[swe-16]

Dag 7, Torsdag 27/3

I går kväll kom Anders Thornell-Pers och anslöts sig till oss. Han har köpt en Starboard 186X från Danmark och Jeppes Challenger 12.5. Han har tidigare seglat mycket jolle med stora framgångar. När han får fart på grejorna kommer han utan tvekan att bli farlig. Kul att det kommer nya som satsar.

På morgonen var det mulet för första gången. Vinden låg på ost som de hade lovat, men det var inte i närheten av de 15m/s som de hade lovat två dagar tidigare, det saknades ungefär 13m/s.

Framåt 11-tiden började det klarna upp och vinden ökade sakta. Tyskarna som bor granne med oss sa att de skulle bli 7-8m/s på eftermiddagen. Vi började rigga det största vi hade.

Vid ett gav sig Per och Anders ut, det blåste ca 4m/s. Jag hjälpte (eller stjälpte?) vår nya gäst med riggningen. När det var dags att gå såg det ut som det hade ökat, så jag riggade 11.0:an också. Den var betydligt planare än 12.:an, men fortfarande inte så plan som ett Gaastra.

Tillslut gav jag mig ut med 12.5:an i alla fall. Per seglade i dag på en Deboichet Custom medium och jag seglade på Robbans bräda och min Deboichet Concept. Johan seglade på sin Starboard, Gun M7 11.0 och Hurricane FRB5. Personligen tyckte jag att han hade dragit alldeles för lite nedhal. Nog för att det var lättvind för en 11.0:a men det var lite väl bukigt enligt min mening.

Det visade sig ganska tydligt, han hade inte i närheten av den speed som jag och Per hade på kryss, men han gick högre men inte tillräckligt för att ta varken mig eller Per. Per hade som vanligt en sanslös fart, speciellt på babord. På styrbord kunde jag nästan matcha honom, men han var lite snabbare även där. Jag var inte alls nöjd med min segling, allt kändes trögt och tungt, en känsla som jag känner igen allt för väl med 12.5. Jag kunde acceptera att Per gick fortare men att han stundtals även gick högre ville jag inte acceptera.

När man drar NP-seglen för hårt tappar man all höjdtagnig, så jag provade att släppa en centimeter för att se om det gick bättre. Det gjorde det inte, det blev bara mer sidkraft i seglet och det kändes som fenan halkade sidledes.

Dock fick jag inga spinnouts som jag hade fått tidigare med denna fenan. Jag hade slipat till den dåliga buckliga finishen på Consept fenan så att den nu var ganska bra, kanske var det därför den gick lite bättre? När jag jämförde den med Pers Custom var den identisk vad jag kunde se, men den var betydligt styvare och snikmaterialet i huvudet gjorde den lite tyngre.

Jag tjurade ihop och fick nog av förnedringen och ropade till Per att -Jag drar in och byter fena. Han bara log och föll av och började länsa med mig. Jag blev genast på lite bättre humör då jag märkte att han inte riktigt hängde med. Väl uppe på stranden ändrade jag mig, så jag lät Deboichet fenan sitta kvar. Jag bytte till 11.0 i stället. Vinden låg på 5.5m/s på stranden men den var starkare ute på vattnet.

Brädan kändes lättare i vattnet nu, bättre släpp. Vi seglade bara en babord och en styrbord kryss sedan länsade vi tillbaka till stranden. Per gick fortfarande fortare på babord men det var ingen förnedring längre. På styrbord gick vi nästan lika, han gick lite, lite fortare, höjden var densamma. Jag var riktigt orolig att jag skulle få pisk på länsen med ett sånt litet segel men jag lyckades hålla undan. Vi gick ungefär lika djupt men jag gick lite fortare.

Vi tog en liten lunchpaus. Jag passade på att sätta i block i öljetterna på seglet, dra lite mer nedhal och byta till min Curtis fena. Efter lunchen hade jag bättre speed och kanske lite bättre bett på kryssen. Dock kände jag ingen större skillnad med Curtis fenan men den brukar ju gå högre. Det kunde ju bero på att jag dragit lite mer i nedhalet också för det gick fortare nu.

