[swe-16]

Dag 2.

Dagen började som den innan, dvs nästan vindstilla. Skepparmötet var vid 11-tiden. I dag kom vinden tidigare än i går. Första racet startade strax efter 12. I dag tog både robban och jag 11.0 från början det gjorde Jona och Peter också. Johan började dock med 12.5.

Det var bra mycket trängre på startlinjen när det inte var någon babordsfördel och alla skulle starta styrbord.

Jag kom i väg ganska bra men efter någon minut så stannade alla och vände tillbaka, allmän återkallelse tänkte jag men det visade sig att AP var uppe, de hade alltså blåst av racet pga för lite vind och jag som hade bra tryck i min 11.0:a. Det var helt klart mer vind nu än i sista racet i går.

Vi väntade säkert en halvtimme på att vinden skulle öka, många passade på att åka in och byta till större segel. Både jag och Robban behöll 11.0:orna men Jona bytte till 12.5.

Andra startförsöket gick inget vidare. Lite lustigt var att jag och Robban använde samma taktik, båda startade långt ifrån båten och seglade under hela fältet med max fart för att inte tappa planingen. När det var 10 sekunder kvar stack jag upp på full kryss i närmsta lucka. Enda felet jag gjorde var att tveka lite vilket jag inte skulle ha gjort för jag missade då den där extra metern som är så värdefull. Nu fick jag såklart skitvind och dålig fart, var tvungen att falla av och fick ännu mer skitvind. Robban tvekade där i mot inte, han kom igenom ovanför Steve Allen och gav honom duktigt med skitvind så att han valde att slå, trots detta rundade Steve som trea. Robban rundade någonstans runt 15:e och slutade på en mycket imponerande 16:e placering.

Jona chansade lite väl mycket i starten och blev diskad.

Andra racet gjorde jag precis samma tabbe och fastnade i skitvind. Sedan var det ett mycket kort break, vi han precis äta upp pastan de bjöd på sedan sköt de ner AP. Förhållanderna var ungefär som dagen innan, kanske lite mer vind i dag men det var fortfarande 11.0 som gällde då det var stora vindhål på banan. I tredje kom jag i väg bättre, jag startade denna gång nära bojen trots att det var fördel att starta styrbord. Jag kom i väg i fri vind men när jag slog inne vid land och gick ut i gen på babord så fick jag väja för väldigt många som hade lyckats komma i väg nära båten. Totalt sett så var detta ändå en mer lyckad start än de innan vilket märktes på resultatet då jag gick i mål på en 29:e plats, skönt att spöa Robban för andra gången i denna regatta.

Efter tredje racet seglade Jag, Robban Jona och Johan in till marinan vilket visade sig vara ett stort misstag. Jona drog i väg först till nästa start men jag och Robban fick stå och vänta på Johan som lagt sina prylar på våra vilket slutade med att vi missade starten med flera minuter. Det gjorde många andra också, bla alla toppseglarna. Jona tog en klockren start med mindre än halva flottan på linjen och rundade kryssmärket som 5:a! Han slutade sedan på en 13:e plats vilket gjorde att han hoppade upp sju placeringar i resultatlistan och gick om mig som slutade racet strax ovanför mitten på en hedrande 50:e plats…

//JIMMY

[swe-16]

…å ytterligare en detalj är att vi oftast har mastfoten i främre delen av mastskenan för att få ner nosen och för att få en lång läkant som hjälper fenan på kryssen etc. Du går dessutom djupare på undanvind om du har mastfoten längre fram. Detta är inte orsaken till varför brädan lovar för dig (läs SWE15s inlägg för lösningen på det problemet), men tänkte du kunde vara intressad av detta i alla fall.
mvh
Per

[swe-16]

Tja!
Storen trimmas med följande parametrar:
-uthal
-akterstag
-cunningham (marginell effekt skulle jag tro)
Förstår inte vad du menar med lina från bomnock till masttopp?

Lovgirigheten justerar du men mastrake..dvs i lätt vind lutar du masten bakåt för att få båten ngt lovgirig. Motsatsen gäller förstås i hårdvind om hon är för lovgirig.

