rasmus_w
Forumsvar skapade
-
”No nose” var 1993 års stora trend inom bräddesign, och som kom att totaldominera i 2-3 år även om man snart insåg att man i början som vanligt producerade extrema avarter.
Vad som hände var att elitseglarna insåg att nosen på brädor i princip inte användes till nånting, den var alltid i luften och var bara ett vindfång som gjorde brädan svårare att kontrollera. Dessutom hade brädshapers alltid placerat brädans bredaste punkt på samma ställe: avståndet mellan bredaste punkten och aktern var alltid 60 % av brädans längd. Plötsligt började man experimentera med att flytta bredaste punkten längre och längre bakåt, snart var avståndet till aktern 40 % av brädans längd eller kortare. Samtidigt hyvlade man av så mycket som möjligt från nosen för att göra den så tunn och smal som möjligt. Resultatet blev ett gäng brädor som såg otroligt knasiga ut och i många fall inte seglade så värst bra.
Det fanns så klart skäl till att det här hände. 80-talets riggar var väldigt instabila och därför var man tvungen att ha mastfoten nästan ända framme vid nosen. Det gjorde att man var tvungen att göra nosen tjock och bred för att inte nosen skulle dyka varje gång man skotade in.
Runt -89 uppfanns segel med lösa akterlik (”fladdret” i toppen som alla moderna segel har när de är korrekt riggade) och stabiliteten förbättrades enormt år för år och man kunde flytta mastfoten bakåt, den flyttade en halvmeter på bara några år. Det var det som gjorde den feta nosen onödig och ledde till No-nose.
Några år senare var nosarna lite tjockare igen och bredaste punkten hamnade ungefär mitt på brädan. Det är enkelt att dissa no-nose som ett galet designexperiment men det ledde till bättre brädor. Shaparna hade lärt sig att bredaste punkten var nåt man kunde flytta fram och tillbaka och hur det påverkade brädans egenskaper, och brädorna blev snabbare och betydligt mindre studsiga och mer lättseglade i hög fart.
Sen gick fem år till och sen insåg alla plötsligt att det bästa man kunde göra med en lång nos som inte användes till nåt var såklart att såga av den helt och plötsligt blev brädorna som helhet en halvmeter kortare på några få år och där är vi nu, fast de allra kortaste brädorna är också borta. Brädorna är ca 230-255 cm långa, de 198 cm långa brädorna såldes inte i många exemplar.
-
På tal om det så är jag klart sugen på att testa S.U.P. här i Stockholm. Jag har för den delen redan testat, i ett helt vindstilla och platt Apelviken, på nån NSP-SUP som var jättebred och rejält tjock. Det var för den delen rätt kul att studera Apelvikens botten och om det hade gått lite vågor, eller bara varit gott om motorbåtar som skickat svallvågor så kanske jag hade varit glad över bredden, men på helt platt vatten kändes det rätt tråkigt, faktiskt.
Det tog inte lång stund innan jag började testa hur långt bak eller hur nära kanten jag kunde stå utan att trilla av etc. Jag provade att paddla över viken så fort jag orkade ett par gånger. men tröttnade på det med. Det kändes som att vindsurfa på en 230 liters nybörjarpråm, kul i två minuter och sen tappar man intresset. Jämfört med alla kajaker jag provat var glidet obefintligt och för en som ibland lyckas dra rigg på en 86 liters bräda var utmaningen för balanssinnet noll.
Vad som definitivt vore kul är att jämföra lite olika SUP-modeller. Som jag fattat så finns det allt mellan rena storvåg-SUPar till långsmala saker för folk som vill paddla ikapp. Plus då få lite rekommendationer.
-
Okej, här är ett tips om du vill prova lite brädor innan du bestämmer dig: Boka in en resa till Haga Park på Öland i början på sommaren. Det finns ett himla bra surfcenter där och vill du hitta ett surfställe som är bättre för nybörjare så får du antagligen åka till Medelhavet, Egypten, Aruba eller nåt annat ställe som ligger väldigt långt bort, och inte en då är det det säkert att Haga är sämre.