Per var i alla fall snabbare på babord, men jag hade inga problem med att hålla hans höjd. Jag var ca 30m efter när vi hade seglat ett ben. Johan gick högt men väldigt sakta, ibland var han riktigt långt efter fast 30-40m ovanför.

På styrbord hade jag nästa exakt samma höjd och fart som Per. Efter ett helt ben hade jag tappat ett par meter i höjd.

På slörarna hade jag bättre fart än förut, jag kunde gå om i lovart för att sedan falla av framför. Vid ett tillfälle såg jag inte hur nära Per var och fören på hans bräda slog i mitt underlik i seglet, det smällde till så att jag trodde att bommen eller masten gick av innan jag förstod vad som egentligen hänt. När vi var nere vid stranden efter ett par gippar hade jag ett försprång på ett par hundra meter.

Dag 8, fredag 28/3

Robert Åberg kom ner i går kväll. Han kom och väckte oss halv nio. Då hade han varit ute och gått en promenad i en halv timme. Det var mulet och blåste stadiga 9m/s rak pålandsvind. Jag och Robban riggade våra 9.0:or. Han lånade en Fin´s 66:a av mig. Jag tog min Curtis FR15 66.

Vi kom ut på vattnet strax innan elva. Robban var verkligen överlägsen på kryssen till en början. På undanvindarna hängde jag med. Jag gick lite lägre än Robban tack vare att jag stod i chicken-stroppen men han gick något fortare.

När vi var uppe på stranden och vilade fick jag några små enkla tips av Robban hur jag skulle bära mig åt för att hålla nere brädan bättre på kryssen. Jag passade även på att flytta fram de bakre stropparna lägst fram så att alla stropparna var i sitt främsta läge. Det var väl inte för intet som Steve Allen hade stropparna så på Falcon 100:an?

Senare på eftermiddagen hade Per och Johan orka sig ut. Per hade riggat 9.8 och Johan 11.0 eftersom hans nya 9.0:a inte har kommit ännu. Det blåste stadiga 10m/s på stranden nu. Vågorna var ganska stora och besvärliga man fick verkligen jobba för att hålla ner brädan. Med hjälpav Robban små knep gick det mycket bättre. På babords kryss gick jag nästa jämt med Robban. Efter ett ben hade jag bara tappat tio meter. Per och Johan hängde inte riktigt med, de hade samma höjd men hade tappat ca 50m. På babord gick jag sämre, eller alla andra bättre, bäst gick Robban. Jag, Per och Johan hade ungefär samma fart men jag lyckades inte riktigt hålla deras höjd. Robban gick både högre och fortare, efter ett ben var han 20m före och 10m högre.

På undanvindarna provade jag att inte gå på max djup eftersom man tappar så otrolig mycket fart på baksidan av de stora vågorna. Det lönade sig verkligen, flera gånger var jag före Robban. Johan hade det verkligen jobbigt med sin 11.0:a. han kunde inte skota in och få någon fart. Per var flera hundra meter efter, han lyckades inte komma ut i de bakre fotstropparna och han hade ingen kyklingstropp.

När de andra tog lååång lunch vid två fortsatte jag att segla, Johan också fast på sina vågprylar. Halv fem orkade jag inte längre. Det var riktigt läskigt att segla in till stranden nu, det var närma 80st surfare ute så det var som att korsa en tiofilig motorväg, och en Formula är inte så värst manöverbar i surfet. När jag hade duschat och bytt om då gick de andra ut och seglade i 45min till!

Johan testade sin Gun Mythos. Den gick ungefär som 186:an nu när det blåste mycket, i lättare vindar har den bara gått bra på undanvind. Per hade nu en femte stropp på brädan. Han hängde fortfarande inte med Robban på undanvind men han var inte mer än 50-60m efter in till stranden.

När Robban kom upp sa han för andra gången i dag -Det behövs verkligen en 9.0:a!

