[swe-1]

Dag 9: Andra race dagen. Jag är helt knäckt både fysisk och psykiskt, sjukt tuff klass detta! Tre race i dag i 8-10m/s och mycket svår sjö. Dels var det ganska stor dyning då det är helt öppet på denna riktning sedan var det 160 RS:Xer på vattnet som gjorde sitt och en mängd tenderbåtar, pressbåtar och funktionärsbåtar. Strax ovanför våran bana låg dessutom de andra olympiska klasserna och rev upp vågor. Jag har aldrig seglat i värre sjö (jag är iof van med Gjörväln). Jag orkade bara med de två första racen sen fick jag blåsor i händerna. Mina ynkliga kontorsfingrar är inte gjorda för detta, och min lönnfeta kropp är inte heller tränad för detta. Den är tränad för att äta hamburgare och kolla PVA rullar. Johan som seglat här nere i fem veckor klarade sig betydligt bättre, han är mycket närmare HE-MAN idealet som krävs för att klara av en RS:X regatta av denna kaliber. Jag har seglat några VM i formula men detta är något helt annat! Dels för att det garanterat blir race varje dag och dels för att racen är så extremt långa, dubbelt så långa som på ett formula VM och tre gånger så långa som i svenska cupen. I andra racet i dag bestämde tävlingsledningen att vi istället skulle köra tre varv då de tyckte två gick lite väl fort, racet tog nästan 50 min i 10 m/s! Att man sedan inte hinner in mellan racen gör inte saken lättare. Detta påverkar iof inte de flesta då över 80% av deltagarna är med i något olympiskt team som har full backup med bla tenderbåtar som förser dem med mat, dryck och någonstans att vila mellan racen. Grymt starkt av Johan som var ute på brädan i över fyra timmar utan mat och vatten, sjäv bangade jag alltså efter tre timmar. Själva seglingen var riktigt rolig, det var riktiga formula förhållanden, fullt ös från start till mål, adrenalinet sprutade ur öronen, skithäftigt! RS:Xen är riktigt rolig i dessa förhållanden, känns som en riktig formula. Synd bara att jag är så otroligt rostig, jag gör så mycket missar hela tiden som kostar så många placeringar. I första racet kom jag fram till startlinjen när det var 30sek kvar. Den sena ankomsten berodde på att jag tidigare lyckats låsa in nycklarna i bilen. Jag startade sist vid startfartyget. Det positiva var att jag hade fri vind. Jag missade layline på kryssen och fick dubbelslå. Missade layline på undanvinden och fick dubbelgippa. När jag rundade ner på andra länsen rappade hängselelinan ur så jag seglade halva styrborsbenet med bommen i armvecket för att händerna inte pallade. På det benet blev jag omseglad av 8 gubbar. Trots alla dessa missar gick jag i mål som 25:e man vilket helt klart är ett fall i rätt riktning. I andra racet tänkte jag vara kaxig och göra en riktigt bra start. Det slutade med att jag blev överseglad och kunde med nöd och näppe behålla planingen i den skalpiga sjön. När skottet gick var jag 20 meter under linjen och ovanför mig var det en mur med segel, tog flera minuter innan vinden kom tillbaka. Sedan missade jag återigen layline ett par gånger, ramlade i en gipp och seglade fel bana innan jag fattade att det nu var tre varv som gällde. 31 plats denna gång. Troligtvis seglade jag ut på fel kant också för jag hade ingen som helst koll på vindvriden. Men jag är ändå lite nöjd, på bara de få dagarna som jag har varit här nere har jag fått riktigt bra fart på brädan. Jag har aldrig seglat om så många på kryssarna. Nu förstår jag hur Robban har känt i alla dessa år, segla i kapp höjda några metar och sedan smiska om i lovart, fan va gött!!! Jag skrattade högt flera gånger!!! Tänk om jag bara kunde lära mig att starta, hitta lyline, gippa och slå snabbare och läsa vinden lite bättre då skulle man ju platsa på OS, förutsatt att det blåste planing förståss! I Morgon blir det ingen segling för min del, händerna måste få läka, i stället ska jag sitta på stranden å heja på Johan.