/Per

[swe-16]

ooops!
två meter hög och ngt kortare…låter som en MidiB (kolla bifogad bild om du känner igen modellen)…den går nog bättre än våra Seawinds och får INTE vara med utan handikappsystem :-). Vi bör åtminstone utvärdera fart och höjdskillnader innan vi börjar tävla.

🙂

mvh
Kapten

PS Virtual Skipper underlättar men tar dig inte hela vägen fram till förstaplatsen 😉 DS

[swe-16]

Tja!
Våra är definitivt större än de på mässan. 1 m långa. 3,5 kg. 1,80 höga inkl köl.

…men visst får du vara med!
mvh
Per

[swe-16]

Vem har sagt något om konkurrens från SWE876??? Det enda jag sa var att han hade tänkt sig att arrangera en tävling.

Det finns fler saker än hans flytväst som gör att jag aldrig kommer vara orolig för den killen på tävlingsbanan…

😉

[swe-16]

Det var när jag hittade min crew limmandes på en ”Malibu Barbie” för ett halvår sedan som jag bestämde mig för att bildligt talat slänga dem överbord. Denna händelse hade föregåtts av flertalet förseningar till våra fysträningar på mornarna samt precis som du beskriver Micke…exceptionellt sena på att reagera på order från afterguarden.

Efter detta monterade jag in batterier och ett par servon och styrde det hela själv istället.

Ang trimtips så skall det vara RUGGIGT lätta batterier (typ -1 kg eller nåt) för att vi skall ge upp våran, surt förvärvade, information.

FYI så har SWE876 också en Seawind….han har dessutom lovat att arrangera en ”Bolinder Strand Open” i vår/sommar. Det går säkert att arrangera något innan dess också. Jag har egna bojar som är lätta att sjösätta till en I-bana och dessutom lätta att sedan ta upp och med sig hem igen.

Tills dess….taktik och strategiträningen fortsätter med VSK2.

/kapten

[swe-16]

Dag 14, torsdag 3/4

På väderleksrapporten hade de sagt att det skulle blåsa mistralvindar på 100km/h idag. Eftersom vi helst ville segla Formula vår sista dag på denna resa så gick vi upp tidigt och åkte över till västra sidan. Det var mulet och kallt och det blåste bara 3-4m/s. Jag och Robban riggade våra 12.5:or. Lagom tills vi var klara hade det mojnat nästan helt! I stället för vind blev det sol, men hellre vindstilla och sol än vindstilla och moln. Det blev genast så varmt att vi kunde ligga och sola på stranden. Efter en timme blev det mulet igen och vinden vände 180grader. Långsamt ökade vinden i styrka. Nu borde vi ha varit på andra sidan halvön där vi bor men vi orkade inte rigga ner och åka tillbaka. Per riggade sin 12.0:a.

En bit ut blåste det uppskattningsvis 7-8m/s i byarna. Min 12.5:a var för stor trots att jag hade dragit den en halv centimeter mer än förut. Jag åkte in till stranden och drog en centimeter till. Nu hade jag dragit den betydligt mer än vad NP rekommenderar i sin ”Rigging and Tuning Guide” i alla fall om man kollar på de visuella ledtrådarna men fortfarande en centimeter mindre än vad det står på seglets ”Max Luff: 602”.

När jag kommer ut igen ligger Robban och badar, han hade knäckt masten. Han rullade ihop seglet och började paddla in i motvind. Jag och Per ville förstås hjälpa till men Robban är envis och skulle klara sig själv.

Jag och Per seglade några repor medan Robban kämpade vidare.

När jag seglade på kryss och tittade upp på toppen var de två översta panelerna i seglet helt lösa, toppen jobbade inte alls så fint som de brukar, MEN nu gick det riktigt fort på kryssen och den tunga känslan i seglet var borta. Jag och Per seglade några kryssben mot varandra, och vi gick väldigt jämt. I byarna accelererade jag medan han tog några meter i höjd, i vindhålen kom han i kapp medan jag tog några meter i höjd. Äntligen kunde jag matcha Pers fart. 12.5 var i de rådande förhållandena egentligen för stor och jag hade nog lite väl mycket nedhal, men det var ändå intressant att se hur flexibla seglen är i trimmet och hur stort vindregister det faktiskt går att få.

När Robban väl var i land Riggade vi ner för att sedan åka hem till östra sidan.

