sailortrash
Forumsvar skapade
-
… bara några liftåkare som gjorde mig sällskap. ” />
Hahaha… “Liftåkare”… den var ny 😀
Ha ha…men akta er, för eller senare börjar ni kita ni oxå
-
Jag upplever min twin som mkt mer framfotsorienterad än en singelfin, så testa och lätta ordentligt på bakfoten.
Skjuter du fenorna längst bak blir de lite mer toleranta för bakfotstryck
-
Alltså det handlar ju allltid om teknik, men utrustning kan ju hjälpa eller stjälpa. Det är ju sällan det är fel på utrustningen, men de kan ju behöva rätt olika trimm. Gäller nog bara att vara lyhörd för brädan, och testa sig fram
-
16.5 är rätt stora fenor på en twin, allafall för 4.2 och 4.7. Det låter som att du står på häcken och fenorna bråkar lite. Skulle testa att höja bommen lite och kanske flytta fram mastfoten om du inte redan har den i mitten.
-
Bra laddat Stefan, hatten av..
-
vet du vilka de var som körde regatta på (den frusna) Ullnasjön idag? brände en sväng till Arninge och såg minst 15 isjakter ute på mitten av sjön (+ möjligen ngn kitare, dock inga v-surfsegel…)
-
Körde en Freemont i ett par år, mkt bra bil att köra surfgrejer iom att du fäller sätena platt hela vägen fram till instrumentbrädan.
Nu har jag en Dodge ram sen nåt år tillbaka, bästa bil jag haft! Surfgrejerna är bara att höfta upp på flacket och så e de klart, om nu familjen måste med så har den gigantiska innerutrymmen. Nackdelen är väll när du ska svänga in på ica för att köpa ett paket mjölk (behöver lite p-yta)
och att den kostar ohemula summor att skatta, försäkra och köra..
-
Jag gjorde ett inlägg om master mm med länkar till två korta artiklar, men de råkade hamna i Sthlms-tråden…
-
Detta med en ”siffra” på mastens böjkurva är relativt nytt, och ännu inte ngn standard vad jag vet. Dessutom har jag aldrig sett en siffra på seglets böjkurva (luff) så oavsett får man chansa om man inte mäter den själv enligt IMCS formeln.
Antagligen är det svårt att masstillverka master som alla har böjkurva ”12” utan de varierar för mkt helt enkelt.
-
Kul att det i Stockholm samtidigt är säsong för hårt och mjukt vatten. Norr om stan är issäsongen igång sedan ett par veckor på Valloxen, Fysingen, Vallentunasjön och Ullna.
lugn, ni kommer hamna i plurret. Det är ju knappt minusgrader på natten. Isen ser ju ut som bräckligt knäckebrö på de där sjöarna…stannat på land!
Jo, tack. Vi är uppdaterade genom div FB-grupper (och “viss iskunskap”) men i förrgår var det kanon på Fysingen innan den blev kexchoklad dagen efter. Runt 10 isjakter, några kitare och fem brädor.
Större risk än bitcoin
-
Håller med dr masse om att masten är det enda riktiga kompatibilitetsproblemet, och att böjkurvan bör stämma, även om det kan gå ändå. Det är inte alltid att en mast har den böjkurva den sägs ha oxå, det finns mkt skrivet om det där. Däremot (anser jag) är inte kolhalt så viktigt som det sägs. På stora segel med tydlig twist – alltså slalomsegel, märks både böjkurva, hårdhet och kolhalt om man har någorlunda segelvana. På små segel och rdm master 430 och mindre tror jag inte amatörer märker ngn skillnad på 30 eller 100% kol. Och märks skillnad så är det just vikten, och inte mastens flex. Så jag skulle inte bekymra mir för mkt kring kolhalten. Lite glasfiber gör även masten tåligare.
-
Kul att det i Stockholm samtidigt är säsong för hårt och mjukt vatten. Norr om stan är issäsongen igång sedan ett par veckor på Valloxen, Fysingen, Vallentunasjön och Ullna.
lugn, ni kommer hamna i plurret. Det är ju knappt minusgrader på natten. Isen ser ju ut som bräckligt knäckebrö på de där sjöarna…stannat på land!
-
en grej som jag tycker är bra/viktig egenskap med en första vågis är att den är lagom långsam, och inte kör i från vågen. när man väl är på vågen är det lätt att man kör ifrån den på vägen ner, om brädan är lite för snabb, och man kommer tillbaka till vitvatten typ. Detta tycker ajg påverkas av brädans bredd och volym också, en mindre bräda ”ligger” ju mer i vattnet och blir långsammare oavsett shape eller antal fenor.
En annan grej jag tänkt på är att det är olika lätt att ”fånga” vågen. utöver att det handlar om timing, vill man gärna ha lite hjälp att dra runt brädan så tailen hamnar hyffsat vertikalt mot toppen/kanten, för att sen vara tillräckligt bred/stor för att bli ”fångad” av vågen, så att inte vågen liksom åker förbi under dig. 90% är ju timing, det går ju med alla vågbrädor, men överlag tycker jag moderna shapes som är lite bredare i häcken, och med många korta fenor hjälper till lite mer än t.ex en klassisk singelfin med smalare häck. En sådan bräda vill ha lite brantare vågor, vilket kanske inte är det man börjar med eftersom de är svårare att tajma (och konsekvenserna blir värre).
-
V NV är lite side off på Brevik. När det är nord i vinden kan det bli lä ca 30-50 från stranden, eller svag frånlandsvind. Är det för mkt nord kan det blir svårt att ta sig in. Jag skulle åkt till resarö i stället