//JIMMY

[swe-1]

Kryss
Att kunna ta höjd brukar inte vara något problem med en Formula, det är bara att styra upp fören mot vinden. Men man kan förståss göra det mer eller mindre bekvämt och effektivt. Det effektivaste är att ha seglet helt inskotat till mitten av brädan och att stänga till glipan mellan underliket och brädan. Samtidigt skall du inte luta riggen överdrivet mycket över dig, prova att trycka framhanden ifrån dig så kommer du finna extra kraft! Brädan skall vinklas något åt lä för att få extra lyft ur fenan. Överdriv inte för då ökar den våta ytan vilket bromsar, det handlar bara om någon grads vinkel. Pressa inte heller de sista graderna i höjd, då tappar du för mycket fart vilket minskar lyftet i fenan och du får onödig avdrift.
Man ska inte behöva inta någon speciell och ansträngande ställning, det skall inte göra ont att segla till väders. Man skall stå precis som på alla andra bogar, med rak kropp, raka armar och svagt böjda ben som absorberar vågor. När man vänder upp på en kryss så vandrar krafterna från seglet bakåt, de blir mer sidoriktade vilket gör att du måste kompensera med att komma fram på brädan. Detta gör du genom att luta dig mer framåt. Här gör många fel. Vanligt är att man överdriver rörelsen och vrider hela överkroppen framåt och i värsta fall sträcker man helt på bakbenet och böjer frambenet. Det enda som egentligen behövs är en lätt förflyttning av höften, överkroppen skall fortfarande vara parallell med bommen, det är bara huvudet som skall vara vridet framåt. Allt annat är bara ansträngande i onödan och hjälper dig inte med att komma snabbare fram. Spikrakt bakben är riktigt illa, dels för att ett rakt ben inte kan absorbera sjön och då blir det studsigt och fladdrigt och det går inget fort alls. Vad värre är att ett rakt bakben ofta leder till ett överdrivet böjt framben. Vad som händer då är att mycket av din kroppstyngd hamnar på frambenet, resultatet blir att du tynger ner lovartskanten. Detta medför en rad negativa effekter och i lättvind kan det vara speciellt förödande. Den våta ytan ökar vilket bromsar farten, fenan tappar lyft både av den negativa vinkeln och av fartsänkningen vidare så gör vinkeln att brädan börjar lova mot vinden och då tappar du ännu mera fart. En ond cirkel som oftast slutar med att du tappar planingen. Detta beror oftast på dåligt trim som t.ex. att mastfoten är för långt bak, för hög bom, bakre fotstroppen för lågt bak eller en kombination av ovanstående. Det handlar om att balansera krafterna. När något känns fel fundera på vad det är som händer och varför.

Djup slör
Grund stancet är återigen detsamma. Här har man till skillnad från kryssen mycket framåtriktad kraft i riggen som man måste kompensera med att komma bakåt på brädan, frambenet blir något rakare och bakbenet mer böjt. Brädan skall trimmas på samma sätt som på kryssen, dvs. något åt lä. En stor bakstropp gör att du kommer in mer med foten så att man kan trycka mer med tårna vilket underlättar för att hålla rätt trim på brädan. Seglet kommer inte att vara fullt så hårt inskotat som på kryssen och det kommer heller inte att vara möjligt att stänga till underliket mot brädan och det är heller inget som du skall eftersträva, tvärt om försök hålla riggen framåt bort från dig och så upprätt som möjligt, prova att flytta framhanden bakåt så brukar man hitta lite extra kraft (dock kommer kastfallet närmare). Gå inte så djupt som det bara är möjligt, speciellt inte om det är lite sjö. Då riskerar du att fastna och tappa planingen på baksidan av vågorna. Släpp alltid på uthalet så att seglet ligger emot bommen ungefär fram till hängselelinorna. Detta ger seglet bättre stabilitet när man går djup och risken för att man överskotar och tappar kontrollen minskar, speciellt när vinden ökar och man börjar bli överriggad. Då är även kycklingstroppen grymt effektiv och gör att man får läget under kontroll ett tag till. Hur länge man kan stå ute i bakstroppen är bara en träningssak men förr eller senare måste alla ta till kycklingstroppen. Att förlänga hängselelinorna är ett effektivt sätt för att kunna stå kvar ute i bakstroppen ett tag till.