Alla tre riggade sina 11.0:or. Det var svårt att uppskatta hur mycket det blåste för det gick ganska stora vågor. Väl ute på vattnet visade det sig att det hade mojnat en del, typiskt! I byarna var det dock ganska bra tryck fortfarande. Både jag och Robban hade dragit våra 11.0:or ganska hårt men Per som kom ut lite senare hade dragit sin Gaastra ganska löst.

På kryss kick jag och Robban ganska jämt utom i byarna då han gick ifrån lite. Per hade svårt att hålla vår höjd och fart, speciellt på styrbord. På undanvind var det tvärt om, i den allt mer mojnande vinden dominerade Per på undanvindarna. Jag som hade gått bäst på undanvind nästan hela tiden gick nu sämst och hade inget tryck alls.

Vi började segla en kortbana men var tvungna att avbryta för att vinden hade mojnat så mycket att vi inte längre lyckades plana (men jag måste poängtera att jag lyckades runda kryssmäket först! ). Efter en stund insåg vi att vinden inte skulle komma tillbaka så vi började seglade in. Men varför ligger Per och badar? Jo, hans Gaastra Ignition 550 mast hade gått av i delningen, ganska typiskt att detta händer sista dagen, sista inseglingen!

Anledningen till att denna rapport kommer lite sent är för att jag hade tänkt skriva klart den i bilen på vägen hem men det var roligare att spela Virtual Skipper 2 mot Robban tills batterierna tog slut… Jag tror att det slutade 3-2 till mig Sedan somnade jag som en stock ganska utmattad efter två veckors seglande, 30 timmar senare var vi hemma i storm och snöbyar. Jag längtar tillbaka!

The End, eller rättare sagt detta var bara början på en ny härlig surfsäsong, vi syns på vattnet!

//JIMMY

[swe-16]

Klaus kör med FS ser det ut som
mvh
Per

[swe-16]

Dag 11, måndag 31/3

På morgonen var det vindstilla men sol. Vilket jag tyckte var kanon eftersom jag hade bestämt mig för att låta mina trasiga händer läka en dag. Efter lunch ökade den ostliga pålandsvinden till lite byiga 5-7m/s. Per kände sig lite risig och bestämde sig också för att ta en vilodag. Johan skulle hämta Annika i Nice så för honom blev det ingen segling. Anders Boström började rigga sin Tushingham 12.2:a men lyckades med bedriften att dra ur öljetten i nedhalet vilket gjorde att han aldrig kom ut på vattnet. De enda som seglade denna dag var Robban och Anders Pers.

Neil Pryde har angivit ett mått på förlängningen som är någon eller några centimeter för långt. Detta för att seglet töjer sig efter en tid och då skall nedhalet stämma. Robban drog sin 12.5:a enligt detta mått minus en halv centimeter, då tvistade toppen kraftigt och det såg inte så harmoniskt ut och det var definitivt för mycket nedhal om man ska följa Neil Prydes ”Rigging and Tuning Guide” men det var fortfarande relativt bukigt under bommen. När han selade såg dock tvisten bra ut och seglet kändes enligt honom inte så tungt som 11.0:an hade gjort dagen innan vilket ju var bra för då stämde ju teorin om mer nedhal. Frågan är bara hur fort och högt de går på kryssen och om man har något tryck på undanvind när man drar seglen så hårt.

Dag 12, tisdag 1/4

Dagen började med sol och vindstilla. Anders Pers skulle åka hem så vi skjutsade honom till bussen och tog en sväng till Fin´s för att se om mina Deboichet fenor var klara.

Det var dom inte, de var fyra veckor försenade så i slutet av april skulle jag nu få dem. Ska det vara så svårt att göra ett par fenor på utsatt tid?

Som de flesta vet så är efterfrågan på Deboichet Custom fenorna otroligt stor och därför kan man ju undra varför de bara är två killar som gör dessa fenor, varav den ene (Mr. Debiochet himself) mest jobbar med teamet och utvecklar nya fenor. Där av tillverkas det bara två till tre Custom fenor om dagen.

En liten parantes är att det verkar som fler och fler i Euro-cupen seglar på Hurricane fenor. Det kan ju ha någonting att göra med att leveranstiden på Deboichet är så otroligt lång som fyra månader.