[swe-16]

Dag 1, Fredag 21/3

Vi kom fram till Hyéres vid 2-tiden på eftermiddagen ca 30 timmars bilande. Det första vi gjorde var att leta reda på ett boende precis vid stranden. 506€ för en fyrbäddslägenhet i två veckor. Det var strålande sol ca 18 grader i luften och 10 m/s ostlig vind (pålandsvind) det var ett trettiotal surfare ute. Bland dessa stack tre ut, de hade nämligen dubbelt så stora segel, när de kom närmare stranden kunde jag se deras segelnummer, POL 126, POL 16 och AUS 0. Coolt tänkte jag Steve Allen är ute! Johan Ekstedt som redan hade varit här i en vecka, hade varit ute hela förmiddagen och tog lunch i ett par timmar för att sedan segla med oss på eftermiddagen.

Jag och Johan gick ner på stranden just som Allen och Co kom upp ur vattnet. Jag var tvungen att kolla in Allens prylar och trim.

Johan var redan ”polare” med Allen eftersom de hade sprungit på varandra på Fin´s fabriken titt som tätt och även seglat en del tillsammans tidigare i veckan. Jag blev lite överraskad över hur trevlig och öppen han var, han hade inga hemligheter, fråga man så svarade han.

Han hade en prototyp på Falcon T2 som de hade testat en anan typ av material i, någon typ av honeycomb som var styvare men den hade bara hållit i en vecka nu hade den börjat att delaminera på flera ställen, däcket var helt mjukt. Dessutom blev det just en knäck i den i shore breaket på in vägen.

Han hade monterat alla stropparna näst lägst fram (fyra lägen). De seglade alla på NP 9.8 men POL 126 hade fjolårsmodellen. De hade dragit seglen ganska mycket, för mycket om man följer Prydes anvisningar. Allen tyckte att 9.8 var lite litet i mellan åt. Kanske var det mindre vind än det såg ut att vara. För en van Görvälnseglare såg det ganska brutalt ut.

De tre stod och diskuterade trim och fenor. Det var anledningen till att de var här, att testa prylar från Fin´s fabriken. Det var Reflex bommar och fotstroppar och Deboichet fenor. Fenan som Allen hade på för tillfället var det tydligen lite för lite ”power” i som han uttryckte det, han skulle testa att göra en som var 5mm bredare i bakkant. I mina ögon såg den ut som en vanlig R13, men några millimeter hit eller dit är ju omöjligt att se. Fotstropparna var Reflex senaste kontur stroppar, väldigt breda som tydligen ska suga fast rätt bra om foten, samma tänk som Da Kines fast de var inte lika styva, det är ju det som är så bra med dom tycker jag.

Vi började packa ur våra prylar ur släpet, jag riggade min fjolårs 9.8, Per riggade sin nya Nitro 4 9.8. Johan hade sin Gun M7 11.0 riggad och klar. Jag meckade på min gamla hedliga Curtis FR15 70 på min gamla Falcon 100. Per monterade en Deb custom R13 medium på sin splitt nya Starboard Formula 147. Johan var ute på sin Starboard 186X.

Det är ganska långgrunt så man får gå ca 50 meter innan man kan kliva på brädan, lite stökigt med shore breaket nu när man är lite ringrostig. Jag var mist sagt spänd. Som tur var hade Allen och Co seglat klart för dagen. Det hade ju inte gjort något om det hade varit lite mindre vågor och vind så här på premiären. Vi seglade runt lite för oss själva en stund för att känna på prylarna. Personligen kände jag ganska snabbt igen mig eftersom jag hade riggat precis som jag hade skrivit upp i min surfdagbok. Till och med hängselelinorna satt på rätt ställe!

Vi anslöt oss till varandra för att ”känna” lite på varandra. Per hade en fantastisk fart på kryssen men jag tog bättre höjd så jag lyckades hålla undan ganska bra. Johan gick kanske en aningen högre än Per men inte fullt så fort. På undan hade jag ett klart övertag, jag gick framförallt lägre. Mina gippar var dock inget att skryta med, men det var ju dag ett.

Vi gick upp för att dricka, jag passade på att byta fena till min nya Deb Concept.