Som sista ord vill jag bara säga att Formula är lite annorlunda och det kan ta ett tag att vänja sig och hitta rätt trim, man får ge det lite tid helt enkelt. I gengäld blir man belönad med många gånger fler seglingstimmar och mer fart och adrenalin (ok slalom i kuling går fortare men tyvärr blåser det ju så sällan kuling i vårt vindfattiga land).

Vi syns på vattnet i sommar!

//Jimmy

[swe-1]

Fenan är inget som man direkt kan trimma, vill du ha andra egenskaper så måste du skaffa en annan. Ska du tävla eller bara ha riktigt bra prestanda så se till att skaffa en som du vet är bra, den mest beprövade fenan på marknaden är utan tvekan Deboichet R13, ett säkert kort. Den finns i ett gäng olika styvheter och med olika rake men det tänker jag inte gå in på här, det är överkurs. Är man ute efter att tävla finns det egentligen heller inget behov av en kortare fena än 70cm. Så mitt råd är att inte slänga ut en massa pengar på olika fenor, skaffa en bra fena och använd den i alla förhållanden till alla segel. Var rädd om din fena, finishen är viktig, håll den fri från repor och hack, speciellt på den främre delen av bladet då dessa annars kan ge upphov till spinout.

Grundläggande teknik
Nedan kommer jag att gå igenom den grundläggande tekniken för att segla en Formula och för att göra seglingen lätt och effektiv.

Dra rigg, glöm vattenstart på en Formula, har den långa och breda mastfickan fyllts med vatten är enda sättet att få upp riggen ur vattnet att dra rigg. De flesta som testat att dra upp ett segel på 10kvm eller större tycker i början samma sak, nämligen att det är sjukt tungt, eller snudd på omöjligt. Det är det förstås inte! Med lite teknik är det sommarlätt att få upp den gigantiska riggen, det tar bara lite längre tid än med en mer normal rigg. Den vanliga upphalstampen fungerar inget vidare på en formularigg i alla fall inte om den sitter fast nere runt förlängaren som den är designad att göra. Den blir då för kort och ger då en taskig vinkel eftersom formulariggen har lite högre bom. Detta resulterar i att du måste stå vikt som en märla och det är inte snällt mot ryggen! Antingen struntar du i att sätta fast upphalstampen runt förlängaren eller så använder du ett vanligt spännband som upphalstamp (Biltemas blåa spännband är fantastiska för detta ändamål). Fördelen med spännbandsvarianten är att den är så smidig att man kan pula in den i mastfickan efter att man har dragit upp riggen och då hänger den inte och slänger och dessutom förstör den inte aerodynamiken runt seglets framkant som en vanlig upphalstamp gör, porrigt värre! Klipp bort metallspännet och knyt den i bommen. Den bör vara något längre än vad det är från bombeslaget ner till brädan. Nu har du en bra aerodynamisk upphalstamp som inte tvingar dig att stå dubbelvikt, dessutom är den relativt skön för händerna då man lindar den ett varv runt handen. Om inte seglet ligger på rätt sida från vinden vilket det sällan gör, är tyvärr det enklaste sättet för att få det hela rätt att paddla runt brädan med ett ben. När du nu ska dra upp seglet skall du stå med raka armar, något böjda ben, lite svank, och fram med höften. Nu kommer du garanterat inte att skada ryggen. Sedan är det bara att luta dig tillbaka och låta kroppstyngden göra jobbet. Det tar lite tid för det är minst 20 liter vatten som skall rinna ut ur mastfickan genom det lilla hålet i toppen och nere vid mastfoten. Plättlätt!