Robban som dessvärre inte har varit så förutseende att beställa i tid var nu i stort behov av en hårdare fena. Han fick i stället nöja sig med den serieproducerade Concept varianten. Han köpte två stycken, en 70 och en 66 djup. Vi gick igenom ett stort antal fenor för att hitta en hård 70cm fena och en lite mjukare 66:a med så bra finish som möjligt.

Det som gör att dessa fenor inte är lika bra som en Custom är just finishen, när de serietillverkas (i Thailand) blir finishen och styvheten väldigt varierande. Har man otur kan man få en riktig Kalle Anka fena som är tvistad, böjd och eller har ojämn profil med helt annan styvhet än vad den skall vara (Concept fenorna skall vara medium styva). En liten tröst är att de bara kostar lite över tusenlappen vilket är mindre än hälften av vad en Custom gör.

Efter lunch hade vinden ökat alla andra dagar men i dag ville den inte. Det blåste 4m/s i byarna och dessutom var den västlig, dvs frånlandsvind.

Jag och Robban riggade våra 12.5:or och gav oss ut i hopp om at vinden skulle öka. Det gjorde den dessvärre inte. Det mojnade i stället, så vi lyckades inte ens komma upp i planing! Men vad hade vi att välja på? Spela dataspel, (Virtual Skipper 2) det gjorde vi ju ändå halva nätterna. Vi plöjde runt en stund tills Robban kom med den brillianta idén att kappsegla mellan två bojar.

Det kändes ungefär som att segla hemma på Görväln, dvs plattvatten och nästan obefintlig vind. Självklart har man stor fördel av att segla på ”hemmavatten”. Jag vann mycket tack vare min grymma teknik på kryssen. Tricket är att kantställa brädan kraftigt åt lovart för att på så sätt förhindra avdrift. Synd att vindgräsen ska vara så hög i svenska cuppen!

Dag 13, onsdag 2/4

De hade lovat mistralvindar och det innebär mycket vind och sol. Dock var det ingen sol bara mycket vind. Mistralvindarna kommer tydligen uppe från bergen och svänger av öster ut längst kusten vilket innebär att luften är kall. Kall luft och ingen sol! Detta var vi inte vana vid.

Vi packade släpet och åkte över till västra sidan av halvön. Där blåste det 12-13m/s rak pålandsvind. Eftersom vi tagit med alla småprylarna var vi ju bara tvungna att utnyttja dem en dag som denna. Robban hade dock inga så han och jag åkte till surfcentret som ligger i Almanarre några kilometer lägre norr ut lägst stranden och hyrde prylar till honom där. 5.0 och 80liters vågbräda blev det. Där var det lite mindre vind och bättre, större vågor så vi stannade där.

Lagom till dess att vi skulle hoppa i vattnet kom solen fram. Vinden ökade hela eftermiddagen och vred sakta mot nordväst. Vid fyratiden rök det om vattnet. Jag var toköverriggad med min RAF Jet 5.2:a och jag äger inget mindre. Jag frågade mannen i uthyrningen om han visste hur mycket det blåste, han svarade med fransk brytning, ”When the water smoks, it is 8 Beufort”.

Det var bara att ge upp och i stället beundra mannen som driver det andra, större surfcentret brdvid, Eric Thiemme och hans polare när de loopade och red vågor hej vilt.

De hade tidigare på förmiddagen nobbat Robban att hyra grejor hos dom för att de hade så otroligt mycket att göra då de hade fått en massa nya segel till uthyrningen som skulle riggas och strajpas upp, så Robban fick gå till centret bredvid!

//JIMMY

[swe-16]

Hej!
Enligt min mening måste det blåsa ca 4,5-5 m/s för att en ovan skall kunna pumpa upp sig i planing och ca 3,5-4,5 m/s för en van…beroende förstås på vikten hos seglaren och förutsatt att vi befinner oss i bräckt vatten på svenska breddgrader.