Per drog lite mer nedhal. Denna gång kunde jag inte matcha Per på kryssen längre, det kändes som Deb fenan saknade bett. Jag hade samma fart som förr men sämre höjdtagning. Johan och jag gick hyfsat jämt men jag tyckte han hade ett litet övertag. Det gick lite bättre när jag gick mer på speed, men då gick Per högre, så hur jag en försökte så fick jag pisk. Det påminde mig om hur det brukar vara när jag seglar mot dominanthannen Svanberg, man är liksom hjälplös och hamnar hela tiden i skitvind, mycket frustrerande! På undanvind var det dock ingen skillnad mot tidigare, när det mojnade lite gjorde Johan jämna steg med mig med sin 11.0:a, men i byarna drog jag ifrån. Per var hopplöst efter.

Dag 2, Lördag 22/3

Det var ungefär samma förhållanden som dagen innan, kanske lite mer vind såg det ut som. Jag var grymt sugen på att testa mina nya NP RS3 segel. Men var för feg och för trött i kroppen för att rigga 11.0 så det blev 9.0. Per körde på samma som dagen innan. Jag tänkte att Deboichetfenan skulle bli mer lagom till 9.0 om det blåste lite mer än i går så jag gav den en chans till. På vattnet upptäckte jag att det inte alls blåste mer än dagen innan, snarare tvärt om. Johan körde på 11.0 och på Gun Mythos.

Inte helt oväntat blev jag totalt överkörd av Per, i de starkaste byarna kunde jag hålla jämt med honom men så fort det mojnade så tappade jag fart och han bara fortsatte i samma fart. Dock lyckades jag gå högre än Johan som inte gick nåt vidare på Mythos på kryss. På undan vind var det bara att inse att 9.0 var alldeles för litet. I de stora vågorna hade jag ingen power så jag var tvungen att höjda ordentligt för att inte tappa planingen på baksidan av vågorna. Johan dominerade på undanvindarna. Mythosen (och Starboard för den delen) verkar vara otroligt lätt att kontrollera på undanvind och halvvind. Både Per och Johan var överens om att de korta brädorna kändes lite som slalombrädor att segla.

Efter en stund var vi på väg in för att vila. På undanvinden hem möts jag utav trion med stort T! Pulsen steg direkt till ca 180. De gick på babords kryss, jag gippade runt och satte efter, och bad till gudarna om mer vind. Jag var för långt efter för att känna hur fort de seglade eller rättare sagt hur mycket fortare de seglade. Efter en stund stannade de och väntade in oss svenskar. Jag hade tappat ca 30-40m i höjd och antagligen en del i längd men det var inte då värst överlägsna. Hade jag haft en 9.8 och FR15 så vet jag att jag skulle matchat deras höjd. Allen seglade i dag på sin gamla Falcon 100 eftersom han körde sönder sin proto i går och någon produktionsbräda hade han inte fått ännu, för de var redan sålda sa han!?! Han skulle få en nerskickad vilken dag som helst till Fin´s fabriken. Alla seglade på 9.8 i dag också.

Nu skulle de slöra en styrbord slör, jag försökte hänga på med min lilla 9.0, det känndes som det inte hade hjälpt om jag hade haft en 11.0 heller. Allen var överlägsen på undanvindarna, även över polackerna. Efter ett ben hade jag tappat över 100m på ren speed, sen gick han något djupare så efter gippen var jag 300m efter, ok bye, bye then!

Vi svenskar gick upp efter den förnedringen för lunch. Senare beslutade vi att inte segla mer den dagen för händerna började ta mycket stryk nu…

Dag 3, måndag 23/3

Vi hade hoppats att det skulle vara vindstilla i dag men det var det inte, det blåste ca 10m/s ostlig pålandsvind, det var tredje dagen i rad som det var stark ostlig vind så vågorna var nu ännu större. Eftersom vi hade med oss små våg/freestyle prylar tänkte vi att vi kan ju segla någon timme bara. Jag riggade min kartongnya Raf Jet 6.2 och min Fanatic Cross 90. Det hade ju varit ball om man hade satt sin första efterlängtade framåt, men jag får skylla det på att det var rak pålandsvind och då är det ju svårhoppat, eller? Där i mot ängnade jag mig åt lite vågridning. Jeppe Blomberg hade nog kallat det för att svänga lite

En liten notis var att det var hela 125st surfare ute!