Pumpteknik är ett lite klurigt kapitel, det är mycket att tänka på och allt skall ske simultant. Träning ger färdighet! Din teknik är direkt avgörande för hur tidigt du kan plana. Börja med att segla halvvind eller något lägre, är det vågor skall du försöka utnyttja dessa och pumpa dig upp i planing på vågens baksida utan att falla av för mycket. En Formula har kort rocker, det innebär att du måste stå väldigt långt bak när du skall pumpa i gång annars kommer brädan att suga fast. Placera den främre foten strax innanför den främre fotstroppen, vinklad ganska mycket framåt. Bakfoten placerar du strax framför den bakre fotstroppen och nästan i mitten av brädan också något vinklad framåt. Det är extremt vikigt att du håller brädan plan i sidled, du får inte trycka ner lovartskanten (den du står på). Tryck med tårna och vinkla vristerna för att hålla brädan plant. Själva pumptagen handlar inte som många tror att rycka så kraftigt som möjligt i riggen, det leder bara till att man rycker ur vinden ur riggen. Effektiv pumpning handlar om att fånga vinden i en harmonisk men kraftig rörelse precis på samma sätt som en fågel gör i sina vingslag, kolla en stillbildsstudie på vingrörelsen så förstår du vad jag menar. Skota in något samtidig som du drar riggen kraftigt mot dig och framåt i en inåtgående kvarts cirkelformad rörelse, detta kommer att generera en stark framåtriktad kraft i riggen som du kompenserar genom att samtidigt trycka ifrån med benen. Kraften från benen skall vara så framåtriktad som möjligt så att du skjuter brädan framför dig upp i planing utan att belasta fenan för mycket i sidled. I slutet av rörelsen skotar du ut och för riggen utåt/bakåt till utgångsläget. Hur snabbt du kan göra rörelsen beror på hur fort vinden fyller i seglet igen efter du har kommit tillbaka till utgångsläget, kollapsar akterliket så gör du en för hetsig tillbakagång för den vindstyrkan. Desto lättare vinden är desto längre och kraftfullare rörelse behövs, eftersom du inte kan göra tillbakagången i rörelsen snabbare utan att akterliket kollapsar men du behöver ändå få ut så mycket kraft att du kommer upp i planing. Träna försiktigt på riggrörelsen i början så att du får in tekniken för att sedan öka intensiteten och kraften i rörelsen. Även fast du gör en liten och lugn rörelse skall du känna en tydlig framåtrikta kraftökning i riggen om du gör rätt. Håll koll på akterliket så att det inte kollapsar, det brukar höras ganska tydlig om det gör det. Effektiv pumpning ger inte ifrån sig något skramlande ljud från monofilmen. När du behärskar denna teknik kommer du sällan att behöva mer är tre till fyra pumptag för att brädan skall poppa upp i planing, förutsatt att det blåser tillräckligt för att planing skall vara möjligt, för det går även att pumpa upp i planing när vinden är precis så svag att det inte går att bibehålla planingen utan att fortsätta att pumpa och då kan man ju hålla på i all oändlighet, mycket frustrerande.

Forts. Följer…

[swe-1]

Uthalet är precis lika viktigt på ett formulasegel som nedhalet är. Dock är uthalet något som man ändrar ofta och relativt mycket till skillnad från nedhalet. Därför är ett uthalstrim nästan ett måste så att man lätt och snabbt kan justera uthalet på vattnet under segling. Ett nästan lika vanligt fel som att ha för lite nedhal är att ha för mycket uthal. Formulasegel (och slalomsegel) med många cambers skall aldrig riggas med en massa uthal. Seglet har från början sin rätta form och uthalet fungerar mer som en fixeringspunkt än som en sträckmekanism. När seglet ligger på marken så räcker det oftast att spänna uthalet ett par centimeter. Segel som är från ca 10kvm och uppåt skall ha så lite uthal på en kryss att det ligger emot bommen lite grand (förutsatt att bommen inte är utav en extra vid modell med brett bakstycke). När vinden ökar i byarna kommer bommen att ge efter något (även om du har bästa sortens kolfiberbom) och då blir den lite kortare vilket leder till mindre uthal och det är motsatt effekt mot vad som är önskvärt. Detta syns tydligt i form utav att seglet ligger mer mot bommen. Med uthalstrimmet kan man enkelt justera detta genom att dra lite till (detta är en av anledningarna till att man vill ha en sån styv bom som möjligt och använd inte aluminiumbommar på formulasegel). På tävling när man vill gå så djupt som möjligt på undanvinden så släpper man på uthalet så mycket att seglet ligger emot bommen hela vägen fram till hängselelinorna. I gränsvind när det är svårt att komma i gång kan lite extra uthal göra så att riggen svarar bättre på pumpningen.