Om det blåser riktigt lite ( i mitt fall 4-4,5 m/s…väger 95 kg) står jag med främre foten mitt på brädan (lite åt lovartshållet)på bakre 1/3-delen…dvs strax framför främre fotstropparna. Den bakre foten står mitt emellan de fyra fotstropparna. Jag lägger brädan på en halvvind och skjuter ifrån med benen och drar med hela överkroppen så att seglet gör lite grand av en vågrörelse (dvs masten drar jag emot mig aningens-aningens före jag drar åt mig bakre handen) och försöker liksom lyfta brädan upp ett snäpp ur vattnet. Om jag lyckas få tillbaka seglet till ett nytt pumptag innan den sjunkit tillbaka kan jag lyfta den lite till med nästa pumptag. För varje tag flyttar jag fötterna längre ut mot kanten…den främre sätter jag i fotstroppen redan efter 1-2 pumptag…den bakre väntar jag med mycket länge med att sätta i fotstroppen utan försöker stå på kanten istället strax framför bakre fotstroppen för att få extra tryck på kryssen. Det kräver MYCKET träning och teknik för att få upp en bräda ur vattnet i riktigt låga vindstyrkor och sedan även behålla planingen genom vindhål och genom svallvågor. Mitt förslag är att se, testa och lära. Försök åka ut med några erkänt duktiga seglare och be dem komma med tips om hur du kan förbättra din teknik. Att träna själv i viken går förstås också, men det tar så mycket längre tid.
mvh
Per

[swe-16]

Tja Wille!
Det är Jimmy som skriver dessa brev…jag publicerar dem bara (med Jimmys tillåtelse). OBS också att det inte är ngn censur alls på dessa brev…ren copy/paste. De flesta segel känns så här svåra/tunga/värdelösa första gångerna innan man får rätt trim på dem..ääven om man köpt det värsta dvs NP eller Gaastra. Tyckte det kunde vara intressant att höra hur de går tillväga för de som inte har vanan inne.

Vill du ha svar av Jimmy direkt bör du kontakta honom istället för denna tråd som han nog inte kommer kolla på förrän han kommer hem…enklast gör du väl det via ett av hans tidigare inlägg…eller kolla hans profil.
mvh
Per

PS Sitter för övrigt också i Helsingfors för tillfället…nog för att det blåser mycket men snöstorm??!?!? trodde det var mer krut i finländare än att klaga över några enstaka snöflingor 😉 DS

[swe-16]

Dag 10, Söndag 30/3

Kl. 8.30 kom Robban och väckte mig. Det blåste 7m/s nordostlig pålandsvind. Vi riggade 11.0:orna. Robban testade sin Deoichet Custom medium, jag tog min Curtis FR15 70. De andra sov vidare. Väl på vattnet seglade vi kortbana, två varv runt två fasta bojar med en minuts startföfarande. Det var första gången som Robban seglade på sin 11.0:a, han fick ingen fart i den, jag hade inge problem att gå högre än honom på kryssen och lägre på länsarna. Trots mitt övertag fick jag tokpisk. Robban startade bättre, gav mig skitvind och slog bättre på layline. Det var mycket nyttigt, efter en timme var jag helt slut, vinden hade mojnat något och jag orkade knappt pumpa upp brädan i planing. Vi seglade två långa kryssben och två slörben innan vi gick upp för att äta och vila. På babord hade Robban ett litet övertag på kryssen och på styrbord gick jag bättre. På undanvind hade han inte mycket att säga till om, han saknade både fart och djup. Robban var inte nöjd med 11.0:an, han tyckte inte att den släppte ordentligt utan att den bara gav en massa sidokraft och kändes tung. Samma problem som jag har med min 12.5:a.

Andra passet, nu var alla på vattnet vinden låg mellan 6-8m/s och det var ganska grov sjö. Per seglade för första gången på sin Nitro4 11.0:a och Hurricane FRB4 medium. Han hade fantastisk fart och höjd, speciellt på babord, på styrbord gick han fortare än jag men inte lika högt. Undanvindarna var inte lika imponerande, det hade nog gått bättre med 12.0:an här. Johan envisades med sin Mythos och 11.0. Han hade ingen vidare höjd men gick bra på undanvind. Robban gick lika dåligt som tidigare.

