ola-h
Forumsvar skapade
-
PG, Tomas (aka Brandmannen) är inte samma person som den kända surfbrädesdesignern Tomo. (Dan Thomson).
-
Vilken korrelation!
Så vem kan gissa orsak-verkan-sambandet?
1. F har tittat på B(randman)
X. B har tittat på F
2. Det finns något bakomliggande som har inspirerat båda -
Jo, det är ungefär samma för mig… minus elhyveln. Men en sak jag har lärt mig med åren är att inte hänga kvar för länge i initiala teorier som inte motsvarar den verkliga upplevelsen på vattnet. Och det värsta är att både hos mig själv och hos andra har jag noterat hur dylika teoretiska förförståelser tenderar att bli självuppfyllande. Kanske för att man egentligen inte känner någon skillnad alls när man seglar eller ännu troligare (och en fundamental egenskap i den mänskliga psykologin, som du vet, Jesper) för att man tar fasta på upplevelser som stödjer ens teorier och förkastar, ignorerar eller inte ens märker upplevelser som talar emot ens teorier.
En ytterligare svårighet är ju att det är så sjukt tråkigt att bara göra två identiska brädor med (t ex) olika tail. Detta skulle visserligen kunna vara bra om det var systematiska empiriska studier vi sysslade med. Men det är det ju inte. Så därför tenderar jag oftast att göra ”helt nya koncept” istället för att småfila på detaljer på något som redan funkar.
-
Ja, jag får helt enkelt se hur det blir i praktiken. Men det är ju inte hold när man bränner på rakt fram down the line som jag är intresserad av utan greppet i sväng och framförallt en mer ”smooth” ingång i svängen.
Min nya roundtail är ju också lite längre än min breda squash på original-Frugal.
Men sen beror det kanske också på vem man pratar med i surfvärlden. Även där är det ju en del hobbyteoretiserande ibland.
På mina tidigare frugal-protos har jag gjort en del mindre justeringar av tailens rundhet och tycker nog att mer rundning HAR lett till bättre grepp (eller möjligen ett mer kontrollerat grepp?). I en kraftfull toppsväng är (för mig) det som spelar mest roll hur enkelt det är att få brädan ”rätt”. Om man väl har den ”rätt” innan man trycker till så sitter i princip alla brädor. Så det jag vill åt är som sagt att kunna kommer senare och framför allt bestämma mig senare för vilken toppsväng jag vill göra så då blir det viktigt att brädan inte kräver för mycket ”setup” för att sitta.
Men för att sätta det hela i perspektiv så gör ju små justeringar av outlinens kurva (se exemplen längre upp) MYCKET mer skillnad.
-
Jo, orkar man inte hålla greppet utan studsar ur så hjälper det ju liksom inte så. Men grepp i den här meningen är knappast någon man kvantifierar. Det är rätt subtila grejjor och också beroende på seglarens teknik. Railens grepp överhuvudtaget kommer ju huvudsakligen in när man kantar brädan en hel del. Det vanligaste felet (i en toppsväng) om man tappar greppet är att man kantar för lite och trycker på fenorna istället för att surfa brädan. Men kan hjälpa seglaren att komma rätt in i svängen och hamna mer på kant genom hur man designar rail och outline och delvis även botten på brädan. Det finns också massor med olika varianter på toppsvängar, och kompromisser emellan.
Men när det gäller grepp som vi pratar om ovan så handlar det mycket om förtroende för brädan. Man kan göra en carving sväng på vilken bräda som helst, men om man vill pusha sig själv vill man ju kunna komma in i svängen med mer och mer fart på ett mer och mer kritiskt ställe på vågen och gå in i svängen med mindre och mindre ”förberedelser”. Då börjar små detaljer spela roll. Man kan kolla svängen nedan. Bra carve i botten och bra carve i toppen. Men också ganska mycket av inväntande förberedelser mellan de två svängarna i bild 2-4. Även bild 4 är egentligen mest förberedelse för ”själva svängen”, dvs när man lägger på tryck på riktigt. Förberedelserna går ut på att lägga brädan rätt på railen med lagom mycket kant mm så att den sedan hanterar det tryck som man så att säga har byggt upp.