Lattorna behöver man sällan justera. Är det många små rynkor runt någon lattficka skall du spänna så att dessa precis försvinner. Ofta är det nåt ställe där det är lite dålig passform i seglet mot lattfickan där det kan uppstå någon större rynka, dessa går ej att få bort så överspänn inte lattorna! Var även försiktig med lattspänningen i de översta tre lattorna. Spänner man dessa för hårt så bågnar de av sig själva (de skall alltså vara helt platta) och eftersom det inte är någon direkt spänning i akterliket så högt upp i seglet så kommer de att bågna åt fel håll under segling. Får du inte bort rynkorna på dessa lattor utan att de bågnar, spänn lattan precis så att den inte bågnar och lev med kvarvarande rynkor!

Hängselelinorna är mycket personliga, här finns inget rätt eller fel. En del föredrar korta andra långa. Här måste du testa dig fram. Just därför är justerbara hängselelinor att föredra så att du lätt kan testa olika längder. En annan fördel med justerbara hängselelinor är på undanvinden då man med fördel kan förlänga linorna något så att man kan sitta lite mer i selen vilket minskar risken för kastfall. Personligen föredrar jag relativt korta linor på kryssen, ca 22” långa då jag tycker att det ger mig ett mer upprätt stance och det underlättar även att skota in seglet max. Nackdelen med så korta linor är att man lätt lyfts upp på tå och då är kastfallet nära. Tänk också på att om du höjer bommen så kräver detta också något längre hängselelinor och vise versa.
Placeringen på linorna varierar också lite med tycke och smak men generellt kan sägas att man bör sträva efter en så neutral placering som möjligt så att man inte behöver spilla extra energi på att skota eller hålla hårt i framhanden (som en referens för hur långt bak linorna sitter på en formularigg så har jag ca 85cm från bombeslagets mitt mätt utanpå bomrören till mitt i mellan linorna, detta varierar förstås något mellan olika riggar). Ett vanligt fel är att man inte lär sig hur linorna skall sitta och hur det skall kännas med rätt placerade hängselelinor, laborera därför ofta med att flytta linorna ett par centimeter åt gången och notera skillnaden, du kommer att bli förvånad över hur lätt det blir att segla med perfekt placerade hängselelinor!
Mer specifikt är dock avståndet mellan linorna som skall vara smalt, max en knytnäve i mellan då detta ger bättre känsla och stabilitet i riggen.

Mastfoten skall justeras så att seglet stänger till glipan mellan underliket och brädan. Dvs. att riggen skall luta (rake) så mycket bakåt att seglets underlik snuddar vid brädan. På kryss skall seglet dessutom vara inskotat till mitten av brädan. Glipar seglet, flytta fram mastfoten så att du får mer rake på masten. Är förhållandet det omvända att seglets underlik veckar sig mot brädan, flytta bak mastfoten. Justera max ett par centimeter åt gången. Första gångerna när du inte har en aning om var du skall sätta mastfoten, sätt den i mitten. Vartefter du blir bättre kommer du även att märka att mastfoten har betydelse för hur brädan beter sig. Men det primära är alltid att stänga till seglet mot brädan! Ett exempel på detta är när man börjar bli riktigt överriggad. Då går brädan gärna på rumpan, såkallad tailwalk, vilket inte är särskilt effektivt eller behagligt. Samtidigt när det är så mycket tryck i seglet så får man inte längre ner underliket mot brädan. Flyttar man då fram mastfoten kommer underliket ner samtidig som den framflyttade mastfoten gör att man får större hävarm över fören som då hålls ned lättare. Alltså, håll koll på underliket!

Bomhöjden skall justeras så att den del av bommen där hängselelinorna sitter är i ungefärlig höjd med bröstet när du seglar i planing, ikrokad i selen och ståendes i fotstropparna. Dvs. armarna skall vara vågräta ut från kroppen (den främre armen kommer att peka något uppåt och den bakre något nedåt). Kroppen skall vara rak utan en skarp böj i höften och benen svagt böjda för att absorbera vågor. När man inte planar kommer bombeslaget att vara någonstans i höjd med ansiktet. Det är viktigt att förstå förhållandet mellan bomhöjd och mastfotens placering. Flyttas mastfoten framåt kommer riggen att få mer ”rake” bakåt (vid planing) vilket resulterar i en lägre bom. Om man i detta fall vill bibehålla bomhöjden som man hade innan man flyttade fram mastfoten måste man alltså höja bommen på masten. Bomhöjden har stor påverkar av trycket på benen. Höjer du bommen kommer ger detta mer tryck på bakbenet och vise versa. Att sänka bommen ca 5-10cm är därför effektivt i hård vind då detta ger mer tryck på det främre benet vilket i sin tur hjälper till att hålla ner brädan och motverkar tailwalk.