Okej, du bor långt norrut så resan blir antingen rätt dyr eller så får du sitta på en buss i 12 timmar eller så (från Stockholm tar det ca 5 timmar med silverlinjen, http://www.silverlinjen.se och det tar ju säkert lika lång tid till Stockholm för dig), men det är det värt! En bra helg är Kristi flygare om du kan komma ifrån då, annars är det öppet hela sommaren.
-
Jag tar med formulan!
-
Shit. Sluskis måste ha gått till hjärnkirurgen och opererat in extra hjärnceller.
-
Knepet för att få fart om man har liten kroppsvikt lär vara riktigt liten bräda. Eric Beale, som var först över 40 knop, väger enligt uppgift ca 70 kilo och han seglade ibland på brädor som bara var 30 cm breda.
-
Tack för påminnelsen sluskis. Jag har en gammal 90-talare som jag ska försöka sälja nån gång. Kan en miljard vara ett lagom pris?
-
Synd att man inte får med alla stropparna. Den där hade säkert en stropp till varje stropphål eller så, och de flesta monterade säkert allihopa.
-
Kör djuuupa knäböj också, det gör jag. Mest för att det är så skönt iofs. 🙂
-
Fast det ser så himla grått ut att det är svårt att avgöra om det är isflak eller vågor man ser på vattnet.
-
Ja, det går att hoppa utan vågor och det går att hoppa i 4-7 m/s, men bara nätt och jämt. Dessutom brukar 160 liters brädor landa med en rätt jobbig duns och den långa fenan förenklar inget.
En vettig plan borde vara att behålla 160-litaren och komplettera med en mindre bräda och några små riggar som passar med den. Ett bra riktmärke är ”tio liter plus”, dvs volymen ska minst vara din kroppsvikt i liter plus tio. 105-115 liter blir det i ditt fall. En mindre bräda än så blir rätt svårseglad för dig, redan 105 liter är rätt lite för dig.
Visst kan flytt vara en strategi, men utflykter funkar också, lite turer till Linköping, Öland och västkusten kan snabbt ge en hel del hårdvindsvana. Sen skulle jag råda dig till att behålla 160-litaren, annars är risken att du får väldigt lite segllingstid.
Din första lilla bräda måste inte heller vara en freestyle. En freeride eller freewave går också alldeles utmärkt att hoppa och tricka på. Gäller det hopp i vågor så behövs mest en snabb bräda som håller även om dina landningar inte är perfekta och det finns många brädtyper som fixar det. Handlar det däremot om snurrhopp på plattvatten och sånt så är freestylebrädan gjord för det medan de andra mest råkar kunna det. Risken är dessutom stor att fenan som följer med freeriden eller freewaven är alldeles för stor för sånt.
-
Jag var på Mosebacke skivor idag och här är ett av fynden:
-
C_G: Jag har precis för mig att jag såg dig ute på Roxen i höstas, om jag inte inbillade mig, hur tycker du att det har funkat att segla med hälsporre? Själv har jag just nu betydligt mer ont på fotens ovansida än undersidan, troligen har det nåt med mina skor att göra.
-
Kan det säkert bli, men såvitt jag förstått så är det inga jätteskillnader man uppnår genom att enbart modifiera styrelektroniken, i alla fall inte på motorer utan turbo. Iofs, man kanske kan uppnå nåt som märks när man tankar men knappast nåt som får motorn att kännas starkare eller ”piggare”. För märkbara skillnader så behöver man oftast byta eller modifiera nån eller några massiva metalldelar i motorn och inte bara programmera om nån styrkrets.
Har man en turbomotor gäller det här som sagt inte hela vägen eftersom laddtrycket styrs av en ventil som oftast kontrolleras direkt av styrelektroniken, men i praktiken åker man antagligen på att byta till en kam med andra öppningstider än standardkammen, och kanske också andra kolvar som sänker grundkompressionen och håller för ökningen i effektiv kompression om man tänker sig en rejäl ökning av laddtrycket. Sen är klart att om man tänker sig att köra med 4-5 bars laddtryck som på 80-talets F1-bilar (moderna turbobilar har ofta under 1 bars tryck) så får man vara en rätt duktig förare, turbobilar med tokhögt laddtryck har aldrig varit de mest lättkörda bilarna…