Alla hade inte klocka med sig ut så vi körde harstart. Tempot blir grymt högt på en sån kort bana. Per och Robban turades om att vinna. Jag var ständig tvåa, ledde ibland men fipplade alltid bort ledningen genom att missa laylaine…gjorde en Jimmy helt enkelt. Efter två timmars hård segling hade jag fått blåsor i händerna, dags att gå upp. I samma veva körde Anders Boström av sin mast, Per fick då agera sjöräddning.

Jag och Robban analyserade sedan varför det inte blev något släpp i seglen. När vi har riggat våra segel har vi dragit nedhalet enligt instruktionerna och kollat alla visuella ledtrådar. Drar man för mycket så tappar man höjdtagningen. Kanske är det så att man skall dra de mycket hårdare och använda en större storlek. Som det är nu funkar ju 11.0:an redan i 5m/s vilket ju är väldigt tidigt.

Robban tyckte även att fenan var i mjukaste laget, han väger ju 93 pannor. Han meckade dit en hårdare Deb Concept och drog nedhalet hårdare. Det hade visserligen mojnat nu (5.0m/s på stranden) men han ville testa om det blev bättre fart i prylarna nu. Johan gick också ut igen med sin 186:a denna gång. Robban gick betydligt fortare än Johan men hade inte lika bra höjd. Om det hade blåst mer kanske det hade funkat riktigt bra, nu var det helt klart 12.5 vindar. Testandet fortsätter…

//JIMMY

[swe-16]

då måste du sälja din 310 bom och köpa en som är 299,9cm om du vill vara med och tävla… 😉

närå…det är seglets mått som gäller!
mvh
Per

[swe-16]

Dag 9, Lördag 29/3

Robban kom och väckte oss redan klockan nio. Då hade han och Per Pers varit ute och gått i 45 minuter på stranden. Det blåste ca 9m/s Ostlig vind, nästan precis som i går fast i dag sken solen. Det hade blåst så hela natten så vågorna var ganska stora nu. Efter frukost började vi rigga. Per Pers meckade med att få till ett liggunderlag att sitta fast på nosen som skydd vid kastfall. Initiativet till det kom väl när han såg hur Robbans nya bräda blev efter gårdagens hårda väder, tur att Johan hade med sig Dr. Ding.

Robban Riggade 9.8 och Deb Custom. Jag riggade 9.0 och Johan 11.0 och Hurricane FRB4. Vid elva var Johan och Robban ute på vattnet. De kom in efter en stund och meddelade att det började mojna. Johan hade tydligen fått duktigt med pisk och undrade vad Robban skull hit ner och göra, vi var ju kungar innan han kom!

Jag var ganska seg efter gårdagen och hade grym beslutsamhetsångest så jag började rigga min 11.0 också. Till slut kom jag ut på vattnet med 11.0:an (och Curtis FR15 70), det var inget vidare tryck i den till en början. Robban envisades med 9.8, han menade på att man aldrig skall träna med ett segel som är optimalt, man skall alltid vara överriggad eller underriggad. Johan fortsatte med 11.0. Per kom ut med sitt största, dvs12.0. Per Pers gick in och riggade om till 12.5. Vinden låg uppskattningsvis på 5m/s, kanske 6 i byarna.

Robban hade svårt att komma upp i planing ibland och han gick katastrofalt dåligt på länsarna och inget vidare på kryss heller i den lätta vinden, men det gjorde Johan. Han gick högre än alla andra speciellt på styrbord. Jag släppte 1.5cm på mitt nedhal och genast gick jag lika bra som Johan. På babord hade vi också samma höjd, fast jag hade bättre speed. Per hängde inte alls med, varken i fart eller i höjd, han testade med olika mastfotspositioner, mm men ingenting hjälpte. Han och Johan gick ganska lika på länsen. Jag hade verkligen lyckats prickat rätt med trimmet, min 11.0:a gick både fortare och lägre. Per var verkligen frustrerad och mumlade nåt om juniorvindar, Johan brydde sig inte så mycket, han seglade ju på fjolårs segel och en gammal 186:a. (Jag skrev tidigare att han hade en 186X, men det var fel). Va härligt det är med dagar då allt stämmer!!!

Robban tyckte att vi skulle segla tre pass i morgon. Kl. 9.00 ska vi vara på vattnet så det är nog bäst att jag går och lägger mig (jag hoppas verkligen att det inte blåser så tidigt).