Fotstropparnas position kan göra stor skillnad på trimmet. Av ren vana flyttar många bak fotstropparna i tron om att detta är bäst och går fortast. Detta är inte sant. Du kan inte segla fort om du inte har kontroll. Det primära är att stå skönt och avslappnat med rätt balans, då kommer farten med automatik. Är du osäker i början var du skall ha dem, sätt dom i mitten!
På kryss är den bakre fotstroppen den primära då mer kraft går genom bakbenet, om du har ett stance på kryssen som innebär att du är kraftigt framåtlutad och det känns som att bakbenet inte riktigt räcker till (rakt bakben, kraftigt böjt framben) då är det läge att flytta fram den bakre stroppen. Är situationen den omvända att du istället får känslan av att du måste luta dig bakåt på kryssen då bör du flytta bak den bakre fotstroppen.
Den främre fotstroppen bestämmer i första hand hur brett du står, justera den så att du står lagom brett, som standard brukar detta vara ca 55cm isär (mätt från mitten av stopparna). Långa personer brukar föredra att stå lite bredare medan korta lite smalare. Den främre fotstroppen har också viss funktion på undanvinden. Om du flyttar fram den får du bättre hävarm mot brädan och minskar på så sätt risken för kastfall, flytta bak den för att få upp nosen mer vilket kan ge bättre flyt i choppiga förhållanden.
Den för Formula unika mittersta bakre fotstroppen eller ”chickenstrap” som den också kallas är till mycket stor hjälp på djupa undanvindar, speciellt i början när man är ny på Formula då den nästan helt eliminerar kastfall. Är man mer rutinerad och tävlar så undviker man den så länge som möjligt då man kan segla snabbare med foten ute i den vanliga bakstroppen, anledningen till detta är att man helt enkelt kan skota in seglet mer. Ökar vinden så att man blir ordentligt överriggad är den ett oumbärligt hjälpmedel även för proffsen, återigen, ingen kontroll, ingen fart!

Forts. följer…

[swe-1]

Per J wrote:

Varför polerad fena och våtslipad bräda ?
kanske helt självklart men varför polerar man inte
brädan också ?
Lycka till Jimmy i alla klasser

Per Porsche

Du har rätt Per, polerad bräda är bättre men lacken på RS:X är ganska hård och då är det ett helvete att göra det för hand på så stor yta. Jag började men gav upp ganska fort.

//JIMMY

[swe-1]

SWE 496 wrote:

Varför 2 olika mått på OFO på TT06 Jimmy?

För att brädan har dubbel rail bak och det mindre måttet anger alltså den våta ytan som är smalare. Nytt och innovativt från Fanatic!

😉

[swe-1]

SWE223 wrote:

Blåser det dåligt i Frankrike?
Hur har du annars tid med dina avancerade mät övningar?
Ut på vattnet och segla för fan 🙂
//Nicke

Tvärtom, här är det vind från 10 på mogonen till 20 på kvällen varje dag och så mycket orkar jag inte segla även om jag vill, jag är inte stålmannen… 😉 Dessutom är det vilodag i dag ska ju rejsa i morgon, så jag tänkte förse er stackare hemma i frostiga Sverige med lite sköna mätningar!

Jobba på! 😀

[swe-1]

Jesper_B wrote:

Vet inte mycket om 2006ornas brädor. Ett ytterligare alternativ är dock Exoceten som jag tänkte köra på i år. Har för mig att Jona formulerade något vist i en annan tråd på detta forum. Något i stil med att: idag är alla brädor och segel bra. Det som avgör är HUR man seglar inte på VAD!