Här är en annan sväng samma dag. Ingången ser ju bra ut, men jag tappade greppet oavsiktligt. Det gick iofs också bra – allt måste inte vara meningen – men ändå. Det är massor med situationer som dessa och andra situationer på olika brädor (tillsammans med en del funderade) som gör att man kan förbättra sin förståelse av vad olika detaljer på brädan har för effekt på olika aspekter av seglingen.
-
Jag menar samma hold dvs ” att brädan sitter lugnt och tryggt i en kraftig och snabb carvande sväng”, även om jag mest har fokuserat på toppsvängar.
Angående railens längd: Så har jag också tänkt och hade då idén att ju mer man kunde förlänga själva railen bakåt, desto mer grepp. En lång tail, typ pintail, är ju i sig bättre då, men om man av olika andra skäl inte vill ha en lång tail så blir frågan intressant. Vi tänker alltså att vi (mer eller mindre) har fixerat tailens längd och funderar på dess form.
Det jag tänkte i detta fall, i linje med det raillängdsresonemang du refererar till, var att det skulle bli mer grepp ju _mindre_ rundning man hade, för då kunde man ju liksom förlänga railen lite, lite till bakåt. Men det verkar inte bli så i praktiken och jag tror att anledningen är att med en platt avkapad (square-) tail så bryter men vattenflödet vid själva hörnet. Men ju mer man rundar till det hela, i desto större grad fungerar tailen som en del av railen. Vattnet vet ju så att säga inte vad som är sida och bakdel på brädan. Så rent konceptuellt (om än något förenklat): med en squaretail kan man tänka att railen når fram till hörnet. men med en roundtail kan man tänka att railen når hela vägen till mitten. Så en roundtail har längre rail. Att se en roundtail på detta sättet är ju också konsistent med hur man ser på en pintail, där man ju ”räknar” railen hela vägen bak, är nog inte så dumt.
Och Squash, thumb etc hamnar då på en skala mellan square och round i uppförande medan en swallow bryter flödet ännu mer och då gör själva änd-sektionen ännu mindre nytta rent greppmässigt.
Men om du har några kommentarer på detta från surfvärlden så är jag intresserad. Lite anekdotiskt minns jag dock en ASP-tävling häromsistens (Frankrike eller Trestles) när det var rätt stort. John-John gick ut och missade två feta topp-carves med sin squashtail, gick in och bytte till sin roundtail och satte sedan alla. Säkerligen mest psykologi, men ändå….
-
Jag har inte koll på race och slalomprylarna men det finns lite enklare Simmer cam-segel som kan köras på rdm. 2xc. Har ett själv men har inte hunnit testa än.
-
Hur kort kan en bräda bli?
Det finns flera variabler. En är ju hur vi står på brädan och på ett par decennier så har avståndet mellan stropparna på vågbrädor ökat rejält, upp mot 8-10cm, nästan.
Sedan har vi mastfoten. Det som spelar mest roll är mastfotens avstånd till framstroppen. Jag har under ett par år minskat detta på mina personliga brädor. Det blir lite kastfallsvarning först, men man vänjer sig. Men riggen närmare fötterna upplevera jag att rigghanteringen blir mycket snabbare och att man enklare kan pusha framrailen utan att flytta sin kroppsposition like mycket. Men som sagt, denna snabbare hantering beror ju på att riggen inte ”sitter” lika stabilt. Men om man gillar (eller lär sig gilla) att ha riggen närmare fötterna så kan man göra hela framdelen av brädan lite kortare.
På Frugal har jag gjort det genom att ha en kurvig outline i mitt och framdel. Mer kurva gör ju att nosen viker in snabbare och då blir nosen också kortare. Frugal är inte bara kort i tailen utan har också en osedvanligt kort nos, som dock inte är osedvanligt fet. Kurvan i outlinen är för att hålla brädan loose när man lägger i mycket rail. Som kompensation är bakdelen rakare. En sådan bräda kan fortfarande ligger riktigt stabilt i en carvig bottensväng, men det är en slags ”aktiv stabilitet” dvs den sitter när man pushar den. En mer långdragen shape kan man få att bli mer stabil när man liksom ligger på en lite ”lös” rail, dvs när man inte pushar.