Dag 4, måndag 24/3

Vindstilla på morgonen. Sol och 20grader. Vid ett tiden på eftermiddagen kom en sydvästlig vind på 5-7 m/s som senare kom att vrida mot väst, frånlandsvind alltså. Johan tog en dags ledighet för att underhålla Annika i Marseilles. Jag riggade min RS3 12.5 för första gången, och meckade dit min numer heliga Curtis FR15. Per riggade sin Nitro 4 12.0 och Hurricane FRB4. Anders seglade på Lorch och Tushingham 12.2.

Min nya 12.5:a var mycket lik fjolårets, den kändes lite stabilare, lite kompaktare.

Hängselelinornas placering var precis densamma. Jag hade inte meckat dit några block i uthalet, utan trädde två varv direkt genom öljetten vilket fungerade förvånansvärt bra.

Vi började med en styrbors kryss. Per och jag hade ungefär samma speed, ibland gick han lite fortare, men jag hade betydligt bättre bett. Det verkar som 147:an måste seglas på speed för att få fenan att verka ordentligt. Det kan också bero på Gaastra seglen som är lite planare än NP. På babords kryss som är Pers bästa och min sämsta gick jag lite högre men långsammare.

Jag provade att flytta bak min mastfot en centimeter men då tappade jag lite höjd utan att märka någon fartökning.

När vinden ökade till 6-7m/s hade jag inte chans att hänga med Per. Mitt segel kändes väldigt tungt och som det bromsade. Det märkliga var att när jag drog uthalet hårdare så kändes seglet ännu tyngre. På styrbord gjorde jag jämna steg med Per men jag fick kämpa för att hålla skotningen på seglet, det var helt klart för stort. Per var inte i närheten av överriggad med sin 12.0.

På undanvindarna var det jag som hade övertaget. I lätt vind gick jag både lägre och fortare. När det blåste som mest hade vi samma speed men jag gick fortfarande lägre. Mitt övertag på undanvind hade dock inte räckt för att komma i kapp det jag hade tappat på kryss om det hade varit race. Blåser det stadigt 6m/s så ska jag nog segla på 11.0, precis som förra året. 11.0 borde jag kunna hålla förhållandevis länge med tanke på att den riggas på en mjukare 530 mast med ganska mycket förlängning, samma mast som är till 9.8:an.

Dag 5, tisdag 25/3

Sol 20 grader, Vinden var västlig mellan 3-5m/s. Jag seglade på Robbans (som kommer på torsdag) T2, NP12.5 och Curtis FR15. Det är ganska långgrunt, jag gick ut och vände runt seglet, pang så gick masten av en halvmeter under bommen. Jag sprang upp till lägenheten och lånade en bågfil av några byggarbetare för att såga av masten vid bomuttaget, annars hade masten skurit sönder mastfickan. Olustig känsla att såga i en mast som i alla fall haft ett värde på närmare 8000 spänn! Det var tredje gången jag riggat 12.5:an, tur i oturen att jag inte han ut på vattnet, speciellt med tanke på att det var frånlandsvind.

Fram med en gammal 580 Formula Pro mast från förra säsongen, som faktiskt är samma mast som årets X9 mast. Sen kom jag äntligen ut på vattnet. Vid varje pumptag blev jag påmind om masthaveriet av cambernas knarrande, olustigt.

Johan Ekstedt (X186, Gun M7 12.5, Hurricane FRB5), Per (147, Gaastra N4 12,0, Hurricane FRB4) och Anders Boström (LORCH SilverThunder -03, Gaastra N4 11.0, Deb cus R13) och en HUN 90 (Mistral Devil, North 10.9) var på vattnet.

Det var första gången jag seglade på Fanatic Falcon T2. Jag hade sneglat på Steve Allens och kollat in var han hade satt sina fotstroppar och satt mina så också, alla näst längst fram (fyra lägen). Det verkade funka bra. Brädan känns väldigt lik den gamla Falcon 100, den känns lite större och jag inbillade mig att den planade lite tidigare!? Kan detta vara möjligt? Däcket har footpads i år vilket gjorde den lite bekvämare att segla. På undanvind sög den inte fast lika lätt, vilket gjorde att jag kunde ha mastfoten något lägre fram för att få bättre bett på kryssen i den lätta vinden. Fanatic har helt klart lyckats att behålla eller kanske rent av förbättrat lättvindsegenskaperna i årets T2. Det ska bli mycket intressant att segla den i hårdare vindar.