/Jesper B

Håller med Jesper och Jona.
Har iof med mig nya Fanaticen här i frankrike och den ser iaf ut att vara en dräpare, så jävla grym!!! Men man kanske skall provsegla mot någon också? :rolleyes:

//JIMMY

[swe-1]

360friistailer wrote:

Jimmy
Tänker du alls köra Formula iår eller blir det os som gäller?
Kämpa på i Hyeres, kommer ihåg från onedesign tiderna, skit roliga tävlingar, oftast får man dock stor stryk 🙂
h Jon

Klart jag ska segla Formula också! Och IOM, och 717, och Express!
Visst vore det skithäftigt att satsa på OS men handen på hjärtat så tror jag inte att jag har vad som krävs. OS är för proffs som inte gör annat än seglar! Sedan är de uppbackade av sina förbund med tränare, psykologer, tenderbåtar och gud vet vad. Nä här i Sverige lever vi med mottot ”själv är bäste dräng” Nä, ja ä inte bitter! 😉
Hur har ni det i Finland?

[swe-1]

-SUMO- wrote:

UTHAL?
NEDHAL?
PUMPAIGÅNG?mm
ALLT AV INTRESSE.MASSA SKÖNA TIPS O FUNDERINGAR.

Om du använder sökfunktionen kommer du att hitta mycket. Vet att jag har svarat på ovanstående frågor…

//JIMMY

[swe-1]

SWE 496 wrote:

Jimmy…Officiel sida för regattan?????

http://hyeres.ffvoile.net/

Det är nog tyvärr som Jon säger, så när regattan väl börjat kan du kolla resultatlistorna, du hittar oss nog (mig och Johan) i bottenskvalpet… :smirk:

[swe-1]

Jesper_B wrote:

Liten detalj: Spänn bottenlattan hårdare! /Jesper B

Ja, hur kunde jag missa det??? :confused2:

[swe-1]

Svanvik wrote:

Det där med fotstroppsplaseringen låter intressant. Har alltid de längst bak i tron att det underlättar en minimering av den våta ytan och jag inbillar mig också att det ger bätter höjdtagning förutsatt att man har tryck i grejerna. Detta av gammal vana från min gamla 90tals racebräda där jag inte tyckte man kunde komma tillräckligt långt bak. Utveckla gärna olika fotstroppsplaceringars för och nackdelar.

Som med all segling så handlar det om att balansera krafterna, orsak och verkan.
Kraften från riggen fördelas på tre punkter ner på brädan: mastfot, främre och bakre benet. För att göra det hela enkelt för oss så säger vi att den enda motkraften i vattnet är fenan. Fenans uppgift är att ta bort sidokrafterna från seglet.
Om vi utgår ifrån att vi planar fram på en halvvind. När vi sedan rejkar (lutar i längdled) masten bakåt förskjuts tryckcentrum bakåt, bakom fenan som är motparten i vattnet, så kommer brädan att börja lova (svänga mot vinden). Det som händer är att sidotrycket på mastfoten minskar samtidigt som trycket på fötterna (mest bakfoten) ökar. När vi sedan får vinden mer framifrån som på en kryss så minskar de framåtriktade krafterna i seglet och de sidoriktade ökar. Detta måste kompenseras, detta gör vi genom att luta oss mot krafterna, alltså mer framåt. När vi lutar oss framåt så sträcker vi på bakbenet. Om nu den bakre fotstroppen sitter för långt bak så kommer vi även att börja böja överdrivet mycket på frambenet (känner du igen känslan att bakbenet är för kort?). Problemet med detta är att kroppstyngden också hamnar mer på den främre foten som då tynger ner lovartskanten vilket är motsatsen mot vad vi vill (det medför en rad negativa effekter). Samtidigt blir det väldigt svårt att absorbera chop med ett sträckt bakben och mycket tröttande att bara stå på ett ben. Det blir helt enkelt inte ett effektiv stance att ha de bakre fotstropparna för långt bak och detta märks på höjdtagningen. Men det är även som du säger att om man har fullt tryck så kan man ha bakstroppen något längre bak. Sedan spelar det också in hur man är skapt, dvs om man är lång, kort, tung eller lätt…

Hmmm… sorry, det blev kanske en luddig förklaring, för trött för att skriva, god natt! 🙂

//JIMMY

[swe-1]

thomme wrote:

Hej införskaffat ett NP RS5 9,0 i veckan och funderar på mast ( 490 ) till det, X9 master hade väl förmågan att gå av. Funkar X6 eller har ni andra förslag.
( Han som sålde rekommenderade X6 eller Gaastra ignition då han kört av sina x9 or).
Jag har testa med en 520 mast men då orkade jag inte dra nedhalet ( se bild )och jag har en Viper 490 som är kortad till 480 och att köra med 48 cm förlängare känns vanskligt.