Att bara hugga av nosen gör i sig ingen avgörande skillnad om den inte är ultralång från början. Man får tänka på att seglar man ordentligt så trycker man ibland ner railen ända fram till nosen i vattnet i toppsvängen och då vill man inte ha för konstiga ”ojämnheter” i outline eller rail för då blir det svårare att pusha brädan igenom svängen och upp igen.
Men det man kan man göra med en ”rak-bred” nos alá brandmannens eller Vanguard/Simmons etc är snarare att ha en rakare outline utan att nosen blir ultralång eller onödigt rund längs fram (alá en spoon). En rakare men kortare outline kan vara bra för att få bra driv i segla vågor t ex.
Tailen är sedan en annan fråga. Yta i tailed hjälper för passiv planing och kan även underlätta att hålla fart i sega vågor, speciellt om man inte själv seglar superaktivt och håller sig på exakt rät ställen på vågen. Yta i tailen är inte bara bredd utan också längd. Problemet med mycket längd bakom stroppen är att den måste trycka undan vatten när brädan svänger. Har man mycket rocker i tailen så slinker tailen så att säga runt fint ändå, men detta bromsar ju också brädan i andra situationer. Med en kortare tail (mindre längd bakom stroppen, tappar men an del passivt driv, men man kan få brädor som går genom tighta carviga svängar sjukt snabbt och rent generellt reagerar väldigt snabbt på seglarens aktioner. Man kan också köra rakare rocker i brädan bakdel rent generellt och då får en snabb bräda som ligger rätt ”stabilt” i sväng, men ändå gör riktigt tighta svngar när man pushar den. Frugal har rätt mycket rocker överlag, medan vår andra modell (snart i produktion) Freegal har en rakare rocker.
Tailens form (swallow, pin, suash etc) spelar på en normal vindsurfingbräda väldigt liten roll, men när tailen blir kortare och själva ”slutet” bredare så blir inverkan rätt stor. På Frugalprotos har jag varierat tailen en del från Swallow i början, via rounded square till ännu lite rundare squash på mina personliga brädor. Det gör faktiskt rätt stor skillnad och ju ”kantigare” deston snabbare reaktioner och ”poppigare” känsla, medan mer rundning ger bättre grepp och att brädan rent generellt sitter lite bättre. Så på min nya personliga bräda gjord för ”seriösa förhållanden” har jag alltså kombinerat en lite längre men smalare nos och en smalare outline rent generellt med den korta tailen från Frugal men nu helt rund för att verkligen generera maximalt grepp och kontroll, men ändå slippa det som (efter ett par år av Frugal-segling) känns som tröghet i sväng hos normala brädor. Kan bli kul
Frugal och dess syskon är annars relativt smala i tailen i betydelsen att platsen där man har bakstroppen är smal. OFO blir inte ett relevant mått. Men naturligtvis går det att ha bredare, men fortfarande kort tail. Min egen ”Simmons style” kan ses på bild 3 nedan.
Nedan några bilder.
1. Frugal 77 jämfört med en 78 litersbräda med rätt klassisk design 229*56.8 – så fortfarande ”normalt modernt kort”) och ungefär samma bredd. Man ser både att det är mer kurva fram i Frugal och hur detta genererar en kortare nos. Notera även att de två matchar i bredd på mitten och i tailen, men att Frugal är mycket rakare mellan stropparna. Min första Frugal-proto var kurvigare här men blev för svängig och framför allt lite slajdig och instabilt, så denna outline är ett resulatat av tesande och funderande.
2. Här är min senaste roundtail (215×55.5, 75l) jämfört med FLy75 (227×55) och en Frugal 75 (208×56.5). Man kan säga att den nya har bakdel från Frugal, fast med round tail, mittendel från Fly men sedan lite mer outlinekurva runt mastfoten och lite minder outlinekurva i nosen. Kan bli kul…
3. Här är en bräda med fyrkantig nos och tail (205×58, 77 liter). Den har ett helt annat syfte nämligen att vara en ”skojjigare” ersättare till en Quantum, dvs mer optimerad för sega vågor och dålig fart än Frugal. Man jämföra den med en Quantum 85 och som synes är bräddan samma men tailen tom bredare. Jämfört med Frugal är hela brädan som syner mycket bredare och rakare. Så inte ALLS samma koncept. Det är också en helt nyframtagen rockertyp på denna, men det får bli en annan historia. Proto skulle byggts i somras i Kina, men andra brädor hamnade före i kön. Kanske bygger jag den snart.