På babords kryss kick jag och Per väldigt lika, Johan gick lite långsammare men i bland högre. På styrbord som är min klart bästa bog i lätta vindar gick jag klart bäst, Johan hade samma höjd men mycket långsammare. Per hade problem, lite snabbare än Johan men mycket sämre höjd. På undan vind hade jag ungefär samma fart men gick hela tiden lägre. I byarna gick jag lite fortare. Skönt att få dominera efter att fått stryk av Per i hårdare vindar dagarna innan…

Dag 6, Onsdag 26/3

Vädret var detsamma som dagen innan fast lite lättare vind. Vi bestämde oss för att åka över på västra sidan av halvön till surfcentret. Anders menade på att det borde vara mer vin där eftersom det är pålandsvind på den sidan. Det blåste mellan 3-4 m/s enligt vår vindmätare. Vi hade definitivt planat men alla hade riktigt ömma händer efter fem dagars segling och ganska mycket pumpande de senaste två dagarna så vi beslöt oss för att ta det lugnt på stranden i stället. Jag kommer dessutom få nog så mycket lättvindssegling hemma på Görväln i sommar.

Per och Anders var lyriska över att få se säsongens första string på stranden!

[swe-16]

Tja!
Tack för tipsen!

Idag tävlar man endast i Formula vad gäller race. I skåne har de en slalomserie som jag inte vet deltagarantalet på. På Öland i sommar har jag hört ryktas om en Super X slalom (kombo slalom-freestyle)…men vill du räjsa är det Formula som gäller…speciellt eftersom du bor i Etuna. Bantyperna är oftast sk I bana dvs kryss-läns..oftast två varv. Ibland kör vi även fyrkantsbana. Triangelbanorna och M banorna är borta då de tar bort hela taktikdelen på undanvinden och gör det hela till en ren transportsträcka.

Bli inte skrämd av de breda brädorna…de seglar snabbare och lättare än vad man kan tro. Visst är det lättare till en början att göra en gipp på en slalom/coursebräda med bra volym, men å andra sidan får du inte träna lika mycket på en sådan och du blir GRYMT ifrånseglad på en kryss av en formula…inte kul!

Acceptera det nya. Köp Formula!
mvh
Per

[swe-16]

Tjena Acke!
Instämmer i vad ”Snobben” säger… köper du endast halvmesyrer har du inte en suck mot Lasse Swall och Bergwall och grabbarna. De begränsningar som finns är följande:
Max 1 meter breda brädor
minst 8,5 kg tunga med blöta fotstroppar
max 12,5 kvm stora segel
max 3 m långa bommar
max 6250 lång mast inkl förlängning
max tre stycken inreggade segel
max tre inreggade fenor
max 70cm fena.

…eftersom allt material innan 2002 håller sig under dessa mått är det safe regelmässigt vad du än köper så länge du köper begagnat…vilket jag starkt rekommenderar om du snabbt och ”billigt” vill komma åt top of the line.

Ang vikten så är viktspannet i svenska cupen mellan 65-95 kg. I princip alla har 11,5-12,5 som störst…annars är man rökt i gränsvindsrace…oavsett vikt. Det är ganska liten skillnad på hur länge man kan hålla ett formulasegel om man väger olika. Jona Ljungström är en liten flugviktare på 78 kg och håller sina segel nästan lika länge som jag som väger 95 kg.