Tycker nedhalet ser bra ut, kanske en cm till…
Har du testat med 5-56 på blocken?
Problemet med en längre mast är att man tappar register på seglet pga att en längre mast är styvare. Seglet blir stummare och då blir det svårt att hålla seglet när det pungar i, framförallt om man är lätt. Kör du med en X6 eller någon annan mast som inte är så smal som en X9 måste du minska cambertrycket genom att sätta i tunnare spacers eller ta bort dom helt. Men om den tidigare ägaren (var det Jesper?) redan kört med ignition mast så är nog detta redan gjort. Dock skulle jag nog föredra en X6 framför en Ignition då X6 mastens böjkurva troligen är närmare X9:ans.

//JIMMY

[swe-1]

-SUMO- wrote:

Min o migas premiär tur idag.FAN VA TUNGT DE VA,men man lärsig.Det blir mer på söndag:grin: Det tog ett tag att komma på hur man skulle få upp seglet utan att dra sig blå.Tack Jester för grejorna.Hur drar ni rigg?mm.

Här kommer några tips som kan hjälpa:

Det är extremt viktigt att seglet ligger från vinden annars sköljer det in nytt vatten i mastfickan. Ligger inte seglet åt lä så padlar jag runt brädan, inte så coolt kanske men det underlättar mycket. Sen är det bara att fatta upphalas linan med rak rygg, raka armar och något böjda ben (ha inte för kort lina), bara att luta sig bakåt, inget dra och slit, bara luta och använda kroppstyngden, då kommer riggen sakta men säkert upp, tänk på att det är ca 20 liter vatten i mastfickan som ska rinna ut först och det tar ju tid, alltså inget dra å slit, bara tålamod.

Seglet skall ha mer nedhal, kolla neil prydes hemsida där finns mycket bra rigg guider. För att det skall gå lätt att dra så mycket nedhal som det behövs är det A och O att nedhalet är rätt trätt genom blocken, står också på pydes hemsida. Smörj alla block med 5-56 eller liknade regelbundet, det gör stooor skillnad. Var försiktig med uthalet, det krävs bara en aningen positivt uthal. Det vanligaste felet är för lite nedhal och alldeles för mycket uthal. Nu kommer riggen bli lättare i händerna med mycket bättre balans.

Efter att seglet är korrekt riggat kommer du troligen att få flytta bak hängselelinorna en bra bit. Sträva efter en neutral balanspunkt. Ha inte för brett mellan linorna, en knytnäve är lagom, har du mer så blir seglet ”trögt”.

Sen ska mastfoten fram en bra bit då det är en stooor glipa mellan underliket på seglet och brädan. Detta kommer att ge mycket mer stabilitet. Vartefter du behärskar brädan och farten ökar så kommer du kunna flytta mastfoten bakåt, men det viktiga är att underliket kommer ner och snuddar brädan.

När seglet lutar bakåt och stänger till glipan så kommer bommen att bli mycket lägre än vid icke planing, justera så att den är i axelhöjd när du planar ikrokad och står i stropparna (det är då inte bombeslaget som skall vara axelhögt utan den delen av bommen som är mellan dina händer) . Att säga att den är i pannhöjd osv när du inte planar är helt irrelevant då det kan slå mycket olika beroende på riggens ”rake” bakåt.

Nästa grej är brädans trim. Du trycker ner lovartskanten (den du står på) för mycket, sträva efter att segla brädan plant. Att trycka lite mer med tårna så att inte all vikt ligger på hälarna brukar hjälpa. Att flytta fram de bakre fotstropparna till de främsta hålen brukar ge ett bättre/effektivare stance, annars är det lätt att man får all vikt/tryck på bakbenet vilket inte är rätt.

Lycka till!

//JIMMY