lyftkraften (igen, inom rimliga gränser).

Igår droppade vinden för övrigt till mellan 0 och 5m/s på Kanaha när jag var längst ut. Då var det lite av en balansövning att sjunka in på 75 liter (inte särskilt gupp-anpassad) och jag hade gärna haft 10 till. Det var en dag man var tacksam för alla år av envist harvande på 63-literbrädor på byiga insjöar där minst hälften av tiden spenderade under vattnet.

[ola-h]

svennebanan;646562 wrote:

Det var ju det jag hade tänkt göra, men sen gick shapern och sålde sig till massproduktionsindustrin;-. Eller hintas det att Ola/Boardcorner custom samarbete fortfarande lever i högsta grad?

Jag kan fortfarande göra customs som Svenne kan bygga (om ha har tid).

[ola-h]

dr Masse;646518 wrote:

Ola, det låter bra spännande, det där! Dock tror jag att det är lite extra viktigt att en fsw-bräda är lätt att ”hitta hem på” utan alltför mycket meck, många fsw-seglare är, i mina ögon, rätt ointresserade av att mecka med fenplacering, stroppar och annat utan vill mest ut och åka så där skönt bekymmerslöst. Det är därför de ofta väljer en fsw – enkelt val, funkar för allt.

Ja. Det blir ett litet dilemma för oss. Men som jag personligen ser det så finns det redan gott om extremt bra fsw-brädor på marknaden. Vill man ha en mainstream fsw så kan man ju välja en av dem. Jag vill hellre göra något ”i utkanten” av det segmeten som fyller en unik roll. Men det gäller att övertyga distributörer m fl att detta är an bra väg att gå.