Kör hårt så kanske vi ses på vattnet i sommar.

mvh
Per Svanberg

[swe-16]

Formula när det är som bäst…+ 10 m/s och sol

[swe-16]

11,5 finns kvar, men det skall vara grymma barnprylar om det skall gå att pruta på det redan tokbilliga seglet som var i särklass bäst av alla märken förra året i den storleksklassen

[swe-16]

Tja David!
Alla som seglar formula läser inte detta forum..i alla fall inte regelbundet. Jag tror att får du bara ut infon och löser hur du snabbt meddelar alla vid vindskifte/inställda planer etc skulle många vara intresserade. Fler än 10-15 st tror jag dock inte på för denna typ av ”mobil” tävling. Personligen gillar jag dock endast Riddarfjärden när det blåser ostliga vindar….då är det hur coolt som helst att segla där. Med god info och planering innan sjösättning, god disciplin och harstarter på vattnet går det mesta att lösa utan funktionärer.

Västliga vindar är ett h-e…speciellt om det blåser >6-7 m/s. Extremt choppigt pga av alla vertikala kajer runt om…alla vågor som skapas ligger kvar och kommer från alla möjliga håll…hela tiden. Känns som man skall bryta sönder prylarna vilken sekund som helst…..INTE kul!!!

Personligen har jag sabbatsår från tävlandet i år pga av min 5 veckor gamla dotter…men kommer du på ngn smart logistik/informationslösningn kring detta kan även jag tänka mig att ställa upp i sommar.

mvh
Per

[swe-16]

Hallå!
Ett förtydligande om mitt tyckande: 186 och 186X kräver mer av sin seglare för att klämma ut det där lilla extra och gå riktigt bra på banan än vad 175:an gjorde på sin tid. Mer timmar på vattnet krävdes för att få den rätta känslan. 175:an kunde man bara kliva upp på och segla bra på bana med omedelbart.

186x är dock utan tvekan snabbare än 186 och 175 i alla lägen…även om man inte hittat den där sista tiondelen.

Instämmer i övrigt i Jonas analys om Fanatic vs 186x.
mvh
Per

[swe-16]

Kolla i boken en gång till!…högst upp på sida 1 kap 1 finns ett diagram som visar ”Utbud och efterfrågan”…Om du ifrågasätter att detta handlande alltid sker till konstanta rabatter så är det ju bara att se sig om i samhället efter fler exempel…de är oändliga (byggrossister, matgrossister, oljedistributörer etc)…å rätt vad det är så kommer en intet ont anande kund och handlar till fullpris …och så är den resultaträkningen i hamn
mvh
Detaljisten

[swe-16]

Tja Jan-Erik!
Har testat båda och tycker inte det spelar ngn större roll. Jag tyckte dock 520 blev ngt för mjuk och 550 ngt för hård (om man skall vara riktigt petig alltså). Eftersom du väger mindre än mig kanske 520 passar perfekt för dig…ur flera aspekter.
mvh
Per

[swe-16]

När Marcus E, Marcus R och jag köpte våra Gulftechs i april 2001 kostade i alla fall min $650 på plats i Texas. Div avgifter, tull, moms gjorde att notan till slut hamnade på 10.000 SEK +…vad gör man inte för lite performance 🙂
mvh
Per

[swe-16]

Yannick dominerar totalt på Martinique. Han skulle kunna vinna med en dörr och en presenning. Patrice kom 13:e vid Midwinters (12:a som bästa placering!). Föga imponerande med tanke på hur han gick i EuroCupen förra året.
Brädan kan dock säkert vara konkurrenskraftig ändå…de tidigare modellerna har ju varit helt OK, men mitt tips är att ta informationen med en nypa salt.
mvh
Per

[swe-16]

Fäster epoxin mot aluminiumet eller bör man förbehandla på ngt sätt för att det inte skall rasa?

[swe-16]

Tja!
Vi är många som åker till Björkvik och kör Formula vid ”rätt” vindrikting. SV-S-SO-O-NO funkar där. Vår och försommar åker dock många till Fituna på S-SV-V(i alla fall över helgerna) eftersom det är en oslagbart stark sjöbris där. Vid SO är Erstaviken oslagbar. Björkvik brukar vara riktigt välbefolkat från aug och framåt.
mvh
Per
per.svanberg@bearingpoint.com
0733-211 657

[swe-16]

Samma som för 2002 dvs max 3 segel och
12,5 som störst för seniorer
11,0 som störst för damer och ungdom
8,5 som störst för juniorer
mvh
Per