-
Brandmannen leder utvecklingen…
(Själv är jag dock på väg i motsatt riktning med konceptet korta brädor. Tänk mer surf. Kort roundtail, smal outline och rätt pinnig nos… Borde ha första proton om en vecka eller så, 215×55 på 75 liter.)
-
Bra jobbat. Självklart skall du lägga upp även nästa projekt.
-
Riktigt snygga svängar, airs och snyggt bilddokumenterat också. Tyvärr var jag själv upptagen. Nästa gång…
-
Många kan nog tänka sig att betala och som sagt hade vi en sådan lösning på G. Men ägarna vill helst ha betydligt högra kontroll över det hela med register över exakt vilka som skall ha tillträde etc. Jag tycker det rent principiellt är ett otrevligt sätt att organisera det hela. Det blir bara taskig stämning när vissa utestängs och man skapar register mm. Den lösningen jag föreslog var frivilliga bidrag och en inledande klumpsumma för t ex toalett och viss vägskötsel om någon snikar in sig utan att ge bidrag så får det väl vara så. Så kan man sprida kod mellan kompisar lite informellt, men fortfarande inte ha helt öppet. Blir det över tid för lite pengar i lådan kan man väl göra lite specifika insamlingar hos de som använder stället oftare. Borde vara win-win och jag hade kommit mycket långt i diskussionerna om en sådan lösning med Margareta (ägaren). Men andra i släkten verkade inte gilla det hela och det rann som sagt ut i sanden.
-
Det är konstigt att det skall vara så svårt att göra ett riktigt bra frambeslag. Jag är lite anal när det gäller mina bommar och har ett gäng gamla Hot Sails Maui som är superlätta och styva och har ”klassisk” böjkurva men tyvärr inte görs längre. Dessa är alla omgreppade många gånger, men de håller än. Men Hots beslag var ett skämt så jag har provat en del andra. Som Jeppe säger, Mauisails gör jobbet, men det känns rätt otidsenligt med shim för rdm och så är det tungt också.
Mitt favvobeslag kommer faktiskt från en Fiberspar generation 1. Supergammalt (90-tal) utan ”leder” bara en platsflapp runt masten. Jag har moddat det lite så det sitter som rdm utan shim. Grymt lätt och faktiskt distinktare känsla än Mauisails. Jag vet att tidiga Aeronbommar hade ett liknande, men jag har inte lyckats hitta något. Om någon har ett sådant liggande, hör av er.
-
Jag pratade för över ett år sedan med damen som äger området. Jag hade då erbjudit att vi skulle betala för både underhåll och en toa på området och att jag på studs hade 5000 för detta och att vi sedan kunde ha en brevlåda med frivillig betalning och om det inte kom in nog den vägen så kunde vi senare fundera på ett annat system. Men sedan hörde hon aldrig av sig igen.
-
@Isletwig 728495 wrote:
Okej. Så det är främst i vindhålen då som brädans motstånd i vattnet och seglets motstånd i luften blir ett problem? Väl i byarna borde väl nettokraften mellan seglets motstånd och framåtdrivande kraft vara samma oavsett bräda och då är det väl egentligen bara den ökade vikten som är ett problem?
Njae, inte riktigt. Det känns snarare trögare hela tiden. Man kan tänka sig det som att om brädan är trögare så blir seglet mer ”laddat” och känns därmed tyngre. Det blir lite som en ond cirkel. Ett stort tungt segel trycker ned brädan mer och om den är lite trög från början (relativt sett) så blir den då ännu trögare vilket gör seglet tyngre att hålla och tyngre att manövrera vilket i sin turn gör det svårare att tillämpa bra planingsteknik.
Men som sagt, det är väldigt individuellt och tidigare i min karriär har jag regelmässigt kört stora segel på små vågbrädor som t ex 7.0 på 85 liter fsw, 6.3 på 74 liter våg och 5.9 på 70 liter våg. Det är en fråga om vilka kompromisser man vill göra.
Men som det sägs i tråden. Den där JPn är antagligen väldigt bra för att lasta lstörre segel på, speciellt med en lämplig fena.
